Hrútskýring (’mansplaining’) är 2016 års ord på Island. I en omröstning med tio kandidater fick hrútskýring hela 35 procent av rösterna. Ordet myntades 2011 av författaren Hallgrímur Helgason.

För att utses till en av de tio kandidaterna till årets ord krävs att ordet präglat samhällsdebatten under det gångna året. Det behöver dock inte vara pinfärskt.

Årets vinnare är hrútskýring, ett ord som myntades av författaren Hallgrímur Helgason våren 2011. Han presenterade förslaget på Facebook sedan en användare eftersökt en isländsk motsvarighet till mansplaining.

Hrútskýring är ett teleskopord bildat till hrútur (’bagge’) och útskýring (’förklaring’). Ordet kan också skrivas hr. Útskýring (’herr Förklaring’).

Ordet hrútskýring etablerade sig i allmänspråket under 2016. Bland annat vittnade kvinnliga parlamentariker under året om hur de i alltinget ofta fick lyssna till nedlåtande förklaringar från manliga kollegor.

De övriga kandidaterna var aflandsfélag (’offshorebolag, skatteparadisbolag’), hatursorðræða (’hatdebatt’), hú! (utrop som ingår i den hejaramsa som förknippas med det isländska herrlandslaget i fotboll), kynsegin (’icke-binär’), Panamaskjöl (’Panamadokument’), skattaskjól (’skatteparadis’), tjákn (’emoji’) och víkingaklapp (’vikingaklapp’, den hejaramsa som i Sverige kallas vulkanen).

Omröstningen genomfördes av public service-bolaget RÚV. Förslagen togs fram av RÚV i samarbete med institutet Stofnun Árna Magnússonar í íslenskum fræðum och föreningen Mímir – félag stúdenta í íslenskum fræðum.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Isländskt namnskick kan vara historia om ett par generationer. Det befarar Guðrún Kvaran, professor i isländska och ordförande för Íslensk málnefnd. Skälet till oron är ett förslag till ny namnlag som innebär radikala förändringar.

Under en tid har inrikesminister Ólöf Nordal arbetat med en översyn av den isländska namnlagen. Dels finns det enligt undersökningar en stark opinion för en liberalisering, dels har myndigheternas tolkning av lagen förlorat varje gång den prövats i domstol. Om det förslag hon presenterade i veckan blir verklighet närmar sig Island den rådande lagstiftningen i Sverige, Norge och Danmark.

En stor nyhet är att det blir möjligt att ta upp nya släktnamn. I dag har majoriteten av islänningarna ”efternamn” bildade till faderns – vilket är det i särklass vanligaste – eller moderns förnamn. Statsministern Sigurður Ingi Jóhannssons far hette alltså Jóhann, medan fotbollsspelaren Rakel Hönnudóttirs mor hette Hanna.

Intresset för nya släktnamn är stort. Många familjer – som exempelvis komikern Jón Gnarr – har löst problemet genom att ta ett gemensamt mellannamn. Men nu vill alltså Ólöf Nordal, som själv bär ett släktnamn, slopa förbudet mot att ta upp nya släktnamn. Därmed skulle en familj bestående av en man, en kvinna, en son och en dotter kunna ha samma efternamn i stället för fyra olika.

Om förnamn är av isländskt ursprung ska de även i fortsättningen kunna böjas i samtliga fyra kasus. Men det kravet försvinner enligt förslaget om det handlar om efternamn av utländskt ursprung. En annan regel som skrotas är att pojknamn enbart kan bäras av pojkar och att flicknamn enbart kan bäras av flickor. I stället blir samtliga namn tillgängliga för alla.

Dessutom anser Ólöf Nordal att namnlagen i sig ska slopas. Personnamn ska i framtiden behandlas i folkbokföringslagen. Därmed försvinner Mannanafnanefnd, den nämnd som i dag tar ställning till om nya för- och mellannamn ska godkännas, och mannanafnaskrá, förteckningen över alla namn godkända namn.

