Imitation ökar sannolikheten för snabb respons. Därför imiterar elfenbensparakiten ofta den artfrände den vill kommunicera med. Det framgår i en dansk studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS One.

Att papegojor kan vara mycket skickliga imitatörer är knappast någon nyhet. Men danska forskare förklarar nu fördelarna med goda imitationer. De får nämligen den tilltänkta mottagaren att lyssna extra uppmärksamt.

I vilt tillstånd lever elfenbensparakiten i grupper om upp till hundra djur. I dessa flockar är omsättningen på individer stor. Varje papegoja har sitt eget unika läte, och genom att härma detta kan en annan papegoja "tilltala" en viss papegoja.

Imitationen av det egna lätet ökar sannolikheten för att den avsedda elfenbensparakiten ska uppfatta ljudet. Denna förmåga kan enligt forskarna ha utvecklats för att papegojan ska kunna få uppmärksamhet från en viss individ i en större grupp.

Anders

0 kommentarer

Människor och hundar kopplar inte ihop ord och objekt på samma sätt. För människor är ett föremåls form viktigare. För hundar är det däremot storleken som avgör. Det visar en studie utförd av brittiska forskare och publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS One.

Att hundar kan lära sig en mängd ord för olika föremål är känt sedan tidigare. Språktidningen har tidigare berättat om border collien Chaser som lärde sig namnen på 1 022 leksaker – och där forskningsprojektet avslutades när husse och matte fick nog medan den glatt apporterande hunden tycktes beredd att utöka ordförrådet med ytterligare några substantiv.

Den här gången är det border collien Gable som deltagit i ett forskningsprojekt och fått bekanta sig med en mängd olika föremål. Gable har fått lära sig namnen på objekt och sedan fått i uppdrag att hämta dessa.

Studien visar att hundar (eller åtminstone Gable) inte gör samma koppling mellan ord och föremål som barn i åldern två till tre år gör. Ett barn som har lärt sig att ett visst runt föremål är en boll använder i regel ordet boll även för objekt med liknande former. Om de är större eller mindre än den "ursprungliga" bollen spelar däremot ingen roll.

För hundar är det i stället objektets storlek och struktur som är viktigast. Gable fick lära sig namn på en mängd olika föremål. I första hand identifierade Gable objekt efter storlek – en boll kan för hunden således vara både rund och fyrkantig bara den har en storlek som påminner om det ursprungliga objektet – och i andra hand efter struktur.

Forskarnas slutsats är att hundar och människor har olika associationsbanor mellan ord och objekt. Förklaringen till detta kan enligt forskarna vara att evolutionen har format människans och hundens syn på form, struktur och storlek på olika sätt.

Ovan kan du se hur forskarna arbetade med Gable.

Anders

0 kommentarer

Hunden säger vov, katten mjau, kossan mu och ugglan hoar. Dessa ord är onomatopoetiska, ljudhärmande. Ändå säger djur inte riktigt samma sak i olika språk. Där den engelska kossan råmar moo säger den svenska mu. I skrift har djuret fått anpassa sitt läte till bekanta ljudmönster i respektive språk.

Språkutbildningsföretaget ESL har på sin webbplats samlat hur samma djur låter olika på olika språk.

Anders

1 kommentarer

Fem ord på koreanska ingår i elefanten Koshiks vokabulär. Djuret härmar mänskligt tal genom att uttala orden med snabeln i munnen. Koshik tros däremot inte veta vad orden betyder. De är snarare ett sätt att skapa samhörighet med skötarna.

Det är inte första gången som det kommit uppgifter om att elefanter har förmåga att härma mänskligt tal. Men Koshik är den första som studerats vetenskapligt. Resultaten publiceras i tidskriften Current Biology.

Forskarna har upptäckt fem koreanska ord som Koshik uttalar. Det är annyong ('hej'), anja ('sitt'), aniya ('nej'), nuo ('ligg') och choah ('bra').

Det anmärkningsvärda är hur Koshiks sätt att härma sina skötare skiljer sig från elefanternas vanliga läten. För att kunna härma mänskligt tal har Koshik snabeln i munnen och imiterar skötarnas tonhöjd.

Att det faktiskt rör sig om koreanska har modersmålstalare fått intyga. De har fått lyssna på Koshiks läten och därefter antecknat vad de hört elefanten säga – med förvånansvärt hög träffprocent.

Förklaringen till att just Koshik härmar mänskligt tal tros vara att elefanten i fem års tid levde ensam på en djurpark i Seoul i Sydkorea. Eftersom Koshik inte hade kontakt med andra elefanter tros djuret i stället ha börjat härma sina mänskliga skötare, som också var Koshiks enda sociala kontakter under denna tid som i elefantens liv präglas av just utveckling och samhörighet.

