Den mest attraktiva accenten på de brittiska öarna är den som finns i republiken Irland. Den som däremot talar Brummie vinner inte många popularitetspoäng. Det visar en undersökning utförd av You Gov.

Den som har irländsk accent har all anledning att inte försöka dölja sitt uttal. När britterna själva får avgöra är det nämligen accenten från grannlandet Irland som betraktas som mest attraktiv. Den irländska accenten får 42 poäng av You Govs panel. Nordirländsk accent får däremot bara 5 poäng.

Tvåa på listan är received pronunciation, den så kallade BBC-engelskan, med 31 poäng och trea walesisk accent med 20 poäng.

Hopplöst sist är brummie, som talas i Birmingham, med -53 poäng. Attraktiva är heller inte scouse (Liverpool) med -33 poäng, mancunian (Manchester) med -31 poäng, cockney (London) med -30 poäng och glaswegian (Glasgow) med -29 poäng.

Accenter som talas i eller nära det egna hemmet får i regel bättre betyg där än av britterna i genomsnitt. Glaswegian får betyget 7 när enbart skottar får betygsätta den. Med -16 är cockney inte lika oattraktivt i London som i övriga Storbritannien.

Undersökningen genomfördes av You Gov i november 2014. Där fick 2 018 britter betygsätta tolv brittiska och irländska accenter. Skalan som användes var mycket attraktiv, ganska attraktiv, varken attraktiv eller oattraktiv, ganska oattraktiv och mycket oattraktiv. Varje accent fick en popularitetssiffra genom att ta andelen positiva omdömen och därefter dra ifrån alla negativa omdömen.

Anders

Illustration: You Gov

Foto: Thinkstock

0 kommentarer

Vissa koncentrerar sig på rösten medan andra bryr sig mer om ansiktsuttrycken. Skillnaderna mellan hur mandarin- och engelskatalande tolkar känslor beror på att det i Östasien är mer sällsynt med ögonkontakt. Det hävdar kanadensiska forskare i en studie publicerad i Neuropsychologia.

Flera östasiatiska kulturer kännetecknas enligt forskarna av begränsad ögonkontakt och mindre intensiva ansiktsuttryck. Engelsktalande i Nordamerika fokuserar däremot mer på ansiktsuttryck och mindre på rösten.

Forskarna drar slutsatsen efter att ha testat hur 39 personer – där 20 talade kinesisk mandarin och 19 engelska – tolkade känslor som förmedlades genom tal och kroppsspråk. De fick se ansikten och lyssna till röster. Därefter var deras uppgift att säga hur personen kände sig.

De engelsktalande lade större vikt vid ansiktsuttrycken medan de kinesisktalande gav rösten större betydelse när det gällde att läsa av hur en person kände sig. Samtidigt hade neutrala ansikten en störande effekt för de engelsktalande vid tillfällen då de borde ha fokuserat på rösten.

Men det handlade inte bara om olika beteenden. Även hjärnaktiviteten, som mättes med hjälp av EEG, skilde sig mellan grupperna. Därför anser forskarna att det handlar om kulturella och lingvistiska skillnader som är mycket djupt rotade.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Med 32 000 ord på 712 sidor kartlägger Noel Kelly slang i nyzeeländsk engelska. Boken är den första i sitt slag sedan 1940-talet. Den innehåller både ord och uttryck som är typiska just för Nya Zeeland, men också slang som används inte bara i nyzeeländsk engelska.

Den som händelsevis funderat över uttryck som seagull’s breakfast (en ”frukost” där varken mat eller dryck ingår utan i stället består av ett toalettbesök och en promenad på stranden), all hui and no doey (’mycket snack och lite verkstad’), autumn leaf (’sladdbarn’) back door pensioner (’pensionerad fårhund’) och blackwash (’besegras av ett nyzeeländskt idrottslag’) kan nu få sin nyfikenhet stillad i den nyutkomna boken Dictionary of slang in New Zealand. Den senaste slangordboken för nyzeeländsk engelska var Sidney Bakers A dictionary of colloquialisms som utkom för 70 år sedan.

Noel Kelly är den som står bakom boken. Han berättar enligt Stuff att han började att samla på slang när han skrev en roman. Syftet var att använda slanguttrycken i berättelsen. Men snart tog slangen över helt och hållet. I fem års tid växte samlingen av slangord samtidigt som manuset till romanen hamnade allt längre ner i byrålådan.