Men förslaget är både radikalt och kontroversiellt. En som inte gillar det är Guðrún Kvaran, professor i isländska vid Háskóli Íslands och ordförande för Íslensk málnefnd, som är Islands motsvarighet till Språkrådet. Hon säger till RÚV att hon befarar att det traditionella namnskicket kan vara historia om ett par generationer:

Jag anser att det alltid är en stor förlust när vi förlorar en viss del av språket, för jag ser både på förnamn och namnsystemet som en del av språket. Om denna tradition att uppkalla sig efter sin far eller mor upphör, eller blir mycket begränsad, så anser jag att det är en stor skada för samhället.

Guðrún Kvarans oro gäller inte bara namnskicket. Hon säger till RÚV att förslaget – om det blir verklighet – skulle kunna förändra isländskan i grunden. Hennes oro gäller i synnerhet namn av utländskt ursprung som inte behöver anpassas till isländskans kasussystem:

Om de inte behöver böjas och tiden går och dessa namn ökar, då är jag bekymrad över att de kan ha inverkan på de isländska namnen. Om det försvinner ett område och där människor blir totalt förvirrade av böjningarna, så frågar jag hur det blir efter två, tre eller fyra generationer. Överförs då inte detta på andra områden?

Förslaget går nu ut på remiss. Enligt Ólöf Nordal har hon i arbetet tagit hänsyn till att domstolar vid flera tillfällen har fastslagit att individens rätt till sitt namn går före statens intresse av att upprätthålla namnskicket.

Anders

Foto: Istockphoto

3 kommentarer

Hán ser ut att kunna bli isländskans könsneutrala pronomen. Inom hbtq-kretsar har det hunnit bli ganska vanligt. Däremot hörs det sällan i allmänspråket. Kanske får hán hjälp att etablera sig genom professor Eiríkur Rögnvaldsson, som börjat ta upp pronomenet när han undervisar i isländsk grammatik.

Efter debatten om hen i Sverige har liknande diskussioner uppstått i flera grannländer. I norskan har hen börjat användas som könsneutralt pronomen. I danskan används høn. Inget av dem är dock ännu lika etablerat som hen i svenskan.

Även på Island finns det personer som efterlyser ett könsneutralt pronomen som komplement till hann och hún. Det går visserligen att använda það (’det, den, han, hon’), men det har inte vunnit acceptans som könsneutralt pronomen hos transpersoner. Anledningen är att það förknippas med saker och inte med personer.

I stället har hán börjat användas som pronomen för personer som varken betraktar sig som män eller kvinnor. Andra förslag som förekommit i diskussionerna var och . Uppslutningen var dock störst bakom hán eftersom det ansågs stå mitt emellan hann och hún.

Än så länge är hán mycket sällsynt i allmänspråket. Inom hbtq-kretsar är pronomenet däremot ganska etablerat. En som kan ge hán ytterligare spridning är Eiríkur Rögnvaldsson, professor i isländska vid Háskóli Íslands i Reykjavík (bilden). Under våren börjar han ta upp hán när han undervisar i isländsk grammatik.

Valet av hán är dock inte självklart för alla. Pronomenet böjs hán i ackusativ, háni i dativ och háns i genitiv. Somliga tycker att det är en böjning som har tydligt maskulina drag.

En av dem är Baldur Sigurðsson, som är docent i isländska vid Háskóli Íslands. I en diskussion på Facebook argumenterar han i stället för som könsneutralt pronomen. Det skulle kunna böjas enligt samma mönster som þú (’du’), alltså , hig, hér och hín jämfört med þú, þig, þér och þín. Han anser att en sådan böjning vore lämpligast eftersom den inte skulle kunna föra tankarna till annat än det könsneutrala þú.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Fössari är årets ord på Island 2015. Ordet röstades fram av allmänheten i public service-bolaget RÚV:s regi. Fössari (’fredagsöl, fredagsfest, fredagskänsla’) är en kortform för föstudagur (’fredag’) som de senaste åren blivit vanlig i ungdomsspråket. Ordet förekommer också flitigt i det som kallas tístlenska, alltså den isländska som används på mikrobloggen Twitter.

Fössari är ett ord med flera betydelser. Gemensamt är att de olika betydelserna är kopplade till fredagen som början på en ledig helg. Fössari kan vara såväl känslan inför helgen som det festande som påbörjas efter jobbet eller skolan på eftermiddagen. Ordet är belagt sedan 2012.

Mer sällsynt är att fössari används i betydelsen ’ljus öl’. Den betydelsen anknyter till flöskudagur (’flaskdag’), en annan vardaglig benämning på fredagen.

