Här är 20 största språken i Sverige

Arabiska håller på att gå om finska som näst största språk i Sverige. Persiska, polska och somaliska är andra språk som ökar snabbt. Det är några av de viktigaste trenderna bland de språk som talas i landet.

För sju år sedan utkom lingvisten Mikael Parkvalls Sveriges språk – vem talar vad och var? Där kartlade han antalet modersmålstalare av de språk som fanns i Sverige 2006. I nya boken Sveriges språk i siffror – Vilka språk talas och av hur många? (Morfem och Språkrådet) gör han en ny djupdykning i ämnet. Siffrorna gäller 2012.

En förändring är att arabiska håller på att ta över finskans ställning som nummer två i landet. Förklaringen är inte bara invandringen från arabisktalande länder. Bland personer som har finska som modersmål är medelåldern hög och fruktsamheten låg. Från vissa arabisktalande länder är situationen den motsatta. Andra språk som ökat kraftigt mellan 2006 och 2012 är persiska, polska och somaliska.

I boken listar Mikael Parkvall alla språk som i Sverige bedöms ha minst 500 modersmålstalare. Nedan hittar du de 20 största språken tillsammans med svenskt teckenspråk, de officiella minoritetsspråken och två bygdemål. Anledningen till att Mikael Parkvall inte särredovisar antalet talare av meänkieli är att underlaget inte minst av historiska skäl är svårtolkat.

I Språktidningen 3/2016 skriver Mikael Parkvall om den språkliga mångfalden i Sverige och de beräkningsmetoder han använt i kartläggningen.

Här kan du läsa mer om de största språken i Sverige.

Anders

Tags: 

69 kommentarer

Kommentarer

Jag tycker att det verkar märkligt att kantonesiska har 20 000 talare, medan mandarin inte ens kommer med på listan. Nu är ju anekdotisk bevisföring just det, men alla svensk-kineser jag känner är mandarintalare från Fastlandskina.

Mikael Parkvall uppskattar antalet modersmålstalare av mandarin till 7 500 personer (plats 33). Av de personer som har kantonesiska som modersmål härstammar ungefär en fjärdedel från Vietnam.

Hej! Såg det står svenska teckenspråk ligger vid 12000. Känner inte rätt siffron.

För det finns teckenspråk användning ca 1 miljonen här sverige. Hur lyckas ni få sådan siffron?

Vill gärna veta mera, tack!

Mvh

Siffrorna ska visserligen tas med en nypa salt, men det finns inte en miljon personer som har svenskt teckenspråk som sitt modersmål. Mikael Parkvall uppskattar antalet infödda tecknare till mellan 6 400 och 8 000, och antalet barn till barndomsdöva till mellan 4 800 och 5 600. Om du vill veta mer om hur han har räknat rekommenderar jag att du läser boken.

Dessa siffror verkar mycket underliga. Många är två eller flerspråkiga. Det borde vara fler som talar finska samt meänkieli borde vara ett eget språk i listan. Sedan anses älvdalska som en dialekt och inte som ett språk...

Enligt Mikael Parkvall finns det inget underlag som gör det möjligt att särskilja modersmålstalare av finska och meänkieli. Att slå ihop språken är kontroversiellt och det är han medveten om. Att klassa älvdalskan som ett språk är inte i linje med riksdagens eller regeringens uppfattning, men det är hans bedömning som lingvist. Om du vill veta mer om hur han resonerar kring enskilda språk rekommenderar jag att du läser boken.

Helt otroligt! Hur kan man göra såna här uppskattningar och hör och häpna, sätta två olika språk under ett och samma namn? Jag har föreslagit nästan 20 år sen att man skulle sätta en extra rad i deklarationsblanketten, där man frågar om modersmålet (användare av minoritetsspråken). De som ville, kunde meddela det! Inget tvång, men då skulle man ha fått ett slags uppfattning! De här uppgifterna är ju helt tagna av luften!

Enligt Mikael Parkvall finns det inget underlag som gör att det går att särskilja modersmålstalare av finska och meänkieli. Som du själv skriver så förs ju ingen officiell språkstatistik i Sverige. Mikael Parkvall är en seriös forskare och uppgifterna är inte tagna ur luften, men det handlar om uppskattningar. Om du vill veta mer om hur han har räknat rekommenderar jag att du läser boken.

