Bild: 
Bok: Fleuve noir

Fransk förortsslang

Minerat franskt förortsspråk

 
av: Elin Swedenmark

När en fransk statssekreterare plötsligt pratar slang väcker det starka reaktioner.

Il faut aller à donf!
Dessa ord startade nyligen en livlig språk­debatt i Frankrike. Det var statssekreterare Fadela Amara, grundare av proteströrelsen Varken horor eller kuvade, som dundrade inför regeringen att ”man måste gå grundligt till väga” med problemen i de franska förorterna. Men orden var inte vilken franska som helst. Hon använde ett uttryck från verlan, en sorts slang där man vänder orden bak och fram, något som fick många att studsa.
Även om verlan har anor i 1940- och 50-talens Frankrike förknippas språkleken främst med modernt förortssnack. På 1980-talet återupptäckte ungdomarna i Paris förorter verlan, och sedan dess har det blivit mycket vanligt att vända på orden, enligt modellen à fond = à donf, ’grundligt’. På den politiska och kulturella parnassen är verlan däremot fortfarande bannlyst, och bloggarna ömsom hyllar ömsom hånar nu Fadela Amara för hennes språkbruk.

Frågan är om samma starka reaktioner skulle höras i Sverige om till exempel Nyamko Sabuni sade att människor måste sluta softa? Knappast. Slang stör helt enkelt mer i ett land där en vanlig avslutningsfras i breven är ”jag ber er att tro på min försäkran om mina mest vördnadsfulla hälsningar”.
Men att en statssekreterare använder förortsslang i officiella sammanhang är inte bara en rolig anekdot, faktum är att ungdomarnas språk nu sprider sig i Frankrike. Inom hiphoppen har det länge använts flitigt, och nyligen dök det också upp på den litterära scenen.
I slutet av förra året utkom Le lexik des cités, den franska förortsslangens första egna ordbok, där 241 färska ord förklaras.
– Det finns en fascination för det här språket, på samma sätt som när folk pratade slang under andra delen av 1900-talet och författare började använda det. Det här är ett språk för den smältdegel som Frankrike är, säger lexikografen Alain Rey, som medverkar i boken.

Le lexik des cités påminner om Ulla-Britt Kotsinas och Dogge Doggelitos lexikon Förortsslang, där de spred ord som guss och keff till medelklassen. Den franska versionen är dock mer uttalat politisk. Idén väcktes när departementet Essonne uppmanade medborgarna till ”en kamp mot våldet” efter upploppen i förorterna. Tio ungdomar från Évry lystrade, men valde att i stället motverka bilden av förortsungdomarna som enbart våldsamma, kriminella och obegåvade.
Ulla-Britt Kotsinas försökte visa att ung­domar som ofta blandar olika språk är långt ifrån ”språklösa”. Och samma ambition driver skaparna av detta franska slanglexikon, förklarar tjugofemårige Cédric Nagau, en av upphovsmännen.
– Det här är nutida franska, ett ungdomsspråk som vi pratar därför att vi vill. Vi byter ut några franska ord mot till exempel ord från afrikanska språk eller arabiska. Dessutom använder vi metoder som vi har lärt oss i skolan, som att förkorta och dra ihop ord. Om man inte har god kännedom om det franska språket kan man inte experimentera så som vi gör.
– Ungdomarna i den här boken gillar att uttrycka sig, och eftersom de lever i en svår verklighet är humorn ett sätt för dem att överleva, säger Marcela Pérez från organisationen Permis de vivre la ville, som har stöttat arbetet med detta förortslexikon.
De unga växlar lätt mellan språkliga nivåer, och om slangen bli alltför grov skämtar de internt genom att säga: ”sluta prata caillera”, vilket är verlan för ordet racaille som betyder ’slödder’. En tydlig blinkning till president Nicolas Sarkozy som under upploppen kallade ungdomarna i förorterna för just detta.
Lekfullheten är hela tiden närvarande. Polisbilarna heter till exempel boîte de 6, ’sexpack’, efter McDonald´s Chicken McNuggets-lådor. Den som har utegångsförbud ”är Alcatraz”, och hälsningsfrasen Bien ou bien?, ”Bra eller bra?” driver med det faktum att man oftast får samma svar på frågan om hur någon mår.
Många slanguttryck har också utvecklats i flera vändor. Mechant, som betyder ’elak’, användes till exempel länge för att säga det motsatta, att något är häftigt eller fantastiskt. En sådan innehållslig förskjutning är vanlig i slang, och mycket framträdande i franskan. Sedan en tid tillbaka skruvar man dessutom det hela ännu ett varv och säger ordet på verlan, chanme (t:et faller bort eftersom det inte uttalas).

