Bild: 
Istockphoto
Isbergsteknik. Tät sakprosa vinner kanske inga priser, men den vinner många tecken.

Förtätning

En kortkurs i att skriva kort – få ner antalet småord i texten

Ibland är det viktigt att inte breda ut sig för mycket. Den som lär sig förtätningsgrammatikens konster kan kapa många tecken under skrivandets gång. Men glöm inte kvävningsrisken.

Tät prosa kan det heta berömmande i bokrecensionerna. Då handlar det nästan alltid om skönlitteratur och hemingwaysk ”isbergsteknik”: nio tiondelar av berättelsen står mellan raderna.

Svensk litteratur har många framstående förtätare. Inte sällan nämns fyrtiotalsnovellisten Tage Aurell, som redan i berättelsens första mening kunde få läsaren att förstå att mycket hade hänt: ”Hon kommer opp igen och står med mor sin och väntar på bussen måndag morgon, ska in till doktorn och få hostmedicin.” (Ur Pingstbrud. Lägg märke till ordet igen!)

Men det är skönlitteratur. Den täta prosa som allt fler av oss behöver skriva är sakprosa. Sammanfatta rapporten med högst 200 ord! Beskriv projektet med högst 150 ord! Presentera dig själv på högst 60 ord! Sådana skrivinstruktioner blir vanligare.

Elementära kunskaper i förtätningsgrammatik blir därför av nöden för allt fler skribenter. Här följer en kortkurs med de vanligaste greppen. Man ser snabbt att de mestadels går ut på att få ner antalet småord (eller formord, som den mer grammatiska termen lyder).

Artikelstrykning. Den obestämda artikeln behövs inte alltid framför abstrakta substantiv som är så vanliga i sakprosa: förslag, problem, inslag, försök etcetera. Det innebär visserligen att läsaren inte vet om ordet står i flertal eller ental, men det spelar mindre roll. Man skriver alltså inte resultaten ger en möjlighet till ett snabbt genombrott utan resultaten ger möjlighet till snabbt genombrott.

Att-strykning. Strykningar av både infinitivmärket att och bisatsinledaren att är ofta fullt möjliga. Följande mening blir enkelt tre ord kortare: Vi är ange­lägna att (infinitivmärke) börja att (infinitivmärke) pro­jek­tera redan 2013 och tror att (bisatsinledare) det är fullt möjligt.

Strykning av menings­inledande det. I tal och relativt spontant skriftspråk börjar vi gärna en mening med det, efter­som det känns onaturligt att ha innehållstung information i början. Framför allt två konstruktioner ger inlednings-det. Den ena är presenteringskonstruktionen: Det ligger många års arbete bakom boken. Det fanns två orsaker till mitt val av yrke. Den andra är så kallad utbrytning, som leder till att den viktigaste information kommer i en bisats (ofta som-inledd) i meningens andra hälft. Det var framför allt effekterna på arbetsmarknaden som hon vände sig emot. Det är nya jobb, inte nya jobbcoacher, som vi behöver.  

I det första fallet sparar förtätningsgrammatiken ett ord (det), i det andra fallet två (det var, det är): Många års arbete ligger bakom boken. Två orsaker fanns till mitt val av yrke. Hon vände sig framför allt emot effekterna på arbetsmarknaden. Vi behöver nya jobb, inte nya jobbcoacher.

Har- och hade-strykning i bisats. Detta välkända grepp är helt normalt i så gott som alla arter av skriftspråk, men bör ändå nämnas: Vi tänkte om när vi (hade) sett resultatet.

Prepositionsstrykningar.  I förvånansvärt många kon­struktioner går det bra att utelämna prepositionen: Svensk politik värnar (om) jämställdhet. Vi fortsätter leta (efter) jobb.

Sammansättningar. Därmed har vi lämnat de rena strykningarna, men det handlar fortfarande om att göra sig av med prepositioner – och därtill göra om två innehållsord till ett. Mitt val av yrke i exemplet ovan är föga förtätat, hellre mitt yrkesval. (Eller allra helst yrkesvalet – possessiva pronomen, mitt, ditt, mina, dina med flera, är också ofta möjliga att stryka.) Effekterna på arbetsmarknaden är inte heller bra; skriv arbetsmarknadseffekterna, och tre ord  blir ett, visserligen långt.

Participkonstruktioner i stället för bisatser. Denna förtätning ger stark skriftspråkskaraktär åt texten, och har också nackdelen att subjektet, den som står för handlingen, ofta men inte alltid trollas bort. Men småorden försvinner. Med Hemsöborna, som han författade i Bayern 1887, gjorde sig Strindberg omöjlig på Kymmendö blir Med Hemsöborna, författad i Bayern 1887, gjorde sig Strindberg omöjlig på Kymmendö – två ord kortare och utan subjektsförlust.

Substantivkonstruktioner i stället för bisatser. Principen är densamma. Begrunda ordet subjektsförlust, sist i föregående stycke! Det är inte bara en sammansättning av förlust av subjektet utan skulle i en otät text stå som bisats: att subjektet går förlorat. Fyra ord blir ett.

Är den täta sakprosan lika prisvärd som den täta litteraturprosan? Ja och nej. Man har onekligen hjälp av förtätningsgrammatiken när man ska säga mycket på liten plats. Den är effektiv. Men texten kan bli för kompakt och förlora i flyt. Är det tätat på alla ställen kan man kvävas.

 

Publicerad i nummer: 
6/2012