Omröstningen arrangerades av RÚV. De tio kandidaterna togs fram av forskningsinstitutet Stofnun Árna Magnússonar í íslenskum fræðum och studentföreningen Mímir. Kriterierna för kandidaterna var att orden skulle vara nya och ha etablerat sig i isländskan under det gångna året. Dessutom skulle de på något sätt känneteckna 2015.

Övriga ord i omröstningen var deilihagkerfi (’delningsekonomi’), dróni (’drönare’), góða fólkið (’det goda folket’), grænkeri (’vegan, vegetarian’), hópfjármögnun (’gruppfinansiering, gräsrotsfinansiering’), lundabúð (’souvenirbutik’), matarsóun (’matslöseri’), núvitund (’mindfullness’) och rafretta (’e-cigarett’).

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Sex av tio islänningar vill att landets omstridda namnlag ska bli mer tillåtande. Bara två av tio är emot en liberalisering. Det visar en opinionsundersökning beställd av inrikesminister Ólöf Nordal. I höst väntas hon lägga fram ett förslag till en ny namnlag.

De senaste åren har den isländska namnlagen blivit allt mer ifrågasatt. Vid tre tillfällen har den utmanats i domstol, och vid samtliga tre tillfällen har staten förlorat. Medierna har också berättat om medborgare som inte kan resa utomlands eftersom de saknar av myndigheterna godkända förnamn, och därför inte kan få något pass.

Under sommaren har dessutom två låtar som sågar namnlagen jäms med fotknölarna, Pollapönks Mannanafnalagið och Jón Gnarr och Memfismafíans Mannanafnanefnd, spelats flitigt.

Inrikesminister Ólöf Nordal vill själv avskaffa namnlagen helt och hållet. Hon anser att det är föräldrarnas sak att avgöra vad deras barn ska heta. Ett sådant förslag har tidigare lagts i alltinget, den isländska riksdagen, av liberala Ljus framtid.

Men det är inte troligt att Ólöf Nordal väljer en så radikal väg. I stället är det sannolikt att myndigheterna alltjämt kommer att ha möjlighet att stoppa namn som kan uppfattas som kränkande eller stötande. Den nya lagen väntas också slopa alla hinder för föräldrar med andra modersmål än isländska att ge barnen namn från dessa språk.

Stödet för en liberalisering av namnlagen är starkt. Hela 60 procent vill se en mer tillåtande namnlag. Bara 20 procent motsätter sig en liberalisering, medan 19 procent varken är för eller emot en sådan utveckling.

Däremot säger 76 procent att det bör finnas ett regelverk för vilka namn som är tillåtna. Bara 24 procent vill släppa namngivningen helt fri.

Deltagarna fick också möjlighet att nämna vad de ansåg vara viktigast med en ny namnlag. Där uppgav flest att namn som kan uppfattas som nedsättande bör kunna stoppas. Näst högst prioritet gavs till att namn ska vara anpassade till isländskans grammatik, som att kunna böjas i samtliga kasus.

Anders

Foto: Thinkstock

0 kommentarer

I utlandet betraktas hon ofta som bestämd och principfast. Men på hemmaplan är det många som anser att Tysklands förbundskansler Angela Merkel ofta undviker att ta ställning i kontroversiella frågor. Att tiga och inte fatta några beslut har nu i tyskan blivit ett verb, merkeln.

Att personnamn ger upphov till nya ord är ganska vanligt. Inte sällan handlar det om politiker. I svenskan finns till exempel attefallshus och juholtare – ett fenomen som Susanne Vejdemo skriver om i Språktidningen 6/15.

Ord bildade efter personnamn kallas eponymer. Ordens livslängd varierar. Inte sällan försvinner ett ord när en händelse faller i glömska eller en politiker lämnar rampljuset. Reinfeldtare (’att säga en sak men göra en annan’) är det nog inte alla som minns, medan friggebod är vanligt förekommande.

När finanskrisen drabbade Island hösten 2008 bildades verbet haardera efter dåvarande statsministern Geir H. Haarde. Många anklagade honom för att inte ha tagit varningssignaler på allvar. Att haardera betyder således ’inte lyfta ett finger’. Efter att ha varit något av ett modeord har det i dag fallit i glömska. Under det senaste året har haardera bara använts på nätet eller i isländsk press vid ett enda tillfälle.

