Toresson: Partipennan

Text: Katarina Lagerwall

Trots sin anonyma yrkesroll är passionen för samhällsfrågor och partipolitik inget Anneli Toresson döljer.

- Jag trivs i politikens centrum och det egna engagemanget är viktigt för skrivandet. Man kan inte sätta talskrivaren i en skrubb, säger hon med ett leende.

Intresset för politik väcktes tidigt och gick från medlemskap i ungdomsförbundet SSU till kommunpolitik och vidare in i partiets innersta krets 1993. Efter att ha arbetat med brevsvar och kommunikation på statsrådsberedningen började hon skriva tal åt förra statsministern Göran Persson 1997.

Vissa undrade hur hon som kvinna kunde skriva tal åt en man.

- Men det finns inte ett manligt eller kvinnligt politiskt språk utan det handlar om hur personen relaterar till olika erfarenheter, att man delar grundläggande värderingar och ser på politik på samma sätt.

När Göran Persson avgick efter valförlusten 2006 tog Mona Sahlin över ordförandeskapet och Anneli Toresson blev hennes talskrivare. Trots Sahlin och Perssons olikheter som personer och sätt att uttrycka sig var bytet inte så dramatiskt. De är mer lika som talare än vad man kan tro.

- Båda är modiga och vågar ta ut svängarna vilket är roligt för en talskrivare. Göran Persson förstärkte gärna talen med dikter och kunde vara rätt svulstig, vilket delvis hängde ihop med rollen. Mona Sahlin illustrerar gärna med människors berättelser ur verkligheten men också med politiska och skönlitterära citat.

Anneli Toresson tycker att ett tal blir bättre om det innehåller stilbrott och taktbyten. Ett citat eller en personlig anekdot fördjupar och adderar känsla. Sådant gör att man "byter språk" en stund, och ger en ny vinkel till sitt budskap.

- En anekdot måste berättas personligt och skrivs oftast inte ner. Det man citerar lyfter man fram, så talaren väljer noga.

Ibland citerar man för textens politiska innebörd.

- Mona Sahlin har på senare tid läst ett stycke ur antologin Tala om klass, som handlar om att förutsättningen för social rörlighet är möjligheter till utbildning för alla, oavsett bakgrund, berättar Anneli Toresson.

Mona Sahlin brukar få höra att hon pratar långsamt, men hon får med precis lika många ord i ett tiominuterstal som Göran Persson fick. Skillnaden ligger i att Persson tog längre pauser.

Det är sådant en talskrivare måste hålla koll på. För politiska debatter handlar mycket om tid, att få fram ett budskap på någon minut i en tv-sändning eller i riksdagens talarstol.

Talskrivarens roll kräver att Anneli Toresson hänger med i samhällsdebatten och känner till både egna och motståndarnas förslag - och att hon kan variera sig. Ibland handlar det om att leverera två tal per dag till olika grupper av människor och händelser. Bland de svåraste uppdragen har varit att skriva tal i samband med tragiska händelser, som diskoteksbranden i Göteborg och mordet på partikollegan Anna Lindh.

Arbetet innebär ett nära samarbete med talaren som kräver lyhördhet och kunskap om vad talaren vill. Grunden är att talet ska väcka något hos publiken och tydliggöra ideologiska skiljelinjer.

Anneli Toresson börjar alltid med att ta reda på vilket huvudbudskap Mona Sahlin vill ha i talet.

- Sedan sätter jag ihop en disposition och börjar skriva, var som helst i texten. Inspirationen kommer när man jobbar, men det händer förstås också att jag får en idé på tunnelbanan, eller när jag lagar middag.

Innan talet är färdigskrivet bollas idéer och formuleringar fram och tillbaka mellan henne och Mona Sahlin. De diskuterar vad som kan strykas, var det behövs förtydliganden, om motståndarnas ståndpunkt ska belysas, om ett ord ska bytas mot ett annat eller vilket citat som blir bäst.

Mona Sahlin skriver gärna själv, men metoderna kan vara olika. Göran Persson tog det hellre muntligt.

- Han gillade inte att sitta och kludda i manus. Men för mig spelar det ingen roll. Det roliga är att få vrida och vända på det så att talaren får mejsla ut hur han eller hon själv vill låta.

Hon har inga problem med att inte själv få äran för talen.

- Jag har lånat ut min penna åt Socialdemokraterna. Jag vill inte hålla tal själv, jag vill skriva, säger Anneli Toresson.

Höstens valrörelse väntas bli tuff. Socialdemokraterna står inför utmaningen att vinna tillbaka makten och bilda regering med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Anneli Toressons viktigaste uppdrag är att få fram partiledarens budskap till väljarna om vad som står på spel. Hundraåriga, välkända socialdemokratiska slagord som solidaritet och välfärd är fortfarande gångbara för att nå dit.

- Det handlar om att beskriva konflikten och vår politiska vision. Jag vill att vi ska vinna valet så att vi får en annan politik i Sverige, och varje gång ett tal är bra desto bättre för partiet.

Den politiska arenan fylls ständigt på med nya ord och begrepp som det gäller att fånga upp och använda sig av, till exempel den borgerliga alliansens valvinnare 2006, utanförskap. Ett otrevligt ord som blir utpekande, anser Anneli Toresson.

- Men moderaterna gjorde det till ett vallöfte att minska utanförskapet. Därför använder vi det i dag, för att peka på att de borde gjort något åt arbetslösheten. Vårt budskap är i stället att Sverige kan vara ett möjligheternas land där alla kan få växa.

Vad som blir årets slogan för Socialdemokraterna är för tidigt att säga, den växer fram under resans gång. Viktigast är att hitta ord som gör partiets profil tydlig och slagkraftig, och som ligger nära människors verklighet.

- Slagorden kommer inte först, det gör tanken. Och vi har inte tänkt klart än. Men vi anser att konflikten står mellan att skapa fler jobb och de ökande klyftorna. Vi vill berätta att det är en skillnad mellan vår och regeringens politik.

Några enkla retoriska knep för att vinna väljare finns inte. Påståendet att man kan sälja in ett politiskt budskap som vilken handelsvara som helst gör henne upprörd. Hon gillar inte heller när motståndarna använder klassiska socialdemokratiska värdeord som rättvisa och jämlikhet, utan att ha täckning för det i den egna politiken.

- Om man som Moderaterna använder ord som jämlikhet och sedan inte har en politik med den innebörden blir det falskt. Vi ska vara aktsamma om orden, som Olof Palme sade, för det är med dem vi möter medborgarna. Och det går inte i längden att lura människor. Inte ens med den bästa retorik i världen.