Anders

0 kommentarer

Efter sju år i fångenskap började vitvalen Noc att ge ifrån sig underliga ljud. Den levde i sällskap med en grupp delfiner och två andra vitvalar – men ingen av dem lät någonsin som Noc. Forskarnas slutsats var att Noc härmade mänskliga samtal, både sådana vitvalen hörde föras vid bassängkanten och sådana som dykarna kunde ha i bassängen.

Nocs läten påminde på många sätt om mänskligt tal. När vitvalen gav ifrån sig samtalsliknande ljud använde den frekvenser närliggande människans. Noc ska bland annat ha härmat ordet out.

Rönen om Noc publiceras i tidskriften Current Biology. Ovan kan du höra vitvalens läten.

Anders

0 kommentarer

Att hundar lär sig av människan är ingen nyhet. Men att hundar också snappar upp husses och mattes sätt att tala är mindre känt. Studier visar att hundar också talar dialekt.

Bloggen har i ett tidigare inlägg berättat att det hos getter finns något som kan liknas vid dialekter eller sociolekter. Killingar som växer upp tillsammans utvecklar nämligen oavsett genetiskt släktskap liknande läten.

Hundar tycks också ta efter sin flock. Och när denna består av husse eller matte tar hunden efter deras dialekt. En undersökning av brittiska hundar visar att skotska vovvar skäller på samma sätt som ägarna talar. Skallet kännetecknas enligt Daily Record av samma rullande ljud som skotsk engelska. Hundar anpassar också tonhöjden efter husse och matte. I delar av Storbritannien där de rullande ljuden inte förekommer används de heller inte av regionens hundar.

Hundpsykologen Jacqueline Pritchard förklarar i Daily Record att hundens anpassning till ägarens språk är ett sätt att utveckla ett starkare band. Ju mer ägaren kommunicerar med hunden, desto större är sannolikheten för att den ska efterlikna ägarens dialekt i sitt skall.

Däremot tycks ägarna enligt en studie publicerad i Animal Cognition sällan vara särskilt bra på att uppfatta nyanserna i hundens skall. Forskare vid Eötvös Loránd-universitetet i Budapest samlade in över 6 000 skall från den ungerska herdehunden mudi. Skallen spelades in i för hunden sex olika situationer: främmande person, kamp, gå, ensam, boll och lek.

Ett datorprogram identifierade skallsituationen korrekt vid 43 procent av tillfällena. Bäst gick det med främling och kamp.

Ännu lite bättre för datorn gick det att identifiera enskilda hundars skall. I 52 procent av fallen kunde den para ihop skallet med rätt hund av de 14 som ingick i studien.

Det är inte bara hundar och getter som har visat sig utveckla något som kan liknas vid dialekter eller sociolekter. Sydlig vitsvansad präriehund tillhör trots namnet ekorrefamiljen. Arten lever i sydvästra USA och sägs ha ett av djurvärldens mest avancerade kommunikationssystem. Sydlig vitsvansad präriehund har minst elva varningsskall där olika läten identifierar olika rovdjur samt signaler för att meddela att faran är över.

En amerikansk studie publicerad i tidskriften Behavioral Echology visar att sydlig vitsvansad präriehund också skäller på ett slags dialekt. De sex kolonierna som ingick i studien, samtliga hemmahörande i Arizona, hade alla särpräglade varningsläten.

Anders

1 kommentarer

http://www.msnbc.msn.com/id/21134540/vp/47280372#47280372

Parakiten Piko rymde från matte och tryggheten i hemmet i japanska Sagamihara. Den vilsna fågeln togs om hand av polisen sedan den flugit in på ett hotell och satt sig på en av gästerna. Att hitta ägaren var ingen match – rymlingen berättade för tre förundrade poliser exakt på vilken adress den hörde hemma. Och där väntade mycket riktigt en orolig matte.

Parakiter har en väl utvecklad förmåga att härma ljud. Detta utnyttjade Pikos ägare eftersom hon tidigare blivit av med en parakit som rymt för att aldrig återvända hem. För att inte riskera att Piko skulle gå samma öde till mötes lärde hon fågeln hemadressen.

När Piko kom till polisstationen visade det sig att parakiten lärt sin läxa. Fågeln berättade först i vilken stad den var hemmahörande, sedan i vilken stadsdel och vilket kvarter för att därefter avsluta med gata och gatunummer, rapporterar AFP. På adressen återfanns Pikos ägare.