Det finns en tydlig ambivalens inför detta nya språk. Å ena sidan är det populärt bland ungdomar och i innekretsar, å andra sidan är det behäftat med många fördomar.
– Vi märker att vårt språk är stigmatiserat, och därför ville vi ge nycklar till en bättre förståelse av det. Många i Frankrike har en negativ bild av förorten som de fått genom medierna, men de vet egentligen ingenting om den, säger Cédric Nagau.
Enligt Marcela Pérez har franska medier valt att främst inrikta sig på den språkvetenskapliga sidan av förortsfranskan. Utländska journalister frågar i stället om vilka politiska och sociala betydelser lexikonet har.
– Franska journalister är rädda för att ta upp sådana ämnen. Det finns många sociala tabun kvar här. I Frankrike är det inte lätt att ändra på traditionerna, och språket ses som en viktig del av den franska kulturen, säger hon.
Och då avser man den franska som talas av les français de souche, ’de franskättade’. Språkbruket bland invånare från forna kolonier har däremot alltid nedvärderats. Men precis som i Sverige färgas ungdomarnas språk nu allt mer av att många i förorten är invandrare.
– I dag är verlan till och med på tillbakagång till förmån för inlån från språk som romani och olika afrikanska språk. Man lånar också mycket från amerikanskan, från Kalifornien närmare bestämt, där hiphopkulturen är stark, säger Alain Rey, och understryker att lånord alltid har berikat språket.

Kanske får slangen en särskild innebörd i ett land som så tydligt präglas av sin koloniala historia.
– Förut var det Frankrike som koloniserade. Nu är det Afrika som koloniserar Frankrike med sina ord, säger Cédric Nagau och skrattar.
Att uttrycka sig med denna slang blir ett politiskt ställningstagande. Det märks inte minst i hiphoppen, där slangen används för att kritisera ett rasistiskt Frankrike som inte ger ungdomarna i förorten en ärlig chans.
– I Paris förorter finns verkligen en sammansmältning av kulturer som man inte ser i många andra områden här. Själva språket är inte en social revolt, men när det används i till exempel hiphoppen så blir det politiskt, säger Marcela Pérez.
Detsamma skulle kunna gälla för Faïza Guènes bok Kiffe, kiffe imorgon, som väckte stor uppståndelse just för att den var skriven på ett vardagligt talspråk. Boken är översatt till ett tjugotal språk och utkom på svenska för ett drygt år sedan. Titeln har en dubbel betydelse, eftersom kif-kif kommer från arabiskan och betyder ’samma sak’, medan kiffer är slang för ’gilla’.
I centrum står femtonåriga Doria som bor i en Parisförort, där hon försöker förhålla sig till ”socialtanter” och frånvarande fäder. Faïza Guène har med både den här boken och efterföljaren åstadkommit att många ungdomar som inte har läsvana fått upp ögonen för litteratur. Men enligt Lotta Riad, översättare av Faïza Guène till svenska, innehöll första boken egentligen inte så utpräglad förortsfranska.
– Jag undrar om det inte har väckt lika mycket uppseende att Faïza Guènes unga karaktär med invandrarbakgrund vägrar vara tacksam mot det franska samhället, säger Lotta Riad. Attityden kanske sticker i ögonen lika mycket som språket.
I böckerna finns ändå inlån från arabiskan såväl som ord från verlan, något som är ovanligt i fransk litteratur. I översättningen till svenska går dock det mesta av detta förlorat.
– Verlan kan man inte översätta. Det är synd, för det är väldigt kul. Man får i stället försöka tänka på hur ungdomar talar i Sverige, säger Lotta Riad.
Mycket av den nya franskan kommer även i framtiden att talas bara av ungdomarna i förorten. Många ord tappar också mark mycket snabbt, liksom all slang. Men vissa ord kommer att sprida sig i samhället, både i talspråk och i mer spontan skrift, på bloggar och internet. Först när de är spridda och etablerade även utanför förorten kan de komma att berika de mer traditionella franska ordböckerna.
Enligt Alain Rey är ungdomarnas arbete med Le lexik des cités ett seriöst språkvetenskapligt arbete.
– Den här boken ger en intressant bild av en kulturell utveckling som nu bidrar med något nytt i det franska samhället, säger han.

Publicerad i nummer: 
2/2008