Prenumerera på bloggen
  • Vart fjärde språk på jorden är hotat. Och språkdöden kan bero på minskad biologisk mångfald. Det hävdar forskare i en rapport skriven på uppdrag av Världsnaturfonden.

    Biologisk och språklig mångfald går enligt forskarna hand i hand. I regioner med tropiska regnskogar finns inte bara en enorm artrikedom. Där brukar det också talas många olika språk. I öknen och på tundran går det däremot sällan att tala om någon översvallande mångfald – varken språklig eller biologisk.

    Författarna av studien anser att det finns ett samband mellan de två fenomenen. Gynnsamma temperaturer och nederbörd skulle alltså inte bara vara en förutsättning för ett varierat biologiskt liv, utan också för språklig mångfald. Biologisk mångfald skulle därmed lägga grunden för språklig variation.

    Sedan 1970 har enligt forskarna 30 procent av den biologiska mångfalden och lika mycket av den språkliga mångfalden hamnat i en situation där utrotningshotet är överhängande. Under samma period ska omkring 400 språk ha förlorat sina sista modersmålstalare. Minskningen av den språkliga variationen sker samtidigt som däggdjur, fåglar, groddjur och reptiler går tillbaka ungefär lika snabbt och lika mycket.

    Enligt forskarna bör framtida insatser för att rädda biologiskt liv därför också omfatta kulturer och språk. Som det främsta hotet nämns globaliseringen och exploateringen av naturresurser i länder där det finns många fattiga. Det är i sådana regioner som forskarna hävdar att språk, kulturer och gynnsamma temperaturer existerar under jämförbara och hotade förhållanden. De ska därför kunna räddas genom liknande åtgärder.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    1 kommentarer
  • Vid årsskiftet flyttas samlingarna från Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå till Uppsala. Universitetet har inte råd att behålla materialet i Umeå. I stället hoppas Umeå universitet på att en snabb digitalisering ska göra att samlingarna fortfarande kan användas för utbildning och forskning.

    Universiteten i Lund och Umeå har riktat skarp kritik mot Institutet för språk och folkminnens beslut att lägga ned Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, DAL, och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, DAUM. Bägge har också visat stort intresse för att ta över förvaltningen av arkiven. Nu ser det ut som att de idéerna defintivt har lagts i byrålådan.

    Umeå universitet anser sig inte ha råd att ta över DAUM:s material. En flytt av arkivet till universitetet skulle kosta 7,5 miljoner kronor och därefter medföra en årlig lönekostnad på 1,5 miljoner. Det anser universitetets ledning vara för dyrt – inte minst eftersom Institutet för språk och folkminnen får av staten öronmärkta pengar för att förvalta arkiven.

    Intresset för samlingarna har dock inte svalnat. I en rapport från den grupp vid universitetet som utrett frågan framkommer att i synnerhet materialet på samiska och meänkieli behövs för undervisning och forskning. Umeå universitet har ett särskilt ansvar för dessa två minoritetsspråk.

    Beskedet innebär att Institutet för språk och folkminnens plan på att vid årsskiftet flytta samlingarna till Uppsala ligger fast. Universitetets förhoppning är att digitalisering, fjärrlån och register ska göra så att materialet även i framtiden ska kunna användas av forskare, lärare och studenter.

    Här kan du läsa mer om besparingarna inom Institutet för språk och folkminnen.

    Anders

    1 kommentarer
  • En tropisk cyklon betraktas som mindre farlig om den namngivits efter en kvinna än efter en man. Men skenet bedrar. De oväder som får kvinnonamn är dubbelt så dödliga. Det visar en amerikansk studie publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences.

    Sedan 1950 har tropiska cykloner fått kvinnonamn. Mansnamnen började i USA att användas 1979. Sedan dess gäller regeln om varannan damernas och varannan herrarnas.

    Amerikanska forskare har studerat de farligaste tropiska cyklonerna under denna period – med undantag för Katrina och Audrey som anses vara så förödelsebringande och orepresentativa att de hade stjälpt hela undersökningen. I ett oväder som fått ett mansnamn dör i genomsnitt 23 personer. Men i ett oväder med ett kvinnonamn dör hela 45 personer.

    Tropiska cykloner med kvinnonamn uppfattas i regel som mindre farliga. Därför bryr sig också färre om varningarna och utsätter sig därmed för större risker.

    Slutsatserna får stöd av enkätsvar. Oväder med kvinnliga namn tros bland deltagarna vara mindre förödande och färre drabbade väljer därför att sätta sig i säkerhet.

