”kanske är det gement av mig, men ändå”

Text: Torbjörn Nilsson

Det var väl två år sedan som vi på nyhetsmagasinet Fokus kom på att vi kunde ligga i framkant. I Språkrådet, rapporterade vår språk­vårdare, spirade en ny konsensus för hur man skulle skriva partinamn: med versal begynnelsebokstav. Vi kunde gå i täten.

Jag minns det som att redaktionen gillade tanken. Egentligen var det väl bara jag som tjurade.

På den tiden skrevs egennamn med stor bokstav, utom partiernas arbetsnamn, men undantaget rörde inte fjuttpartier utanför riksdagen. Det hette folkpartiet, men Junilistan. Jag tänkte att det var för junilistans skull som språkvårdarna börjat fundera. För att inkonsekvensen hade synliggjorts.

I två år pratade vi på Fokus om versaler och gemener. Kreativiteten störs, började jag. Om jag vill hitta på ett nytt ord - som gråmoderaterna - måste jag göra det med en versal, bulligt och skrikigt. Det blir rörigare, fortsatte jag. En reform som säger att det ska heta Centern med versal men moderat med gemen kan väl knappast göra språket och grammatiken enklare att använda?

Läsbarheten, avslutade jag, blir sämre med versaler. Texter om partier och politik är ofta styltiga som de är, fyllda av ord för komplicerade begrepp och egennamn. Att då ösa på med versaler mitt i meningarna är inte att se till läsarnas bästa. Allt blir Så Där hackigt Ni vet.

Läsaren känner sig dyslektisk och på sikt blir det en demokratifråga. Ska vi göra det så enkelt som möjligt att ta till sig information om hur samhället styrs? Eller ska vi följa grammatiken?

Så sade jag och jag fick mothugg och vi hade förbannat roligt hela vägen till freden. Jag önskar att fler av oss som har till arbetsuppgift att mycket ofta skriva partiers namn skulle få delta i ett sådant samtal.

Men sedan kom Språkrådet och Mediespråksgruppen och högt heliga TT. Hela handen pekade: versal begynnelsebokstav!

Vi bestämde oss för att högaktningsfullt ge fan i det eftersom reformatörerna aldrig svarade på de enkla frågorna.

Varför inte välja ett system som är lättbegripligt, har förankring i verkligheten och inte stör läsningen? Varför inte skriva alla partibeteckningar med liten bokstav?