Prenumerera på bloggen
  • Det saknas ett ord för kvinnors onani. Det anser RFSU som utlyst en tävling om bästa onaniordet. Vinnare blev klittra med 30 procent av rösterna.

    Verb som onanera och masturbera är könsneutrala, men har också en formell klang. På samma sätt som när RFSU lanserade snippa ville organisationen också den här gången hitta ett vardagligt ord. I en intervju med TT säger förbundsordföranden Kristina Ljungros att det inte ”finns något självklart ord i dag för kvinnors onani, motsvarande ’runka’ för män”.

    Över tusen förslag inkom till RFSU. Vinnare i omröstningen blev klittra (30 procent av rösterna) följt av pulla (16 procent), runka (7 procent), scrolla (6 procent) och selfa (5 procent). Andra förslag var bland annat onna, fittra, muffa och vibba.

    Karin Milles, docent i svenska vid Södertörns högskola, säger i Aftonbladet att onna var hennes favorit eftersom ”det är könsneutralt och väldigt lätt att förstå vad det betyder”. Men om det behövs ett kvinnligt ord anser hon att klittra är ett lämpligt val:

    Det är ett bra ord eftersom man omedelbart förstår att det är ett verb och att det har med klitoris att göra.

    Om RFSU ska börja att använda klittra bestäms vid vårens förbundskongress. Ordet är belagt i svenskan sedan 2013.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    1 kommentarer
  • Under många år har debatten om den så kallade tvångssvenskan rasat i Finland. Men nu gäller den också ordet tvångssvenska i sig. Statliga mediebolaget Yles användning av ordet kritiseras samtidigt som Yle i andra sammanhang säger sig sträva efter ett objektivt och neutralt språk.

    I läroplanen står det bara ruotsi (’svenska’), men i Yles rapportering handlar det ofta om pakkoruotsi (’tvångssvenska’). Däremot talar inte bolaget om andra obligatoriska ämnen som exempelvis tvångsmatematik. Detta har bland annat uppmärksammats i ett blogginlägg av Yle-medarbetaren Mattias Fagerholm.

    Den gnista som denna gång fick debatten att blossa upp var Yles beslut att tala om en ’könsneutral äktenskapslag’. Att tala om en ’jämlik’ lag ansågs för positivt. Däremot betraktades ’könsneutral’ som just neutralt.

    I ett annat blogginlägg efterlyste Mattias Fagerholm alternativ till pakkoruotsi. Han fick bland annat förslag på just ruotsi och kouluroutsi (’skolsvenska’).

    Anders

    2 kommentarer
  • Nyhetsnarkomaner har det pratats om i svenskan åtminstone sedan 1990-talets början. Den synonyma nyhetsknarkaren är ett något senare påfund. Nu uppmärksammas allt oftare storkonsumenternas totala motsats – nyhetsundvikaren.

    Att dagstidningarna kämpar mot vikande upplagor är ingen hemlighet. Det är framför allt yngre som väljer bort de tryckta tidningarna. Många konsumerar däremot nyheter på nätet i stället. Men det finns en hel del svenskar som varken är intresserade av politik eller av samhällsfrågor. Ofta tillbringar de mycket tid på nätet, men ägnar sig då åt annat än att konsumera nyheter.

    Den typiska nyhetsundvikaren är alltså ung och ointresserad av politik. I tidningen Dagen skriver Elisabeth Sandlund i en ledare att den växande gruppen nyhetsundvikare kan bli ett problem:

    Gruppen ”nyhetsundvikare” växer i Sverige, rapporterar oroade forskare. Framför allt är det unga människor som väljer bort inte bara dagstidningar på papperet utan också andra nyhetskällor som radio och tv. Resultatet blir ökade informationsklyftor med de risker för demokratin och delaktigheten i samhället som det innebär. Till detta kan läggas att också den som väljer att inhämta sin information enbart via nätet löper risk att bli en ”stuprörsmännisk­a” med djup kunskap om de smala områden som man väljer att följa men utan den överblick och de aha-upplevelser som fås när tidningens blad vänds.

    En förklaring till det stigande antalet nyhetsundvikare kan vara att det blivit enklare att styra den egna mediekonsumtionen. Medieforskaren Ingela Wadbring säger i Dagens Nyheter att färre nu utsätts för ”ofrivillig” konsumtion av nyheter:

    De förklaringar som förts fram till att nyhetsundvikarna ökar är att det blivit så mycket lättare att välja bort det man inte är intresserad av. Om du förut tittade på tv en kväll kunde du nästan inte att undvika att få med ett nyhetsprogram i flödet. I dag behöver det inte finnas ett sådant flöde om du inte vill.