    Beteendet är enligt forskarna ett exempel på omedveten sexism. Däremot anser de inte att resultaten pekar på fientlighet eller respektlöshet mot kvinnor. I stället tros attityderna påverkas av att kvinnor i allmänhet betraktas som mindre aggressiva och mer omvårdande än män. Sådana uppfattningar kan alltså visa sig vara ödesdigra i cyklonens öga.

    För att i framtiden undvika konsekvenserna av könsstereotyperna föreslår forskarna en översyn av namngivningen av tropiska cykloner.

    Resultaten har på sina håll bemötts med skepsis. Washington Post tar upp en del av kritiken, där det bland annat ifrågasätts varför Sandy inkluderats i statistiken.

    Uppdatering: Studien har fått hård kritik även från andra håll. Läs gärna diskussionerna om resultaten på Reddit.

    Anders

    Foto: Nasa (tropiska cyklonen Isabel den 18 september 2003)

    2 kommentarer
  • Den som lider av russofobi upplever en sjuklig rädsla för ryssar och Ryssland. Just nu är rysshatet särskilt utbrett i Sverige. Det hävdar president Vladimir Putins sändebud Sergej Markov i en intervju i Svenska Dagbladet.

    En fobi är enligt Svensk ordbok en ’situationsbetingad fruktan eller ångest som inte är förnuftsstyrd’. Sergej Markov anser enligt Svenska Dagbladet att Sverige, Finland, Polen och de baltiska länderna präglas av russofobi. På samma sätt som antisemitismen ledde till andra världskriget hävdar han att russofobin kan utlösa ett tredje världskrig.

    Russofobi är belagt i svenskan sedan 2002. Med anledningen av diskussionerna om ett finländskt Nato-medlemskap kommenterades debatten i Hufvudstadsbladet med just ”Russofobi” som rubrik:

    En del som in i Nato jäktar, i sin iver hårt förfäktar, att de som önskar skynda sakta, fegt sig vill för ryssen akta.

    I en artikel från nyhetsbyrån TT publicerad 2004 sägs det att ordet russofobi myntats av Sergej Jastrzjembskij, ett annat av Vladimir Putins sändebud:

    Putins speciella sändebud i Västeuropa, Sergej Jastrzjembskij, har lanserat uttrycket ”russofobi”. Finland hör till en grupp länder som förhåller sig misstänksamt gentemot Ryssland. Enligt Jastrzjembskij har Finland inte varit speciellt vänligt mot sin östgranne, men han nämnde inga specifika fall.

    Användningen av russofobi har ökat kraftigt under de senaste månaderna. Ordet förekommer ofta i texter som skildrar utvecklingen i Ryssland, Ukraina och annekteringen av Krim. I Dagens Nyheter beskrivs russofobi som ett sätt för Vladimir Putin att angripa oppositionen:

    Från president Vladimir Putin och nedåt förmedlas budskapet att rapportering ska vara ”patriotisk”. En strid ström av nya lagar som begränsar yttrandefriheten föreslås av parlamentariker som tävlar om att vara makten till lags – det senaste är förbud mot ”russofobi”. I detta klimat blir allt annat än jubel efter annekteringen av Krim liktydigt med förräderi.

    I Rysslands Röst, den ryska regeringens utlandskanal, betraktas inte russofobin som ett propagandaredskap. I stället ses den som ett fenomen där Ryssland utnyttjas som syndabock av politiska motståndare:

    Vissa ukrainska historiker har framfört sin egen legend – den nye hjälten Mazepa. Den ryske kejsaren Peter den Stores långvarige vapenbroder gick oväntat kvällen innan slaget över till Karl XII:s sida. Nu har Mazepa blivit det ukrainska folkets hjälte. En enorm våg av russofobi går idag genom landet och historien håller på att skrivas om. Ryssland har fått rollen som Ukrainas urgamla fiende, säger den ryske historikern Vladimir Artamonov. Och kampen om självständighet från Ryssland har blivit fundamentet i den ukrainska historiebeskrivningen.

    Anders

    3 kommentarer
  • Gunnar D. Hansson var en av redaktörerna för nyöversättningen av islänningasagorna till svenska. Den presenterades tillsammans med översättningar till norska och danska vid en ceremoni i Reykjavík den 28 april i år. Gunnar D. Hansson var också en av de medarbetare som läste ett avsnitt ur nyöversättningen. Ovan kan du se ett klipp från uppläsningen och här kan du läsa mer om projektet.

    Anders

    0 kommentarer
  • Det semantiska minnet hjälper människan att känna igen ord och memorera namn. Men det är också en process som är så automatiserad att den kan hamna snett och skapa falska minnen. Hos barn och personer som har schizofreni är processen inte lika utvecklad. Därför skapar de färre falska minnen.

