Förväxling bakom felsägningar av förnamn

Text:

Händer det ofta att tungan slinter och att en närstående får fel namn? Lugn. Det är ett misstag som många begår. Inte minst när hunden är inblandad.

Att i farten tilltala en person med fel namn kan uppfattas som arrogant eller respektlöst. Men det är ett vanligt misstag. Och de kognitiva förväxlingar som görs är inte slumpartade.

Det är forskare i psykologi och neurovetenskap vid Duke university, USA, som har studerat 1 700 personer och deras felsägningar. Resultaten har publicerats i tidskriften Memory & Cognition.

Forskarna konstaterar att felsägningarna följer vissa mönster. Om det är två vänner som samtalar och en av dem råkar säga fel namn är sannolikheten stor att det felaktiga namnet tillhör en annan vän. Om det gäller en arbetskamrat är det sannolikt att det felaktiga namnet som slinker in i samtalet tillhör en annan vän.

Uppenbart är enligt forskarna att relationer sorteras i kategorier. Den som säger fel gör det oftast genom att nämna en annan person från samma kategori. Det är alltså troligare att en talare förväxlar namnen på två kusiner än namnen på en förälder och en granne.

Ljudmässiga likheter är en annan vanlig källa till felsägningar. Michael kan lätt bli Mitchell, Joey bli Mikey och John bli Bob.

En annan vanlig miss är att någon familjemedlem råkar kallas samma sak som familjens hund. Men det är bara just hundens namn som dyker upp i fel sammanhang. Katter och andra husdjur får ha sina namn i fred. Enligt forskarna beror detta förmodligen på att hunden mer än andra husdjur betraktas som en familjemedlem. Dessutom lystrar hunden till sitt namn på ett sätt som andra husdjur i regel inte gör.

Felsägningarna har däremot ingen koppling till andra egenskaper. Det är alltså inte så att exempelvis långa personer utgör en kategori där det sker många förväxlingar.

Anders

Foto: Istockphoto