Nyordet flygskam har blivit en svensk exportvara. Och när klimatbelastande resor blir tabu kan det bli vanligare att smygflyga.

Flygskam var ett av ordet på Språktidningens och Språkrådets nyordslista för 2018. Fenomenet har sedan dess uppmärksammats i en rad andra länder. På isländska talas det exempelvis om flugskömm, på engelska om flight shame, på nederländska om vliegschaamte och på tyska om Flugscham.

Även om det är fler som vill resa miljövänligt är det inte så att intresset för flygresor har minskat dramatiskt. Däremot är frågan om de som fortsätter att flyga kommer vara lite mindre sugna på att berätta om det. När flygets klimatpåverkan uppmärksammas kan det göra att fler väljer att smygflyga.

Den som smygflyger reser alltså med flyg – men lägger garanterat inte ut några bilder från själva resan i sociala medier. Skälet är flygskammen. Psykologen Frida Hylander intervjuas av TT om flygdebatten:

Skam gör ibland att vi ändrar beteende, men det är inte säkert att vi alltid anpassar oss, förklarar hon. Den kan också göra så att vi gör saker i det fördolda – om flygande blir skamfyllt kan det få oss att ”smygflyga” i stället.

I Göteborgs-Posten skriver Emanuel Karlsten att han själv påverkats av debatten:

Är skam det som ska rädda världen? Det har i alla fall förändrat mig eftersom flygskammen fått mig att börja smygflyga. Det vill säga flyga utan att berätta om det, eller till och med ducka frågan ifall någon undrar hur jag rest. Vem orkar dålig stämning? Jag förstår att jag tillhör en medelklass särskilt känslig för att göra ”fel” och att jag kanske därför särskilt aktar mig för andras ifrågasättanden.

Enligt Emanuel Karlsten var det personerna bakom Instagram-kontot Aningslösa influencers som började använda verbet smygflyga. I Eskilstuna-Kuriren spekulerade Eva Axelsson för ett drygt år sedan om att flygskam skulle bli ett av 2018 års nyord. Den spådomen slog alltså in. Hon trodde även att flygskam skulle följas av substantivet smygflyg:

Mitt tips är att vi inom kort kommer att få ytterligare ett nyord: Smygflyg. Redan nu har de skamfyllda blivit mer selektiva och drar sig för att flasha långväga semesterbilder på nätet. Hellre då något mer rätt som en skogspromenad eller en krokig morot från den egna odlingen. Långväga flygresor får ske under radarn tills något politiskt beslut ser till att sätta p för hela härligheten.

Anders

Foto: Unsplash

1 kommentarer

Inget bakverk tycks uppmuntra den språkliga och kulinariska kreativiteten lika mycket som semlan. Varje år dyker det upp nyheter som – mer eller mindre tillfälligt – tar plats i butiksdiskarna och ordförrådet.

Några av de nyheter som vi noterat inför denna fettisdag är saffranssemla (bullen är smaksatt med saffran – fyllningen varierar från traditionell till varianter med lingongrädde), adventla (en lussekatt fylld med grädde och mandelmassa), gyrossemla (fylld med gyros, tzatziki, sallad, pommes frites och vitlökssås), croissantsemla (en croissant fylld med bland annat vaniljkräm och grädde), kubsemla (bullen är en fyrkantig brioche), semmelgröt (havregrynsgröt smaksatt med kardemumma), semmelshake (som bland annat säljs av en semmelfoodtruck i Göteborg), burgarsemla (en semla som efterliknar en hamburgare), aptitsemla (semla lagom stor för en munsbit), pizzasemla (semla bakad i pizzastil) och falukorvssemla (en semla som efterliknar ugnsbakad falukorv med potatismos). Falukorvssemla finns också i en gissningsvis mer ironisk tappning.

