Att döma av tidningarnas löpsedlar finns det ett stort intresse för väder. Men rubriker om annalkande lagomväder lockar knappast några lösnummerköpare, så det gäller att dramatisera vädret för att väcka nyfikenhet. Förra vintern talades det om snömonster, snösmocka och snökanon. I somras fick läsarna stifta bekantskap med både ryssvärme och tyskvärme.

Ett begrepp som har ökat i användning under hösten är svarthalka, ett tunt istäcke på vägbanan som är förrädiskt eftersom det inte syns på håll. I förra veckan varnade meteorologen Pererik Åberg i Aktuellt för just svarthalka, "sådan som inte syns".

Svarthalka är dock ett ord med historia. Det första pressbelägget finns i en TT-artikel från 1999 där Ulf Brüde, statistiker på Väg- och transportforskningsinstitutet, berättar att bilisterna "har tre svåra månader framför [sig] med svarthalka, modd och snö". Sedan dess har svarthalkan brett ut sig i allt större utsträckning – åtminstone i medierna.

I Aftonbladet beskrivs svarthalka år 2006 som "en dödsfälla" och i Expressen i år kallas den ett "lite lurigt" fenomen. Enligt Wikipedia är svarthalka synonymt med blixthalka och ishalka, men en skillnad är att svarthalkan alltid är svår att upptäcka, medan blixthalka kan uppstå på is och snö och därmed kan vara lättare att få syn på.

Däremot är svarthalka synonymt med svartis, ett ord belagt redan år 1909 i Gustaf Ullmans novell En flickas ära. Där talas det om "ögon, så mulet mörknade ... som blank svartis en molnig vinterdag". I Svenska Akademiens ordbok definieras svartis som ett "svartaktigt isskikt o. d. (som ofta är svårt att upptäcka)."

Anders

0 kommentarer

Anställningsformer och anställningsskydd är ständigt en het potatis i den politiska debatten. Förslag på att luckra upp arbetsrätten brukar av motståndare kritiseras som ett sätt att minska de anställdas trygghet, medan förespråkare anser att lagstiftningen är för snäv och därför gör att många tvekar inför att rekrytera ny personal.

Ett fenomen som blivit allt vanligare är fastlansare, en frilansande medarbetare som visserligen är egenföretagare men ofta är knuten till en enda arbetsplats. Att knyta till sig en fastlans gör att arbetsgivaren kan fylla de luckor som finns utan att behöva anställa.

Att i stor utsträckning anlita fastlansar har mött fackligt motstånd. Journalistförbundet skriver i ett handlingsprogram att det inte är acceptabelt "att arbetsgivare genom så kallat fastlanseri underminerar kollektivavtalen". I Frilansjournalisten beskrivs fastlansar som "frilansar som arbetar under anställningsliknande villkor – fast utan samma trygghet och samma förmåner".

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth säger till Journalisten att hon inte ser fastlansandet som något problem.

Hittills har diskussionen om fastlansar handlat om anställningsvillkor i mediebranschen. Därför används begreppet också främst i fackpress. Men om fler arbetsgivare får upp ögonen för fastlansare kan ordet liksom företeelsen säkert få större spridning.

I höstas lanserade branschorganisationen Bemanningsföretagen en omdiskuterad kampanj för att få förslag på hur inhyrd personal skulle benämnas. Vinnaren blev konsult, men det som väckte störst uppmärksamhet var hur många förslag som initiativtagarna strök eftersom de inte ansågs ge en positiv bild av villkoren för bemanningsanställda.

Frågan är om fastlans också har en negativ klang. Frilans låter kanske trevligare än fastlans. Om fastlansandet blir mer utbrett återstår det att se om arbetsgivarna accepterar begreppet eller hellre bara vill tala om frilansare.

Anders

0 kommentarer

Att troll är ljusskygga varelser är känt sedan länge. Oavsett om de vandrar runt i skogarna med en träklubba i handen och tomtemord i blicken eller sitter vid en dator och medvetet sabbar diskussioner på nätet rör det sig om sådana som i regel skyr offentlighetens ljus.

En släkting till dessa har på senare tid fått fotfäste i svenskan, nämligen patenttrollet. Ett patenttroll är en patentinnehavare som på tveksamma grunder försöker mjölka företag på licensavgifter eller dylikt. Det gäller ofta luddigt formulerade patent som innehavaren därigenom utnyttjar för att försöka tjäna pengar genom att hävda att andra inkräktar på det.

