”Ukrainska är mjukt och sångbart”

Text: Staffan Eng

 

I Ukraina kallas ukrainskan ofta för cолов'їна мова, ”solovjina mova”, ’näktergalsspråket’. Den svensk-ukrainska pianisten Natalya Pasichnyk menar att det beror på att språket låter väldigt sjungande.

– Ukrainskan har en ljus klang och en intonation som går uppåt hela tiden. I motsats till svenskan uttalas också alla vokaler långt fram i munnen, vilket gör det tacksamt att sjunga på språket, säger hon.

Dessutom används diminutivändelser rikligt – ändelser som får ord att beteckna något litet och sött. Ändelserna förekommer inte bara på substantiv och adjektiv, som i зелененький огірочок, ”zelenenjkyj ohirochok”, ’den smågröna lillgurkan’, utan också på verb, som спатоньки ”spatonjky”, ’småsova’.

– I Ukrainas nationalsång finns det knappt en rad utan diminutiv. Till och med ordet fiender i frasen ”våra fiender ska förgås” är skrivet i diminutiv, så att det låter sött och gulligt, säger Natalya Pasichnyk.

Själv betraktar hon både diminutivändelserna och sångbarheten som en spegling av den mjuka ukrainska mentaliteten. Men hon sätter också språkets mjukhet i samband med landets rika tradition av folksånger.

– I Ukraina kom nog sången före språket, och det finns fortfarande en stark tradition att sjunga vid maten. Jag tror att det är därför så många ukrainska sopraner gör karriär i ­världen, säger Natalya Pasichnyk.