Hur många av dessa bakverk som överlever återstår att se. Men det är uppenbart att konditorer över hela landet fortsätter att försöka fånga kundernas intresse med hjälp just av språklig och kulinarisk uppfinningsrikedom. Några av de övriga typer av semlor som lanserats under de senaste åren är bagelsemla, chokladsemla, drottningsemla, elvissemla, falukorvssemla, freaksemla, french toast-semla (kallas även fattiga riddare-semla), guldsemla, hemla, karlsbadersemla, kebabsemla, korv med bröd-semla, lussesemla, långsemla (även semmellängd), marängsvissemla, muffla, nachosemla, nutellasemla, pirogsemla, prinsessemla, raw food-semla (även råsemla), regnbågssemla, räksemla, semmelbakelse, semmelburgare, semmelcrêpe, semmeléclair, semmelglass, semmelkladdkaka, semmelsmoothie (även semoothie), semmelpizza, semmelsoda, semmeltortilla, semmeltårta, smunkla, syltsemla, tacosemla, vaniljkrämssemla, vinsemla, våffelsemla, wienersemla och wrapsemla (även semmelwrap).

Här kan du läsa terminologen Henrik Nilssons artikel om vad som egentligen kan sägas vara en semla.

Anders

1 kommentarer

2018 var året då pet nat hamnade i allt fler vinglas i Sverige. Benämningen på det trendiga vinet kommer från Frankrike – men pet nat produceras i en rad olika länder.

Pet nat, som ibland skrivs pét nat, är en förkortning av franskans pétillant naturel. Det är under den sista jäsningen i försluten flaska som bubblorna utvecklas så att vinet blir naturligt mousserande. Tekniken är gammal – men trenden med pet nat-viner är ny i Sverige.

I somras blev alltså pet nat något av ett trendvin. Dagens Industri rapporterade då om ”pet nat-bristen” som följde på försäljningsökningen. Många tyckte att pet nat var ett prisvärt alternativ till champagne. I Café beskrevs pet nat som ”ett mousserande vin för coola”.

Pet nat är belagt i svenskan sedan 2014, men användningen ökade kraftigt förra året. Svenska Dagbladet berättar vad som skiljer pet nat och champagne:

Metoden att tillverka ett pet nat-vin kallas ancestrale där sista delen av vinets jäsning sker på försluten flaska. Vinet skiljer sig med andra ord från en champagne, eller annat bubbel som tillverkas på den så kallade traditionella metoden, där vinet jäser en andra gång i flaska. Teoretiskt känns metoden för pet nat en smula mer osäker då det gäller för producenten att ha koll på produktionen.

På franska kallas den teknik som används vid framställning av pet nat för méthode ancestrale. Metoden är äldre än den som används vid framställning av champagne.

Anders

Foto: Pixabay

0 kommentarer

En rovdjurstidskrift handlar inte om rovdjur. I stället rör det sig om tidskrifter som mot betalning publicerar vetenskapliga studier som inte granskats.

Att forskning får internationellt genomslag kan vara en avgörande faktor när det gäller forskares möjligheter till framtida bidrag och tjänster. Att få studier publicerade i internationella tidskrifter är därför mycket eftersträvansvärt. Men det finns tidskrifter som inte bryr sig om vetenskapligheten. De kallas rovtidskrifter eller rovdjurstidskrifter.

Tidningen Curie skriver att det engelska begreppet predatory journal myntades 2010. Det var Jeffrey Beal vid University of Colorado, USA, som då presenterade en lista över rovdjurstidskrifter. Sådana tidskrifter påstår att artiklarna granskas och att etiska riktlinjer följs. I själva verket är drivkraften att få betalt av skribenter som använder publiceringen som ett skyltfönster:

Begreppet rovdjurstidskrift används för att beskriva tidskrifter som mot betalning erbjuder publicering av forskningsartiklar, utan att uppfylla de sedvanliga kraven på vetenskapliga publicister.

Problemet växer i omfattning. Varje år publiceras tusentals vetenskapliga artiklar i rovdjurstidskrifter. Eftersom artiklarna genomgått liten eller ingen granskning finns det en betydligt större risk för att de innehåller fel och brister än artiklar som genomgått en grundlig granskning.