    Kepa Paz-Alonso, forskare vid Basque Center on Cognition Brain and Language i San Sebastian, har studerat det semantiska minnet hos vuxna med och utan diagnosen schizofreni och hos barn i åldern åtta till nio år. Han konstaterar att minnet oftast fungerar förträffligt, men att det ibland på egen hand uppfinner minnen av händelser som faktiskt aldrig inträffat.

    Barn och vuxna personer med schizofreni har inte lika välutvecklad förmåga att känna igen ord och namn som vuxna utan schizofreni. Den semantiska processen är inte lika effektiv. Det gör att vuxna inte bara är bra på att känna igen ord och namn och deras betydelse. Det är också en förmåga som är avgörande för att minnas händelser.

    Men den process som dagligen skapar oräkneliga korrekta minnen skapar ibland falska minnen. Kepa Paz-Alonso hävdar att den semantiska processen hos vuxna på grund av ständiga kopplingar mellan olika områden av hjärnan är så automatiserad att den närmast fungerar mekaniskt.

    När information om ett efterfrågat minne saknas kan processen därför ibland fylla i detaljerna helt på egen hand med information från närliggande källor. Sådana detaljer kan till exempel handla om hur orden föll i ett samtal. Så skapas de falska minnen som gör att människor ibland omedvetet lämnar falska uppgifter exempelvis under rättegångar och polisförhör. De felaktiga detaljerna har skapats genom ett slags sammanblandning av minnen.

    Denna semantiska process har både för- och nackdelar. Oftast är det en fördel eftersom minnet kan användas för att hantera ny information. Ett sådant exempel är när nya ord jämförs med ord som redan finns i minnet. Hjärnan söker aktivt efter mönster och tolkar omvärlden efter dessa. Men när det finns ett sanningskrav, som under en rättegång, kan processen hamna snett.

    Genom att använda sig av magnetisk resonansteknik har Kepa Paz-Alonso kartlagt den semantiska processen. Hans slutsats är att barn och personer med schizofreni i mindre utsträckning skapar falska minnen. Eftersom processen inte är lika automatiserad blir det inte fel lika ofta. Men det innebär samtidigt att det inte heller blir rätt lika ofta – i bemärkelsen mer fullständiga minnesbilder – som hos vuxna utan schizofreni, eftersom det semantiska minnet i regel fyller i korrekta och mönsteranpassade detaljer.

    Kepa Paz-Alonsos resultat har publicerats i tidskrifterna Schizophrenia Research och The Journal of International Neuropsychological Society.

    Anders

    0 kommentarer
  • Varför säger vi att en tik löper? Det undrar läsaren Annika i ett mejl. Verbet löpa är belagt sedan Westgöta-lagen i slutet av 1200-talet. När det gäller löpa i betydelsen 'ha (period av) starkt stegrad könsdrift' är ordet belagt sedan 1541 års bibelöversättning.

    Men varför just detta verb? Vi skickade frågan vidare till Språkrådet, där Anna Antonsson gav följande svar:

    I äldre tider användes löpa även om andra djur än hundar och till och med (om än något nedsättande) om kvinnor. Troligen beror det på att djur som är brunstiga beter sig annorlunda än de vanligtvis gör; de stryker eller ”löper” omkring och vill para sig för att bli dräktiga. Det är lätt att se framför sig hur en tik i äldre tider, som vanligen kanske höll sig hemma på gården, sprang iväg för att hitta en partner under den här tiden.

    Numera används ordet, precis som du skriver, främst om hundar.

    Anders

    0 kommentarer
  • Först kom den trendmedvetna hipstern. Sedan kom normcore, en stil där syftet snarare är att passa in än att sticka ut. Normcore kan alltså betraktas som en respit från kraven på att odla en originell stil.

    Normcore är belagt i engelskan åtminstone sedan 2009, då ordet listades i Urban dictionary. Där beskrivs stilen som ultrakonformistisk. Den som är normcore utmanar inga gränser och spränger inga tabun. I stället är det en stil för den som gillar att helgardera.

    Under våren har användningen av normcore ökat snabbt i svenskan. Men det är inte en trend som tycks uppskattas av särskilt många. I Rodeo skriver Lisa Ehlin att hon vill strypa normcore ”i sin linda”:

    Ju mer jag ser, läser och tänker på normcore, desto mer provocerad blir jag. De som förespråkar normcore är främst, och inte överraskande, en specifik, mestadels vit, västerländsk medelklassgrupp (”art kids” och ”downtown girls”). Och, så klart, till största delen en amerikansk sådan, vilket jag är medveten om följer egna cykler, trender och estetik. Men det gör inte begreppet mindre problematiskt att slänga sig med. För det sparkar nedåt.