Svårast har enligt Noel Kelly varit att kartlägga slanguttryckens ursprung. Det är ett av skälen till att boken även innehåller slang som också används i andra länder. Inte minst finns det i nyzeeländsk engelska mycket slang som är gemensam med den engelska som talas across the ditch (’på andra sidan Tasmanhavet’), alltså i Australien. Ett sådant uttryck är no worries, som vissa närmast upphöjt till ett motto för Australien men som också används flitigt på Nya Zeeland.

Noel Kelly tycks ha fått blodad tand. Han säger enligt Stuff att han redan har planer för en andra upplaga av den nyutkomna boken:

Direkt när den hade börjat tryckas hade jag redan en lista på 40 uttryck som jag sedan dess har hört att nyzeeländare använder.

Dictionary of slang in New Zealand kostar 50 till 60 nyzeeländska dollar i handeln, alltså 360 till 430 kronor plus porto från lite längre bort än across the ditch. En budgetvariant är att i stället följa bokens Twitterkonto.

Anders

0 kommentarer

Mansplain (’förklara ett fenomen på ett nedlåtande sätt’) var 2014 års ord i australisk engelska. Valet gjordes av Macquarie Dictionarys jury. Vinnare i den allmänna röstningen blev share plate (’portion avsedd för flera kunder på restaurang’).

Teleskopordet mansplain (bildat till man och explain) har gjort kometkarriär de senaste åren. Verbet används i synnerhet när en man förklarar en sak för en kvinna och utgår från att hon vet mindre än honom. Det har fått syskon i ord som whitesplain och rightsplain, något vita respektive högerväljare kan ägna sig åt.

Under 2014 fick mansplain, som är belagt sedan 2008, sitt stora genombrott i australisk engelska. Verbet utsågs därför av Macquarie Dictionarys jury till 2014 års ord. Under året tog det också plats i ordbokens elektroniska utgåva.

I allmänhetens omröstning segrade share plate. Ordet används framför allt i restaurangmiljö när matgäster delar på en stor portion av samma rätt.

Hedersomnämnanden gick till binge watching (’serietittande’), bamboo ceiling (’bambutak, osynlig barriär som förhindrar att personer med asiatisk bakgrund lyckas göra karriär i samhället’), lifehacking (’tillämpning av olika knep eller genvägar för att underlätta vardagen’) och selfie stick (’selfiepinne’).

Anders

Illustration: Istockphoto

0 kommentarer

Jag har en fråga med anledning av artikeln om vikingarna i Språktidningen nummer 8/14. Vi har sett tre vågor av invandring från Skandinavien (huvudsakligen ”Danmark”) till England. Vid den sista vågen hade man uppehållit sig några generationer i Normandie och gått över till franska språket så där kan man förstås se stora språkskillnader. Men hur var det med de två första vågorna? Anglerna, saxarna och jutarna kom på 400-talet och vikingarna på 7-800-talet. Fornnordiskan var enligt artikeln ganska enhetlig fram till 900-talet. Hur stora var egentligen skillnaderna i språk mellan de som kom på 400-talet och de som började komma mot slutet av 700-talet? Man får ofta intryck av att skillnaderna var mycket stora trots att kontakterna varit täta.

Lars Andersson

Svar: Det är riktigt att Storbritannien träffats av (minst) två, och om man räknar med de förfranskade ’normannerna’ från Normandie, tre, vågor av skandinaver. Den första kända är förstås när angler, saxar och jutar (och antagligen också friser) invaderar England på 400-talet, den andra är när ’vikingarna’ härjar i England och sedan etablerar Danelagen i centrala delarna. Frågan lyder alltså hur stora de språkliga skillnaderna varit mellan dessa folk, när de möts.

Angler och saxar (och friser) talade vad vi kallar för ett västgermanskt språk, jutarna, får vi anta, ett nordgermanskt. Hur det har gått till när Proto-Germanska (eller urgermanska, som vi säger i Sverige) splittrades upp i nord-, väst- och öst-germanska, har vi ganska dimmiga uppfattningar om. Östgermanskan, dvs. i princip gotiskan, har vi gott grepp om tack vare Silverbibeln i Uppsala, men för de övriga två måste vi förlita oss på framförallt de fåtaliga runinskrifterna med det äldre runalfabetet (den äldre futharken). Här pågår forskning tämligen intensivt för närvarande, där de senaste rönen räknar med att jutarna på Jylland haft ett slags språklig mellanställning mellan nord- och väst-germanskan. Anglernas, saxarnas (och frisernas) språk smälter av allt att döma snabbt samman i England och utveckals till fornengelska, och på samma sätt genomgår det andra västgermanska språket, ’ur-tyskan’, stora förändringar, med uppkomsten av en fornlågtysk dialekt och en fornhögtysk (som exv. genomgår den fornhögtyska ljudskridningen, även kallad den andra germanska ljudskridningen, då exv. ett *watr, i engelskans water, resulterat tyskans wasser). Danelagen antar man har varit tvåspråkigt långt fram i tiden; anglosaxiska och nordiska.