Upsala Nya Tidning berättar om Mike Daube, professor i hälso- och sjukvårdspolitik vid Curtin university i Perth, Australien. Han skickade ansökningar för sin hund Ollies räkning till en rad rovdjurstidskrifter. Sju av dem välkomnade hunden – under det påhittade namnet Olivia B. Doll och med en lika påhittad doktorstitel – som redaktionsmedlem. Det dröjde inte länge innan uppdragen började dugga tätt över den femåriga staffordshireterriern. Ollie blev därmed en del i en bransch som omsätter stora summor:

Enligt beräkningar publicerades ungefär 400 000 forskningsartiklar i rovdjurstidskrifter 2014. Multiplicera det med några tusen kronor per artikel och det står klart att det rör sig om en flermiljardindustri.

Rovdjurstidskrift är belagt i svenskan sedan 2017 och rovtidskrift sedan 2016. Rovdjurstidskrift är något vanligare.

Anders

Foto: Unsplash

0 kommentarer

Inom manosfären anses jämställdheten ha gått för långt. I stället är det inom dessa kretsar en vanlig uppfattning att samhället diskriminerar män.

Manosfären är en idéströmning som tar avstånd från feminism. Skälet är att feminismen pekas ut som en rörelse som motarbetar biologiskt betingade skillnader mellan män och kvinnor. Inom manosfären är det en utbredd uppfattning att kampen för jämställdhet har utvecklats till en kraft som förtrycker män och traditionell maskulinitet. Föreställningen om att de traditionella könsrollerna motarbetas anges som en förklaring till sjunkande födelsetal och det stigande antalet singelhushåll i västvärlden.

Eftersom feminismen – enligt samma idéströmning – genomsyrar olika samhällsinstitutioner leder det i praktiken till att män diskrimineras. Som exempel på sådan diskriminering nämns till exempel vårdnadstvister och positiv särbehandling.

Ordet manosfär är belagt i svenskan sedan 2014. Användningen ökade under förra året. I Expressen skriver ledarskribenten Linda Nordlund om fenomenet:

Men det finns grupper som är tillräckligt radikaliserade för att leva ut sitt hat mot kvinnor, feminister och genusflum. Nu eller senare. Det känns som en tidsfråga. Dessa grupper möts i ”manosfären”, den del av internet som bebos av mansaktivister, självutnämnda raggningsexperter, alternativhögern och de ofrivilliga oskulderna. Enligt dem är männen förtryckta i vårt samhälle.

Aktivister inom manosfären organiserar sig främst på nätet. Jon Weman skriver i Sydsvenskan att medlemmarna i dessa nätverk inte sällan har kopplingar till politiska rörelser på högerkanten:

Men ”Manosfären”, och en inte obetydlig del av den nya alt-högern i allmänhet, har börjat tala om kvinnor med öppet förakt, i samma ton som man brukat reservera för grupper som svarta, judar och bögar. Man gör stöduttalanden för Bill Cosby och kommer med förslag som att ”legalisera våldtäkt i privata bostäder”.

På engelska talas det om manosphere.

Anders

Foto: Unsplash

0 kommentarer

En digital tvilling är ett program som är en exakt avbildning av exempelvis en maskin. Den digitala tvillingen kan innebära snabbare och smidigare produktutveckling.

Inom teknikindustrin talas det om digitala tvillingar. De tros bli allt viktigare för att olika typer av maskiner ska kunna utvecklas kostnadseffektivt. I stället för att ta fram prototyper för att testa en fysisk maskin kan samma tester göras med hjälp av en digital tvilling. Ny Teknik skriver om branschens förhoppningar på de nya metoderna:

I framtidens produktion används i stället en digital tvilling som ersättning för en fysisk prototyp. En digital tvilling är en dynamisk, digital representation av en industriell produkt. Den gör det möjligt för företagen att bättre förstå och förutse prestanda och kunna testa hur modellen beter sig i olika miljöer och under varierande förutsättningar.

Men digitala tvillingar kan också användas för befintliga maskiner. Tvillingen kan löpande matas med information från den fysiska maskinen. Om det uppstår problem kan felsökningen göras på den digitala tvillingen – utan att den fysiska maskinen behöver undersökas.

