Nej, Voynichs gåta är ännu inte löst

2 kommentarer

Ett kalligrafiskt protoromanskt språk skrivet av en nunna i ett dominkanerkloster. Så löd Gerard Cheshires förklaring till Voynichmanuskriptets ursprung. Men teorin har totalsågats och University of Bristol står inte bakom forskarens tolkning.

Gerard Cheshire snubblade över Voynichmanuskriptet för två år sedan som doktorand vid University of Bristol. På bara två veckor trodde han sig ha löst den gåta som gäckat forskningen sedan bokhandlaren Wilfrid Voynich hittade manuskriptet 1912. Hans teorier publicerades i tidskriften Romance Studies.

I Språktidningen 6/2012 skrev Johan Martinsson om försöken att knäcka koden. Sedan dess har listan över personer som trott sig kunna kasta ljus över mysteriet vuxit sig allt längre. Än så länge finns dock ingen tolkning av den gåtfulla texten som accepterats på bred front.

Inte heller Gerard Cheshires teorier vann gehör. Han hävdade att författaren var en nunna i ett dominikanerkloster. Texten beskrev han som skriven på ett kalligrafiskt protoromanskt språk. Han trodde sig genom att hoppa mellan olika språk kunna dechiffrera meningar med ett stort inslag av ord med latinskt ursprung. Slutsatsen var att det rörde sig om ett utdött språk som på sin tid skulle ha fungerat som en brygga mellan vulgärlatin och dagens romanska språk som spanska och portugisiska.

En lösning av gåtan hade varit en sensation. Mysteriet har gäckat forskare i många år. Manuskriptet har daterats till tidigt 1400-tal. Men de kryptiska teckenkombinationerna och de märkliga symbolerna har aldrig fått någon förklaring.

Gerard Cheshires teorier mötte närmast en orkan av kritik. Lisa Fagin Davis, som leder Medieval Academy of America, skrev på Twitter att upptäckten av ett protoromanskt språk var nonsens och att hans bevis bestod av cirkelresonemang. När motvinden fortsatte meddelade University of Bristol – som bara dagen innan hade skickat ut ett pressmeddelande om den revolutionerande teorin – att det rörde sig om en studie som universitet inte stod bakom.

Även den här gången slutade alltså en forskares glädje över att ha knäckt koden med ett magplask. Den som på egen hand vill försöka lösa mysteriet hittar Voynichmanuskriptet här.

Anders

Foto: Beinecke Rare Book and Manuscript Library

Tags: 

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren.

Kommentarer

Had inte sett eller hört något om detta på flera år. Såg ett program på tv om Voynichmanuskriptet för kanske tio år sedan och tyckte det var rätt fascinerande att ingen hade kunnat lösa det och uppenbarligen är det fortfarande ingen som kan det. Åtminstone har såvitt jag vet ingen kommit med en brett accepterad lösning.

Hörde talas om denna bok först idag genom Söndagsmorgan i P4.
Har tittat igenom facsimil av boken på nätet (Yale University) o ett par dokumentärfilmer.
Min teori är att det är en medicinalbok om kvinnosjukdomar och kvinnans menstruation mm.
Mer än hälften är beskrivningar av växter. Sedan kommer olika bilder på solen och månen, sen zodiaken med kvinnofigurer runt, sen badande kvinnor i bassänger o fontäner, sen ett slags kosmiskt panorama, sen återigen växter med rötter och vattenkärl, till sist många sidor text med stjärnor i marginalen, som verkar vara besvärjelser, formler eller böner.
Troligen skrivet av en nunna i ett sydeuropeiskt kloster, pga att få andra var skrivkunniga och hade tillgång till dyrbara material som veläng och exklusiva färger och stilen stämmer med tiden runt 1420. Annars ev. något furstehov i norra Italien eller trakten däromkring.
Det konstiga är dock att man inte kan tolka texten bättre efter så lång tid! Man borde ju känna igen bokstäver från andra skrifter från samma tid och kunna läsa fragmentariska ord... Men det kan ju vara på ett litet, numera försvunnet språk, som inte ens hade ett etablerat skriftspråk...
Lingvister och och botanister borde samarbeta mer i detta fall!
Jag lär följa forskningen vidare.
/Lars

Lägg till ny kommentar