Anita, du får gärna tala om vad i mina beräkningsgrunder som gör att resultaten är att betrakta som "tagna av luften". Var det någon särskild asket du tänkte på?

Hur kan Mikael Parkvall anse att det inte går att skilja på finska och meänkieli när regeringen erkänt dessa som skilda minoritetsspråk? Dessa språk talas av olika folk på olika platser. Det låter inte som en seriös forskare enligt mig.

Ska man ändå klumpa ihop dessa så borde man åtminstone skriva finska/meänkieli och inte förminska meänkielin till en liten fotnot som väldigt många missar!

Problemet är inte att det inte går att skilja på meänkieli och finska. Problemet är att det saknas underlag för att kunna skilja på vem som talar vad.

Förutom att det är två olika språk. Är ju som att påstå att svenska och danska är samma språk.

Han är medveten om att det är kontroversiellt att behandla meänkieli och finska som ett språk. Men läs gärna boken. Mikael Parkvall ägnar 14 sidor åt meänkieli och går i detalj in på varför det är svårt att uppskatta antalet talare.

Det spelar ingen roll om så 100 sidor handlar om Meänkieli. Det står fortfarande FINSKA och det är oacceptabelt. Korrekt hade varit i så fall att skriva meänkieli/finska eller finska/meänkieli.

Men Johanna, om du hade följt det råd du nyss fick så hade du sett att de två skiljs åt i boken. Är det inte en lite tvivelaktig debatteknik att bara skrika "Jag tänker absolut inte läsa, men det vad det än står där så har jag bestämt mej för att det är fel"?

Har inte sagt att jag inte tänker läsa boken, vart fick du det ifrån? (Finns den att låna på biblioteket?)
Oavsett om det behandlas i boken så borde det naturligtvis stått meänkieli/finska eller finska/meänkieli (vilket som). Nu är språken ihopklumpade och har fått samlingsnamnet finska. DET ÄR INTE OKEJ. Vi är så fruktansvärt trötta på att vi ständigt förminskas trots att Meänkieli sedan länge klassats som ett eget språk. Jag vill inte att mitt språk hamnar som någon slags variant av finska eftersom det inte är det i detta land.
Det är och förblir fel och jag tar mig rätten att säga att jag har rätt i det jag säger eftersom jag, i egenskap av meänkielitalande, har något som kallas tolkningsföreträde.

Har inte sagt att jag inte tänker läsa boken, vart fick du det ifrån? (Finns den att låna på biblioteket?)
Oavsett om det behandlas i boken så borde det naturligtvis stått meänkieli/finska eller finska/meänkieli (vilket som). Nu är språken ihopklumpade och har fått samlingsnamnet finska. DET ÄR INTE OKEJ. Vi är så fruktansvärt trötta på att vi ständigt förminskas trots att Meänkieli sedan länge klassats som ett eget språk. Jag vill inte att mitt språk hamnar som någon slags variant av finska eftersom det inte är det i detta land.
Det är och förblir fel och jag tar mig rätten att säga att jag har rätt i det jag säger eftersom jag, i egenskap av meänkielitalande, har något som kallas tolkningsföreträde.

Det var din kommentar om att "det spelar ingen roll om så 100 sidor handlar om Meänkieli" som gav mig intrycket av att du inte var särskilt sugen på att ta till dig vad jag faktiskt skrivit. Men om det var ett felaktigt intryck -- desto bättre.

I boken skiljs finska och meänkieli åt, sånär som på den här citerade tabellen där det i boken (dock inte i tabellen på just denna webbsida) står "Finska (inkl. meänkieli)".

Men vad gäller det rent principiella håller jag inte med om att du har tolkningsföreträde, om du med detta menar att ingen får säga emot dig (och jag har svårt att förstå dig på annat sätt). Det är problematiskt på så många plan. För att bara nämna ett av dem, så vet du naturligtvis att det finns m-talare som anser sig tala finska -- har då både dessa personer och du samma tolkningsföreträde och samma makt att förbjuda oss andra att tala om saken? Slutsatsen blir ju då att den utomstående *varken* får hävda att f=m (för det tycker inte du) *eller* att f≠m (för det tycker inte vissa andra modersmålstalare).