    Nyhetsundvikare är belagt i svenskan sedan 2012. Ordet är bildat till engelskans news avoider.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Språket som svenska försäkringsbolag använder är svårt att förstå. Det tycker hela 45 procent av de tillfrågade i en undersökning utförd av Sifo på uppdrag av försäkringsbolaget Bliwa. En majoritet, 55 procent, svarar dock att försäkringsspråket är lätt.

    Deltagarna fick svara på frågor om tio ord som ofta förekommer i information från försäkringsbolag. Först fick de uppge om de själva förstod orden. Därefter fick de uppdraget att definiera dem. Det visade sig att många överskattade sin förståelse.

    Lättast var försäkringstagare, ett ord som 70 procent sade sig vara mycket säkra på. Därefter följde karens med 63 procent, premie med 62 procent, försäkringsbelopp med 58 procent, arbetsoförmåga med 54 procent, medförsäkrad med 48 procent, gruppförsäkring med 45 procent, prisbasbelopp med 34 procent, ekonomisk invaliditet med 24 procent och förtidskapital med 8 procent.

    Den faktiska förståelsen var i många fall betydligt lägre än den upplevda förståelsen. Ekonomisk invaliditet, försäkringskapital och prisbasbelopp var ord som bara hälften av dem som sade sig förstå dem faktiskt kunde definiera.

    Anders

    Illustration: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Tygeldelfinen simmade förbi sargassotång – och visslade på det sätt som den lärt sig göra just när den ser denna brunalg. Händelsen kan vara den första fullträffen för realtidsöversättning mellan delfin och människa.

    Forskare har inom ramarna för Wild Dolphin Project utvecklat något som kan liknas vid en översättningstjänst för delfinspråk. En av forskarna, Denise Herzing, har de senaste 25 åren simmat tillsammans med en koloni av tygeldelfiner i Karibiska havet. Hon har tränat djuren i att vissla på ett visst sätt när de stöter på ett visst föremål. I ett blogginlägg berättar hon om vad som skulle kunna vara ett vetenskapligt genombrott.

    Under en simtur förra året passerade tygeldelfinerna sargassotång. En av dem visslade det inlärda ljudet – och det var tillräckligt likt för att de algoritmer som används av översättningsprogrammet skulle identifiera det just som sargassotång.

    Det var den första och hittills enda fullträffen för översättningsverktyget. Om det inte var en slump innebär det enligt Denise Herzing ett stort steg mot att kunna översätta delfinens läten till mänskligt språk.

    Än så länge omgärdas dock arbetet av många frågetecken. Delfiner kan ungefär på samma sätt som en hund följa kommandon och förstå symboler. Men vilken betydelse dessa kommandon och symboler egentligen har för delfiner är osäkert. Frågan är om det enbart handlar om inlärd respons eller om det finns en djupare förståelse för det som människan kommunicerar.

    Forskarna har också noterat att delfiner använt högre frekvenser än vad översättningsprogrammet kan hantera. Läten har dock registrerats som skulle kunna vara inlärda, men i högre frekvenser. Nästa år är målet att kunna ”översätta” även de högfrekventa ljuden genom en utveckling av programvaran.

    I slutändan är förhoppningen att kunna förstå hur delfiner kommunicerar med varandra och vilken – om någon – innebörd som djuren ger mänsklig kommunikation.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Vape (’röka e-cigarett’) är årets ord på engelska enligt Oxford Dictionaries. Användningen av ordet fördubblades under 2014 – men det är belagt sedan 1983.

    I New Society beskrev Rob Stepney redan 1983 ett hypotetiskt hjälpmedel som antingen skulle hjälpa rökare att fimpa för gott eller att röka mindre och därmed förbättra hälsan. Om idén till denna nya typ av cigarett skulle förverkligas föreslog han att rökandet skulle kallas vaping bildat till substantivet vapour (’ånga, dimma’).

    I år har användningen av verbet vape fördubblats. Utmanare var bae, budtender, contactless, indyref, normcore och slacktivism.

    Anders

    0 kommentarer
  • Modersmålet skapar neurologiska mönster i hjärnan som inte försvinner – även när kontakten med modersmålet upphör redan vid ett års ålder. Det visar en kanadensisk forskarstudie publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS.

    I testet deltog 48 flickor i åldern 9 till 17 år. En grupp hade växt upp i en familj där bara franska talades, en annan grupp hade talat både franska och kinesiska i hemmet, och en tredje grupp bestod av enbart fransktalande flickor som adopterats från Kina vid i snitt ett års ålder. Efter adoptionen hade flickorna i den tredje gruppen varken haft någon kontakt med kinesiska eller kinesisk kultur.

