Vad tycker du om du-reformen?

8 kommentarer

Du-reformen förknippas med 1967 och Bror Rexed, generaldirektör för Medicinalstyrelsen. Bror Rexeds uppmaning till personalen att dua honom har ibland beskrivits som ett steg som över en natt förändrade det svenska språket. I själva verket hade du-tilltalet varit på frammarsch under en längre tid. I Språktidningen 4/17, som kommer ut i veckan, skriver Patrik Hadenius om hur tv-profiler som Sven Jerring och Lennart Hyland långt tidigare duade intervjuobjekt. I samtal med familj och vänner var du redan det självklara valet.

Vad tycker ... du om du-reformen? Ska vi fortsätta att dua, återgå till att nia eller använda titlar i stället? Rösta här!

Anders

Tags: 

Kommentarer

Min pappa körde taxi på 60-talet och skrattade gott när han en gång blev tillrättavisad av en överförfriskad passagerare: "Jag är inte du med dej...".
Fortsätt dua.

"Nyniandet" är ett otyg som bör bekämpas med alla till buds stående medel och hela den här distinktionen är ett av alla påfund där överheten vill sätta sin prägel på folket och skydda kast-, stånds- och klassamhället ytterligare. Stoppa det i samma smutsiga hink som den där kvinnors avsaknad av rösträtt, tvångskastreringen och inspärrandet av handikappade finns djupt nere på botten. Det är förvirrande ("avser du min familj, mitt företag, mina landsmän"), det är inställsamt och krypande, och det är ineffektivt eftersom det riskerar att införa ett samhälle där alla blir så osäkra att inte veta vilken fot de ska stå på att hjärnkapaciteten slösas bort på pronomen i stället för innehåll och argumentation. Jag är övertygad om att Sveriges snabba framväxt från 1960 och framåt speglas i den platta hierarki som du-reformen ansluter till och att den senare i sin tur har accelererat det förstnämnda.

Ni-historien innehåller så väl lokala lobbyister som misslyckades att få igenom sitt manifest och ironiskt användande bland dryckesbröder som direkt nedsättande användning av herrefolk till tjänstefolk och inte alls det enhetliga och enkelriktade arv som ofta lyfts fram. Dessutom är det direkt osmakligt att vi i ett land som - ja, det finns en del kvar att jobba på - har kommit så långt när det gäller jämlikhet och allas lika värde skulle regrediera till ett servilt svassande och brunslickande av vissa utvalda individer. Bara en sådan sak som att barn ska buntas ihop med djur och behandlas som mindre värda gör att jag aldrig kan respektera en person som står bakom en sådan förändring. Att det finns personer som över huvud taget överväger att ta upp denna farsot gör mig direkt förbannad. För den som har svårt att komma på sätt att visa människor respekt utan pronomen är ett gratis tips från mig att lyssna på dem, ge dem tid och stötta dem när de har det svårt. Vill du visa dig underdånig är det lämpligt att alltid hålla med personerna i fråga, sticka till dem pengar och gåvor samt vitt och brett tala om deras storhet.

När jag ändå har ordet kan jag inte låta bli att nämna den bisarra svartkonst som översättare praktiserar i böcker, tv-serier och filmer när de översätter samtida engelskspråkiga texter till svenska och låter vissa (ofta helt inkonsekvent) 'you' översättas till 'ni'. Detta trots att engelskan inte har haft ett formellt du på hundratals år och svenskan inte har ett formellt du i dag eller har haft under lååååång tid. Hade originaldialogen innehållit 'ye', 'you', 'thou' och 'thee' (de senare två för nära bekanta) hade jag förstått att en komplexitet funnits, men nu finns det inget som helst stöd för att använda sig av något annat pronomen än 'du'. Det är som att översättarna har skapat ett ingenmansland mellan språken och svingar hej vilt utan fäste i verkligheten. Vad är deras personliga agenda? Det leder hur som helst till spännande meningsutbyten där rollfigurer inom samma avsnitt, eller ännu värre, inom samma dialog, kan växla mallan du och ni samt att det under en säsong av en tv-serie enkelt går att se när de har bytt översättare eftersom du/ni-förhållandet förändras märkbart, något som visar hur totalt uppsnärjda i sin okunskap dessa dilettanter är. Är det extraknäckande gymnasister som tas in för en pisslön för att hålla nere omkostnaderna eller hur kan kvaliteten vara så låg att fel som ett vanligt rättstavningsprogram skulle fånga upp slinker igenom. Jag tvingas betala för detta!

Instämmer - och kan tillägga angående usla översättningar av engelskspråkiga tv-program;
Två översättningsföretag uppger på sina hemsidor att man välkomnar nya översättare.
Ett villkor är att den som söker uppdrag skall ha "akademiska meriter". Lite gulligt, tänkte jag i början av året när jag såg den utmärkta filmen American gangster.
Godbitar; "truck" översattes till "truck".
"N.C." ( North Carolina ) blev "New York City".
Bäst: "Guineas" (italienskättade gangstrar) blev
"Guineaner" . . .
Rätt många svenskar -- med eller utan akademiska meriter -- kunde gjort bättre ifrån sig.

