Sågar planerad nedläggning av arkiv i Umeå och Lund

Text:

Institutet för språk och folkminnens avdelningar i Umeå och Lund hotas av nedläggning och minst tolv anställda riskerar att bli av med sina jobb. Myndigheten behöver spara 10 miljoner kronor redan under nästa år. Men planerna får kritik.

– Det var inte okänt att ekonomin var dålig och vi visste att det fanns ett behov av att spara. Vi såg framför oss en förändring av vårt arbetssätt och besparingar på löpande kostnader. Men att man skulle kapa hela Norrland för en myndighet som har ansvar för hela Sverige, och som så sent som i september 2012 i ett regeringsuppdrag markerar behovet av ökat regionalt perspektiv och utveckling av arkivet, kunde vi inte föreställa oss ens i vår vildaste fantasi, säger Harriet Kuoppa, forskningsarkivarie för meänkieli vid Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, DAUM.

Beskedet från generaldirektör Ingrid Johansson Lind har väckt starka känslor. Lennart Holmlund, socialdemokratiskt kommunalråd i Umeå, tar ställning mot förslaget. I ett blogginlägg ifrågasätter han att avdelningen i Umeå ska läggas ned samtidigt som myndigheten av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth fått uppdraget att prioritera samarbete med kommunen inför det kommande kulturhuvudstadsåret:

Att flytta detta betydelsefulla arkiv till Stockholm eller Uppsala blir ett hårt slag för den kulturhistoriskt intresserade här i Norrland. Tillgängligheten minskar, en kompetent och engagerad personal riskerar att skingras. DAUM utgör dessutom en av de viktiga regionala aktörerna under kulturhuvudstadsåret 2014 vilket också påpekades i regleringsbrevet till myndigheten i fjol.

Centerpartisterna Per Lodenius och Sven-Olov Edvinsson kritiserar förslaget med motiveringen att det är "obegripligt och dåligt tajmat". I en debattartikel i Västerbottens-Kuriren skriver de att ett viktigt perspektiv går förlorat om avdelningen i Umeå försvinner:

Att Uppsala skulle kunna utgöra bas för verksamheten i norra Sverige är lika orimligt som att Umeå skulle ansvara för södra eller västra Sverige.

En av de organisationer som protesterar mot planerna är Umeå sameförening. I ett öppet brev till Ingrid Johansson Lind kräver ordföranden Michael Lindblad att förslaget skrotas:

En sådan nedläggning skulle innebära att Sveriges största samling av samiskt folkminne, med bland annat den unika Tirénska samlingen av hundratals inspelade samiska jojker och Erik Nilsson-Mankoks inspelningar av talad Umesamiska, inte längre skulle få ha sin fysiska hemvist i samiskt kärnområde. Relationen och samarbetet med Umeå universitet gällande forskning och undervisning med samiskt innehåll riskerar också att helt utarmas. Den samiska kulturen behöver stärkas, inte försvagas. Närhet till arkiv och folkminne är en förutsättning för revitaliseringen av den samiska kulturen och för den långsiktiga processen att göra upp med vårt koloniala arv. Förslaget att lägga ner DAUM i Umeå går i rakt motsatt riktning, och är därmed inte acceptabelt.

Umeå universitet har i dag ansvar för grundutbildning i både samiska och meänkieli samt lärarutbildning i samiska. Banden och kontakterna mellan universitetet och arkivet är många.

– Det är ingen slump att arkiven finns i universitetsstäder som Lund och Umeå. Vi har en stark forskningsanknytning och ett väl utvecklat samarbete sedan lång tid tillbaka och är bland annat en resurs för forskare och studenter. Det är klart att det samarbetet suddas ut i ett nafs om arkivet flyttas till Uppsala, säger Harriet Kuoppa.

En annan farhåga är enligt Harriet Kuoppa att kontinuiteten i insamlingen och förvaltandet av material nu ska brytas. Hon berättar att det finns personer som har donerat material till arkivet som nu frågar om de får ta tillbaka det. Donatorerna har lämnat material till arkivet i tron att det ska finnas tillgängligt i närområdet – både för dagens och för kommande generationer.

– Det är med stor sorg jag ser detta hända. Här finns ett nätverk som har byggts upp under lång tid som man nu river upp med rötterna. Det är så overkligt att det här händer i Sverige 2013. Den allmänna trenden har varit att man för tillbaka föremål och dokument till sin rätta miljö och den region där minoriteterna verkar. Här går man i motsatt riktning, säger Harriet Kuoppa.

Även för Carl-Erik Lundbladh, arkivchef vid Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, DAL, kom beskedet om den planerade nedläggningen som en chock. Han säger att personalen har förståelse för sparkraven, men kritiserar generaldirektören för bristande samråd och lyhördhet.

– Vi är beredda att banta verksamheten, men det finns ingen öppenhet för att lyssna på våra förslag och diskutera andra besparingar. Detta är inte en effektiv åtgärd eftersom myndighetens verksamhet skadas onödigt mycket i förhållande till vad man får ut ekonomiskt, säger han.

Precis som i Umeå har arkivet i Lund ett nära samarbete med stadens universitet. Personal från DAL undervisar i dialektologi och namnforskning och handleder språkstudenter. Även med ämnen som etnologi och arkeologi finns ett långtgående samarbete.

– Det är många i vårt nätverk som är bestörta och som har reagerat med allt från förvåning till beklagande. Man tycker att det är ett beklagligt beslut med tanke på att de vet hur tillgängligheten till ett arkiv försämras vid en flytt. De förstår att uppskatta att vi finns här i själva undersökningsområdet, säger Carl-Erik Lundbladh.

Ingrid Johansson Linds mål är att klubba nedskärningarna till hösten. Samtidigt måste Institutet för språk och folkminnen ändå fullfölja sitt uppdrag. Det omfattar bland annat den uttalade uppgiften att i samlingarna och arbetet spegla hela landet, och ett ansvar för de nationella minoritetsspråken och dialektforskningen.

– En nedläggning blir en betydande inskränkning i myndighetens möjlighet att fullfölja uppdraget. Förslaget går emot regeringens kulturpolitik, som har en regional betoning, säger Carl-Erik Lundbladh.

Ingrid Johansson Lind säger i Sveriges Radio att hon har förståelse för oron om sämre regional förankring. Det ekonomiska läget är dock så allvarligt att hon inte ser andra lösningar än att lägga ned avdelningarna i Umeå och Lund:

Om vi skulle fortsätta att verka på fem ställen istället för tre framöver och inte få mera pengar, då hotas hela verksamheten att utarmas, vilket kommer att sluta med att vi har fem verksamhetsorter och stora samlingsarkiv, men vi har ingen personal som kan ta hand om det.

Här kan du läsa mer om sparkraven för Institutet för språk och folkminnen.

Anders