Har jag rätt att tycka att Växjö är en tråkig stad om jag inte bor där? Får jag tycka att fotboll är trist om jag inte är landslagsspelare? "Tolkningsföreträde" i all ära, men om det blir synonymt med "munkavle" gynnar det inte direkt en intellektuell debatt.

Har du för övrigt själv någon åsikt om huruvida, låt säga, västgötska och östgötska är två olika språk? Och hur annorlunda är egentligen språket i Karungi från det i Karunki?

Tråkigt att du tolkar det som att Jag vill lägga munkavle på dig. Så är inte fallet. När jag talar om tolkningsföreträde så syftar jag på att den som inte har det bör backa. Om vi nu tar ditt exempel med Växjö. Varför ska jag ha åsikter om hur det är där om Jag inte bor där? Om jag av någon märklig anledning då tycker att det är dåligt där och en Växjöbo kommer och säger motsatsen så vem är jag då att envisas om motsatsen. Om det på något sätt är oklart vad jag menar så kanske David var tydligare?

Okej, jag har inte “munkavle”, men jag “bör backa”. Vilken är skillnaden?

Men om du Parkvall tar åt dig kritiken så kanske du förstår att det inte handlar om att skilja på språken på antalet talande utan att nämna Meänkieli som ett språk och inte bara som en fotnot till finskan. Ungefär som du gjorde BSM så hade alla varit nöjda. Kan du förstå att Meänkieli-talande som kämpar för rätten att få kalla sitt språk för ett språk finner det olustigt att behöva finna sig i en undergrupp till finska? Speciellt när övriga minoritetsspråk står utskrivna.

Sen att du lyft skillnaden i boken är ju bra. Men nu handlar det väl bara om den här listan?

Men det är ju exakt det jag har gjort. Jag har inte gjort listan ovan, utan den har Språktidningen framställt på basis av min bok. Dock har jag inga invändningar mot Språktidningen för att ha ändrat mitt "Finska (inkl. meänkieli)" till "finska", eftersom det är en kortfattad tabell det handlar om. Tidningen refererar till boken, och den som vill kritisera bör gå till den.

Det står inte heller "tyska (inklusive schweizertyska)", trots att skillnaderna mellan folkmålen i Schweiz och de flesta av dom i Tyskland är betydligt större än mellan varieteterna i två tornedalska byar på några hundra meters avstånd från varandra. Inte heller räknas det upp en skrälldus varianter av romani, samiska eller något annat språk. Det låter sig helt enkelt inte göras i en tabell.

(Angående din förra kommentar om att "regeringen [har] erkänt dessa som skilda minoritetsspråk" och "Dessa språk talas av olika folk på olika platser" som leder dej till slutsatsen att "Det låter inte som en seriös forskare", så vill jag påminna för det första om att amerikansk engelska och brittisk engelska också talas på olika platser. Och för det andra om att regeringen inte har åsiktsmonopol i Sverige. Vi har genom historien haft styrande som tyckt att det varit en toppenidé att aga barn som pratade meänkieli i skolmiljö, men nu har vi/våra myndigheter kommit på bättre tankar. Enda anledningen till att vi inte tillåter att skolbarn som pratar "fel" språk får spö av sina lärare är ju att vi har ifrågasatt tidigare regeringars beslut. Av anledningar som exempelvis den tycker jag att man bör få tycka annat än vad regeringen tycker).

Du svarar inte på min fråga om du har förståelse för meänkieli-talande som kämpar för sitt språks överlevnad känner sig förminskade när språket, som erkänt är ett helt eget språk, läggs som en undergrupp till finskan som är ett helt annat språk.

Jag förstod det som att det var din lista, men nu förstår jag att så inte är fallet. Jag ursäktar mig för det. Men dock så motsäger du inte listan så vad gör det?

Jag hoppas jag förstår dig fel även när du menar på att forskning är åsiktsbaserad. (Med anledning av att man får tycka annat än vad regeringen tycker). visst ska man bevisa sin egen tes. Men om du styr din forskning utifrån att du inte anser meänkieli vara värt som sitt eget språk trots att det har erkänts av staten som ett minoritetsspråk så står jag fast vid mitt uttalande om oseriös forskare.

