Kan tidiga steg mot människans språk ha tagits redan för 25 miljoner år sedan? Det tror forskare som studerat vokalliknande ljud hos babianer.

I sökandet efter språkets ursprung har franska och amerikanska forskare studerat babianens läten. Babianen har länge ansetts ha fel typ av struphuvud för att kunna producera vokalljud som påminner om människans. Enligt forskarlaget är detta fel.

Bland babianens läten har de hittat fem vokalliknande ljud. Det visar enligt forskarna att även babianens struphuvud kan producera vokalljud. De tros även göra ungefär samma tungrörelser.

Om analysen är korrekt innebär det att talets ursprung kan spåras tillbaka till människans och markattartade apors gemensamma förfader. Den levde för cirka 25 miljoner år sedan.

Forskarna har analyserat 1 335 spontana läten från femton röda babianer. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.

Anders

Foto: William Warby/Flickr/Wikimedia Commons

0 kommentarer

Människor brukar tala på samma sätt till både valpar och vuxna hundar. Men valpar lyssnar betydligt mer. Det visar en studie publicerad i tidskriften Proceedings of the Royal Society B.

Ett högre tonläge, ett lägre tempo och extra tydlig artikulation. Så brukar vuxna tala till såväl barn som hundar. Denna typ av tal är särskilt bra för att fånga barns uppmärksamhet.

Samma knep används för att tala till hundar. Men valpar och vuxna hundar reagerar inte likadant på talet. Valparna är betydligt mer intresserade.

Det är en internationell forskargrupp som studerat hur hundar lyssnar på mänskligt tal. De deltagande djuren fick lyssna både till hundanpassat och vanligt tal.

Valparna blev särskilt nyfikna på det hundanpassade talet, men brydde sig mindre om det vanliga talet. De vuxna hundarna lockades däremot i lika stor utsträckning av bägge typerna.

Det finns alltså egentligen ingen poäng med att anpassa sitt tal om det är riktat till en vuxen hund. Ändå finns det enligt forskarna ett logiskt skäl till att göra just så. Det hundanpassade talet påminner nämligen om hur människan i andra situationer anpassar sig till personer som förutsätts ha svårt att förstå. Även då förändras tonläget samtidigt som tempot sänks och artikulationen vässas.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Dinosaurier vrålar med all sannolikhet bara på film. I verkligheten tros dinosaurier ha kuttrat som duvor. Det hävdar forskare vid University of Texas, USA, i studier publicerade i tidskrifterna Nature och Evolution.

Jakten på talets ursprung har fört forskare till fåglar som levde för många miljoner år sedan. Forskare har nu hittat en syrinx, alltså en del av fåglarnas röstorgan, tillhörande en tidig släkting till dagens änder och gäss. Organet är minst 66 miljoner år gammalt.

Denna fågel levde på dinosauriernas tid. Men den tidens dinosaurier som saknade flygförmåga saknade också syrinx. Det tyder på att organet kan ha dykt upp i ett sent utvecklingsskede.

Det betyder att dinosaurier sannolikt hade ett ganska litet register av läten. Det handlade enligt forskarna definitivt inte om några vrål med vidöppna käftar. I stället tros dinosaurier ha kuttrat ungefär som vår tids duvor – och med stängd mun.

Forskarnas fynd ansluter till teorin om att dinosaurier sannolikt påminde mycket om fåglar även utseendemässigt genom exempelvis en färgsprakande fjäderdräkt.

Anders

0 kommentarer

Pidginspråk är ett känt fenomen – men kan det även vara dags att tala om språkförmåga hos pigeons (’duvor’)? Det hävdar tyska och nyzeeländska forskare i en studie publicerad i tidskriften PNAS. Med hög träffsäkerhet kan duvor nämligen skilja riktiga ord från rappakalja.

Det är forskare hemmahörande vid University of Otago i nyzeeländska Dunedin som tränat fyra duvor. Som mest lyckades de lära duvorna 60 engelska ord. Därefter ställdes de inför ”riktiga” ord uppblandade med bokstavskombinationer som inte kan bilda ord på engelska. I 70 procent av fallen kunde duvorna identifiera riktiga och falska ord.

Duvornas kunskaper testades med hjälp av en skärm. När ett riktigt ord visades pickade duvan på ordet på skärmen. När ett falskt ord visades pickade duvan på en stjärna ovanför ordet. Om duvan valde rätt belönades den med mat.

Att känna igen ord var inte det enda som duvorna lärde sig. Enligt forskarna lärde de sig dessutom att känna igen i engelskan vanligt förekommande bokstavskombinationer. Duvorna skaffade sig alltså förmåga att tillämpa sina kunskaper.

Människans och duvans förfäder gick skilda vägar för över 300 miljoner år sedan. Forskarnas slutsats är att bägge då måste ha haft ortografisk kompetens, alltså förmåga att känna igen bokstäver. Duvan är – om resultaten stämmer – den första icke-primaten som har denna förmåga.

