Valet mellan och usted är inte alls lika självklart som det ibland framstår i läroböcker i spanska. Ofta skiftar modersmålstalare mellan de två pronomenen i ett och samma samtal. Det framgår i en studie publicerad i tidskriften Language.

I läroböcker beskrivs ofta skillnaden mellan de personliga pronomenen och usted på ett enkelt sätt. översätts med du och usted med ni. Skillnaden sägs ofta vara graden av formalitet. I formella sammanhang används usted och i informella sammanhang .

I verkligheten är dock användningen betydligt mer komplex. Relationen mellan talarna är inte det enda som påverkar valet av personligt pronomen. Situationen har också stor betydelse.

Bakom dessa slutsatser står språkforskaren Chase Wesley Raymond vid University of Colorado, USA. Han har analyserat flera hundra timmar inspelade samtal där över tusen personer deltar. Det handlar om modersmålstalare från tio spansktalande länder.

I många samtal växlar deltagarna pronomen. Enligt Chase Wesley Raymond beror det på att talarna ofta har identiteter som kan beskrivas som flytande. I en del av ett samtal mellan en läkare och patient kan det till exempel vara lämpligt att använda , medan usted kan passa bättre ett ögonblick senare.

Anders

Illustration: Istockphoto

2 kommentarer

Den som tidigt behärskar modersmålets siffror och bokstäver har bättre förutsättningar när undervisningen i förskola sker på ett annat språk. Det visar en studie publicerad i tidskriften Applied Psycholinguistics.

I USA finns många spansktalande vuxna som inte känner sig helt bekväma med att tala engelska. Inte sällan innebär det att deras barn växer upp i en miljö där det inte talas mycket engelska. Men när de börjar förskola sker undervisningen ofta på engelska.

Det behöver dock inte vara någon större nackdel. De spansktalande barn som har med sig goda kunskaper om modersmålets bokstäver och siffror kommer snart i kapp. Denna grupp har betydligt lättare för att lära sig engelska än spansktalande elever som inte har tagit de första stegen mot att läsa och räkna.

Forskarnas slutsats är att kunskaper i spanska vässa förutsättningarna för att lyckas med engelskan i förskolan. Det betyder också att spansktalande föräldrar inte behöver känna att osäkerheten när det gäller engelska är lika betungande. Om de ser till att hjälpa barnen med spanskan så hjälper de även indirekt till med engelskan.

Anders

Foto: Istockphoto

1 kommentarer

Redan till sommaren ska 30 gator i Madrid få nya namn. Den vänsterkoalition som styr den spanska huvudstaden vill göra sig av med namn som har anknytning till diktatorn Francisco Francos regim. Det rapporterar El País.

I våras tog en vänsterkoalition makten i Madrid. För första gången på 24 år tvingades därmed konservativa Partido popular bort från borgmästarposten i staden. Maktskiftet innebar också att en ny attityd till Francisco Francos diktatur fick majoritet.

Ett tidigt förslag från koalitionen var att byta namn på gator med koppling till diktaturen – ett förslag som Partido popular motsatte sig. Men redan till sommaren ska 30 gator få nya namn. Gemensamt för de befintliga namnen är att de är kopplade till den period då Francisco Franco styrde Spanien.

En av de gator som snart blir historia är Calle del General Yagüe, som är uppkallad efter generalen Juan Yagüe. Han var hjärnan bakom massakern i Badajoz, där tusentals avväpnade och civila avrättades. Ett annat kontroversiellt namn som försvinner är Calle de Caídos de la División Azul, en spansk division som stred på Tysklands sida under andra världskriget.

Celia Mayer, en av vänsterpartiet Ahora Madrids företrädare i Madrid, säger i El País att namnbytena gör det möjligt att lyfta fram grupper som tidigare ignorerats vid namngivning:

”Kvinnorna, som har varit totalt osynliga på kartan. Yrken, ämbeten och arbeten som har bidragit till stadens rikedom, men som inte går att finna någonstans eftersom de inte erkänts. Personer, manliga och kvinnliga Madridbor på gatan, som har bidragit till att bygga denna stad. Och, framför allt, sammanslutningar och grannskap som har kämpat för offentlig service och som inte har fått erkännande.”

