Molly är mesta hunden – men förnamn en sen trend

0 kommentarer

Molly tassar ifrån Bella i hundnamnstoppen. Men hundar har inte alltid givits samma namn som människor. Genom åren har de uppkallats efter kända personer från Antiken, fått namn som stavats med en fransk prägel och namngivits efter egenskaper eller funktion. I dag är det ofta hunden som går först i spåret – inte sällan blir ett namn först populärt bland hundar för att sedan börja ges även till människor.

Med 6 611 registrerade bärare är Molly landets i särklass vanligaste hundnamn. Tvåa är Bella med 4 581 bärare och trea Ludde med 3 788 bärare. Ester, Enzo och Kira tillhör de namn som ökade snabbast under 2014. Det visar statistik från Jordbruksverket.

Övriga namn på hundarnas topp 20 är Wilma, Bamse, Charlie, Ronja, Sigge, Alice, Rocky, Doris, Sally, Selma, Nova, Zorro, Ozzy, Tindra, Maja, Hugo och Elsa. Majoriteten av de populäraste hundnamnen är även mycket vanliga bland människor. Det gäller i synnerhet tikar och flickor. Alice, Molly, Maja och Elsa tillhör exempelvis de populäraste namnen för nyfödda flickor.

Så har det inte alltid varit. I en uppsats i antologin Från renhållningshjon till modeaccessoar – 10 000 år av relationer människa–hund i Sverige skildrar namnforskaren Katharina Leibring hundnamnens utveckling i Sverige.

De första säkra beläggen på svenska hundnamn hittar Katharina Leibring under 1600-talet. Genom islänningasagorna finns dock en del hundnamn från vikingatiden bevarade. Att namngivningen vid den här tiden fungerade ungefär likadant på Island och i Sverige är kanske ingen våghalsig gissning. De isländska hundnamnen var en- eller tvåstaviga och betecknade någon av djurets egenskaper. Där fanns bland annat Buski och Flóki, två namn som beskriver hundens toviga päls, Stutt (’kort’) och Brakki (’den skällige’).

Under 1600- och 1700-talen fanns olika traditioner. Kungliga knähundar kunde få franska namn som Courtisane och Fidèle, jakthundar kunde kallas Jäger och Spåre och vallhundar på bondgårdar kunde ges ett egenskapsnamn som Stark.

Egenskapsnamnen, som Bister, Flink och Hurtig, höll ställningarna även under 1800-talet. Andra typer av namn var smeknamnen (Lady, Pärla och Trogen), personnamnen (Karo och Diana) och de skämtsamma namnen (Fråg’en och Som-du – bägge sannolikt avsedda som ett humoristiskt svar på frågor om hundens namn). Traditionen med namn som återspeglade hundens egenskaper eller funktion var stark långt in på 1900-talet.

I dag ser det helt annorlunda ut. Katharina Leibrings förklaring är enkel. Hunden har gått från att vara ett nyttodjur till ett sällskapsdjur, och i stället för att sova i ladugården snusar den ofta i sängen vid husses eller mattes fötter. Hunden har helt enkelt blivit en familjemedlem, och det påverkar också namngivningen. En mer personlig relation till hunden gör att den i allt större utsträckning får vanliga förnamn.

Katharina Leibring noterar att de tvåstaviga namnen dominerar. Eftersom de är lättast att ropa är de mest praktiska. De könsneutrala namnen är få och ofta engelska. Vanligast är personförnamnen. Men även äldre hundnamn, som Fido och Pompe, används än i dag liksom namn hämtade från kända personer ur historien, som Afrodite, Luna och Zeus. Där finns också namn som förknippas med populärkultur och kändisar, som Ozzy, Messi, Rocky och Arwen.

En tendens är att förnamn som förlorat popularitet ofta återintroduceras bland hundar. I dag kan namn som Sture, Lennart, Gunnel och Leif höras i rastgårdarna. Detta förebådar i sig, skriver Katharina Leibring, att de snart även kommer att höras i lekparker och förskolor.

Anders

Foto: Istockphoto

Tags: 

Lägg till ny kommentar