Det är inte första gången som förmågan att härma mänskligt tal hjälper en parakit på rymmen att hitta hem. För fyra år sedan inträffade en liknande händelse i Japan. En upphittad fågel berättade hos veterinären både sin ägares namn och hemadress. Även denna gång kunde polisen därmed överlämna parakiten till ägaren, berättar New York Daily News.

Ovan kan du se ett inslag från MSNBC om parakiten Piko.

Anders

2 kommentarer

Både spädbarn och babianer använder främst högerhanden för att gestikulera. Det visar att både människans och babianens sätt att kommunicera med gester har ett gemensamt ursprung. Studien har genomförts av franska forskare och är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS One.

I studien testades tolv vuxna anubisbabianer och tio spädbarn i åldern 14 till 20 månader. De fick dels sträcka sig och gripa efter föremål, dels peka på föremål som var utom räckhåll.

Både babianerna och spädbarnen använde i betydligt större utsträckning högerhanden för att peka. När det gällde att nå föremål var resultaten mer spridda.

Resultatet visar enligt forskarna att många av de viktigaste språkfunktionerna både hos babianer och människor är lokaliserade till vänster hjärnhalva. Det understryker också teorin att lokaliseringen till den vänstra hjärnhalvan kan ha sitt ursprung hos människans och babianens gemensamma förfäders sätt att använda gester.

Läs mer om gester i Språktidningen 4/12 som utkommer den 7 juni.

Anders

0 kommentarer

Getter anpassar sina läten efter omgivningen. De har – precis som människan – förmågan att ändra sitt språk beroende på socialt sammanhang. Forskare vid Queen Mary's school of biological and chemical sciences i London menar att det därmed står klart att människan inte är det enda däggdjuret som kan utveckla dialekter eller gruppspråk.

Getternas läten studerades vid två olika tillfällen – vid en veckas ålder när killingarna håller ihop med familjen, och vid fem veckors ålder när de bildar sociala grupper med getter i samma ålder. De killingar som ingick i studien var antingen hel- eller halvsyskon.

Ju större släktskap, desto mer lika var getternas bräkande. Men de killingar som växte upp tillsammans utvecklade också liknande läten oavsett genetisk bakgrund. Lätena blev dessutom alltmer lika varandra i takt med att killingarna blev äldre och tillbringade mer tid tillsammans.

Forskarna anser att studien, som är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Animal Behaviour, visar att fler däggdjur än människan har förmåga att anpassa sina läten. De anser även att tamdjurens kognitiva förmåga hittills har underskattats.

Anders

0 kommentarer

Ett skärande pipljud som inte ens hundar och än mindre människor kan uppfatta. Det filippinska spökdjuret kommunicerar på frekvenser som inga andra primater kan höra. Varje läte det ger ifrån sig räknas som ultraljud.

I en studie publicerad i tidskriften Biology letters berättar forskare om det filippinska spökdjurets ultraljudskommunikation. Arten blir en dryg decimeter hög, väger ett drygt hekto, lever främst på insekter och är aktiv nattetid. Det är en art som tros ha varit i det närmaste oförändrad i 45 miljoner år, och tillhör samma primatsläkte som utvecklades till apor.

Vissa spökdjur, som det filippinska, troddes länge vara mindre pratsamma än närbesläktade arter. Ny forskning visar alltså att så inte är fallet. Deras kommunikation kunde bara inte uppfattas av människan.

Människans hörsel tar stopp vid ljud med frekvenser högre än 20 kilohertz. Hundar kan uppfatta ljud upp till 60 kilohertz, och det är sådana högfrekventa ljud som används i de visselpipor som får hunden att lyssna men varken husse eller matte kan höra. Fladdermössens skrikande har en frekvens på upp till 100 kilohertz. Och det är ungefär samma frekvenser som det filippinska spökdjuret använder.

Med en topp på 91 kilohertz finns ingen annan primat som kommunicerar lika högfrekvent som det filippinska spökdjuret. Det kan bland annat slå larm om annalkande faror, avskräcka rivaler och möjliggöra interaktion.

Att det filippinska spökdjuret enbart kommunicerar genom ultraljud kan enligt forskarna vara en fördel. Det gör att arten kommunicerar på en egen våglängd som de naturliga fienderna inte kan uppfatta.

Tekniska landvinningar gjorde det nyligen möjligt att för första gången spela in det filippinska spökdjuret. Genom att minska hastigheten åtta gånger blir ljuden hörbara för människan. Lätet är då ett skärande pipljud som inte är det minsta snällt mot öronen. Med det sagt kan den som är nyfiken lyssna på det filippinska spökdjuret här.

Anders

Foto: Nathaniel Dominy

1 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - djurspråk