Återgå till nia skriver du i artikeln ovan. Men vad jag förstått har vi aldrig niat varandra. Man niade nedåt i hierarkin - inte uppåt. Förr i tiden var det alltid titel som gällde för dem som stod över i rang.

Så att återgå till ni är ju inget alternativ.

Du är fantastiskt. Om vi inte börjat dua varandra hade det varit som i Tyskland där folk kallar varandra för efternamn och kvinnor blir titulerade som fru och så makens namn. Kvinnor tilltalas inte med sina egna namn utan vid makens namn. Hur lätt är det att få ett jämställt samhälle under de premisserna?

Så skönt att vi är förbi det stadiet i Sverige. Du-reformen är något av det bästa vi haft.

Hälsningar: Pia

När jag började läsa språktidningen blev jag minst sagt lång i ansiktet då det står att NI "är ett tilltal uppifrån och ner". Efter att ha frågat flera i min ålder och fått samma svar så får jag tro att vi som börjar närma oss de 80 åren och är uppväxta i Västerbotten ser på saken annorlunda. Vi lärde oss att om man var artig mot alla som var äldre än en själv så skulle man säga ni. Det var bra att ta till om den äldre inte var presenterad och då slapp man tant och farbror. Det var ni som gällde och var inte förnedrande på något vis utan bara praktiskt.De äldre väntade sig ett NI och sa DU i stället. Ni är för oss ett ord som vi yngre använde till dem som vi hedrade för att de var klokare. Min pappa hade en c:a 20 år yngre svägerska som av respekt niade honom på vår dialekt,Och sa "je" så han till sist sa:"Dö kan saj döuv åt me, för I jer eint lusu". Hon hade svårt att ta till du så hon kallade pappa med efternamnet , av respekt för åldern. Jag tror inte att vi ska återgå till ni.Ha ni som tilltal måste tydligen ha varit tungt när det var"uppifrån och ner"

Det är ett missförstånd - så svenskt, så svenskt - att tro att man blir duad i England när okända människor tilltalar en "you". Då finns där, ofta uttalat/tillagt, ibland underförstått, ett "sir", ett "madame" eller ett "mister Sventon" eller vad du man kan tänkas heta. Det engelska "you" betyder "ni" ända tills man "blivit förnamn" med vederbörande. Då betyder "You, Roger" just du och inget annat.
Man kan bära på mycket av komplex, av jantelag, av fördomar och t.o.m. hat och vara tämligen renons på att man gör det. Bortser vi från jantelag kanske Mr Trump är en sådan person, innefattar vi det är Mattias av '170512 en sådan.
Tilltalskutym till trots har tyska, franska, andra latinska eller slaviska kulturer varit ekonomiskt mer högtstående än ankdammen Sverige i långeliga tider trots ett språkbruk där tilltalet du skulle ha ansetts oborstat och framför allt ohövligt, ovänligt. Ett Europa i ruiner var för Sveriges välståndsutveckling vad oljan blev för Norge. Det tog Västtyskland endast 35 år att gå från ruiner till att passera Sverige i fråga om välstånd räknat i BNP. Man gick om oss sådär 1979-80.
Detta à propos Mattias tirader, ovan.

Jorå, fortsätt dua. Men det gör mig inget och jag har inga som helst problem med att bli tilltalad med ni - det är den ordningen det blir..
Själv är jag dryga 20 år yngre än Anna Lindholm, kommentar '170514 nedan, men jag kan instämma och citera henne. Detta fick vi i oss även på 50-60-talet:
" Vi lärde oss att om man var artig mot alla som var äldre än en själv så skulle man säga ni. Det var bra att ta till om den äldre inte var presenterad och då slapp man tant och farbror. Det var ni som gällde och var inte förnedrande på något vis utan bara praktiskt.De äldre väntade sig ett NI och sa DU i stället. Ni är för oss ett ord som vi yngre använde till dem som vi hedrade för att de var klokare."
Det kanske är bra för självförtroendet att inte vara medveten om egna etikettsmisstag vid en bättre middag. Men med en normal dos självkänsla i bagaget så skulle man väl hellre ha varit underkunnig och inte begått misstagen. Lite så är det väl med vikten av att ha lite hum om detta med "ni" i andra språkkulturer. Har man ingen insikt i detta missar man något i det sociala-kulturella och det utan att fatta att man gör det.
Så, många gånger kan jag tycka att översättningar i filmer, för den svenska åskådaren tappar bort saker i det socialpsykologiska samspelet mellan filmens karaktärer och förhållanden i det samhälle och den miljö där filmen utspelas, när översättaren inte översätter denna kulturs ni med ett dito svenskt. Det har inget att göra med "hur vi gör idag i Sverige", det skall på bästa sätt återge den kutym som gäller/gällde där och då filmen vill skildra. Tolstoy's miljöer kan inte skildras rättvisande genom att "anpassas" till dagens språkbruk, med ursäkten att "annars förstår inte dagens svenskar". Det gör de än mindre genom dylika "anpassningar"
Inte heller det brittiska klassamhällets nyanser klarar sig utan "ni"...

Lägg till ny kommentar