Stekaremåla ortnamn i tiden

Text: Staffan Nyström

I Språktidningen 3/08 kan man läsa att "en stekare känns igen på sina dyra kläder och lika dyra vanor", och visst är det så nu för tiden. Men förr användes ordet om en person som sysslade med stekning. "Konungens Fogdar hade sina Stallare och Stekare och 40 betjenter i sin kost", meddelas det i en källa från början av 1800-talet. Andra sydsvenska namn som slutar på måla och innehåller yrken är till exempel Imbramåla, Sutaremåla och Pinkaremåla. Här döljer sig en impare, ’en som ympar träd’, en sutare, ’en skomakare’ och en pinkare, ’en som arbetar med koppar och andra metaller’. Det dialektala pinka betyder ungefär ’slå på metall med en hammare så att ett klingande ljud hörs’.