Jag förstår att man kanske inte nämner östsamiska och sydsamiska som enskilda språk i en sammanställning som detta. Jag kan också förstå att finska och meänkieli lätt blandas ihop speciellt när det kallas tornedalsfinska många gånger. Men det är två skilda språk. Så kan man inte göra den enkla ändringen att skriva meänkieli/finska eller finska/meänkieli?!

Nej, jag opponerar mej inte mot att meänkieli klassificeras som finska, och ja, jag har all förståelse i världen för varje grupp som kämpar för sitt språks överlevnad.

Jo, du förstår mej fel om du tror att jag “menar på att forskning är åsiktsbaserad”. Alltså, jag begriper naturligtvis att det inte finns någon människa i hela världen som är förmögen att vara totalt opartisk. Men jag anser att det ingår i en forskares uppgift att *försöka* vara så opartisk som det är mänskligt möjligt att vara. Som du eventuellt vet finns det en stark trend inom modern humaniora som innebär att man utifrån just faktumet att ingen kan vara perfekt opartisk, ska erkänna detta, släppa loss totalt och bedriva politisk agitation under vetenskaplig täckmantel. Det kan för all del ses som att man “spelar med öppna kort” (den poängen ger jag dom), men jag tycker ändå det finns goda skäl för att *försöka* så gott det nu går.

Självklart styr jag inte min forskning “utifrån att [jag] inte anser meänkieli vara värt som sitt eget språk”. Om du tror det får du allt visa på ett fall i boken där jag uppskattat antalet talare fel (för det är ju det som boken handlar om) utifrån antaganden om vad som är “språk” och vad som är “dialekt”.

Om du nu står fast vid ditt uttalande om “oseriös forskare” på basis av ett riksdagsbeslut, så uppstår för mej följande frågor:

1) Hur många av våra 349 riksdagsledamöter bedömer du som “seriösa forskare”?
2) Varför får samiska behandlas som ett enda språk (vilket du tyckte var okej) när inte finska/meänkieli får det? (eller för den delen högtyska och schweizertyska).
3) Kan du leverera, låt oss säga, tio drag (annat än svenska lånord) som skiljer språket på enda sidan älven från det i systerbyn på den andra? Och kan du på motsvarande sätt prestera tio lika viktiga drag som förenar alla varieteter av samiska?
4) Kan du förklara varför en varietet blir mindre “värd” (ditt ordval) beroende på vad det kallas? Varför är inte alla språkvarieteter lika mycket värda?

Rätt uppenbart att din så kallade forskning är åsiktsbaserad. Du gör det väldigt tydligt med dina "argument".

För övrigt är det inte ett dugg bättre att skriva "finska (inkl meänkieli)" än att bara skriva "finska". Vi är inte någon jävla parentes. (Ursäkta svordomen, men den kändes nödvändig nu)

Återigen osynliggörs vårt språk. Det absolut värsta är att man slagit ihop två språk och sen inte ens bemödat sig att skriva meänkieli/finska. Känner mig kränkt.

Johanna, man skulle kanske kunna engagera lingvister från meänkieli samfundet att samarbeta med lingvistiska institutioner här i Sverige. Det finns nog mycket många skulle kunna vara tveksamma men folk från olika samfund skulle kunna bidra genom universitetsväsendet.

Ojoj blev många frågetecken där. Kanske antog jag felaktigt att individer som talat meänkieli har någon form av socialkontakt och gemenskap med andra som talar språket. Att det är ett minoritetsspråk i Sverige framgår ganska tydligt i detta forum, men tack för lästipset.

Huvudproblemet är att Sverige saknar officiell språkstatistik. Alla propåer om att Sverige borde införa en officiell statistikinhämtning vad gäller språk har mötts av kalla handen från regeringshåll, oavsett vilken konstellation som innehaft regeringsmakten. Mikael Parkvalls uppskattningar är trots allt de mest tillförlitliga, men det är just fråga om uppskattningar. Egentligen borde inte Parkvall bok behövas.

