Att äta och att bli borstad är bra. Men att stå i kö är inte alls lika uppskattat. Det konstaterar forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i en studie om kors kroppsspråk.

Öronens position, huvudets ställning och svansens aktivitet. Hur dessa tre uttryck hänger ihop med tre för mjölkkor vanliga aktiviteter – att äta ur ett tråg, att bli skrubbad av mekaniska borstar och att köa för att bli mjölkad – har nu för första gången studerats. Totalt gjordes 3 700 observationer av 72 olika kor. Forskarnas slutsats är att kors ”kroppsspråk” säger en hel del om hur de upplever vissa situationer.

Forskarna hävdar att kors svansviftningar tidigare inte tillmätts tillräcklig betydelse. På samma sätt som hos hundar är svansrörelser en indikation på hur kor uppfattar en situation. Det var bara när de blev borstade som de viftade med svansen. Ihop med öronens och huvudets position var svansviftningarna ett tydligt tecken på att borstningen var en positiv upplevelse.

Att äta grovfoder ur ett tråg var också en positiv upplevelse – men den åtföljdes inte av samma aktivitet med svansen. Väntan på sin tur vid mjölkmaskinen var däremot en negativ upplevelse. Under köandet kunde kor vara både lugna och upphetsade.

Forskarna gjorde flera intressanta observationer. Att ha högerörat bakåt och vänsterörat framåt var ett tydligt tecken på en positiv upplevelse. Det anses bero på att vänster hjärnhalva förknippas med positiva känslor och att vänster hjärnhalva styr kroppens högra sida. Så gjorde korna både när de åt och när de borstades, men inte när de köade.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Den som vill fånga hundens uppmärksamhet ska inte bara använda ett högt röstläge. Det gäller också att använda ord som väcker hundens intresse. Det visar en studie publicerad i tidskriften Animal Cognition.

Ett högt röstläge och starka känslor har sedan tidigare visat sig vara det bästa sättet att kommunicera med hundar. Denna typ av tal får helt enkelt hunden att lyssna. Metoden har liknats vid hur vuxna ofta talar till barn.

Men enligt forskare vid universitetet i York är det inte bara hur människan talar till en hund som har betydelse. Vad som sägs spelar också roll.

Forskarna har undersökt olika kombinationer av röstlägen och innehåll. Inte helt oväntat är det hundanpassade röstlägen samt ord och fraser som hunden ofta hör och sannolikt ser fram emot – som shall we go for a walk? – som väcker mest intresse. Men hundarna brydde sig inte om de talare som bara använde ett högt röstläge. Om de inte sade något som hunden lärt sig uppfatta som relevant var uppmärksamheten lika låg som när relevanta ord sades med ett lågt röstläge.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Schimpans och bonobo har så många gemensamma gester att de bör kunna förstå varandra. Forskare har nu tagit fram ett gestlexikon med filmklipp som visar hur lika arternas gester är.

Både bonobo och schimpans ingår i gruppen hominider. Det är dessa två arter som genetiskt är människans närmaste släktingar. Bonobo och schimpans gick skilda vägar i utvecklingen för en till två miljoner år sedan.

Fortfarande har arterna mycket gemensamt. Det gäller inte minst gester. Forskare vid universiteten i St Andrews, York och Kyoto har studerat bägge arterna och försökt tolka deras gester. Av de 33 bonobogester som de lyckades identifiera var majoriteten gemensamma med schimpansen.

Att gesterna var så lika var något som överraskade forskarna. Deras teori är att gesterna är biologiskt nedärvda. Ursprunget tros vara arternas gemensamma förfäder. Därför vill forskarna också undersöka om människan har gester som är gemensamma med schimpans och bonobo.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS Biology.

Anders

Foto: University of St Andrews

0 kommentarer

Hello, bye bye och Amy är några av de ord som nu ingår i späckhuggaren Wikies vokabulär. Den fjortonåriga bjässen har lärt sig att imitera mänskligt tal. Det framkommer i en studie publicerad i Proceedings of the Royal Society B.

Späckhuggaren Wikie lever i fångenskap i en djurpark i Antibes i Frankrike. Tillsammans med tränaren Amy har forskare följt ansträngningarna att lära Wikie imitera mänskligt tal. Hittills har Wikie lärt sig upprepa hello, bye bye, Amy och one, two three.

Att Wikie skulle kunna lära sig imitera mänskligt tal var inte helt överraskande för forskarna. Späckhuggare kommunicerar med varandra genom läten och kan också efterlikna andra arter. Dessutom har späckhuggare något som skulle kunna liknas vid dialekter. Olika grupper av djur använder inte exakt samma läten.

