Arkiv i Lund och Umeå läggs ned: ”En dyster dag för kulturarvet”

Text:

Institutet för språk och folkminnens avdelningar i Lund och Umeå läggs ned. Personalen fick i dag beskedet från generaldirektör Ingrid Johansson Lind. Men även anställda vid andra avdelningar inom myndigheten riskerar att drabbas av nedskärningarna.

– Det handlar om kapitalförstöring. Det förstörs mycket för att spara in så lite, säger Carl-Erik Lundbladh, arkivchef vid DAL, Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund.

Inför nästa år behöver Institutet för språk och folkminnen spara tio miljoner kronor. Det ska bland annat ske genom nedläggningar av avdelningarna i Lund och Umeå samt uppsägningar. Minst tolv heltidstjänster kommer att försvinna från myndigheten.

– Det här är en dyster dag för det svenska kulturarvet. Det är tragiskt både för de nationella minoriteterna och arkiven, säger Harriet Kuoppa, forskningsarkivarie för meänkieli vid DAUM, Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå.

Under de månader som nedläggningshotet ruvat över DAUM och DAL har många – från universitet till föreningar – riktat kritik mot planerna. Ett alternativ som förts fram av arbetstagarkonsulter och av riksdagsledamoten Maria Lundqvist-Brömster (FP) var att arkiven skulle tas över av universiteten i Umeå och Lund. Sedan många år tillbaka finns ett omfattande samarbete mellan arkiven och universiteten på många olika områden och i flera olika ämnen.

– En mycket bra idé. Om universitetet hade kunnat ta hand om oss hade det varit alldeles utmärkt. Det hade inte hindrat oss från att fortsätta samarbeta med Institutet för språk och folkminnen, och vi hade kunnat fortsätta att förvalta, vårda och utveckla arkivet för allmänhet och forskning, säger Carl-Erik Lundbladh.

Även Harriet Kuoppa hade gärna sett en sådan lösning.

– Men det fanns inget intresse från kulturdepartementet för att titta på det. För oss hade det varit perfekt. Båda universiteten har aviserat att de är beredda att ta över. Men de kan tyvärr sannolikt inte åstadkomma det på egen hand utan klartecken från departementet, säger hon.

Både Harriet Kuoppa och Carl-Erik Lundbladh är kritiska till generaldirektörens agerande. Efter att nedläggningsplanerna presenterades i juni upplever de att det inte funnits något intresse för att hitta andra lösningar för att få budgeten i balans.

– Det sorgliga är att man inte har övervägt några alternativ till den här drastiska nedskärningen. När man tar bort samlingarna från den region där de inhämtats är en stor skada skedd, säger Carl-Erik Lundbladh.

– I ett arkiv har man tagit över en stafettpinne från tidigare generationer och det är tänkt att man ska räcka stafettpinnen vidare till nästa generation. Nu är man på väg att förstöra den kontinuiteten, säger Harriet Kuoppa.

Vad som nu händer med det material som samlats in i Lund och Umeå är ännu inte bestämt. Harriet Kuoppa hoppas att samlingarna inte styckas upp och hamnar på många olika ställen.

– Min förhoppning är att någon ska se vikten av att hålla ihop materialet. Om man låter det skingras kommer man aldrig att kunna sammanföra det på nytt. En styckning skulle göra det oerhört mycket svårare att använda materialet för forskning, säger hon.

I skrivelser har flera organisationer som använder sig av arkiven och lutar sig mot personalens expertis protesterat mot nedläggningsplanerna. Utan personalens kunskap, som nu riskerar att gå förlorad, är det näst intill omöjligt att navigera i arkiven. Än så länge är bara små delar av materialet digitaliserat.

– Ett arkiv är bara tillgängligt om det finns någon som kan vägleda. De här samlingarna kommer inte att vara fullt digitaliserade och tillgängliga på distans på flera decennier, säger Carl-Erik Lundbladh.

Regeringen har vid flera tillfällen klargjort att den inte kommer att förhindra nedläggningarna. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har sagt att det är upp till Institutet för språk och folkminnen att besluta om den egna organisationen.

– Jag beklagar att kulturministern inte ser myndigheten som mer värd och jag kan bara beklaga att vi inte har en bättre minoritetspolitik, säger Harriet Kuoppa.

Hon har dock inte gett upp hoppet om arkivets framtid. Europarådet har tidigare kritiserat Sverige för bristande samordning mellan myndigheter när det gäller frågor rörande nationella minoriteter. Europarådet har fått flera skrivelser om arkivnedläggningen. Om Europarådet ger Sverige bakläxa för bristande ansvar för statlig arkivverksamhet för nationella minoriteter – i det här fallet samiska och meänkieli – skulle frågan på nytt kunna hamna på regeringens bord.

Att universiteten går in för att rädda arkiven tycks heller inte helt uteslutet. Lena Gustafsson, rektor för Umeå universitet, säger till Sveriges radio att DAUM behövs för att universitetet ska kunna bedriva undervisning och forskning i minoritetsspråken samiska och meänkieli. Utan lokal närvaro – vid en flytt till Uppsala – försämras universitetets förutsättningar för att kunna bedriva den verksamheten. Om pengarna finns säger hon att det är "en intressant möjlighet" för Umeå universitet att ta över DAUM.

Samtidigt som tjänsten som forskningsarkivarie för meänkieli försvinner från DAUM skapas en ny tjänst som språkvårdare för meänkieli vid Språkrådet i Stockholm, något som regeringen öronmärkt pengar för i budgeten för 2014. För Harriet Kuoppa går inte ekvationen ihop.

– En sådan här arkivverksamhet med dokumentation, insamling och bevarande i fokus behövs för att man ska kunna studera dialekter och annat som i sin tur ligger till grund för rekommendationer.

Språktidningen har sökt Ingrid Johansson Lind för en kommentar.

Här kan du läsa mer om nedläggningen av DAL och DAUM.

Anders