Prenumerera på bloggen
  • När vuxna svarar på barns språkljud med talat språk uppstår ett växelspel som gynnar språkutvecklingen. Barn som har autism producerar färre språkljud och får därmed mindre respons från vuxna. Det innebär att de går miste om interaktion som främjar språkutvecklingen.

    Amerikanska forskare har studerat 183 barn, varav 77 har autism, i åldern åtta månader till fyra år. Barnen försågs med inspelningsutrustning som samlade totalt 13 836 timmar av interaktion med vuxna. Inspelningarna har analyserats med hjälp av ett datorprogram.

    Studien visar att barn som har autism skapar färre språkljud. Responsen från vuxna är i lägre utsträckning kopplad till språkljuden utan sker i samma grad vid exempelvis skratt och gråt. Det medför i sin tur att barnen mer sällan svarar med ytterligare språkljud.

    Barn som inte har autism producerar fler språkljud. Vuxna i barnens närhet svarar också betydligt oftare på dessa med tal. Återkopplingen uppmuntrar barnen att själva svara med nya språkljud.

    Här uppstår en växelverkan som gynnar utvecklingen. Samma utbyte är mer sällsynt mellan vuxna och barn som har autism. Därmed får dessa barn färre möjligheter att kommunicera och interagera.

    Forskarna anser att studien visar hur vuxna på ett bättre sätt kan kommunicera med barn som har autism. Det handlar om att så mycket som möjligt svara på barnens språkljud med egna språkljud. Eftersom barn som har autism producerar färre språkljud är det viktigt att utnyttja alla tillfällen till att skapa en spiral där varje språkligt initiativ får respons.

    Resultaten har publicerats i tidskriften Psychological Science.

    Anders

    0 kommentarer
  • Det är inte bröstmjölk som gör barn smartare och friskare – utan läsning och respons på känslor. Det är nämligen tiden som modern tillbringar med barnen som gör susen, och inte några mirakelingredienser som bara ammande barn kan få i sig med mjölken. Bakom studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften The Journal of Pediatrics, står forskare vid amerikanska Brigham Young University.

    I mängder av studier fastslås att barn som ammats är vassare på att räkna, läsa och skriva än jämnåriga barn som flaskmatats. Som förklaring har bland annat balansen mellan fettsyror i bröstmjölken angivits. Men de amerikanska forskarna avfärdar bröstmjölksteorin. I stället lyfter de fram andra faktorer som avgörande för utvecklingen.

    Mammor som ammar ägnar mycket tid åt att läsa för barnen. De har också samvaro med barnen där de besvarar känsloyttringar. Enligt forskarna är detta två nycklar till barnens snabba utveckling. Därmed kan barn som flaskmatas ha samma förutsättningar som barn som ammas.

    Läsning och respons på känslor kan vid fyra års ålder ge barn ett utvecklingsförsprång på två till tre månader. I en vuxens liv är det en liten tidsrymd – men vid så låg ålder kan det handla om en avgörande fördel. Läsningen och känsloresponsen kan exempelvis bidra till den lilla skillnad som gör att ett barn inte behöver specialundervisning. Därmed kan de fördelar som finns redan vid fyra års ålder påverka barnets framgångar i skolan resten av livet.

    Mängden högläsning från nio månaders ålder och respons på känslor var enligt studien faktorer som vid fyra års ålder förutsäga barnens mognad för att lära sig läsa. Den beredskapen hade inget samband med konsumtionen av bröstmjölk.

    Men det är bara förklaringen av bröstmjölk som mirakelmedel som de amerikanska forskarna underkänner. Barn som ammas är i regel vassare på saker som att läsa, skriva och räkna. Skälet är att mammor som ammar i allmänhet har mer tid för sina barn. De lever i hushåll med högre inkomster och har därför råd till längre föräldraledighet. Då har de också möjlighet att läsa för och interagera mer med barnen.