Merkeln (’göra ingenting, tiga’) betyder ungefär samma sak. Nyligen uppmärksammade nyhetsprogrammet Tagesschau att Angela Merkel inte uttalat sig om attackerna mot flyktingar och flyktingboenden i Heidenau. I ett inslag ”citerades” Merkels tystnad (bild från Hessischer Rundfunk).

Verbet merkeln leder just nu med god marginal omröstningen om årets ungdomsord, Jugendwort. Det förekommer också i en hel del texter, men än så länge är det så färskt att betydelsen i regel förklaras. I tidskriften Freiraum oroar sig Gerhard Breunig för att Angela Merkel ska sitta kvar i fyra år till – utan att göra särskilt mycket:

Aktuell werden wir medial schon darauf vorbereitet, dass die Bundeskanzlerin beabsichtigt, weitere 4 Jahre zu merkeln – was laut Sommerloch-Medienberichten mit Nichtstun gleichzusetzen ist.

I Die Welt ställer Lars Wallrodt förbundskansler Angela Merkel mot Kevin de Bruyne, stjärna i uppstickarklubben Wolfsburg. Han funderar på att börja använda det reflexiva verbet bruynen, vilket skulle beteckna Kevin de Bruynes ansträngningar för att bli en internationell toppspelare i fotboll. Här nämns merkeln närmast som en motsats till sich bruynen:

Vielleicht ist es an der Zeit, nun ein neues Jugendwort ins Rennen zu schicken. Wie wäre es mit "sich bruynen", vulgo: zu Höchstleistungen antreiben? "Alpha-Kevin bruynt sich zum Topfußballer, statt nur zu merkeln." Hört sich doch ganz gut an, oder?

Anders

Foto: Getty/Istockphoto

0 kommentarer

Bratthöfði i Reykjavík byter snart namn till Svarthöfði. Det enda som återstår i det kommunala beslutsmaskineriet är ett klartecken från fullmäktige. Därefter har den isländska huvudstaden en gata namngiven efter Darth Vader.

När den första Star wars-filmen premiärvisades på Island 1977 fick Darth Vader namnet Svarthöfði (’svarthuvud’). Namnet har i sin tur koppling till den krigiska Sturlungatiden. En framstående kämpe var då Svarthöfði Dufgusson, som stred på Sturlungaättens sida. Han var dessutom släkt med Snorri Sturlusson.

En intressant detalj i historien är Dufgus, Svarthöfðis far. Att fäder låter sina söner ”ärva” deras förnamn är vanligt. Här skedde det på ett annorlunda sätt. Dufgus sägs vara ett ord av gaeliskt ursprung, som är synonymt med Svarthöfði. Det är enligt Wikipedia bildat till gaeliskans dubh (’svart, mörk’) och gaoisid (’hår, tagel’).

Men den Reykjavíkbo som lade fram förslaget, Óli Gneisti Sóleyjarson, syftade främst på filmens Svarthöfði. När Googles Street view-bilar för ett par somrar sedan rullade längs Reykjavíks gator såg han till att stå på trottoaren med Darth Vader-mask. Du kan se bilden på honom hos Nútíminn.

Beslutet att byta namn på Bratthöfði klubbades i nämnden i går. Formellt ska namnbytet också upp i kommunfullmäktige. I regel brukar fullmäktiges beslut vara en formalitet eftersom frågorna redan förberetts i nämnderna. Men kommunpolitikerna i Reykjavíks rådhus skulle alltså kunna fälla förslaget.

Óli Gneisti Sóleyjarson är i alla fall förväntansfull. I ett blogginlägg skriver han att han tänker vara på plats när Bratthöfði byter namn till Svarthöfði – naturligtvis iklädd Darth Vader-mask.

Anders

Foto: Lucas Arts

0 kommentarer

Våren 2011 fick Island en språklag där teckenspråket fick samma status som isländska. Fyra år senare har inte mycket hänt. Om inte staten tar sitt ansvar riskerar teckenspråket att dö ut. Det skriver teckenspråksnämnden Málnefnd um íslenskt táknmál i en rapport.