I den här artikeln från 2009 http://www.alba.nu/?showArticle=19504 (som publicerades i 13 olika tidningar och tidskrifter) pläderade undertecknad och fyra andra skribenter för att Sverige skulle införa en officiell språkstatistik. Alla, såväl talare av majoritetsspråket, minoritetsspråk och invandrarspråk, tjänar i långa loppet på att språkstatistik bygger på fakta, inte på gissningar.

Det finns fördelar med språkregister, men inom en överskådlig framtid så har iaf jag svårt att se att något sådant skulle kunna bli verklighet. De som talar romani är inte så pigga på införandet av fler register och jag står bakom dem i den frågan.
Men det är klart... VI skulle slippa att återigen bli osynliggjorda och förminskade av majoritetssamhället.

Romerna och judarna kan väll slippa att bli registrerade då om de har problem med det. Men jag har problem med att sverigefinnarna, tornedalingarna och samerna inte får räknas och registreras på basis av två ovilliga minoriteter. Hur ska vi kunna se effekten av minoritetspolitiken om vi inte har statistik? Jag är sverigefinne, jag är finskspråkig, men jag är svensk, jag blir bara upprörd över tjatet att "man kan utefter språket utläsa etnicitet". Försöker dessa personer säga att vi inhemska minoriteter inte är svenskar på basis av vårt språk? Inför registrering tack...

Det är synd om Parkvall. Han kan visst inte räkna för underlaget är svårtolkat. Kanske en kurs i matte eller statistik skulle vara på sin plats? Det finns hjälp att få om man anstränger sig lite...

Du är högst välkommen att hjälpa till, Henning. Vad var det du specifikt tänkte på?

Kommentarer och synpunkter till avsnittet Norrbottensfinska sid 38-48

År 2000 erkändes tornedalingar som nationell minoritet och språket meänkieli som ett nationellt minoritetsspråk. Meänkieli, som språkets namn, är därmed kommunicerat i lagtext, ej norrbottensfinska som Parkvall använder sig av. STR-T är av åsikten att det är synnerligen allvarligt att det publiceras rapporter år 2009 där enskilda forskares egen negativa attityd till ett
minoritetsspråk kommuniceras. Vad är syftet med texten? Vet Parkvall vad han talar om? Texten och påståendena om norrbottensfinska är ett gott exempel på material som bör förpassas till skolböcker från 1930-talet, istället för nutida sammanhang då språklig mångfald förespråkas. STR-T är också kritisk till de källor som Parkvall hänvisar till för att dra slutsatser; egna spekulationer grundat på gammal folkräkningsstatistik, telefonkataloger och fåtal muntliga källor visar på brister i Parkvalls metod och avsaknad av källkritik för att kunna dra relevanta slutsatser. All data som Parkvall redovisar är förvirrande och väcker en fundering om Parkvalls avsikt med avsnittet är att påstå att tornedalingar inte finns. Det som är positivt med Parkvalls text om norrbottensfinska är att författaren visar på komplexiteten för den nationella minoriteten tornedalingar och minoritetsspråket meänkieli. För att belysa detta vill STR-T synliggöra följande fakta:

Med andra ord: vad STR-T vill belysa är att Parkvall angriper och osynliggör språket meänkieli när dessa exkluderande förhållanden egentligen är gällande för identiteten. Språket meänkieli däremot förenar de olika identiteterna.

Kommentarer till kapitel 4.2 Checklista över Sveriges språk, finska sid 120

STR-T vill belysa att de förhållanden som Parkvall redovisar på ovan rubricerad sida inte överensstämmer med verkligheten, meänkieli är ett av Sveriges nationella minoritetsspråk.

Förslag till åtgärd
STR-Ts förslag till åtgärd är därmed att hela textavsnittet ska strykas och kompletteras med korrekt fakta om meänkieli. Det nuvarande textavsnittet benämnt norrbottensfinska bör bearbetas av erkända forskare i minoritetsspråk. STR-T .

Uppgifterna i det här inlägget och debatten gäller den nyutkomna boken Sveriges språk i siffror - vilka språk talas och av hur många? och inte Sveriges språk - vem talar vad och var? från 2009. Den nya boken återspeglar Mikael Parkvalls aktuella bedömning av språksituationen i Sverige. Diskutera därför hellre den än en kartläggning som är inaktuell.

