Debatt: Snapsvisor är inte bara vrålsupande

1 kommentarer

Med tack för den intressanta artikeln "Helan goes forever" av Lars Melin i Språktidningen 5/2013 önskar Finlandssvenska Rimakademin framföra några kompletterande synpunkter:

I sin artikel tar Melin upp det faktum att det i snapsvisorna än i denna dag prisas hembränning och vrålsupande. Det är beklagligt att Melin koncentrerar sina analyser på denna ensidiga del av den breda snapsviserepertoaren.

Beklagandet kanske fordrar ett förtydligande.

I Finland är snapsvisesjungandet så gott som finlandssvenskarnas logotyp. De flesta kan snapsvisor och dessutom många snapsvisor. Javisst, fenomenet kan jämföras med allsång. Den första egentliga snapsviseboken i Skandinavien, "Pärlan", utkom 1927 i Finland. Efter det har snapsvisan levt vidare och utvecklats.

Vi såg det som en utmärkt idé när det svenska Vin & Sprithistoriska Museet på 1990-talet startade en insamling av alla nubbevisor som fanns i landet och sedan gjorde en uppföljning av insamlingen genom att arrangera Svenska Mästerskap i nydiktade nubbevisor. Det var då man hade kunnat vänta sig en kvalitetshöjning i det lyriska innehållet. Några nya pärlor såg dagens ljus, men den stora förbättringen i den svenska allmänna nubbevisrepertoaren uteblev desvärre.

I Finland följde en skara snapsviseentusiaster med utvecklingen och deltog även i de svenska tävlingarna. Efter att två år i rad ha tagit första pris (1997, 1998)  och andra pris 1999 anmodades de finländska aktivisterna att hålla sina egna mästerskap. Så gjordes och man har nu i tretton år arrangerat finländska snapsvisemästerskap som årligen lockar fram mellan 100 och 200 bidrag. Tävlingsmomentet med Sverige bibehölls och än idag hålls bejublade landskamper i Nyskrivna Snapsvisor i respektive land (Finland/Sverige) varje år.

Detta som bakgrund.

Det sällskap som grundades för att arrangera de Finländska mästerskapen och samtidigt vara en officiell motpart till Vin & Sprit (numera Spritmuseum) blev Finlandssvenska Rimakademin r.f. (FiRA), som grundades 2002. Ur Akademins urkund framgår tydligt dess strävan att förbättra den litterära kvaliteten på bordsvisor i allmänhet och snapsvisor i synnerhet. Med all kraft har FiRA gått in för att med exemplens makt (t.ex. publikationer) och i snapsvisetävlingssammanhang strängt utdöma brännvinsförhärligande, chauvinism, oetiska hållningar och dålig smak i insända tävlingsbidrag och i stället befordra intelligenta visor och stiliga rim.  

Vi i FiRA har sett en liten om också inte omvälvande förbättring i det nya snapsviseutbudet i Finland, men strävan kvarstår och målet släpps aldrig. Tilläggas kan att samarbetet mellan Spritmuseum och FiRA har varit både stimulerande och ömsesidigt givande.

Därför tycker vi att Lars Melin i sina språkvetenskapliga studier ytterligare kunde fördjupa sina insikter i snapsviselyriken – ­ när han nu har tagit upp ämnet – och djärvt ta ett steg över viken, där snapsvisan lever starkast, och applicera sina eminenta textanalyser på det utbud som finns och blommar bäst och på så sätt uppleva den finländska snapsvisans livskraft.  Mer information om FiRA hittar man på www.rimakademin.fi.

Finlandssvenska Rimakademin rf, Helsingfors

Bosse Österberg, dryckesråd

Stefan Federley, ordförande

Tags: 

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren.

Kommentarer

Till yttermera visso har Lars Melin fullständig missförstått att anspelningarna på tallar, stubbar och plankor inte har ett dugg med sjuk humor att göra, utan med den etanol som utvinnes ur sulfitmassan vid våra svenska pappersbruk. En glad och överraskande nyhet vid seklets början - vilket också sammanföll med snapsvisans storhetstid.

Lägg till ny kommentar