Studien visar också att Wikie kan imitera andra späckhuggares läten. Dessutom lyckades Wikie härma ljud som bland annat påminde om en gnisslande dörr. För att kommunicera använder späckhuggare blåshålet.

Inget tyder på att Wikie skulle tillmäta orden någon betydelse. Ändå beskriver forskarna resultaten som anmärkningsvärda. Att en art som är så olik människan kan producera liknande läten visar att späckhuggare har en stor potential när det gäller kommunikation.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Fnysningen säger inte bara att en afrikansk vildhund tycker att det är dags att ge sig ut på jakt. När det är tillräckligt många som fnyser av jaktlust följer flocken efter.

Tidigare forskning visar att vissa djur som lever i flock tar kollektiva beslut. Detta kan ske genom olika typer av läten. Det behöver inte röra sig om något majoritetsbeslut. I stället räcker det ofta med att djur som är tongivande inom flocken visar sin vilja för att övertyga resten.

Ett internationellt forskarlag har studerat afrikanska vildhundar i Botswana. De har analyserat inspelningar av fem olika flockar. Gemensamt är att de kommunicerar genom att fnysa – och detta fungerar som en signal för att bryta upp för att ge sig ut på jakt.

Fnysningarna har enligt forskarna ungefär samma funktion som en omröstning. Men det är inget system där alla röster är lika mycket värda. När dominanta djur fnyser krävs det inte många som sluter upp för att flocken ska röra sig. Handlar det om mindre dominanta djur behövs betydligt fler fnysningar för att hela flocken ska följa signalen.

Att fnysa är alltså en viktig del av kommunikationen. Tidigare har fnysningarna inte haft någon kommunikativ funktion.

Studien är publicerad i Proceedings of the Royal Society B.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Halsbandsflyghunden anpassar sina läten efter omgivningen. Förändringarna påminner om mänskliga dialekter. Det hävdar forskare i zoologi vid universitetet i Tel Aviv.

Nu sällar sig halsbandsflyghunden – en fladdermus som finns i Europa, Afrika och Mellanöstern – till de djur som kan förändra sina läten efter miljö. Liknande fynd har tidigare gjorts när det gäller bland annat hundar, vargar, getter och olika fågelarter.

Forskarna studerade fjorton unga halsbandsflyghundar som samtliga växte upp ihop med mammorna. Men miljön präglades till stor del av läten från andra artfränder. Dagligen spelade forskarna upp läten inspelade från andra kolonier av halsbandsflyghundar. De unga djuren var alltså omgivna av såväl moderns läten som läten från andra djur.

De unga djuren kommunicerade till synes obehindrat med sina mödrar. Under det år som testet pågick snappade de också upp olika egenheter från de inspelade ljuden. Detta kan enligt forskarna liknas vid att de började använda en annan dialekt.

Trots starka band till mödrarna utvecklades halsbandsflyghundarnas läten till att motsvara omgivningen. Forskarnas nästa steg är att undersöka vilken roll lätena spelar när djur blir placerade i nya kolonier.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS Biology.

Här kan du läsa mer halsbandsflyghunden.

I Språktidningen 8/2017, som utkommer i nästa vecka, kan du läsa mer om hur olika arter kommunicerar.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

När nyfödda silkesapor får respons på sina ljud utvecklar de snabbt samma läten som vuxna djur. Inlärningen tycks gå till på samma sätt som hos människan. Det skriver forskare vid Princetonuniversitetet i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.

Silkesapor är kända både för att vara sociala och att kommunicera med hjälp av läten. Sättet de utvecklar sina läten påminner om de ljud som bebisar gör innan de lär sig tala. Enligt forskarna är det uppenbart att återkoppling är en avgörande faktor för både människor och silkesapor.

För att studera silkesapornas utveckling av läten använde forskarna sig av flera tvillingpar. Redan dagen efter att de föddes skildes silkesaporna från föräldrarna i fyrtio minuter. De tio första minuterna fick de ingen respons på några ljud. Den sista halvtimmen fick de återkoppling i form av inspelade ljud från vuxna silkesapor.

Testerna pågick till två månaders ålder. I varje tvillingpar var det en som fick ständig återkoppling medan en annan fick mindre återkoppling. De silkesapor som fick regelbunden respons utvecklade betydligt snabbare samma läten som de vuxna djuren.

Det finns alltså en tydlig koppling mellan utveckling och återkoppling. Forskarnas nästa steg är att försöka förstå vad silkesapans läten har för betydelse. De är övertygade om att lätena handlar om mycket mer än bara imitation.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Vissa kommunicerar med hjälp av ord. Andra gör det med hjälp av lukter. Och de senare är betydligt fler. Det skriver nederländska och tyska forskare i ekologi och biologi i tidskriften Scientific Reports.

Vad mikroorganismer som bakterier och svampar säger – om något – vet ingen. Att det förekommer ett slags kommunikation är däremot klart. Men något regelrätt språk handlar det inte om. Åtminstone inte något språk som lever upp till definitionen i Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien, där språk definieras som ’system för kommunikation, känslouttryck och konstnärliga ändamål med en uppsättning ord och ordförbindelser som kombineras enl. vissa grammatiska regler’.

Mikroorganismerna är många. I bara ett gram jord finns enligt forskarna flera miljarder mikroorganismer. Likt många djur kommunicerar de med varandra med hjälp av lukter – i synnerhet terpener. Terpener är kolväteföreningar som kan användas i bland annat smakämnen, mediciner, parfymer och eteriska oljor.

Denna luktkommunikation kan ske mellan olika typer av organismer. Bakterier kan exempelvis reagera när svampar finns i närheten. Bakterien ”besvarar” svampens terpener genom att bli rörlig och att utsöndra en egen terpen.

Forskarna har studerat mikroorganismernas gener. I samband med ”möten” med andra typer av organismer har de undersökt vilka gener som varit aktiva samt vilka proteiner och lukter som producerats.

Mikroorganismer kan enligt forskarna kommunicera på många olika sätt. Terpener är dock det vanligaste. Och det används av såväl mikroorganismer som riktigt stora djur. Det handlar alltså om ett oräkneligt antal individer som kommunicerar med terpener. Om terpener – vilket Nederlands instituut vor ecologie, som utfört studien, lite skämtsamt hävdar – ska räknas som ett språk är förstås en helt annan sak.

Bilden visar en svamp av släktet Fusarium och en bakterie av släktet Serratia.

Anders

Foto: Heike Engel/21 Lux Photography

0 kommentarer

Fladdermöss föds inte med ett begränsat utbud av läten. I stället kan de lära sig nya läten för att referera till olika individer. Det hävdar israeliska forskare i zoologi i en studie publicerad i tidskriften Scientific Reports.

Halsbandsflyghunden är den enda arten av familjen flyghundar som finns i Europa. De flesta exemplaren finns dock i Afrika och Mellanöstern. Eftersom halsbandsflyghunden lever på frukter, nektar och pollen tillhör den bland fladdermöss gruppen fruktfladdermöss.

Halsbandsflyghunden blir mellan 20 och 30 år. Djuren lever i stora kolonier. De kommunicerar med varandra med hjälp av olika läten.

Forskare i zoologi vid universitetet i Tel Aviv har samlat in 15 000 läten från 22 halsbandsflyghundar. Dessa läten har sedan analyserats. Forskarna anser att resultaten visar att halsbandsflyghunden inte föds med en viss uppsättning av läten, utan att den kan lära sig läten som refererar till olika individer i gruppen.

Under arbetet kunde forskarna identfiera både läten som halsbandsflyghunden använde för att referera till sig själv och läten som den använde för att referera till andra. De fann tydliga skillnader mellan läten som användes för att hälsa vänligt inställda individer och främmande halsbandsflyghundar som kunde vara rivaler. Det visade sig dessutom att halsbandsflyghunden hade olika läten för olika situationer. Djuren använde inte samma läten i en kamp om föda som i en kamp om en sovplats.

Anders

Foto: Artemy Voikhansky/Wikimedia Commons

0 kommentarer

Kan tidiga steg mot människans språk ha tagits redan för 25 miljoner år sedan? Det tror forskare som studerat vokalliknande ljud hos babianer.

I sökandet efter språkets ursprung har franska och amerikanska forskare studerat babianens läten. Babianen har länge ansetts ha fel typ av struphuvud för att kunna producera vokalljud som påminner om människans. Enligt forskarlaget är detta fel.

Bland babianens läten har de hittat fem vokalliknande ljud. Det visar enligt forskarna att även babianens struphuvud kan producera vokalljud. De tros även göra ungefär samma tungrörelser.

Om analysen är korrekt innebär det att talets ursprung kan spåras tillbaka till människans och markattartade apors gemensamma förfader. Den levde för cirka 25 miljoner år sedan.

Forskarna har analyserat 1 335 spontana läten från femton röda babianer. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.

Anders

Foto: William Warby/Flickr/Wikimedia Commons

0 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - djurspråk