Samtidigt som isländska officiellt blev huvudspråk på Island fick teckenspråket samma status. Beslutet innebar att staten fick ansvar för att vårda och utveckla isländskt teckenspråk. Talare fick också rätt att använda teckenspråk vid myndighetskontakter.

Nämnden anser dock att staten inte på något sätt tagit det ansvar som lagen kräver. Det utbildas inga teckenspråkslärare och det ges inte ut några läroböcker. Inte heller finns det något levande språksamhälle för teckenspråkstalare.

I rapporten skriver nämnden att de politiska ambitionerna visserligen ofta varit goda, men välviljan har inte sällan hamnat snett. Ett sådant beslut var stängningen av Vesturhlíðaskóli i Reykjavík 2002, en skola som samlade teckenspråkstalande barn från hela landet.

Efter nedläggningen har teckenspråkstalande barn spridits ut i klasser över hela landet. Tanken var att det inte skulle göras någon åtskillnad mellan teckenspråkstalande och isländsktalande. Syftet var gott, skriver nämnden, men i praktiken har beslutet visat sig ödesdigert. Bara på Hlíðaskóli i Reykjavík finns i dag något som närmar sig ett levande språksamhälle för teckenspråkstalare.

På Hlíðaskóli döms undervisningen ut som undermålig. Och i resten av landets skolor beskrivs den i rapporten som i princip obefintlig.

Utan undervisning och fungerande språksamhällen finns det enligt nämnden en stor risk för att många teckenspråkstalare går ut skolan utan tillräckliga kunskaper. Situationen är i dag så allvarlig att det isländska teckenspråket är akut hotat. Därför måste staten ta sitt ansvar och satsa på läromedel och utbildning av teckenspråkslärare.

Anders

Foto: Istockphoto

2 kommentarer

För tredje gången har den isländska namnlagen utmanats i domstol. Och tre gånger har staten förlorat. Den här gången är det Ingi Guðjónsson som får ta mellannamnet Gests.

Namn är en grundläggande rättighet där inskränkningar bara får göras om det finns ett uppenbart behov. Så resonerar Héraðsdómur Reykjavíkur – tingsrätten i Reykjavík – när den för tredje gången underkänner myndigheternas tolkning av namnlagen.

På Island samlas godkända för- och mellannamn i förteckningen mannanafnaskrá. Den som vill bära eller ge någon ett namn som inte är godkänt får vända sig till Mannanafnanefnd. I nämnden sitter tre personer – två språkvetare och en jurist – som har uppdraget att avgöra om ett namn ska godkännas eller inte.

För att ett namn ska få klartecken krävs att det inte kan uppfattas som kränkande eller stötande. Det ska också följa normer för isländsk stavning, böjning och uttal.

Länge betraktades Mannanafnanefnds ord närmast som lag. Men de senaste åren har föräldrar vid tre tillfällen utmanat nämndens beslut. Vid samtliga tre tillfällen har de fått rätt i domstol.

Nämndens senaste nederlag gäller mellannamnet Gests, genitivformen av förnamnet Gestur. Det mellannamnet ville Bjarnlaug Jónsdóttir ge sin son Ingi Guðjónsson. På det sättet ville hon hylla sin avlidne halvbror som hette just Gestur.

Men Mannanafnanefnd sade nej. Genitivformer kan tillåtas om det är förälderns förnamn som förs vidare till barnet som ett mellannamn. Eftersom det i det här fallet handlade om moderns halvbror ansågs kopplingen vara för avlägsen.

Héraðsdómur Reykjavíkur gick på Bjarnlaug Jónsdóttirs linje. Enligt rätten utgör mellannamnet Gests inget hot mot isländska namntraditioner eller mot språksystemet. Därför ska det tillåtas. Inskränkningar ska bara göras om det är nödvändigt. Annars går en persons rätt till sitt namn före.

Inrikesminister Ólöf Nordal håller just nu på med en omfattande översyn av namnlagen. Ett förslag till ny namnlag kommer tidigast till hösten. Det väntas innebära betydligt friare regler än i dag.

Från inrikesdepartementet finns det ännu inget besked om Ólöf Nordal tänker överklaga domen om mellannamnet Gests.

Här kan du läsa mer om den isländska namnlagen och här hittar du domen från Héraðsdómur Reykjavíkur.

