Rensa bort överflödet!

Text: Staffan Dopping

Jag vet inte var ni står, men jag har en förkärlek för det återhållsamma. ”För mycket och för litet skämmer allt”, heter det i Ordspråksboken från 1865. Själv föredrar jag ”mindre är mer”, fast det är bäst känt på engelska.

Det är kanske därför jag får lätt magknip när programledare i olika etermedier nära nog tvångsmässigt avslutar varje sändning med att berätta att de snart är ”tillbaka igen”. Igen? Vad menas? Är ni både tillbaka och igen om en vecka? Sänder ni två skilda program parallellt eller?

Svenskan är full av uttryck som tycks innehålla ett klister som får det ena ordet att fastna i det andra. Människor förmår inte att hålla dem isär. Jag vill inte jämställa det med Tourettes syndrom, men något åt det hållet. Håller ni inte med om att det blir snyggare och mer redigt om man säger och vi är förstås tillbaka om en vecka?  Eller se oss igen om en vecka?

Nu invänder säkert en och annan språkvetare att redundans i språket är både vanligt och fördelaktigt. När det finns flera informationsbitar som bär på samma sakupplysning kan mottagaren uppfatta innehållet även om något ord skulle missas på vägen. Och det är förstås sant.

Men min irritation riktar sig mot den där sortens upprepning som framstår som meningslös och slentrianmässig, och som ofta uppstår i rutinbudskap med ytterst begränsad betydelse. Och tautologier ska man undvika, fick vi lära oss i skolan. Alla förstod att tårta är bäst på ett fat och inte ovanpå ännu en tårta.

Det finns ännu ett skäl att undvika detta radande av ord som betyder samma sak: värnandet av varje ords innebörd. Betydelser urvattnas om vi känner att vi inte kan uttrycka vår mening med ett enda ord. Fattar ni vad jag begriper? (Tack till Kurt Olsson för den formuleringen.)

Jag har fler ”tjatfraser” som jag önskar blev mindre vanliga i språket. En av dem är den utslitna nära och kära. En annan slipper vi inte undan vid kungligt magnifika evenemang, som bröllop, jubileer och liknande, för då är det alltid massor av pompa och ståt. Puh, det räcker med pomp, som enligt Svenska Akademiens ordlista betyder ’ståt, glans’. Alltså behövs inte ordet ståt. Men då kanske ni undrar om inte pompa passar bättre än pomp? Slå upp pompa i ordlistan så ser ni att det betyder – pomp.

Kanske krävs det en särskild självkontroll för att avstå från att lägga till det där ordet som innebär att man går från enkelhet till redundans, från klarhet till tautologi. (Oops, var inte den formuleringen ett exempel på just det som jag försöker varna för?)

Nå. Om jag väljer rätt ord från början behöver jag sannolikt inte komplettera med förstärkningar. (Jag var på väg att skriva ”ytterligare förstärkningar” men kom på att det var på väg mot det tautologiska diket.)

När jag arbetade på TT:s radioredaktion blev jag tillhållen att visserligen inte glömma bort småorden (särskilt som, har och hade), men jag förväntades också rensa bort de överflödiga. Exempelvis fick jag inte säga att ”strejken bland Sveriges högstadielärare fortsätter även i dag”. Sådana dumheter ska förstås slopas helt.

Staffan Dopping är kommunikationskonsult och tidigare journalist, bland annat på Sveriges Radio.