Och är mitt intresse

Ibland får man frågan: ”Har du kontakt med de författare som du översätter?” Då svarar jag: ”Nej, för det mesta inte alls, till exempel inte med Gustave Flaubert.” Och jag menar allmänt att kontakten inte är en förutsättning för en bättre översättning.

Självklart är man nyfiken på författaren – hurdan hon är, hur han ser ut och hur hon låter. Men det är långt ifrån säkert att han kan svara på mina översättarfrågor.

Ändå var det för min del genom författarkontakter och en särskild kontext som jag började översätta. Jag var svensk lektor i Krakow, hade läst polska, bodde bland polacker. Solidaritet slogs ner och undantagstillstånd infördes den 13 december 1981. Man satt i husarrest på kvällar och nätter. Jag fick olika texter, pamfletter och dikter under förutsättning att jag kopierade dem, vilket jag gjorde på en stor skrivmaskin (17 kopior med karbonpapper, det var strax före datorerna). Och så började jag läsa dem så noga som möjligt genom att skriva dem på svenska – översätta dem.

En författare som jag då fick kontakt med var Adam Zagajewski. Han hade lyckats skaffa sig en möjlighet att resa ut ur landet. Han skulle bli exilförfattare i Paris. Efter 1989 kunde han flytta tillbaka till Krakow, där han nu är bosatt på nytt. Hans dikter och prosa har jag ägnat mig åt, av och till, sedan min vistelse i Krakow. Just nu översätter jag en stimulerande essäsamling, W cudzym pieknie, från 1998, med samma titel som en dikt han skrev på sjuttiotalet. På svenska kallar jag den I andras skönhet. Med en modernare jargong hade jag kunnat översätta titeln till I den andres skönhet.

Här polemiserar Adam Zagajewski med Jean Paul Sartres motto L’enfer c’est les autres, ’Helvetet är de andra’.

Adam Zagajewski har en svaghet för dualism; hans essäsamlingar kan heta Två städer, Solidaritet och ensamhet. Han sammanför gärna motsatser. Jag har själv kommit att intressera mig särskilt för detta och.

Och jag känner mig i min egenskap av översättare som en sorts företrädare för dualismen. Jag motsätter mig de polska och franska orden, och skriver dem på svenska. Jag står där som en Janus, som fräckt nog stänger en text bakom mig och öppnar en ny på mitt språk.

Den här dikten kan läsas som ett slags översättarens credo.

I andras skönhet
Bara i andras skönhet
finns lindring, i någon annans
musik och i andras dikter.
Bara hos de andra finns räddning,
om också ensamheten smakar som
opium. De andra är inte helvetet
när man får se dem på morgonen, och deras panna är ren, tvättad av drömmarna.
Därför tänker jag länge på vilket
ord jag ska välja, han eller du. Varje han
är ett svek mot något du, men
i gengäld väntar i en annans dikt
troget ett svalt samtal.

Anders Bodegård är översättare från polska och franska till svenska.