Pejla Pendlar-Pelles perspektiv
En rolig sak man kan fundera över är hur olika människor upplever samma rum. I en bok är det ju oftast inte författaren som ser rummet. Det är karaktären.
Beakta. En tvååring som kommer in i ett rum kan faktiskt missa att det finns folk i det för att det sitter något på väggen som är väldigt rött. Barnets pappa, som är konstkritiker, ser däremot att det väldigt röda är en Picasso och har bara ögon för den. En nyskild, mindre konstintresserad kvinna, som kommer in lite senare, ser en man med ett barn på armen. De pratar om en röd tavla. Mannen ser ut att träna en del.
Ingen av de tre tänker ens på den äldre museivaktmästare som sitter i ett hörn. En konsttjuv på spaning ser vakten och Picassotavlan, och börjar sedan snegla efter kameror och detektorer. Någon på jakt efter en toalett ser bara dörrar. Som inte är toalettdörrar.
Pröva nu att skriva någon av följande texter. Beskriv världen som just din huvudperson ser den.
Pendlar-Pelle (eller -Petra) springer genom Centralstationen för att hinna med tåget (rymdfärjan eller flyplanet) till jobbet. Det är bråttom och lika mycket folk som vanligt. På stationen händer något väldigt ovanligt, men vad märker den stressade Pendlar-Pelle av det?
En gammal människa råkar ut för en olycka i sitt hem. Vad uppfattar hon av vad som händer? Förstår hon ens?
En arkeolog tar sig in i en underjordisk skattkammare full av värdefulla ting från en svunnen tid. Precis allt är spännande och häpnadsväckande. Märker arkeologen faran som lurar?