Ett sådant företag är, enligt Mac World, indiska Kootol som sökt patent på  en "metod och ett system för kommunikation, annonsering, sökning, delning och dynamiska flöden". Trots att patentet inte godkänts hindrade det inte Kootol från att skicka kravbrev till ett stort antal företag framgångsrika inom sociala medier.

Ett annat bolag som pekas ut som patenttroll är Lodsys, som enligt Feber "trollar vidare och kräver allt fler utvecklare på pengar". Företagets verksamhet uppges gå ut på att "försöka få app-utvecklare att betala avgifter på grund av ett luddigt patent". Lodsys har bland annat stämt skaparna av det populära spelet Angry birds.

I tidningen Journalisten varnar Kjell Häglund för att ett nytt amerikanskt lagförslag som ska stoppa nätpirater i stället kommer att innebära att "de så kallade 'patenttrollen' kommer att frodas som fästingar". Om lagen blir verklighet innebär den nämligen stora möjligheter för upphovsrättsinnehavare, vare sig kravet är befogat eller inte, att blockera andras verksamhet i väntan på ett domstolsavgörande.

Så här skriver Wikipedia:

"Patenttroll är en pejorativ term. Ett patenttroll motsvarar en person eller ett företag som upprätthåller sina patent mot ett eller flera påstådda intrång på ett sätt som (av den part som använder termen) uppfattas som otillbörligt aggressivt eller opportunistiskt. Patenttrollet agerar ofta utan någon avsikt att tillverka eller marknadsföra den patenterade uppfinningen."

På engelska talas det om patent troll. I USA har företeelsen enligt Computer Sweden funnits i åtminstone 20 år, där patenttrollen främst riktar in sig på mjukvaruutvecklare.

Det svenska konsultföretaget Valea, som ägnar sig åt immaterialrätt, skrev om patenttroll redan år 2006. Såväl ordet som företeelsen tycks ha fått ökad spridning sedan dess.

Anders

0 kommentarer

Att papperstidningarna kämpar mot vikande upplagor är välkänt. I stället läser alltfler nyheter på nätet, något som än så länge ger betydligt lägre intäkter. Sydsvenskan, Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet är några av de tidningar som under hösten aviserat nedskärningar. Enligt den australiske analytikern Ross Dawson är papperstidningen ett utdöende fenomen. I ett blogginlägg skriver han att den sista svenska dagstidningen kommer att tryckas år 2025.

Hittills har få svenska tidningar börjat våga låsa in materialet och därmed göra det tillgängligt enbart för betalande läsare. Förra året tog dock mediemogulen Rupert Murdoch ett sådant steg. Tidningar som The Times och New York Times införde betalväggar, där artiklar antingen går att köpas styckvis eller i prenumerationsform. Vissa tidningar, exempelvis Financial Times, har en begränsad betalvägg där det går att läsa ett mindre antal artiklar kostnadsfritt. I Sverige har Aftonbladet sedan många år tillbaka en så kallad plustjänst. För att få tillgång till materialet betalar läsaren en månadsavgift eller per artikel. Delar av sajten ligger alltså bakom en betalvägg, medan de flesta artiklarna alltjämt är gratis.

Det första pressbelägget på betalvägg är från år 2009. I Kristianstadsbladet skriver Susanne Claesson om riskerna med metoden:

"Det stora problemet med att låsa in material bakom betalväggar har hela tiden varit det låga intresset från användarna: en minskning av webbtrafiken gör det svårare att sälja annonser, man riskerar att hamna utanför debatten och förlora sin position i nyhetsflödet och det material man vill ta betalt för finns med största sannolikhet någon annanstans, gratis. Andra hinder är tekniken, dels den rent tekniska uppbyggnaden av väggar runt materialet, dels att hitta sätt att administrera till exempel prenumerationstjänster."

Betalvägg är ett översättningslån från engelskans paywall. Även betalmur förekommer som benämning på fenomenet. Tidningen Resumé skriver att Svenska Dagbladet "öppnar för fler betalmurar framöver".