Ovan kan du se hur det gick till när duvornas språkförmåga testades.

Anders

3 kommentarer

När hunden lyssnar på husse eller matte tar den hänsyn till både betydelse och intonation. Dessutom behandlar hunden precis som människan betydelse och intonation på olika ställen i hjärnan. Det visar en studie publicerad i tidskriften Science.

Det enda som gör människan unik är förmågan att kunna skapa nya ord. Men att förstå dem är inget som är unikt för människan. Det fastslår en grupp ungerska forskare efter att ha studerat tretton hundar med hjälp av funktionell magnetresonanstomografi.

I studien fick hundarna lyssna till inspelningar av husse eller matte. Vissa ord var neutrala medan andra ord förknippades med belöning för hundarna. Samtliga ord spelades in med neutral och positiv intonation.

Betydelsen hanterades främst i hundens vänstra hjärnhalva och intonationen i den högra hjärnhalvan. Samma arbetsfördelning har människans hjärna. För att hunden verkligen skulle uppfatta ett ord som belöning krävdes att det sades med positiv intonation. Hunden lade alltså vikt vid både betydelse och intonation.

Enligt forskarna visar studien att miljön är avgörande för hundens utveckling av förståelse. När det gäller husdjur som hundar, som ständigt är omgivna av mänskligt språk, är det uppenbart att de kan lära in olika typer av betydelser trots att de själva inte har förmågan att tala.

Anders

Foto: Enikő Kubinyi

0 kommentarer

Vuxna zebrafinkar anpassar sin sång till ungfåglar. Genom upprepning och långsammare tempo underlättas zebrafinkarnas inlärning av sången. Det skriver forskare i en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS.

Det är inte bara bland människor som vuxna anpassar sin kommunikation till barn. Samma sak gör zebrafinken. Och den gör det dessutom på samma sätt. Den sjunger långsammare och repeterar oftare samma melodier.

Forskare i neurobiologi vid amerikanska McGill University fastslår att unga zebrafinkar först lyssnar på och memorerar vuxna fåglars sång. Därefter övar de intensivt för att så småningom själva lära sig att bemästra sången.

Inlärningen fungerar enligt forskarna bäst i sociala sammanhang. Ungfåglar som har sällskap av vuxna fåglar blir bättre sångare. Ungfåglar som i stället får lyssna till vuxna fåglars sång genom högtalare blir inte lika skickliga på att härma den vuxna fågelns sång.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

När öresvin hjälps åt att lösa problem blir deras läten mycket intensiva. Amerikanska forskare anser att det är uppenbart att kommunikationen bidrar till problemlösningen. De tror alltså att de ”berättar” för varandra hur de ska göra.

Öresvin är den delfinart som är vanligast i djurparker. Det har lett till att det är den art som de flesta studierna utförs på. Språktidningen har tidigare berättar om hur öresvin känner igen varandras signaturljud i över tjugo år, hur de ropar efter närstående djur och hur de tjuter av glädje när det vankas fisk.

Öresvin på ett delfinarium i Florida, USA, ställdes av forskare inför ett knepigt problem. Det gällde att i samma ögonblick dra i två rep för att få en behållare med mat att öppnas. Sex öresvin deltog i försöket.

Ett par glänste och lyckades gång på gång öppna behållaren på en halv minut. En delfin kunde på egen hand lösa problemet, men det gick då betydligt långsammare.

När två av delfinerna samarbetade gav de ständigt ifrån sig läten. Forskarna kunde slå fast att det handlade om läten med anledning av gåtan de försökte lösa. En rimlig slutsats är enligt forskarna att öresvin helt enkelt har läten som gör det möjligt för dem att utbyta information med varandra.

Nästa gåta är att förstå vad öresvinen faktiskt säger till varandra. Steget därefter är många forskares dröm – att faktiskt kunna kommunicera med delfiner på delfiners språk. Men det är nog något som i dagsläget ligger långt in i framtiden.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Animal Cognition.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

För 26 miljoner år sedan kunde tidiga tandvalar kommunicera med ekolokalisering. Redan då var innerörat anpassat för kommunikation. Jakten fortsätter nu för att hitta när dessa egenskaper uppkom.

I Språktidningen 3/16 söker Östen Dahl efter språkets ursprung. Teorierna är många. Somliga forskare tror att föregångare till dagens människa lärde sig att tala redan för 2,5 miljoner år sedan. Vanligare är åsikten att det skedde för ungefär 100 000 år sedan.

Redan för fyra miljoner år sedan fanns ”förmänniskor” med innerörat anpassat för röstkommunikation. Det finns ingen som hävdar att de skulle haft ett lika utvecklat språk som dagens människor, men de fysiska förutsättningarna fanns för att de på avstånd skulle kunna kommunicera med varandra på Östafrikas savanner.