    Deltagarna fick i testet lyssna till inspelad kinesiska. Samtidigt studerades hjärnans aktivitet med hjälp av magnetisk resonanstomografi. Forskarnas slutsats kunde därmed dra slutsatsen att modersmålet genom neurologiska mönster fanns kvar i hjärnan.

    De barn som adopterats från Kina men därefter inte haft någon kontakt med språket, hade samma neurologiska mönster i hjärnan som de barn som hade kinesiska som modersmål och använde språket dagligen. Trots att de adopterade barnen inte använt eller haft kinesiska runt sig på i genomsnitt tolv år var hjärnan fortfarande särskilt uppmärksam på kinesiska toner.

    De barn som däremot hade franska som modersmål hade helt andra neurologiska mönster. De mönster som hade skräddarsytts av och för kinesiskan kan enligt forskarna bara ha uppstått under barnets första tid.

    Forskargruppen anser inte bara att studien visar att modersmålets mönster inte försvinner. Den visar också att den särskilda beredskapen för modersmålet dröjer sig kvar. Och det sker trots att ingen av de aktuella testpersonerna hade några minnen av det kinesiska språket från uppväxten i Kina.

    Anders

    0 kommentarer
  • Inger Enkvists artikel om katalanska och katalansk nationalism i Språktidningen 7/14 har väckt flera reaktioner. Här är några av de reaktioner som inkommit och Inger Enkvists svar på kritiken.

    Inger Enkvist har träffat den ena sidan i dragkampen om Katalonien. På detta bygger hon en artikel i Språktidningen 7/14 och spetsar med värdeladdade formuleringar och generaliseringar.

    För en finlandssvensk känns misstänkliggörandet obehagligt bekant, och exemplen går att översätta. Subventioner till kultur på svenska i Finland? En egen national­dag? Svenska skyltar fast de flesta förstår finska? ”Inskränkthet”, rapporterar professor Enkvist.

    Det är skäl att noga och opartiskt syna hur språk kan missbrukas politiskt, och att låta olika uppfattningar höras. Att som Enkvist kategoriskt avfärda den andra parten i en konflikt som manipulatörer eller ”manipulerade, intellek­tuellt och känslomässigt” ur­holkar trovärdigheten – artikelns­ och källornas. Katalanerna är värda bättre.

    Wivan Nygård-Fagerudd

    Inger Enkvists artikel om den katalanska nationalismen i Språktidningen 7/14 är tyvärr både ensidig och felaktig. Artikeln riktar in sig på det nationalistiska partiet CiU, som är en koalition bildad av Convergència Democràtica de Catalunya och Unió Democràtica de Catalunya. Unió har alltid varit emot självständighet och fortsätter att motsätta sig den. I Katalonien är nationalism inte synonymt med separatism per automatik.

    I artikeln hävdar också Inger Enkvist att man har använt skolan för att försöka katalanisera befolkningen. Då citerar hon framför allt Antonio Robles. Han är historiker men har också varit medlem i två politiska partier som har gjort språket till dess huvudfråga. Det saknas någon röst som försvarar den katalanska utbildningsmodellen och att berätta att en bred politisk majoritet alltid har stött den här satsningen. Den nuvarande spanska kultur- och utbildningsministern har dock uttryckt sin vilja att ”spanifiera” de katalanska barnen.

     Förvirringen är stor när Inger Enkvist definierar en katalanist som en person som ”vill använda det katalanska språket som medel för att kräva politisk självständighet”. Vissa socialdemokrater, till exempel, säger sig vara katalanister, och de är inte alls för självständighet utan för federalism.

    Det är också obefogat att hävda utan några exempel att den katalanska nationalismen är aggressiv. Varken våld eller hot om våld är något som präglar nationalismen i Katalonien. Däremot har det ofta varit hårdare tongångar från den andra sidan. Militärer som hotar med stridsvagnar och högerextrema grupper som kastar tårgas i en katalansk institution i Madrid.

    På UR kan man se Mer än ett språk, ett intressant reportage om vilken situationen är för katalanskan, baskiskan och galiciskan i Spanien. Dokumentären ”Espanya Cataluña” av Issona Passola är också en bra dokumentär. Som i denna dokumentär förväntade jag mig av artikeln en pluralitet av röster som visar att relationerna mellan Katalonien och Spanien är komplexa. Därför är det en besvikelse att artikelns slutsats
    är att alla i Katalonien har blivit manipulerade. Dessutom tycker jag att det är märkligt att en språkmänniska inte erkänner någon slags glädje över det positiva med tvåspråkighet och att katalanskan trots allt har överlevt och återhämtat sig. 