Den stora frågan är då om de nordbor som kommer till England på 700- men framför allt på 800-talet kunnat förstå det fornengelska språket. Personligen har jag svårt att tro det. Ett av skälen är dels att fornengelskan, på vanligt sätt, utvecklats på sitt sätt, dels att det urnordiska språket genomgår en radikal förändring under just 700- och 800-talen, med förändringar som omljud (gasti- > gäst), brytning (*bernu > björn), synkope (försvagning eller förlust av slutstavelser) och assimilationer och sammandragningar med förlust av ljud, vilket leder till ordreduktion (Hlewagastir > Lägästr). Det fornnordiska språket kommer således att skilja sig ganska mycket från fornengelskan vid tiden omkring år 800.

Intressant nog – och detta är helt nya forskningsrön – har professor Jan Terje Faarlund i Oslo, föreslagit att det språk som vi kallar medelengelska, och som talades i England efter att normannernas franska ånyo ersatts av engelska, denna medelengelska inte är att definiera som emanerande ur västgermanska utan ur nordgermanska. Fornengelskan skulle således vara att klassificera som ett västgermanskt språk, medan medelengelskan ett nordgermanskt! Detta senare språk skulle syntaktiskt vara baserat på nordgermanskan med ett starkt inslag av anglosaxiskt och franskt ordförråd. Sannolikt kommer dessa nya forskningsresultat att resultera i en intressant diskussion i forskningen.

Stefan Brink, professor i skandinaviska studier vid University of Aberdeen

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Engelska i både förskolan och i hemmet. Det är receptet för att barn med spanska som modersmål ska lyckas i skolan längre fram. Det hävdar amerikanska forskare i en studie publicerad i Applied Psycholinguistics.

År 2030 beräknas omkring 40 procent av eleverna i amerikanska skolor ha engelska som andraspråk. En stor del av dessa elever kommer att ha spanska som modersmål. Tidigare forskning visar att de elever som inte tidigt bemästrar engelskan ofta lämnar skolan med låga betyg. De går också mer sällan vidare till högre utbildning.

För att tidigt utveckla engelskan rekommenderar nu en amerikansk forskargrupp att föräldrar exponerar sina barn för språket så mycket som möjligt. Studien, som gäller spanskspråkiga barn som ännu inte börjat skolan, visar att barnen i hemmet snappar upp och lär sig använda nya ord. I förskolan, där de stöter på mycket engelska, får barnen möjlighet att öva och utveckla sin engelska.

Just förskolan är enligt forskarna en utmärkt plats för språkinlärningen. Där kännetecknas inlärningen av att den sker genom social interaktion.

Metoden lägger ett stort ansvar på föräldrarna. Om de inte talar god engelska kan i stället någon annan person kallas in för att hjälpa barnen. Samtidigt får heller inte modersmålet glömmas bort. Det är av yttersta vikt, skriver forskarna, att även det utvecklas.

Anders

Foto: Istockphoto

1 kommentarer

För två år sedan var hashtag årets ord i USA. Nu har för första gången en hashtagg röstats fram till årets ord. #blacklivesmatter gick segrande ur American Dialect Societys omröstning.

Michael Brown i Ferguson och Eric Garner på Staten Island dog i höstas i samband med omstridda polisingripanden. I bägge fallen gick de ansvariga poliserna fria från åtal. Polisen fick inte minst på nätet massiv kritik för sitt agerande.

I sociala medier samlades kritiken under hashtaggen #blacklivesmatter. Med 196 röster vann den American Dialect Societys omröstning om årets ord 2014. Det är bara två år sedan själva ordet hashtagg vann omröstningen.

Tvåa – med bara 11 röster – blev columbusing (’kulturell appropriering’), följd av manspreading (’sitta så brett på kollektivtrafiken att en man tar upp mer än ett säte’), even (’ta itu och förlika sig med svåra situationer och känslor’) och bae (’kärleksfull benämning på en partner eller annan närstående’).

#blacklivesmatter vann också omröstningen om den mest anmärkningsvärda hashtaggen under 2014. Mest användbara ordet blev even, mest kreativa ordbildningen blev columbusing – bildat till Christofer Columbus eftersom han var en vit person som upptäckte något som redan existerat under mycket lång tid, mest onödiga ordet blev baeless (’singel’), mest upprörande blev verbet second-amendment (’skjuta med eldvapen’), mest eufemistisk blev EIT (en förkortning av enhanced interrogation technique, alltså förhörsmetoder som exempelvis skendränkning), mest sannolikt att nå framgång blev salty (i betydelsen ’bitter, arg, upprörd’), och minst sannolikt att nå framgång blev platisher (bildat till platform och publisher med betydelsen ’utgivare som även fungerar som en plattform för att skapa innehåll på nätet’).