I gruppen tandvalar – där bland annat delfiner och tumlare ingår – fanns för 26 miljoner år sedan förmågan att kommunicera med ekolokalisering. I havets djup kunde föregångare till dagens delfiner kommunicera med varandra.

Bakom denna slutsats står amerikanska och australiska forskare. De har analyserat ett 26 miljoner år gammalt inneröra tillhörande ett i dag utdött släkte av tandvalar. Trots de stora avstånden i tid var innerörat påfallande likt samma organ hos dagens djur. Några avgörande förändringar tycks inte ha skett.

Forskarna tror att just denna egenskap bidrog till att tandvalar kunde sprida sig över världen. Med hjälp av högfrekventa ljud blev de till exempel effektiva i sin jakt på föda.

En fråga som studien, som är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Biology Letters, inte besvarar är när förmågan till ekolokalisering uppstod. Men uppenbart är att tandvalar i viss mån kunde kommunicera med ljud långt innan några ”förmänniskor” hade samma förutsättningar.

Anders

Illustration: Ghedoghedo/Wikimedia Commons

0 kommentarer

Att kombinera ord till satser är inte unikt för människan. Samma förmåga har den japanska talgoxen. Genom att kombinera olika läten skapar den ”meningar” som förstås på avsett sätt av artfränder.

Forskare vid Uppsala universitet har tillsammans med forskare från schweiziska och japanska universitet studerat den japanska talgoxen. Deras slutsats är att syntax inte är något unikt för människan. Även japansk talgoxe behärskar konsten att foga samman enskilda läten till något som motsvarar meningar.

Att valet föll just på japansk talgoxe beror på att den är känd för sin varierande sång. Den hotas dessutom av olika rovdjur. Därför har japansk talgoxe ett behov av att kunna kommunicera för att exempelvis kunna varna artfränder för en fara som närmar sig.

Forskarna spelade först in stora mängder kvitter. Genom att sedan spela upp bestämda sekvenser kunde de så småningom fastslå betydelser genom att studera fåglarnas reaktion. Ett läte uppmanade till exempel andra fåglar att komma eftersom det fanns föda. Samma läte kunde också användas för att locka en partner till sin holk. Ett annat läte manade fåglar att söka efter en annalkande fara.

Ofta kombineras dessa två läten med syftet att avskräcka rovdjur. När lätena spelades upp i naturlig följd reagerade fåglarna genom att närma sig och att söka efter en fara. Men när lätena spelades upp i omvänd ordning reagerade inte fåglarna.

Lätena måste alltså kombineras på ett visst sätt för att de ska ha avsedd betydelse. Det bevisar enligt forskarna att syntax inte är unikt för människan, utan att även japansk talgoxe har samma förmåga. Den tros hos arten ha utvecklats för att kunna kommunicera i grupper där det förekommer olika sociala beteenden.

Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.

Anders

Foto: Toshitaka Suzuki

1 kommentarer

Vargar, hundar och prärievargar har alla unika yl. De olika ljudnyanserna är djurvärldens motsvarighet till människans dialekter. Det fastslår ett internationellt forskarlag i en tvärvetenskaplig studie publicerad i Behavioural Processes.

Språktidningen har tidigare berättat om hur getter bräker på något som kan liknas vid dialekter eller sociolekter. Killingar som växer upp tillsammans utvecklar oavsett genetisk bakgrund liknande läten. Ju mer tid killingarna tillbringar tillsammans, desto större blir likheterna i bräkandet.

Motsvarande fenomen finns alltså hos vargar, prärievargar och hundar. Det konstaterar forskare efter att med datorhjälp ha analyserat 2 000 yl från djur i USA, Europa, Indien och Australien. Lätena hade spelats in både från djur i fångenskap och från vilda djur.

Ett yl fungerar ungefär som ett hörbart fingeravtryck. En viss art ylar på ett visst sätt, och djur som är nära släkt har fler gemensamma ljudvärden än djur som inte är släkt.

Yl kan dock vara så lika att de kan förväxlas. Ett sådant fall är prärievargens och rödvargens läten, som ligger mycket nära varandra. Forskarna tror att det kan vara en förklaring till att rödvargen är utrotningshotad. Under lång tid har rödvarg förökat sig med prärievarg. I dag är det därför vanligt att forskare anser att det är tveksamt om rödvargen ska klassas som en egen art.

Forskarna bakom studien spekulerar i att det skulle kunna vara möjligt att understryka skillnaderna mellan prärievargens och rödvargens läten. Det skulle kunna förhindra korsningar och därmed göra det lättare för rödvargen att överleva.

Exakt vad ett visst yl betyder är däremot alltjämt en gåta. Under ett pågående projekt i den amerikanska nationalparken Yellowstone hoppas forskare kunna besvara den frågan. De spelar in varg med förhoppningen om att till exempel kunna urskilja varningssignaler till den egna flocken.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - djurspråk