15-åriga Blær kan sätta Islands namnlag ur spel

0 kommentarer

Blær Bjarkardóttir är 15-åringen som kan vara på väg att tvinga fram en ändring av den isländska namnlagen. En domstol fastslår nämligen att hon får behålla förnamnet Blær – trots att det bara är tillåtet som pojknamn. Men individens rätt till sitt namn går i det här fallet före myndigheternas behov av att upprätthålla lagstiftningen.

Den isländska namnlagen säger att namn inte får uppfattas som stötande och att de måste vara förenliga med isländsk grammatik och stavning. Godkända namn samlas i förteckningen Mannanafnaskrá. Den som vill ha ett namn som inte finns på listan kan vända sig till Mannanafnanefnd med en ansökan. Nämnden avgör sedan om namnet ska godkännas eller inte. Om det accepteras tas namnet upp i Mannanafnaskrá och blir därmed tillgängligt för alla.

När Mannanafnaskrá sammanställdes i samband med den senaste översynen av namnlagen dammsögs folkbokföringen och historieböckerna på för- och mellannamn. Men några få slank emellan och togs inte upp i Mannanafnaskrá. Ett av dem var Blær.

Namnlagen säger också att ett pojknamn inte kan ges till en flicka och vice versa. Hittills hade det funnits både pojkar och flickor som fått namnet Blær, men efter att den nya namnförteckningen togs i bruk blev föräldrar till en pojke först om att ansöka om namnet. Mannanafnanefnd sade ja. Samtidigt som Blær godkändes som pojknamn blev det omöjligt som flicknamn.

Detta kände inte prästen till när han 1997 döpte Blær Bjarkardóttir. Först veckan därpå upptäckte han att Blær inte var ett godkänt flicknamn. Modern Björk Eiðsdóttir vände sig till Mannanafnanefnd, men fick avslag. Blær var ett pojknamn – trots att andra isländska kvinnor bar samma namn, och trots att den kvinnliga hjälten i Halldór Laxness roman Brekkukotsannáll (ett argument med dignitet i det här sammanhanget) heter just Blær.

Björk Eiðsdóttir vägrade att ge upp och Blær växte upp och trivdes med sitt namn – ett namn som används i skolan, av vännerna och på nätet men inte i folkbokföringen. Där, liksom i passet och på betalkortet, heter hon Stúlka ('flicka') i förnamn. Hon delar detta namn med hundratalet andra isländska kvinnor, och har något slags syskon i de ungefär lika många män som officiellt heter Drengur ('pojke'). Stúlka och Drengur är de namn som automatiskt tilldelas personer som av olika skäl aldrig får "riktiga" namn.

Att byta till något godkänt namn var aldrig aktuellt. Förra året valde Björk Eiðsdóttir i stället att stämma den isländska staten. Hon krävde skadestånd och att dottern Blær skulle få behålla sitt namn.

Björk Eiðsdóttir tog bland annat upp de särskilda omständigheterna kring dopet, de andra kvinnor som burit och bär namnet Blær och konstaterade att det fanns även andra luckor i namnlagen. Auður och Júlí är exempelvis namn som bärs av både män och kvinnor. Att Blær ('vindpust, nyans') är maskulinum ansågs också vara oväsentligt. Feminina substantiven Sturla och Skúta är mansnamn, maskulina Ilmur och Apríl är kvinnonamn.

Advokaten som representerade staten påminde under rättegången om namnlagen. En kvinna kan inte bära ett mansnamn, en man kan inte bära ett kvinnonamn.

Domstolen valde att gå på Björk Eiðsdóttirs linje. Dottern Blær Bjarkardóttir får heta just så.

Rätten åberopar den isländska grundlagen och anser att individens rätt till sitt namn går före statens intresse att upprätthålla en lag som ändå inte visat sig vara vattentät. Det blev visserligen inget skadestånd, men Blær firade genom att begära ut nytt pass och betalkort där hon inte längre kallas Stúlka.

Inrikesminister Ögmundur Jónasson har meddelat att domen inte kommer att överklagas till högsta instans. Innebär det då att det är fritt fram för andra isländska kvinnor att heta Blær? Eller att uppdelningen i mans- och kvinnonamn är historia?

Nja, det är nog en för långtgående tolkning av domen. Rätten hänvisar nämligen till de speciella omständigheterna – att Blær döptes till just Blær – och att den i dag 15-åriga flickan aldrig kallats något annat. Till skillnad från många andra föräldrar valde nämligen Björk Eiðsdóttir att inte ansöka om ett nytt namn när det hon ville ha inte godkändes.

Lagtexten förändras inte heller av domen. Eftersom det är en dom från lägre instans är den heller inte prejudicerande. Så förbudet för kvinnor att bära mansnamn och män att bära kvinnonamn existerar alltjämt åtminstone i namnlagen.

Ögmundur Jónasson har utlovat en översyn av namnlagen och antytt att den kan vara föråldrad. Det förefaller vara en nödvändig åtgärd. Annars är det inte osannolikt att många av alla de kvinnor som också kallas Blær drar staten inför rätta med krav på att få namnet infört i folkbokföringen. Genom att åberopa diskriminering är det inte osannolikt att de skulle få rätt. Och i så fall är en av grundpelarna i namnlagen satt ur spel.

Det kan alltså löna sig att vara envis. Det bevisar Björk Eiðsdóttir och Blær Bjarkardóttir.

Här kan du läsa mer om den isländska namnlagen och här läsa domen om Blær.

Anders

Tags: 

Lägg till ny kommentar