Konsten att korrigera sin nästa

Text: Jonas Hallberg

Kära läsare!

I dag tänkte jag att vi skulle diskutera hur en språkbättrevetare bör uppföra sig gentemot en talande medmänniska, när bättrevetaren tycker att medmänniskan säger fel.

Bör man till exempel omedelbart avsluta en vänskapsrelation om vännen säger ”ejenkligen”?

Låt mig vänta en stund med att svara på det! Tack.

Det finns sådana språkdebattörer som hävdar att det enda viktiga är att man förstår vad som sägs. Min kommentar till detta är ”mnjaa”. Som bättrevetare kan jag slå fast att enbart förståelse inte räcker. Om någon säger jag älskar du till dig, så måste du omedelbart ingripa. Det kräver språket, logiken och gramma­tiken.

Jag vill ge några konkreta exempel på hur man kan agera i ett samtal med en annan människa. Jag skulle nämligen gärna vilja bli en språkets Magdalena Ribbing. Snille och vett, smak och etikett, kunde vara en smaklig slogan.

Riv ut denna sida, vik ihop den, och ta med den om du ska gå på fest och riskerar att hamna i samtal med någon som inte respekterar grammatiska teatern! Exempel:

Han: Vi skulle bjuda in folk till födelse­dagsmiddagen, dels släkt och sen en massa barndomsvänner.

Du: Stopp!

Han: Vad är det? Varför avbryter du mig?

Du: Snälla du! Jag är förkrossad. Jag god­tar inte din formulering. Om du säger ”dels”, så måste du faktiskt säga ett ”dels” till!

Han: Det är det ju ingen som gör.

Du: Nej, just det. Men det är faktiskt en fast konstruktion! Jag blir vansinnig!

Genom din skämtsamma överdrift ”Jag blir vansinnig” får du din samtalspartner på din sida.

Ett annat exempel:

Du lyssnar på någon, som kanske är politiker, som säger: ”Vi vill göra skillnad. Trafiken måste bli säker, smidig men också trygg. Människor ska inte behöva dö i onödan. Är jag tydlig nu?”

Du vänder dig till politikern och stönar: ”Jag kommer inte att rösta på dig om du inte rensar ditt språk från klyschor och plattheter.”

Och politikern, som brister i skärpa, brister nu i skratt och ni går tillsammans och tar en kopp kaffe och blir vänner för livet. En kritiker får lätt vänner. Språkkorrigering kan fördjupa kontakten.

Som vi här har sett, finns det mycket att korrigera. Men man bör inte omedelbart avsluta en vänskapsrelation om vännen säger ”ejenkligen”. I stället bör man ta en långpromenad med henom och gå igenom innehållet i detta kåseri. Därpå är man vänner för livet. Det viktiga är ögonkontakten.