Vilka de nya gatunamnen blir är inte klart.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Ett tonfall som på svenska signalerar vänlighet blir i stället informationssökande på spanska. Att språkets prosodi försummas inom språkundervisning öppnar dörren för missförstånd. Det fastslår Berit Aronsson i en avhandling vid Umeå universitet.

Spanska är – med undantag för den obligatoriska engelskan – det populäraste språket i svenska gymnasieskolor. Förra året hade enligt Skolverket var fjärde elev läst minst en kurs i spanska. Spanska var därmed nästan dubbelt så populärt som tvåan tyska.

Undervisningen i spanska kan dock förbättras. Ofta är det enligt Berit Aronsson prosodin, alltså själva språkmelodin, som glöms bort. Det kan leda till subtila missförstånd, som att avsikten bakom ett yttrande som i sig är korrekt inte uppfattas på rätt sätt.

En grundläggande skillnad mellan svensk och spansk prosodi är att den stigande tonen i svenska signalerar vänlighet. I spanska innebär däremot samma stigande slutton att talaren efterfrågar information. En sådan talare uppfattas sannolikt som onödigt framfusig och oartig i stället för vänlig.

I spanskan är det nämligen precis tvärtom. En fallande slutton uppfattas som vänlig, medan en stigande ton alltså kan betraktas som påflugen.

Berit Aronssons förslag till lösning är att lägga större tyngd på prosodi i undervisningen. Inte minst handlar det om att göra eleverna medvetna om språkmelodins betydelse – och att den skiljer sig mellan olika språk. Det gör hon genom att bland annat identifiera skillnaderna mellan svensk och spansk prosodi.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Efter att ha analyserat flera miljarder ord är ett amerikanskt forskarlag enigt. Ord med positiva associationer är betydligt vanligare än ord med negativa associationer. Och allra mest uppåt är de som talar spanska.

Forskare vid University of Vermont, USA, har samlat in flera miljarder ord från böcker, inlägg på Twitter, översättningar till film och tv och sökningar på nätet. I tio olika språk – engelska, franska, spanska, tyska, portugisiska, koreanska, kinesiska, ryska, arabiska och indonesiska – listades de 10 000 vanligaste orden.

Därefter fick modersmålstalare gradera orden på en skala mellan 1 och 9, där 1 motsvarade mycket negativt och 9 mycket positivt. På engelska fick till exempel laughter (’skratt') snittbetyget 8,50 medan terrorist fick 1,30. Artikeln the hamnade ganska precis i mitten av skalan med betyget 4,98.

Samtliga typer av texter på spanska – sökning på nätet, böcker och inlägg på Twitter – hamnade högst upp i glädjetoppen. I botten återfanns kinesiska böcker. I alla språk och grupper var dock andelen positiva ord större än den negativa.

Med hjälp av modersmålstalarnas associationer kunde forskarna med hjälp av ordens valörer säga att Greven av Monte Cristo slutade på ett mer optimistiskt sätt än Moby Dick. Genom att samla in inlägg från Twitter såg de att negativt laddade ord bredde ut sig efter terrorattentatet mot Charlie Hebdo, men att balansen var normal tre dagar senare.

Forskarna anser att resultaten bevisar den så kallade Pollyanna-teorin. Den går ut på att människan har en tendens att se livet från den ljusa sidan, och att positivt laddade ord därför används oftare än negativt laddade ord.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Engelska i både förskolan och i hemmet. Det är receptet för att barn med spanska som modersmål ska lyckas i skolan längre fram. Det hävdar amerikanska forskare i en studie publicerad i Applied Psycholinguistics.

År 2030 beräknas omkring 40 procent av eleverna i amerikanska skolor ha engelska som andraspråk. En stor del av dessa elever kommer att ha spanska som modersmål. Tidigare forskning visar att de elever som inte tidigt bemästrar engelskan ofta lämnar skolan med låga betyg. De går också mer sällan vidare till högre utbildning.

För att tidigt utveckla engelskan rekommenderar nu en amerikansk forskargrupp att föräldrar exponerar sina barn för språket så mycket som möjligt. Studien, som gäller spanskspråkiga barn som ännu inte börjat skolan, visar att barnen i hemmet snappar upp och lär sig använda nya ord. I förskolan, där de stöter på mycket engelska, får barnen möjlighet att öva och utveckla sin engelska.