    I Aftonbladet betraktar även Patrik Lundberg normcore ur ett klassperspektiv. Han hävdar att det handlar om ”klassförakt i sin renaste form”:

    Det handlar om att lajva folk som saknar medvetenhet. Att bära Foppatofflor över vita tubsockor. Att käka kyckling på fredag och tacos på lördag. Att drömma om en julsemester till Thailand. Trenden kan jämföras med regionsamordnaren Kent Kullanders kupp för ett tag sedan. Han sänkte sin lön med 4 500 kronor i månaden för att visa hur det är att leva med en kvinnolön. Men Kullander satte in överflödet på sitt privata sparkonto, enbart för att kunna plocka ut stålarna efter experimentet. Exakt så funkar normcore. Snorvalpar från den övre medelklassen leker svennepäron i några månader och när de har tröttnat kan de dra på sig sina Acne-kläder igen.

    Amanda Mann är inne på samma spår i Nöjesguiden:

    Normcore handlar om att omfamna denna vita medelklasspappans icke-unikhet, att bara vara en i mängden och att inte sticka ut. Det är någon slags anti-modestil, men normcoretrenden fungerar på samma sätt som alla andra trender, även om den vill kalla sig för en anti-trend. Mode har alltid visat på vilken klass en tillhör och har alltid använts som ett medel för maktutövande. Normcoretrenden utövar makt på samma sätt som vilken trend som helst, om inte ännu mer. Det är en viss grupp i samhället som kan starta en trend och det är den gruppen som sedan har möjlighet att behärska och följa trenden.

    I Vecko-Revyn beskriver Mats Bax normcore som ”så standard att det sticker ut”:

    Så medan hipstern strävar efter det omaka och annorlunda (typ solglasögon från en second handbutik i Reykjavik) hyllar normcore mellanmjölk, Fjällräven, Bingolotto och Gyllene tider.

    Alla är dock inte negativa till normcore. I Skånskan funderar Clemens Altgård på om stilen kan fungera som ”ett slags överlevnadsstrategi baserad på en så neutral och bekväm klädsel som möjligt”.

    Anders

    0 kommentarer
  • Maximilian tar steget förbi Luca och är nu det populäraste förnamnet bland tyska pojkar. Bland flickorna behåller Sophie förstaplatsen – och det är ett namn så vanligt att det ges till en nyfödd flicka av trettiotre. Det visar statistik från Gesellschaft für deutsche Sprache.

    Sophie – med stavningsvarianten Sofie inräknad – behåller ställningen som Tysklands populäraste förnamn för nyfödda flickor. Under 2013 gavs namnet till 3,32 procent av flickorna. Det är dock betydligt vanligare som andra- än som förstanamn, vilket möjligen kan underlätta för lärarna när alla nyfödda Sophior når skolåldern.

    Sophie är det vanligaste förnamnet bland flickor i alla förbundsländer utom Hamburg, Berlin och Bayern. Där är i stället Marie populärast.

    Maximilian är populäraste pojknamnet och tar över täten från Luca (inklusive stavningsvarianten Luka), som faller tillbaka till fjärdeplatsen. Av de pojkar som föddes i Tyskland förra året fick 1,63 procent förnamnet Maximilian. Precis som Sophie är det vanligare som andranamn.

    Bland pojkarna är den geografiska spridningen större. Maximilian ligger i topp i de två sydligaste förbundsländerna, Bayern och Baden-Württemberg, och i Nordrhein-Westfalen. Luca toppar i Saarland, Rheinland-Pfalz, Thüringen, Brandenburg, Sachsen-Anhalt, Niedersachsen, Bremen och Schleswig-Holstein. I Hessen, Hamburg och Berlin vinner Alexander. Och i Mecklenburg-Vorpommern segrar Ben.

    Anders

    0 kommentarer
  • Lukternas språk, jämställda gatunamn, barnens språkinlärning, munken som lärde sig svenska till kaffet och Caesars sista ord är något av det du kan läsa i Språktidningens sommarnummer. Dessutom skriver Mikael Parkvall om tempus, aspekt och modus, Olle Josephson granskar Barbro Lindgrens unika stil och du får möta Lena Andersson i ett porträtt. Tidningen innehåller som vanligt Frågor och svar, språknyheter, spaningar, krönikor med mera.

    På köpet får du tidningen Klurigt späckad med knep, knåp och kryss. Där kan du vara med och tävla om 101 fina vinster.

    Prenumeranter får tidningen runt den 11 juni. Den börjar säljas i butik den 15 juni.

    Trevlig sommarläsning!

    0 kommentarer

Sidor

Annons

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg