Svenskan en barriär när forskare ska mötas

Text:

Svenska universitet ska vara internationellt attraktiva – men verksamheten ska bedrivas på svenska. Här uppstår en krock, noterar Susanna Karlsson, docent i nordiska språk, och Tom S. Karlsson, lektor vid Förvaltningshögskolan.

I år är det tio år sedan Sverige fick sin första språklag. Den fastslår bland annat att all myndighetsutövning ska ske på svenska – också den som äger rum inom högre utbildning. Susanna Karlsson och Tom S. Karlsson har plöjt 21 språkpolitiska dokument som publicerats på universitet och högskolor runt om i Sverige. I alla dokument står det helt klart vilket språk som ska användas i mötesprotokoll och liknande: svenska. Detta rimmar både med traditionen och med språklagen från 2009.

Däremot skiljer sig riktlinjerna när det gäller vilka språk som får talas på mötena där man ska fatta beslut. Vissa lärosäten menar att svenska är det enda tänkbara språket. Men svenska universitet har också ett internationaliseringsuppdrag – de förväntas locka till sig forskare och medarbetare utanför Sverige. Om man då håller fast vid svenskan som enda språk, kan det hindra somliga från att delta fullt ut i verksamheten. Därför tillåter en del universitet att möten får hållas på engelska. Men detta undantag gör det svårt att formulera en generell språkpolicy för alla svenska universitet och högskolor.

En lösning skulle vara att införa en tillgänglig och attraktiv språkutbildning för internationellt rekryterade, menar Susanna Karlsson. En annan vore att låta universiteten vara undantagna från språklagens och förvaltningstraditionens krav på svenska. Men det alternativet verkar svårt att få igenom.

Maria

Foto: Pixabay