    Maria Blanco

    I Språktidningen 7/2014, skriver Inger Enkvist en artikel med den bisarra rubriken ”Katalanskan är kidnappad.” Men, kan ett folk ”kidnappa” sitt språk? Har till exempel svenskarna ”kidnappat” svenskan för att man i Sverige vill att det ska vara landets officiella språk och att alla ska kunna det? Är det en ”kidnappning” av språket att undervisning, massmedia och förvaltning ska vara på svenska i Sverige, och att man även skapat Svenska Akademien, med uppgift att ”främja svenska språket och litteraturen”?

    I internationell press som The New York Times, Financial Times, The Guardian och Der Spiegel, har man under senare år ofta rapporterat om Katalonien. Beskrivningen av de stora demonstrationer som nyligen ägt rum, liksom Kataloniens ställning i Spanien och språkfrågan har framställts med saklighet, och med redogörelser av de olika synpunkterna.

    Inger Enkvist däremot, framför i sin artikel en ensidig och falsk bild av Katalonien och det katalanska samhället. Hon använder argument från bittra spanskspråkiga skribenter som tydligen saknar Francodiktaturens politik i Katalonien. Då var den offentliga användningen av katalanska förbjuden, liksom i all utbildning och på skyltar på gator och torg. Alla handlingar som vi katalaner behövde från födelse till död måste vara på spanska, liksom alla namn. De som flyttade till Katalonien behövde aldrig lära sig katalanska och dessutom hade de privilegiet att alltid kunna kräva att bli tilltalade på spanska.

    Tillkomsten av demokratin i Spanien i slutet på 1970-talet gjorde att katalanskan, som i Katalonien varit folkets språk sedan medeltiden, på nytt kunde återta sin självklara officiella rang, dock jämsides med spanskan. När skyltarna på gator och torg åter skrevs på katalanska och barnen började i skolan med katalanska som första språk och med spanska senare, protesterade radikala enspråkiga spansktalande grupper. De såg det som en försvagning av spanskans ställning och som ett hot mot deras språkliga privilegier i Katalonien. De protesterade också mot att kravet att kunna katalanska börjat gälla i vissa yrken, detta för att man i Katalonien skulle ha rätt att i affärer och allmänna inrättningar bli expedierad på katalanska.

    De ogillade också att den självstyrande regeringen lagt undan resurser till att främja inlärningen och användningen av katalanska bland vuxna.

    Denna språkpolitik som självstyrande regeringar av olika färg bedrivit i Katalonien de senaste tre decennierna har hela tiden haft ett stort stöd i Kataloniens parlament.

    Trots självstyret, var katalanerna tvungna att acceptera att den spanska grundlagen från 1978 förpliktigar alla landets medborgare att kunna spanska. De andra inhemska språken däremot, var enligt grundlagen bara ”föremål för speciell respekt och skydd”. Detta innebär att katalanska i sitt eget område inte har samma starka ställning som spanska, till skillnad från vad som är fallet med den status som de olika språken åtnjuter i flerspråkiga länder som Schweiz, Belgien och Kanada. Enligt lag är katalanerna tvungna att vara helt tvåspråkiga, men inte de spansktalande som bor i Katalonien.

    Det så kallade ”språkbad” som Enkvist kritiserar, alltså att barn i Katalonien, även spanskspråkiga, börjar skolan med bara katalanska som undervisningsspråk, borde inte väcka någons indignation. Alla elever i Katalonien är tvåspråkiga när de slutar skolan. Enligt det spanska utbildningsministeriet är deras kunskapsnivå i spanska till och med något över medelvärdet för hela landet.

