Limmet som fogar ihop våra ord
En gång satt jag på ett tåg och blev uppringd av Annika Lantz som satt i direktsändning i radio. Hon hade fascinerats av att Svenska Fotbollförbundet inte har ett s mellan fotboll och förbundet, och ringde för att fråga om det där icke-existerande s:et möjligen hade ett namn, så att hon kunde låta mer professionell i sin fascination. ”Jo”, sa jag, ”det heter foge-s”. Jag vet inte vad som hände sedan, men detta var i början av min och Annikas relation och varje gång jag nämner foge-s blir hon helt fnittrig och förtjust.
Vad är foge-s?
Foge-s är alltså det lilla s:et som kommer mellan orden i en sammansättning. Det råder en viss mystik kring exakt i vilka situationer det förekommer – varför säger man armbåge men armslängd? Trofasthet men trosbekännelse? Sondotter men brorsdotter?
Ett bra ställe att leta på om man jagar foge-s är i ord som är sammansatta av tre ord. Då hamnar s:et oftast mellan de två ord som sätts samman sist: En chaufför till en lastbil blir lastbilschaufför, inte lastsbilchaufför. En fot till en julgran blir julgransfot och inte julsgranfot. Viggo Kanns genomgång av foge-s i Språktidningen 6/11 visar också att foge-s:et oftare förekommer när efterledet betecknar något som tillhör, eller är en del av, förledet. ”Bordtennis är en typ av tennis, bordsben är bordets ben”. En regel som bara hjälper oss när vi letar tendenser, för likafullt säger vi sondotter och brorsdotter utan att dottern tillhör brodern mer än sonen, om ni är med.
Foge-s är på så vis som russin: ofta kan man lista ut var man kommer att råka på det, men så tar man en macka och får plötsligt något slemmigt och förtorkat i munnen (beroende på hur man ser på foge-s. Annika skulle säkert kalla det ”sött och förtjusande”). Barkbröd, kumminbröd och rågbröd – inget foge-s. Sirapsbröd och grahamsbröd – foge-s!
Finns det andra foge-bokstäver?
Ja visst! Då s:et tycks härstamma från våra genitivböjningar är det inte konstigt att några andra gamla genitivsuffix också får agera lim: gatukök, skilsmässobarn, tallegren, barnavårdscentral. Men när jag frågar Annika hur hon känner för foge-u, foge-o, foge-e och foge-a, menar hon att hon inte känner någonting. Ibland blir jag inte klok på hennes känsloliv.
Sara Lövestam är författare och föreläsare.