Anders

0 kommentarer

Veckans nyord har en tusenårig historia. Och det finns belagt i svenskan sedan år 1769. Det gäller skyr, en isländsk mejeriprodukt som nyligen lanserats i Sverige.

I norska finns sedan tidigare skjør och dialektalt har det tidigare i Sverige talats om skör. Det första skriftliga belägget på skyr i svenskan återfinns i språkforskaren Johan Ihres Glossarium suiogothicum år 1769.

Kan då ett nyord ha en så lång historia i det svenska språket? Tja, det beror kanske på vem som tillfrågas. I modern tid har skyr haft en undanskymd tillvaro i svenskan och inte omtalats annat än som ett livsmedel som finns på Island. Ordet finns varken i Svenska Akademiens ordlista eller Nationalencyklopedins ordbok, men väl i Svenska Akademiens ordbok.

Ökad användning är ett vanligt kriterium för ett nyord. Det innebär att ett ord kan användas vid enstaka tillfällen under en längre tid, men att det tas upp som ett nyord först när det får ett bredare genomslag. Ett exempel är, som Erika Winther skriver i Språktidningen 1/2011, ordet livspussel. Begreppet användes i pressen redan år 2000, men det dröjde några år innan användningen tog fart. År 2007 togs det upp på Språkrådets nyordslista.

När skyr nu har börjat säljas även i Sverige är det naturligt att fler talar om produkten – användningen av ordet ökar snabbt och är, för de flesta, en språklig nyhet. I ett blogginlägg skriver Emma Luu "att skyr kan vara väldigt bra och enkelt efter träning", medan Camilla E Lindström på sin blogg anser att skyr smakade "riktigt äckligt".

Skyr har en lika självklar plats i islänningarnas matvanor som i det isländska språket. Skyr påminner om yoghurt fast är tjockare, innehåller mer protein, känns lika strävt som en hundtunga och är egentligen en surmjölksost. Det åts skyr redan i de isländska sagorna och den 19 december varje år gör Skyrgámur ('Skyrfrossaren') entré. Som en av de tretton ganska besvärliga isländska jultomtarna letar han sig enligt sägnerna fram till bondgårdarnas skyrtunna där han inte släpper sleven förrän den sista slurken har försvunnit ned i magen. Frossandet gör sannolikt Skyrgámur skyrfeitur ('skyrfet'), en benämning på en person som skaffat sig ett ansenligt midjemått.

Som en stapelvara i isländska kylskåp är skyr även en självklar referenspunkt. När Bjarni Benediktsson våren 2009 valdes till ledare för konservativa Självständighetspartiet anspelade han på skyrhræringur, skyr och gröt som rörts ihop på traditionellt vis, i sitt tacktal: Ég er eins og skyr, ég er mjög hrærður ('Jag är som skyr, jag är väldigt rörd').

Skyr förekommer också i flera vanliga ordspråk. Að sletta skyrinu ('att kasta, skvätta skyr (omkring sig)') betyder att en person lever över sina tillgångar och slösar utan att ha råd. Þeir sletta skyrinu sem eiga það ('de som har (råd med) skyr kastar det (omkring sig)') innebär att den som själv har sitt på det torra bekymmerslöst kan anmärka på andra.

Anders

0 kommentarer

En pedagogista är något av en pedagog åt andra pedagoger. Såväl arbetsmetoderna som benämningen är inlånade från Italien. Flera svenska kommuner har redan anställt pedagogistor.

I Språktidningen 6/2010 skriver Olle Josephson om yrkesbeteckningar på glid. En av dem är lärare, som på senare år har fått allt tuffare konkurrens av pedagog. Men även pedagoger kan vara i behov av pedagoger, och det är då pedagogistan träder in.

Inspirationen kommer från de kommunala förskolorna i italienska Reggio Emilia. Den pedagogiska filosofin växte fram som en reaktion mot fascismen. I stället betonades vikten av lyssnande, reflektion samt hänsyn till olikheter. En ledstjärna är att vuxna inte ska styra hur barn uttrycker sig.

Metoderna från Reggio Emilia har tillämpats i Sverige sedan 1980-talet. Och nu har även ett yrke hämtat från den italienska förskolan kommit till Sverige och svenskan, pedagogistan.

