Guide för svenska på bägge sidor Östersjön

Så här ska det låta, Mikael Reuter (Scriptum)

Text: Wivan Nygård-Fagerudd

Jag säger tjyrka, du säger schyrka, jag säger euro, du säger evro. Svenskar och finlandssvenskar låter olika, fast de talar samma språk, och oftast förstår de varandra utmärkt. I sin nya bok ringar finlandssvenske språkvårdsnestorn Mikael Reuter in de små skillnaderna mellan svenskan i Sverige och svenskan i Finland.

Boken behandlar allt från uttal och skrivregler till språkliga konstruktioner. Uttalet är det som snabbast avslöjar en finlandssvensk, konstaterar Mikael Reuter, men ser ingen orsak för finlandssvenskar som flyttat till Sverige att anpassa sin intonation – man ska använda det uttal som känns naturligt. Däremot kan finlandssvenskar behöva ha koll på finlandismerna. Det är uttryck som används bara i Finland, som att man går på kaffe i Helsingfors när man fikar i Stockholm.

Mikael Reuter förklarar också varför finlandssvenskan är en varietet – en språkform – och inte en dialekt eller ett språk. Normen är densamma för standardsvenskan i bägge länderna. Så är till exempel inte fallet för finska och meänkieli, som definieras som olika språk, trots att de är nära släkt.

Boken är i första hand riktad till alla som talar och skriver svenska i Finland. Med sina koncisa råd är den en utmärkt hjälpreda i den dagliga språkvården. Svenskan i Finland lever under tryck från finskan. I dag gäller det i allt högre grad också i de delar av landet där svenskan dominerar, påpekar Mikael Reuter. Desto större orsak för finlandssvenskarna att aktivt följa med utvecklingen i grannlandet. Och desto mer angeläget att finlandssvenskar och svenskar tillsammans värnar det språk de tillsammans har vårdnaden om.