En folkgrupp med skiftande namn

Första gången romer omnämns i Sverige är den 29 september 1512. Då görs en notering i Stockholms stads tänkebok, ett protokoll från stadens rådhusrätt, att en greve Antonius tillsammans med ett trettio­tal familjer har kommit till landet.
Zigenare var länge det självklara svenska ordet för dem som vi i dag benämner romer. Bytet motiveras av att zigenare blivit ett skällsord, och att det inte var gruppens eget. Romer använder ordet rom, vilket bland annat betyder ’man’ eller ’människa’.
I svenskt myndig­hetsspråk var det länge ingen skillnad mellan zigenare och tattare. Det var först i slutet­ av 1800-talet,­ när invandringen av romska familjer från Ryssland, Frankrike och Spanien tog fart, som man skapade en distinktion mellan­ grupperna. De nyanlända hade en annan livsstil, och kom därför att kallas äkta zige­nare, medan de som redan fanns i landet fick namnet tattare.