    Ramon Bohigas

    Svar: Det här är ett ämne där många gör jämförelser till andra situationer, där olika personer har mer eller mindre djupa kunskaper och där jag redan ”har fått ordet” genom att få publicera artikeln. Jag tror inte att det är meningsfullt att gå in i en diskussion om enskildheter. Jag ville publicera artikeln eftersom jag uppfattar att svenska skattebetalare just har givit mig uppdraget att följa utvecklingen i spansktalande länder och förmedla kunskap om situationen där till svenskarna. Det här är en fråga där det är svårt för den svenska allmänheten att bilda sig en uppfattning och den är extra komplicerad därför att dels är den spanska situationen komplicerad, dels tangerar frågan flera allmänna kulturströmningar.
    Jag vill bara upprepa/nämna ett par huvudpunkter:
    1. När man talar om katalanskan i dag ska man veta att språket används som politiskt verktyg och att vi inte talar om någon ”naturlig” utveckling av ett språk i ett visst område. Språk används ofta politiskt och detta är ytterligare ett exempel.
    2. Det bästa exemplet på att det är fråga om politisk maktutövning är att de katalanska myndigheterna inte tillåter de elever som så vill att exempelvis utbilda sig på spanska. Varför kan föräldrar och elever inte få välja?
    3. Den som inte tror att det är fråga om nationalistisk manipulation bör studera katalanska läroböcker där det är lätt att hitta exempel på förtigande och snedvridning. Ger man snedvriden information till den unga generationen har man inte rent mjöl i påsen.
    4. Den som föredrar att läsa en beskrivning som ligger nära nationalisternas inställning till situationen kan läsa den artikel som Språktidningen publicerade 2010 skriven av Jon Pelling.

    Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet

    10 kommentarer
  • Att bygga master för telekommunikation i glesbygden är inte billigt. För att teleoperatörerna ändå ska kunna bygga ut sina nät kan en lösning bli att hyra in sig i samhällsmaster.

    Om hela Sverige ska få samma tillgång till telekommunikation blir det dyrt för operatörerna att nå den sista procenten av befolkningen. I glesbygden är det inte troligt att operatörerna får tillbaka kostnaden för investeringen. Användarna är helt enkelt för få för att det ska vara lönsamt.

    Från politiskt håll finns dock ambitionen om att ge boende över hela landet samma förutsättningar. Post- och telestyrelsen utreder därför möjligheterna för lokala finansierärer att gå in i bygget av samhällsmaster. Det handlar alltså om en samhällsnyttig mast bekostad av intressenter där den ska placeras. Om metoden får klartecken kan till exempel kommuner gå in med pengar i mastbyggen. Därefter kan den hyra ut plats till operatörer.

    I stället för att försöka få konkurrenter att enas om gemensamma investeringar kan samliga operatörer få utrymme för basstationer i samhällsmasten. Sveriges Radio rapporterar om hur regeringen just nu arbetar med frågan:

    Mehmet Kaplan (MP) lyfter idén med just samhällsmaster. Det kan vara byggnader som kommunen äger dit det redan finns både el och fiber draget. Master dit mobiloperatörerna snabbt skulle kunna installera basstationer eller annan utrustning – för att förbättra mobiltäckningen.

    Östersunds-Posten berättar att nästan hälften av jämtlänningarna inte kan ringa med mobiltelefonen inomhus. Täckningen är helt enkelt för dålig. Då kan samhällsmasten vara en lösning:

    PTS föreslår att myndigheten ser till att det blir en första så kallad samhällsmast, ett pilotförsök för en ”olönsam” mast i glesbygd. Än så länge tillåter inte EU att EU-medel används till mobilt bredband och än har regeringen inte avsatt egna pengar till sådana här samhällsmaster, men många väntar på det.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Att lära sig ett nytt språk utvecklar hjärnans struktur och funktionalitet. Och hjärnans utveckling går hand i hand med träningsdosen. Ju mer intensivt en person pluggar ett nytt språk, desto mer utvecklas hjärnans nätverk.

    Språkinlärning fungerar på samma sätt som fysisk träning. Precis som vanlig gymnastik bygger upp kroppen bidrar hjärngympa till att formtoppa hjärnan. Bakom den slutsatsen står forskare i neurolingvistik vid Pennsylvania State University i USA. Rönen har publicerats i tidskriften Journal of Neurolinguistics.

    I studien deltog 39 personer med engelska som modersmål. De delades in i tre grupper – en grupp pluggade kinesiska med stor intensitet, en annan grupp studerade också kinesiska men inte lika intensivt, och en tredje grupp lärde sig ingen kinesiska alls under de sex veckor som försöket pågick.

    De personer som redan före studien hade ett välutvecklat nätverk i hjärnan hade betydligt lättare att lära sig de kinesiska glosorna. En integrerad hjärna är enligt forskarna mer flexibel och effektiv, och det underlättar språkinlärningen. Genom att lära sig kinesiska vässades dessa förmågor ytterligare.

    Forskarna tror att det kan vara särskilt nyttigt för äldre personer att lära sig nya språk. Anatomiska förändringar kan ske i hjärnan även vid hög ålder. Därför kan språkinlärning i sig vara ett sätt att hålla hjärnan i trim.

    Anders

    Illustration: Istockphoto

    0 kommentarer

Sidor

Annons

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg