Mellanläge

Oviss utgång råder i LIMBO.

Text: Bo Bergman

Latinets limbus, som betyder ’rand, kant; bård, bräm; remsa’, har kommit in i svenskan i tre former: limbus, limbo, limb.

I äldre katolsk teologi är limbus eller limbo helvetets förgård, på gränsen till själva dödsriket. Limbo har setts som en mellanstation mellan fördömelsen i helvetet och saligheten i paradiset. Dante förlägger i Den gudomliga komedin limbo till den första, översta, av de nio kretsarna i dödsriket.

I termen limbus corneae har limbus sin gamla betydelse: ’kanten av hornhinnan, hornhinneranden’.

Sedan mitten av 1900-talet används limbo med betydelser som ’oviss belägenhet, osäkert tillstånd; övergångsfas, mellanläge’. Den betydelsen har ordet också i bland annat engelskan, men där kan det även betyda ’skräphög, skräpkammare’ och ’fängelse’.

Den tredje svenska formen av ordet, limb, betecknar sedan 1700-talet en gradskiva eller en gradindelad kant på ett mätinstrument.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.