Hej Mikael
Det är kul att du är här och besvarar kommentarerna.
jag är inte en tornedaling eller kvän så jag kommer inte hävda tolkningsföreträde.
Jag har lite frågor: Du frågar om ord som skiljer sig mellan svenska och finska sidan. Betyder det att meänkieli på finska sidan även de har svenska låneord som mammusti (mamma), pappusti (pappa) och tafsi (Tafs). Ursäkta meänkielitalande om jag stavar orden fel.
Är det efter 1809 finskan och meänkieli började bli en mer distinkt skillnad? eller började det tidigare?
Ottar beskrev på 890-talet om ett kvänland så om det existerade och bla dagens tornedalingar kan vara ättlingar till dessa. Kan det finnas argument för ett finsktalande folk redan då som ej talade som finnarna söder ut?
Min "husguru" Mikko https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/135714/bidragti.pdf?seq... tar ej upp Meänkieli men om jag minns rätt så nämner han att det är väldigt många finska äldre ortnamn i norr, han har hittar mer av samiska äldre ortnamn i västra och södra Finland om jag nu minns rätt, det var ett tag sedan jag läste igenom denna.
Om allt detta benämns redan i din bok får jag väl ta och och läsa den ;)
Tack

Nja, det var väl snarare så att jag efterlyste skillnader som *inte* handlade om ord. (Men nåt svar fick jag ju som synes inte). Skillnaden mellan östra och västra älvstranden består ju i huvudsak av just svenska lån, och i den mån de inte finns på båda sidor, så har de rimligen kommit efter 1809. Däremot skulle jag gissa att de flesta inte kom direkt därefter, utan snarare under sent 1800-tal och 1900-tal, då svenska på allvar gjorde entré i den tornedalska språkekologin.

Självklart fanns det skillnader mellan nordlig och sydlig finska redan före 1809, men det vore ju mycket märkligt om dessa exakt skulle ha följt älvfåran innan denna kom att utgöra riksgräns.

Parkvalls inställning till meänkieli verkar ju inte ha förändrats varför kommentaren ovan, enligt mitt sätt att se det, fortfarande är relevant

Vad är ett språk? Lingvistiskt sett är är det ett system som vi använder för att kommunicera med varandara. Om två personer använder system som är tillräckligt lika för ömsesidig förståelse, säger vi att de talar samma språk.
Nog finns det också en politisk definition av begreppet 'språk'. Enligt ett engelsk kvickhuvud är skillnaden mellan ett språk och en dialekt att ett språk har en armé och en flotta medan en dialekt har ingendera. Mera seriöst, en norrman och en svensk förstår varandra mycket väl när de talar var sitt språk. Detsamma gäller talare av meänkieli (som talas på båda sidor om Torne älven) och av finska. Detta och bara detta är motivationen varför en lingvist skulle klassera meänkieli som en variant av finska.
Jag måste tillägga att jag har ingenting emot det politiska beslutet att definiera meänkieli som ett språk.

Ja, hade definitionen av ett språk enbart handlat om begriplighet hade det varit mer naturligt att betrakta svenska och norska som ett språk än svenska och älvdalska eller överkalixmål.

Intressant med statistikrutan att antalet svenskar är fortfarande är 8.000.000 och inte närmare 10.000.000 som myndigheterna försöker hävda.

Dels gäller kartläggningen 2012, dels gäller siffran 8 miljoner antalet invånare i Sverige som har svenska som modersmål.

Det här var lite överraskande att läsa:
Pasjtunska
/ ... /
Släkt med svenska:__ja :)

Nästan lika överraskande är att kommuner med stor andel estnisktalande är Pajala, Ragunda och Åsele. Visste inte att det bodde några ester så pass långt norr.

Pashtunska tillhör precis som svenska de indoeuropeiska språken, men det är förstås inte den närmaste släktingen i denna språkfamilj.

Jag bara undrar vart grekiskan tog vägen? Det finns ganska greker i Sverige och de är mer än de personer som har de minoritetsspråk som du nämner.

Sidor

Lägg till ny kommentar