De, dem eller dom?

15 kommentarer

Debatten om de och dem har fått ny näring. Den här gången började det med en debattartikel i Svenska Dagbladet. Där hävdade gymnasieläraren Henrik Birkebo att det blivit dags att införa enhets-dom.

Henrik Birkebo skriver i artikeln att slaget om de och dem är förlorat. För att underlätta för eleverna vill han därför övergå till dom. Samma uppfattning har bland annat Per Ledin, professor i svenska vid Södertörns högskola, argumenterat för i ett blogginlägg.

Mothugg kom från olika håll. Olle Josephson, professor i svenska vid Stockholms universitet, skrev i Svenska Dagbladet att enhets-de vore ett bättre val.

Vad föredrar du? Att svenskan behåller de och dem eller inför enhets-de eller enhets-dom. Rösta här!

Anders

Tags: 

Kommentarer

Men herregud, var och en skriver väl som hen vill? Vi ska väl inte vara sämre än norrmännen, som enligt läroboken i norska för invandrare "skriver etter sin talemåte"?

Själv har jag glatt skrivit dom sen 70-talet - när en ledigare stil eftersträvas. Jag tar mig till och med orådet att använda konjunktiv när jag känner för det.

Vad är det egentligen för överförmyndare som försöker lägga sig i hur vi skriver? Det är ju värre än kung Ferdinand av Spanien som snäste av grammatikern Antonio de Nebrija när han ville att kungen skulle stadfästa hans nya grammatik: - En sån tyrann är jag väl inte att jag lägger mig i hur folk skriver! Annars drog han sig inte för att bränna folk på bål för att de ifrågasatte Marias jungfrudom och dylikt.

Jag tycker att man bör bevara de och dem. Jag undervisar i finska för (mestadels) svenskspråkiga studenter och har upptäckt att det är allt svårare att exemplifiera genom språkvetenskapliga nyanser på svenska. Ett större problem än de/dem är faktiskt skillnaden mellan sin, sitt, sina och hans, hennes, deras. Det är nästan inga unga som begriper det i dag.

Inte bara unga har problem med hans hennes sin sitt etc. Lyssna på journalister. Nog trodde jag att den gruppen hade fått lite språkbildning.

I germanska språk har utvecklingen från syntetiskt till analytiskt i stort sett alltid pågått, men det tycker jag är synd, för det är så många nyanser och distinktioner som försvinner. Därför tycker jag att vi skall göra allt vi kan för att behålla de distinktioner vi har. Jag tror inte att dagens människor är dumma, folk kan mycket väl lära sig att förstå skillnaden mellan de och dem. Det är hur enkelt som helst! Problemet tror jag är att grammatik i dag inte upptar så stor del av svenskundervisningen. Det verkar finnas många människor, som inte kan några grammatiska termer över huvud taget. Jag tycker att skolan har ett ansvar att se till att varje elev lär sig att skriva vårdat och ordentligt. Det är minst lika viktigt som att ha kunskaper om litteratur. Om jag vore svensklärare, skulle jag inte godkänna en enda elev, som inte kunde skilja mellan de och dem.

Det blir nog inte lätt att lära eleverna detta. Nyligen såg jag en text från en lärare som använde dem istället för de på "fel" sätt. Dom känns bättre att använda än dem när det ska vara de.

Om man skriver som man talar borde man ju i så fall skriva dåm eller dåmm. Dom är du det som domaren avkunnar...

Vi lever i en globaliserad värld och i många språk finns just skillnaden motsvarande "de" och "dem". En stor del av eleverna i skolan kommer lära sig andra språk (eller lär sig redan) så gör språkinlärningen en tjänst och ha kvar "de" och "dem". Så jädra svårt är det inte! Eleverna kan ju exempelvis skilja på användningen av "they" och "them" på engelska.

Ett par kommentarer all vänlighet:
1) Har man läst min debattartikel bör man också förstå varför inte jämförelsen med they/them (eller vi/oss) är riktigt relevant.
2) Andra språk har gått ännu längre än vi när det gäller att slopa grammatiska distinktioner, ex engelskan. De har you/you - i _både_ singular och plural (och visst kan det faktiskt vara lite oklart emellanåt att veta ifall vad som avses är sing. eller plur, men det är å andra sidan också en helt annan fråga).

Oj! Två fel: *Birkebo, *i all vänlighet (blir dock aldrig riktigt vän med smartphone-tangentbordsformatet).

Någon kommenterar att man ska låta folk skriva som de vill. Jag tror inte på den idén. Poängen med ett reglerat skriftspråk är ju att det ska vara lätt för läsaren att förstå. Med egna regler blir det en enda röra när man ska försöka gissa vad varje skribent menar. I mina privata anteckningar skriver jag däremot gärna både "dom", "mej" och liknande eftersom de inte är tänkta att läsas av någon annan.
Sen kan man ju undra vad det är som gör att det nu plötsligt är så omöjligt att lära sig skilja på "de" och "dem". Det har bevisligen gått bra förr.

Det som är väldigt intressant i sammanhanget är att svenska språkvårdande myndigheter, som representant för dessa exempelvis Lena Lind Palicki från Institutet för språk och folkminnen, förefaller ha uppfattningen att talspråket skall styra skriftspråket. Då får man vissa problem. Som Lena frågade retoriskt i ett Aktuellt-inslag förra veckan, vilket sätt att tala, vilken dialekt ska vara normen? Vad talspråket har med skriftspråket att göra borde hon som resultat av detta uttalande ha tillfrågats om av intervjuaren! Jag håller helt med Britt Magnuson, att ett reglerat skriftspråk som alla får lära sig - och svenskans regler är väl ändå inte de mest komplicerade och svårinlärda av alla språks, det tyckte ju också gymnasieelever med invandrarbakgrund som intervjuades i omnämnt Aktuellt-inslag - är det som ger alla samma möjlighet att förstå texter. Språkvårdande myndigheter har också uttryckt att förenklingar görs som en följd av strävande efter ökad tillgänglighet och demokratisering. Det är nog precis tvärtom. Förenklingar som gör det svårare att ta till sig historisk litteratur, äldre texter av vad slag det vara månde, hindrar den folkbildning som är fundamental i en fungerande demokrati!

Det är väl ändå ganska självklart att vi måste ha någon form av gemensamt språk? Då måste ju någon instans bestämma vad som gäller. Hur ska annars omvärlden och nyanlända kunna lära sig vårt språk? Kanske ska vi skippa svenskan och gå över till engelska, eller?

Svenska språket är svårt och lära sig, vårat språk ändrar sig, vi skriver tex. v istället för w nu i modern tid och har tagit bort h i flera stavningar, finns nog 100 sådana exempel. Så det är dags att ändra det till dem och dom. Ingen diskuterar något vi ändrade på för hundra år sedan? Människan är alltid rädd för förändring men det är oundvikligt! Ett tips för er som har problem med rätt stavning vid skoluppsater eller viktiga mejl, jag brukar gå in på google translate och skriva meningen på engelska så translate kan förklara vad som är rätt, förhoppningsvis kan google stavningen!

Lägg till ny kommentar