Även inom fastighetsbranschen används digitala tvillingar. Anders Kallebo är delägare i bolaget Myrspoven. Han berättar i Fastighetstidningen om hur de arbetar med tekniken.

Det fungerar genom att AI utifrån all insamlad data bygger upp en virtuell byggnad – en digital tvilling av den fysiska byggnaden. Datorns uppgift blir att därefter tok-köra en enorm massa experiment på den digitala tvillingen. När den hittat den ultimata lösningen ger den order att samma sak i den verkliga byggnaden.

På engelska talas det om digital twin.

Anders

Foto: Unsplash

0 kommentarer

Deplattformering är ofta resultatet av en kampanj som syftar till att en person ska få det svårare att uttrycka sina åsikter inför en bred publik och att försörja sig. Det senaste året har fenomenet uppmärksammats allt mer i svenskan.

Som fenomen är inte deplattformering helt nytt. Ordet är dock ganska färskt i svenskan. Det första belägget är från 2018. På engelska talas det om deplatforming. Nyligen har bland annat Expressen och Sveriges Television rapporterat om fenomenet.

Kanske kan deplattformering ses som ett tidstypiskt tecken på en polariserad samhällsdebatt. Ofta är det olika typer av opinionsbildare som blir föremål för kampanjer som syftar till att de ska fråntas en plattform. Sådana plattformar kan till exempel vara Youtube-kanaler, Twitter-konton och Paypal-donationer. Det kan också röra sig om påtryckningar mot arrangörer som bokat en kontroversiell opinionsbildare.

Den som mister en betydelsefull plattform får det svårare att göra sig hörd och att försörja sig. För meningsmotståndare kan deplattformering i praktiken alltså innebära att debattörer med andra åsikter mer eller mindre försvinner från offentligheten.

I Kvartal skriver Carl Lindstrand om olika typer av deplattformering:

En variant av deplattformering är oproblematisk: En privat organisation kan slå fast att man inte kommer att ge utrymme åt personer som ger uttryck för vissa åsikter. På denna grund nekar man följaktligen människor medlemskap, befattningar eller möjlighet att tala på sådana organisationers arrangemang.

Även i Finland har deplattformering blivit föremål för debatt. Anu Koivunen skriver i Hufvudstadsbladet om hur fenomenet kom att prägla ett möte som skulle ha hållits på Åbo akademi:

Medielogiken är för övrigt något som ”Intresseföreningen för jämställdhet vid Åbo Akademi” behärskar mycket bättre än de ÅA-medarbetare som lanserade uppropet mot evenemanget eller Åbo Akademis ledning som förbjöd arrangemanget vid universitetet. De senare gick ju rakt in i fällan och förlorade därmed sina talpositioner. I stället för en seriös diskussion om den nya transnationella mansaktivismen vilken Jenny Bäck beskrev i sin artikel (HBL 19.11) uppstod en debatt om deplattformering och åsiktscensur.

Anders

Illustration: Pixabay

1 kommentarer

Sverige ska redan nästa år börja utbilda cybersoldater. De ska skydda och stärka både försvarets egna och andra myndigheters system.

Cybersoldat är belagt i svenskan sedan 1995. Då används ordet i en artikel om cyberpunkförfattaren William Gibsons romaner. De flesta beläggen är dock från 2019. Överbefälhavaren Micael Bydén presenterade under konferensen Folk och försvar tidigare i år en satsning på just cybersoldater.

Men dagens cybersoldat är något annat än romanfigurerna i William Gibsons litterära universum. TT rapporterar att Försvarets utbildning kommer att börja under 2020:

Nytt är också att nästa år startas ett pilotprojekt, som innebär att omkring 30 värnpliktiga ska utbildas till cybersoldater.

De svenska cybersoldaternas uppdrag blir att förstärka och försvara egna it-system från intrång. För att kunna vara aktuell för utbildningen krävs tidigare erfarenhet på området.

