Dags för ett nytt avtryck!

Författaren Björn Ranelid brukar likna språket vid ett fingeravtryck. Hans tanke är att ordförråd, uttal och en mängd andra faktorer bildar något som är lika personligt och unikt som fingeravtrycket.

I mitt språkliga fingeravtryck ingår inga emojier. Knappt ens utropstecken. Om jag i ett hastigt skrivet mejl avslutar tre meningar i följd med utropstecken undrar jag ibland om mottagaren kommer att uppfatta mig som oseriöst entusiastisk eller onödigt gapig.

Men det är många som har en helt annan syn på exempelvis utropstecken i sitt språkliga fingeravtryck. Forskarstudier visar att bruket av skiljetecken är något av en generationsfråga. Yngre använder gärna utropstecken när de skickar sms. Själv avslutar jag helst meningar med punkt – något som i synnerhet av yngre kan tolkas som att jag är sur eller arg.

Eftersom jag inte riktigt är vän med utropstecknen känns emojier ännu mer främmande. Kanske är jag onödigt svårflörtad. Jag ser ju hur de kan hjälpa mottagaren att förstå när jag skämtar och när jag är allvarlig.

En som funderat mycket på just detta är Shigetaka Kurita, skaparen av de första emojierna. Han tog fram dem just för att de enkelt skulle kunna förmedla nyanser i sms. Sedan de 176 första emojierna lanserades 1999 har både utbudet och användningen exploderat. På sidan 16 beskriver han hur han betraktar dem som ett komplement till texten och hur de bidrar till att minska risken för missförstånd.

Emojin blev snabbt ett globalt fenomen. Några exakta siffror över användningen finns inte, men det är ingen vågad gissning att emojier ingick i åtskilliga miljarder av de totalt 8 triljoner sms som skickades i världen under 2017.

Så det är kanske dags att göra emojier och utropstecken till en del av mitt språkliga fingeravtryck. Njut av detta nummers sommarläsning! Och missa inte krysstidningen Klurigt som medföljer utan extra kostnad! Glad sommar!