Just förskolan är enligt forskarna en utmärkt plats för språkinlärningen. Där kännetecknas inlärningen av att den sker genom social interaktion.

Metoden lägger ett stort ansvar på föräldrarna. Om de inte talar god engelska kan i stället någon annan person kallas in för att hjälpa barnen. Samtidigt får heller inte modersmålet glömmas bort. Det är av yttersta vikt, skriver forskarna, att även det utvecklas.

Anders

Foto: Istockphoto

1 kommentarer

Inger Enkvists artikel om katalanska och katalansk nationalism i Språktidningen 7/14 har väckt flera reaktioner. Här är några av de reaktioner som inkommit och Inger Enkvists svar på kritiken.

Inger Enkvist har träffat den ena sidan i dragkampen om Katalonien. På detta bygger hon en artikel i Språktidningen 7/14 och spetsar med värdeladdade formuleringar och generaliseringar.

För en finlandssvensk känns misstänkliggörandet obehagligt bekant, och exemplen går att översätta. Subventioner till kultur på svenska i Finland? En egen national­dag? Svenska skyltar fast de flesta förstår finska? ”Inskränkthet”, rapporterar professor Enkvist.

Det är skäl att noga och opartiskt syna hur språk kan missbrukas politiskt, och att låta olika uppfattningar höras. Att som Enkvist kategoriskt avfärda den andra parten i en konflikt som manipulatörer eller ”manipulerade, intellek­tuellt och känslomässigt” ur­holkar trovärdigheten – artikelns­ och källornas. Katalanerna är värda bättre.

Wivan Nygård-Fagerudd

Inger Enkvists artikel om den katalanska nationalismen i Språktidningen 7/14 är tyvärr både ensidig och felaktig. Artikeln riktar in sig på det nationalistiska partiet CiU, som är en koalition bildad av Convergència Democràtica de Catalunya och Unió Democràtica de Catalunya. Unió har alltid varit emot självständighet och fortsätter att motsätta sig den. I Katalonien är nationalism inte synonymt med separatism per automatik.

I artikeln hävdar också Inger Enkvist att man har använt skolan för att försöka katalanisera befolkningen. Då citerar hon framför allt Antonio Robles. Han är historiker men har också varit medlem i två politiska partier som har gjort språket till dess huvudfråga. Det saknas någon röst som försvarar den katalanska utbildningsmodellen och att berätta att en bred politisk majoritet alltid har stött den här satsningen. Den nuvarande spanska kultur- och utbildningsministern har dock uttryckt sin vilja att ”spanifiera” de katalanska barnen.

 Förvirringen är stor när Inger Enkvist definierar en katalanist som en person som ”vill använda det katalanska språket som medel för att kräva politisk självständighet”. Vissa socialdemokrater, till exempel, säger sig vara katalanister, och de är inte alls för självständighet utan för federalism.

Det är också obefogat att hävda utan några exempel att den katalanska nationalismen är aggressiv. Varken våld eller hot om våld är något som präglar nationalismen i Katalonien. Däremot har det ofta varit hårdare tongångar från den andra sidan. Militärer som hotar med stridsvagnar och högerextrema grupper som kastar tårgas i en katalansk institution i Madrid.

På UR kan man se Mer än ett språk, ett intressant reportage om vilken situationen är för katalanskan, baskiskan och galiciskan i Spanien. Dokumentären ”Espanya Cataluña” av Issona Passola är också en bra dokumentär. Som i denna dokumentär förväntade jag mig av artikeln en pluralitet av röster som visar att relationerna mellan Katalonien och Spanien är komplexa. Därför är det en besvikelse att artikelns slutsats
är att alla i Katalonien har blivit manipulerade. Dessutom tycker jag att det är märkligt att en språkmänniska inte erkänner någon slags glädje över det positiva med tvåspråkighet och att katalanskan trots allt har överlevt och återhämtat sig. 

Maria Blanco

I Språktidningen 7/2014, skriver Inger Enkvist en artikel med den bisarra rubriken ”Katalanskan är kidnappad.” Men, kan ett folk ”kidnappa” sitt språk? Har till exempel svenskarna ”kidnappat” svenskan för att man i Sverige vill att det ska vara landets officiella språk och att alla ska kunna det? Är det en ”kidnappning” av språket att undervisning, massmedia och förvaltning ska vara på svenska i Sverige, och att man även skapat Svenska Akademien, med uppgift att ”främja svenska språket och litteraturen”?