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Den som börjar att lära sig engelska tidigt i skolan behåller inte försprånget till elever som börjar att studera språket längre fram. Den som senare börjar att läsa ett främmande språk gör det med en grund i modersmålet som snabbt tar igen övertaget. Det visar en studie publicerad i tidskriften International Journal of Bilingual Education and Bilingualism.

Simone E. Pfenninger, forskare i lingvistik vid universitetet i Zürich, har i fem års tid följt hur 200 schweiziska elever lär sig engelska i skolan. Eleverna valdes ut slumpvis. I den ena gruppen började eleverna att läsa engelska vid åtta års ålder, och i den andra gruppen vid tretton års ålder.

Att börja plugga engelska tidigt var ingen fördel. Redan efter ett halvår var trettonåringarna både ikapp och förbi åttaåringarna när det gällde grammatisk förståelse. De som började tidigt hade visserligen under en tid ett något större ordförråd, och de använde i mindre utsträckning tyska ord för att fylla i kunskapsluckor. Men när eleverna slutade gymnasiet var bägge grupperna på samma nivå.

Men det finns enligt Simone E. Pfenninger tecken på att engelskans tidiga intåg har negativa konsekvenser. När eleverna började gymnasiet behärskade den grupp som först började med engelska modersmålet tyska sämre i skrift. Gruppen som började senare var duktigare på att skriva. Denna stabila grund tog den senare gruppen också med sig till engelskan. Fem år senare hade dock den tidiga gruppen tagit in försprånget.

En av Simone E. Pfenningers slutsatser är att det inte spelar någon roll hur länge någon läst ett språk. Gruppen med åttaåringar arbetade visserligen med engelska under längre tid, men det gav ingen varaktig fördel. I stället finns det – oavsett när studierna börjar – ett tydligt samband mellan goda kunskaper i modersmålet och goda kunskaper i det främmande språket. I det här fallet betyder det alltså att den som behärskar tyska också har lättare att lära sig engelska.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Vape (’röka e-cigarett’) är årets ord på engelska enligt Oxford Dictionaries. Användningen av ordet fördubblades under 2014 – men det är belagt sedan 1983.

I New Society beskrev Rob Stepney redan 1983 ett hypotetiskt hjälpmedel som antingen skulle hjälpa rökare att fimpa för gott eller att röka mindre och därmed förbättra hälsan. Om idén till denna nya typ av cigarett skulle förverkligas föreslog han att rökandet skulle kallas vaping bildat till substantivet vapour (’ånga, dimma’).

I år har användningen av verbet vape fördubblats. Utmanare var bae, budtender, contactless, indyref, normcore och slacktivism.

Anders

0 kommentarer

Vad kom först – hönan eller ägget? Det filosofiska dilemmat brukar betraktas som omöjligt att svara på. Ägget är en förutsättning för hönans existens och vice versa.

För några år sedan trodde sig en brittisk trio bestående av en genetiker, en filosof och en hönsfarmare ha löst gåtan. Deras slutsats var enligt BBC att ägget kom först. Världshistoriens första höna måste alltså först ha varit ett ägg. Det som fanns i ägget måste i sin tur ha haft samma dna som hönan eftersom dna inte förändras under livets gång.

När Oxford Dictionaries vände sig till ordböckerna för att ge sitt svar på gåtan blev resultatet däremot oavgjort. Både chicken och egg är belagda sedan fornengelskans dagar. Men att avgöra vilket ord som användes först är inte möjligt.

I svenskan har möjligen höna ett litet försprång över ägg. Men det är en slutsats som ska konsumeras med en rejäl nypa salt. Höns är belagt sedan början av 1300-talet då ordet förekom i Skåne-Lagen. Höna är belagt i Vestmanna-Lagen från 1300-talets första hälft. Ägg är däremot belagt sedan 1400-talets början i heliga Birgittas uppenbarelser. Ordet är besläktat med latinets ovum med samma betydelse.

Att ägg är belagt ett sekel efter höns och höna behöver inte betyda något. Utbudet av texter från 1300-talet är inte stort, och det är därför tänkbart – och kanske till och med sannolikt – att det talats om ägg utan att ordet använts i någon skrift som skulle komma att överleva till våra dagar.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - engelska