I Piteå-Tidningen förklaras pedagogistans roll inom förskolan så här:

 

"I dag ligger det pedagogiska huvudansvaret på rektorn som även har ansvar för en rad andra områden vilket kan göra att pedagogiken lätt hamnar i skymundan och det är just här som pedagogistan har sin roll; att hjälpa både rektorer och pedagoger att hålla den pedagogiska reflektionen och utvecklingen vid liv."

Även i Botkyrka finns pedagogistor. En av dem är Martin Gråfors, som på kommunens hemsida beskriver sina arbetsuppgifter:

 

"Som pedagogista är jag pedagogisk utvecklare och min viktigaste uppgift att sätta verksamheten i reflektion! Det är viktigt att vi reflekterar över vad vi håller på med – vad får barnen möta – vad är barn nyfikna på."

Det går förstås att undra vad det egentligen är för skillnad på en pedagog och en pedagogista. Den pedagogik som utövas i Reggio Emilia har dock fått stort inflytande, och egna benämningar kan bidra till att stärka bilden av metoderna som unika.

Anders

1 kommentarer

Lusten att visa att något har sitt ursprung på samma plats som det serveras låg bakom veckans nyord, härlagat – tillsammans med härproducerat, härodlat, härbakat och härskalat. Men om något varken är härproducerat eller närproducerat kan det också sägas vara därproducerat. Så resonerade åtminstone Angela Rindehag Hafström när hon lanserade sin därproducerade glass. För Qoola Qvinnor berättar hon om tanken bakom benämningen:

 

"Jag kom på ordet 'Därproducerat' när jag funderade hur jag kunde kvalitetssäkra min glass utan att kalla den närproducerad. Jag tillverkar min glass i Småland och planerar att sälja den i en radie av 50 mil, då är inte glassen närproducerad överallt."

Därproducerat innebär att samtliga ingrediensers ursprung anges så att kunden kan se var de är producerade.

Även i tidningen ATL beskrivs därproducerat som något som inte är närproducerat.

Anders

0 kommentarer

I en klassisk busringning från radioprogrammet Hassan ringer Kristian Luuk en korvkioskägare och undrar om potatismoset är hemlagat. Mannen svarar ja och Kristian Luuk undrar följaktligen om mannen bor i korvkiosken eller transporterar potatismoset från hemmet till kiosken. Korvkioskägaren konstaterar resignerat att med Kristian Luuks definition av hemlagat är moset snarare kiosklagat.

Om det är Kristian Luuks argumentation i denna busringning som har fått krogägare att tveka om att skylta med mat som hemlagad låter jag vara osagt, men restauranger talar allt oftare om härlagade rätter. Ordet har dock använts en tid. I en krogrecension publicerad år 1996 i Expressen får restaurangen Akkurat kritik för sin härlagade glass:

 

"Som avslutning jordgubbar med 'härlagad' vaniljglass, 36. Härtappad, borde det stå i stället, i frysen...för några veckor sedan. Glassen är knappt ätbar och jordgubbarna på tok för kalla. Underkänt!"

Kerstin Zackrisson-Samsson, tidigare kostchef på Danderyds sjukhus, motiverar i ett nummer av Arla Köket varför sjukhusmaten presenterades som härlagad:

 

"Maten lagas ju här och inte hemma."

Men härlagat är också ett ord som används flitigt i debatten om den mat som serveras på just sjukhus, skolor, äldreboenden, dagis med mera. Miljöpartiet i Malmö skriver i ett pressmeddelande att fler kommunala institutioner bör få egna kök för att kunna erbjuda härlagad mat, något som sägs vara bra både för miljön och matgästerna.

Härlagat har också fått många liknande efterföljare. På matställen, som Kronodalsgården i Vellinge, talas det om härbakat bröd, Svenska Dagbladet skriver att "varje kock med självaktning bör ha en egen trädgård" för att kunna erbjuda härodlade grönsaker, Sveriges Radio rapporterar att närproducerad gårdsmjölk marknadsförs som härproducerad och på nätforumet Flashback vill en medlem att fler ska erbjuda härskalade räkor.

Anders

0 kommentarer

Om Sven Otto Littorin hade suttit kvar i regeringen hade han sannolikt omtalat även 2011 som ett skitår. Den ekonomiska krisen sprider sig över Europa och förhoppningarna om ett ekonomiskt uppsving har på många håll förvandlats till dystra framtidsutsikter med fortsatt hög arbetslöshet, låg tillväxt och oro på finansmarknaderna.