I internationell press som The New York Times, Financial Times, The Guardian och Der Spiegel, har man under senare år ofta rapporterat om Katalonien. Beskrivningen av de stora demonstrationer som nyligen ägt rum, liksom Kataloniens ställning i Spanien och språkfrågan har framställts med saklighet, och med redogörelser av de olika synpunkterna.

Inger Enkvist däremot, framför i sin artikel en ensidig och falsk bild av Katalonien och det katalanska samhället. Hon använder argument från bittra spanskspråkiga skribenter som tydligen saknar Francodiktaturens politik i Katalonien. Då var den offentliga användningen av katalanska förbjuden, liksom i all utbildning och på skyltar på gator och torg. Alla handlingar som vi katalaner behövde från födelse till död måste vara på spanska, liksom alla namn. De som flyttade till Katalonien behövde aldrig lära sig katalanska och dessutom hade de privilegiet att alltid kunna kräva att bli tilltalade på spanska.

Tillkomsten av demokratin i Spanien i slutet på 1970-talet gjorde att katalanskan, som i Katalonien varit folkets språk sedan medeltiden, på nytt kunde återta sin självklara officiella rang, dock jämsides med spanskan. När skyltarna på gator och torg åter skrevs på katalanska och barnen började i skolan med katalanska som första språk och med spanska senare, protesterade radikala enspråkiga spansktalande grupper. De såg det som en försvagning av spanskans ställning och som ett hot mot deras språkliga privilegier i Katalonien. De protesterade också mot att kravet att kunna katalanska börjat gälla i vissa yrken, detta för att man i Katalonien skulle ha rätt att i affärer och allmänna inrättningar bli expedierad på katalanska.

De ogillade också att den självstyrande regeringen lagt undan resurser till att främja inlärningen och användningen av katalanska bland vuxna.

Denna språkpolitik som självstyrande regeringar av olika färg bedrivit i Katalonien de senaste tre decennierna har hela tiden haft ett stort stöd i Kataloniens parlament.

Trots självstyret, var katalanerna tvungna att acceptera att den spanska grundlagen från 1978 förpliktigar alla landets medborgare att kunna spanska. De andra inhemska språken däremot, var enligt grundlagen bara ”föremål för speciell respekt och skydd”. Detta innebär att katalanska i sitt eget område inte har samma starka ställning som spanska, till skillnad från vad som är fallet med den status som de olika språken åtnjuter i flerspråkiga länder som Schweiz, Belgien och Kanada. Enligt lag är katalanerna tvungna att vara helt tvåspråkiga, men inte de spansktalande som bor i Katalonien.

Det så kallade ”språkbad” som Enkvist kritiserar, alltså att barn i Katalonien, även spanskspråkiga, börjar skolan med bara katalanska som undervisningsspråk, borde inte väcka någons indignation. Alla elever i Katalonien är tvåspråkiga när de slutar skolan. Enligt det spanska utbildningsministeriet är deras kunskapsnivå i spanska till och med något över medelvärdet för hela landet.

Ramon Bohigas

Svar: Det här är ett ämne där många gör jämförelser till andra situationer, där olika personer har mer eller mindre djupa kunskaper och där jag redan ”har fått ordet” genom att få publicera artikeln. Jag tror inte att det är meningsfullt att gå in i en diskussion om enskildheter. Jag ville publicera artikeln eftersom jag uppfattar att svenska skattebetalare just har givit mig uppdraget att följa utvecklingen i spansktalande länder och förmedla kunskap om situationen där till svenskarna. Det här är en fråga där det är svårt för den svenska allmänheten att bilda sig en uppfattning och den är extra komplicerad därför att dels är den spanska situationen komplicerad, dels tangerar frågan flera allmänna kulturströmningar.
Jag vill bara upprepa/nämna ett par huvudpunkter:
1. När man talar om katalanskan i dag ska man veta att språket används som politiskt verktyg och att vi inte talar om någon ”naturlig” utveckling av ett språk i ett visst område. Språk används ofta politiskt och detta är ytterligare ett exempel.
2. Det bästa exemplet på att det är fråga om politisk maktutövning är att de katalanska myndigheterna inte tillåter de elever som så vill att exempelvis utbilda sig på spanska. Varför kan föräldrar och elever inte få välja?
3. Den som inte tror att det är fråga om nationalistisk manipulation bör studera katalanska läroböcker där det är lätt att hitta exempel på förtigande och snedvridning. Ger man snedvriden information till den unga generationen har man inte rent mjöl i påsen.
4. Den som föredrar att läsa en beskrivning som ligger nära nationalisternas inställning till situationen kan läsa den artikel som Språktidningen publicerade 2010 skriven av Jon Pelling.

Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet

18 kommentarer

När en kvinna talar är det lättare att identifiera feminina substantiv. Och när en man talar är det lättare att identifiera maskulina substantiv. Med ombytta roller går förståelsen inte lika snabbt. Det visar en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.

Forskare i psykologi vid University of Kansas har studerat om talarens kön påverkar hur substantiv kategoriseras. I studien fick 20 personer, som samtliga hade spanska som modersmål, lyssna på en uppläsning av totalt 80 spanska substantiv, varav 40 feminina substantiv som slutade på -a och 40 maskulina substantiv som slutade på -o.

Uppläsarna växlade. Ibland läste en man feminina substantiv och ibland läste en kvinna maskulina substantiv.

När talarens kön och grammatiskt genus inte matchade varandra — till exempel om en kvinna läste det maskulina substantivet lobo ('varg') eller en man läste det feminina substantivet luna ('måne') — tog det längre tid för deltagarna att identifiera ordets grammatiska genus. Dessutom var träffsäkerheten något sämre.

Resultaten visar enligt forskarna att människan tar hänsyn till en faktor som talarens kön när den behandlar språk. Det betyder i sin tur att människan även i grammatiska processer förknippar viss information med en viss talare.

Anders

0 kommentarer

Minst 37,6 miljoner amerikaner talar spanska i hemmet. Spanska, som talas av drygt var tionde amerikan, är därmed det klart största språket i USA efter engelska. Det uppger Pew Research Center.

Med 316 miljoner invånare är USA världens tredje folkrikaste nation efter Kina och Indien. Antalet spansktalande ökar i landet på grund invandring från Latinamerika och växande grupper av invånare med rötter i spansktalande länder.

Alla spansktalande har dock inte en sådan bakgrund. Av de 37,6 miljoner amerikaner som talar spanska i hemmet har 2,8 miljoner inte språket som sitt modersmål. Många av dem bor i ett hushåll där någon har spansktalande bakgrund.

Lika många, 2,8 miljoner, talar kinesiska (där ingår både mandarin och kinesiska), 2,2 miljoner talar hindi, urdu och andra indiska språk, 2,1 miljoner talar franska eller fransk kreol, 1,7 miljoner talar tagalog, 1,4 miljoner talar vietnamesiska, 1,2 miljoner talar tyska och 1,1 miljoner talar koreanska.

Undersökningen omfattar amerikaner som har fyllt fem år. Det betyder att det verkliga antalet spansktalande är högre än 37,6 miljoner.

Anders

0 kommentarer

Yngre tror mest på kinesiska. Den som har fyllt 56 år anser däremot att tyska gör större nytta. Men det viktigaste språket i yrkeslivet är engelska. Det visar en undersökning gjord av språkföretaget EF.

Hela 95 procent väljer engelska som ett av de två viktigaste språken att behärska i yrkeslivet. I åldersgruppen 56 till 80 år rankar 97 procent engelska som ett viktigt språk. Den lägsta andelen, 91 procent, finns bland 15- till 22-åringar.

Tyska hamnar på andra plats med 42 procent. Intresset för språket är störst hos dem som har fyllt 56 år, där 51 procent uppger att det tillhör de två viktigaste språken. Samma åsikt har bara 28 procent i gruppen 15 till 22 år.

Trea är spanska med 19 procent följt av franska med 11 procent och kinesiska med 10 procent. Det är framför allt yngre som tror på ökad betydelse för i synnerhet spanska och kinesiska. I gruppen 15 till 22 år väljer 24 procent kinesiska, 23 procent spanska och 14 procent franska. Intresset för kinesiska är lägst hos 36- till 55-åringar. Där rankar bara 5 procent språket som ett av de två viktigaste i yrkeslivet.

Anders

0 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - spanska