Svårt generalisera om vad barn vill läsa

Titeln Skriva barnbok får mig att fundera. Motsvarande titel Skriva vuxenbok skulle nog inte vara möjlig.

Finns det verkligen något speciellt som skiljer barnböcker från vuxenböcker – förutom det myckna bildmaterialet? På många sätt är svaret faktiskt nej: när man läser handboken Skriva barnbok förstår man att barnlitteraturen har mycket gemensamt med vuxenlitteraturen. Astrid Lindgren citeras flitigt, och hennes ord stärker det omöjliga i att dra generella slutsatser om vad femåringen gillar: ”Hurdan ska en barnbok vara? Om du frågar mig, så kan jag efter mycket grubbel svara: Den ska vara bra.”

Och stora delar av Skriva barnbok skulle man lika väl ha kunnat läsa i en allmän författarhandbok. Här ges till exempel en beskrivning av ”den dramatiska kurvan”, på vilken ”all världens berättelser i grunden är uppbyggda”. Kapitlen om tempusval, berättarperspektiv och gestaltning är inte heller genrespecifika.

Sedan finns förvisso sådant som man oftare hittar i barnböcker än i vuxenböcker. Annika J. Nasiell betonar att det specifika för barnlitteraturen främst är barnperspektivet. Alltså kan barnböcker bara skrivas av den som ”förstår barn”. Några sådana, som författarna Lisa Bjärbo och Mårten Melin och illustratören Pija Lindenbaum, får i egna kapitel ge sin syn på vad som ger barnberättelsen vingar.

Dessutom presenteras en del tips om teman som särskilt intresserar vissa åldersgrupper, som rim och ramsor för de minsta, folksagor, drakar och faktaböcker för fyraåringen, pedagogiskt om siffror och alfabetet för sjuåringen. Barnböcker kan dessutom – med tanke på ålder – delas in kategorier som pekbok, bilderbok, saga och kapitelbok.

Den blivande barnboksförfattaren bör också tänka några extra varv på sådant som ordval, tilltal och ämnen: ”Man kan inte beskriva barndomen lika svart för barn som för vuxna”, säger Pija Lindenbaum. ”Det måste finnas ett hopp, ett gott slut. Jag kan inte lämna barn i sticket.”

Det här tydliga sättet att fundera över målgruppens ålder och erfarenhet kanske är det som i första hand skiljer en barnboksförfattare från en vuxenboksförfattare. Det är nog inte många som på samma sätt skulle ringa in intressesfärerna för en 47-åring. I alla fall inte svart på vitt i en skrivhandledning.