Divan får se upp – nu kommer divalaterna!
En diva är en person som är ruskigt medveten om sin (verkliga eller inbillade) storhet. Divan uppvisar ett påfrestande manér, kallat divalater.
Våra färska iakttagelser när det gäller just det ordet började med att en av oss hörde det uttalas på ett oväntat sätt. Inte som den vanliga sammansättningen, med huvudbetoning på första stavelsen - divalater - utan med betoning på näst sista stavelsen - divalater - som om det vore en pluralform av ett ord som i singular skulle vara divalat (uttalat som apparat).
En sökning på nätet efter divalat visar att ett sådant ord faktiskt används ganska flitigt, och på flera lite märkliga sätt. Till att börja med hittade vi den väntade betydelsen, 'divaaktigt beteendedrag': "Jo, men det är ingen divalat, utan ett smart sätt att se om personalen har gjort sitt jobb ordentligt backstage."
I modern svenska är substantivet later så kallad plurale tantum, det vill säga det finns bara i pluralform. På 1600-talet fanns det också en singularform, ibland stavad laat, som på sitt sätt har blivit återuppväckt här, utan större betydelseändringar.
Mer innovativt är det när divalat blir en benämning på en divaaktig person: "En divalat med för stort ego och dåligt psyke är vad han är."
Och med ett ännu djärvare grepp förvandlas ordet till ett adjektiv: "NN kan lätt läggas till raden av otrevliga kändisar. Riktigt jävla otrevlig divalat idiot."
Slutligen kan man stöta på pluralformen divalator: "Svante är en trevlig prick utan divalator och en suverän musiker och sångare."
För övrigt, varför är det just divor som har later?
