Premiera det populära!
Engelskans dominans inom vissa vetenskapliga discipliner är ett återkommande debattämne. Skälen för att inte helt ge upp svenskan för engelskan är flera. Det handlar om svenskans möjligheter att utvecklas, och därmed förbli ett vetenskapsspråk. Det handlar om individens förmåga att uttrycka sig på det språk som hon eller han kan bäst. (Men där slirar logiken: för många är det lättare att skriva och tala om sin forskning på engelska än på svenska.) Och det handlar om demokrati. Den forskning som finansieras av statliga medel ska också göras tillgänglig för allmänheten. Det är lärarens och forskarens tredje uppgift.
Men i debatten om språkval på universiteten verkar det ibland som om problemet med allmänhetens tillgång till vetenskap skulle vara löst, om bara forskarna skrev på svenska. Så är det förstås inte.
Det finns två problem med att få forskare att skriva på svenska, om de inte redan gör det. Det ena handlar om vilja. Så länge det inte är någon merit, annat än på papperet, att skriva populärvetenskap, kommer inte fler att vilja lägga tid och kraft på att förklara sin forskning på svenska. Det andra problemet handlar om förmåga. Det kan vara svårt att skriva på svenska om man är van att skriva på engelska. Inte bara för att svenska termer saknas, utan också för att själva formulerandet blir ett annat. Den vetenskapliga genren är inte språkoberoende. Liknande problem har den som ska översätta sin vetenskapssvenska till ”vanlig svenska”. Det är lätt att göra sig lustig över vetenskaplig jargong, men hög grad av specialisering och exakthet – i kombination med en ofta nödvändig gardering – avspeglas i språkbruket. Det blir många komplexa satser och långa, sammansatta ord. Forskarens uppgift är alltså inte lätt.
I decennier har byråkraterna haft ögonen på sig från språkvårdarhåll. Kanslisvenska har varit lika med krångelsvenska. Myndighetsspråket har överlag blivit bättre med åren, enklare och begripligare. Men kravet på klarspråk har i stort sett stannat inom förvaltningsmyndigheterna. Den vetenskapliga prosan behöver ju inte, och har inte förutsättningar, att förstås av alla och envar. Det är sant. Men om den tredje uppgiften ska tas på allvar måste det dels bli meriterande att skriva populärvetenskap, dels måste forskarstudenter få möjlighet att faktiskt träna att skriva enkel och begriplig svenska. Det är nämligen ingen trivial uppgift.