Stockholmsbörsen har under hösten svajat rejält. Många kritiker har hävdat att robothandel varit en av anledningarna till de kraftiga svängningarna och ökat osäkerheten.

Robothandel introducerades på Stockholmsbörsen i februari 2010 och utgör i dag omkring en fjärdedel av handeln. De automatiserade affärerna gör att bolag med hjälp av förprogrammerade datorer blixtsnabbt kan köpa och sälja aktier. Vinsten på kursförändringar kan vara så blygsam som något öre per aktie, men med stora volymer kan summorna bli enorma.

Regeringen har uttryckt tveksamheter över handeln, och dess konsekvenser granskas just nu både av Finansinspektionen och EU. Flera fondbolag har dessutom hävdat att robothandel möjliggör marknadsmissbruk. Genom att lägga order på köp som sedan inte genomförs kan priset på en aktie påverkas uppåt eller nedåt.

Det finns flera synonymer till robothandel. I en artikel i Svenska Dagbladet nämner Patricia Hedelius även datorhandel, högfrekvent handel och algoritmhandel. Det första pressbelägget på robothandel återfinns i en TT-artikel publicerad i augusti i år. År 2009 skrev Dagens Nyheter om diskussionen om högfrekvenshandel i USA.

Anders

0 kommentarer

Få trodde att Håkan Juholt skulle överleva som partiledare för Socialdemokraterna. När uppgifterna om en mängd tveksamma ersättningar blev kända tvingades han inte bara att be om ursäkt. Hela ordförandeskapet ifrågasattes och trots fredagens besked om att Håkan Juholt fortsätter som partiledare undrar många hur han ska kunna reparera förtroendeskadan.

Håkan Juholt visade sig med andra ord inte vara någon teflonpolitiker, en folkvald som lyckas skaka av sig skandaler utan att förlora väljarnas stöd. Begreppet, som stadigt ökar i användning, tycks vara på väg att etablera sig som en benämning på politiska överlevare.

Teflonpolitikern gjorde sitt intåg i pressen år 1999 i en Expressenartikel. Den som förärades epitetet var kristdemokraten Anders Wijkman, som enligt tidningen "säger det som låter snällast".

Göran Rosenberg skriver i Månadsjournalen 2001 att teflonpolitiker "är vad alla partier i dag behöver." Som exempel på politiska ledare som "inte efter första bästa mediestorm förvandlas till ett sänke för sitt parti" nämner han kristdemokraten Alf Svensson och tidigare vänsterpartisten Gudrun Schyman.

Men att vara en teflonpolitiker är inte alltid positivt. Socialdemokraten Pär Nuder avfärdades tidigare i år som partiledarämne av Heidi Avellan i Sydsvenskan med motiveringen att han var en "okarismatisk teflonpolitiker" med "mer hjärna än hjärta". Valet blev i stället alltså Håkan Juholt, som hittills inte skaffat sig det teflontäcke som hindrar besvärande uppgifter från att fastna.

Ett statsråd som ofta förknippas med begreppet teflonpolitiker är utrikesminister Carl Bildt. Förra året konfronterades han med benämningen av Expressens Cecilia Hagen. Bakgrunden var att statsvetaren Tommy Möller använt begreppet i en bokserie om Sveriges regeringschefer. Carl Bildt svarade att hans långa erfarenhet gjorde att väljarna vägde samman ny och gammal kunskap om honom, som exempelvis i samband med turerna kring hans engagemang i Lundin oil:

 

"Har man varit med tillräckligt länge etablerar man en position och då är den, på gott och ont, stabiliserad ute hos människor så det spelar inte så stor roll vad som inträffar i övrigt. ... Folk i allmänhet har en etablerad bild av mig och kommer det någon tillfällig fnurra, positiv eller negativ, så bedömer man den mot bakgrund av en informationsmängd som är så stor att den enstaka saken inte spelar så stor roll."

I Dagens Nyheter spekulerar ledarskribenten Erik Helmerson om Carl Bildt snarare är en kevlarminister. Utrikesministerns förmåga att rida ut politiska stormar tycks nämligen fungera på samma sätt som materialet i en skottsäker väst.

Anders

Foto: Pawel Flato

0 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - Veckans nyord