Anders

1 kommentarer

När den isländska ungdomstidningen Æskan 1989 skrev om Mikkjáll Jackson rasade läsarna. Idolen hette i fansens värld Michael Jackson och inget annat. Æskan skrev också om artister som Brúsi Springsteen, Jóna Jett, Markús Knopfler och Patrek Swayze. Redaktionens linje var att om ett utländskt namn hade en isländsk motsvarighet så skulle den användas. Men i dag är den här typen av isländsk purism historia.

Inte sällan talas det om isländska som det där språket som inte släpper in några lånord och som knappt ändrat sig sedan ön befolkades i slutet av 800-talet. Visst fanns det länge en puristisk tradition där självständighetsivrare framför allt riktade udden mot danska lånord. Men i modern isländska är det lika självklart att som på svenska tala om pólitík (’politik’) i stället för stjórnmál, om sjeik (’milkshake’) i stället för mjólkurhristingur, om djobb (’jobb’) i stället för vinna och pizza i stället för flatbaka. Det är fortfarande ordval som kan orsaka enstaka fnysningar, men de är sedan länge självklara i ordböckerna.

Ibland kämpar två former mot varandra närmast i direktsändning. När vulkanen Bárðarbunga i höstas fick ett utbrott vid Holuhraun norr om Vatnajökull var det största problemet spridningen av hälsofarliga gaser, i synnerhet svaveldioxid. Här vann det inlånade brennisteinsdíoxíð närmast på knockout mot brennisteinstvíildi, det ord som tveklöst hade varit puristens val.

Den puristiska traditionen är visserligen inte stendöd. Isländskan har ett något mer restriktivt förhållningssätt till lånord än danska, svenska, norska och färöiska. I högre grad anpassas lånord till isländsk stavning och uttal – som teymi i stället för team. Den där bilden av något slags järnridå där Íslensk málnefnd, den isländska språknämnden, bara släpper in lånord som suttit i karantän stämmer dock inte riktigt med verkligheten längre.

I avhandlingen Purism på glid? Studier i nutida isländskt ordbruk undersöker Håkan Jansson förändringar i den moderna isländskan. Han noterar att utvecklingen tog fart samtidigt som islänningar i större utsträckning började att resa och plugga utomlands. En annan faktor som gör att fler lånord tas upp i allmänspråket är att grindväktarna förlorat sin makt. I dag fungerar exempelvis inte de traditionella medierna, som dagstidningar och public service, på samma sätt som ett slags språklig kemtvätt som putsar bort utländska dofter från den ”rena” isländskan.

Lånord som inte följer standardisländskans normer förekommer främst på nätet. Men de dyker också upp i de etablerade medierna i intervjuer. Några exempel som Håkan Jansson tar upp är issjú (från engelskans issue), konsept (från engelskans concept) och plott (från engelskans plot).

Är då lånorden något hot mot isländskan? Nja, Finnur Friðriksson kunde för några år sedan i en avhandling visa att isländskans struktur är förvånansvärt stabil. En inte helt väntad slutsats eftersom det i årtionden – även i ett par vetenskapliga studier – talats om att fenomen som dativsjuka och genitivflykt skulle vara på väg att bli allt vanligare.

En tanke som Håkan Jansson diskuterar är om mer eller mindre oanpassade lånord kan skapa oordning i böjningssystemet. Somliga lån smiter in närmast obemärkt, som engelskans link ’länk, länka’ som blir substantivet linkur och verbet linka. När det gäller nörd – eller den mer sällsynta stavningen nörð – finns det däremot många bud om hur ordet ska böjas.

Att det engelska inflytandet ska fortsätta vinna mark på isländskans bekostnad är dock ingen självklar slutsats. Håkan Jansson poängterar att islänningar läser mängder av danska veckotidningar samtidigt som de danska lånorden minskar i betydelse. Engelskans betydelse är större i dag än under de år då islänningarna trängdes framför tv- och radioapparaterna för att få ta del av de program som sändes från Nato-basen i Keflavík.

Den kanske viktigaste förändringen under senare år är enligt Håkan Jansson nätets utbredning. Där finns ingen språkvårdande grindvakt. Helt plötsligt kan privatpersoners språkbruk bli mönsterbildande. Vad det innebär kan bara framtiden utvisa.

Anders

Foto: Istockphoto

2 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - isländska