Behovet av svenska cybersoldater har debatterats i ett par år. I Karlstads-Tidningen diskuterades den tekniska utveckling och det förändrade säkerhetsläge som påverkat debatten:

Vi har sett från de pågående konflikterna i Georgien och Ukraina att digital kringföring mot väsentliga samhällsfunktioner fått en allt större betydelse i jämförelse med hur en militär operation genomfördes för bara ett par decennier sedan. Logiken är enkel. Varför begränsa sig till att bomba vattentorn och finanskvarter när man kan slå ut vattenförsörjning, finansiell infrastruktur och mycket annat genom cybersoldater? Varför krångla med spioner när man kan stjäla informationen genom en kabel?

På engelska talas det om cyber soldier. Cambridge dictionary definierar cyber soldier som en militär som går till angrepp genom att använda datorer eller internet.

Anders

Foto: Pixabay

0 kommentarer

Klimathotet skenar och de demokratiska processerna tar lång tid. Därför höjs nu röster för införandet av klimatdiktatur.

På julafton 2009 listade Ystads Allehandas ledarredaktion klimatdiktatur som ett ord för det kommande decenniet. Nu ser det ut som att tidningen blir sannspådd. Under 2018 kom diskussionen om fenomenet i gång på allvar.

Startskottet var en artikel i Dagens Nyheter i december förra året. Där talade filosofen Torbjörn Tännsjö om ”en global despoti”. Han trodde det var enda sättet att lösa världens problem:

Om mänskligheten alls kommer att räddas, vilket är högst osäkert, så kommer det att ske med hjälp av en global upplyst despotisk styrelse.

När debatten fortsatte kallades fenomenet klimatdiktatur – eller mer sällan klimatdespoti. De debattörer som anser att det finns ett behov av klimatdiktatur tycker att de internationella åtgärderna går för långsamt. De anser att dagens politiker inte agerar tillräckligt snabbt för att hejda den globala uppvärmningen. Därför efterlyser de ett överstatligt organ som får mandat att påskynda och driva igenom reformer.

I Borås Tidning skriver chefredaktören Stefan Eklund om idén. Han anser att grundläggande principer i det demokratiska samhället åsidosätts om klimatdiktatur skulle införas:

Mer problematiskt att sjunga den tröga demokratins lov har det visat sig vara i klimatkrissammanhang. Kända klimatdebattörer som den norska professorn i klimatstrategi, Jørgen Randers, och biokemisten James Lovelock, har offentligt förespråkat en ”klimatdiktatur” med hänvisning till att demokratins långsamma processer förhindrar ett framgångsrikt arbete mot klimatkrisen.

Anders

Illustration: Pixabay

0 kommentarer

David Baas tilldelades i förra veckan Stora Journalistpriset. Personerna han skriver om blir ofta baasade.

Som reporter på Expressen har David Baas blivit känd för en rad avslöjanden av personer som i olika forum uttryckt sig främlingsfientligt eller rasistiskt. I många fall har det rört sig om personer som kandiderat för Sverigedemokraterna, men han har också avslöjat politiker inom andra partier. I vissa fall handlar avslöjandena om kandidater som förtigit ett förflutet i extremistiska organisationer. Men vanligast är att David Baas konfronterar personer som – ofta anonymt – ägnat sig åt näthat.

Inom Sverigedemokraterna har David Baas blivit så synonym med denna typ av avslöjanden att det internt talas om att bli baasad. Expressen har tagit del av inlägg i en Facebook-grupp som visar att verbet använts åtminstone sedan 2016. Då var det riksdagsledamoten Linus Bylund som noterade att David Baas tycktes stå och vänta på att en viss sverigedemokrat skulle dyka upp:

Vem blev Baasad utanför kammaren? Såg honom stå och lurpassa.

Medievärlden rapporterade i somras att Sverigedemokraterna har ett system där företrädare kan diskutera mediebevakningen. Där kan de också förvarna varandra om pågående granskningar:

En av de reportrar som det varnats för i SD-forumen är just Expressens undersökande reporter David Baas. Att bli kontaktad av honom har inom SD kommit att kallas för att bli ”Baasad”.

Hittills används baasa främst i mediekretsar och internt inom Sverigedemokraterna.

Anders

Foto: Magnus Bergström

0 comment

Sidor

Prenumerera på RSS - Veckans nyord