    Forskarna anser därför att föräldrar behöver få mer information om vikten av läsning och känslorespons. Om inte föräldrarna själva har möjlighet att alltid ge barnen denna tid kan uppgiften slussas vidare till någon annan. Då kan även dessa barn få samma förutsättningar och försprång i utvecklingen.

    Studien är baserad på en nationell databas där 7 500 amerikanska mödrar följts från barnets födelse fram till femårsdagen.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Aningen trevligare att läsa men snäppet lägre objektivitet och trovärdighet. Det är den lilla skillnaden mellan journalist- och datorskrivna artiklar. Men i allmänhet märker läsare inte om sportjournalistik skrivits av riktiga journalister eller av datorprogram. Det visar en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journalism Practice.

    Att datorprogram efter att ha matats med matchfakta kan snickra ihop habila idrottsreferat är känt sedan tidigare. Datorn tycks dock bli en allt vassare skribent – och den bedöms dessutom leverera pålitligare artiklar än texter signerade mänskliga reportrar.

    Christer Clerwall, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet, har studerat hur läsare uppfattar sportjournalistik skriven av en dator och en reporter. Läsarna – i det här fallet 46 svenska studenter – märker i regel ingen skillnad.

    Deltagarna fick antingen läsa en datorskriven artikel eller en kortad version av en journalistskriven artikel publicerad Los Angeles Times. Därefter fick de sätta betyg på tolv olika egenskaper, bland annat texternas objektivitet och trovärdighet. De svarade även på frågan om de trodde att texten var skriven av en människa eller en dator. Hela 63 procent av de deltagare som läste den datorskrivna texten svarade också att den var datorskriven. Bara 44 procent av de deltagare som läste den journalistskrivna texten trodde att den hade en mänsklig upphovsperson.

    Skillnaderna i hur texterna uppfattades var små. Den artikel som skrivits av en mänsklig journalist bedömdes som något trevligare att läsa, mer välskriven och bättre sammanhängande. Den datorskrivna artikeln ansågs däremot vara mer korrekt, trovärdig, informativ och objektiv – men rankades också som snäppet tråkigare.

    Än så länge kan datorn bara utmana människan när det gäller texter som inte är särskilt avancerade. Även om det går att mata programmen med oändliga mängder statistik är det i dagsläget svårt att få dem att producera texter som också är underhållande att läsa. Människans analytiska förmåga är alltjämt ett svårslaget arbetsredskap.

    När Christer Clerwall summerar forskningsläget skriver han att datorgenererat material i bästa fall frigör resurser som gör att journalister kan ägna mer tid åt kvalificerad journalistik. Samtidigt innebär datorskrivna texter att många rutinuppgifter på redaktionerna riskerar att försvinna och anställda med dem. Med tanke på att läsarna ofta inte märker någon skillnad mellan journalist- och datorskrivna artiklar kan det dessutom vara svårt att motivera närvaron av mänskliga medarbetare som bara sysslar med rutinuppgifter inom siffer- och statistiktunga områden som sport, ekonomi och fastigheter.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Hen har på drygt två år gått från att vara språkvetarkuriosa till ett promillepronomen. Innan hen-debatten tog fart i medierna gick det i svensk press över trettontusen han och hon på varje hen. I år går det färre än trehundra han och hon för varje hen.

    I en debattartikel i Svenska Dagbladet i januari 2012 tog språkforskaren Karin Milles ställning för hen som ett komplement till han och hon. Det könsneutrala pronomenet beskrevs som ”en lösning som ger möjlighet att möta världen mer förutsättningslöst och att läsa en text eller föra ett samtal där det viktiga inte blir könstillhörighet utan individens personliga egenskaper”. Debattartikelns genomslag var enormt. Hen var inte längre en angelägenhet bara för närmast sörjande språkvetare och feminister, utan diskuterades plötsligt över hela landet.

    Den efterföljande debatten präglades av starka känslor. Somliga såg hen som ett steg på vägen mot ökad jämställdhet, andra betraktade pronomenet som ett hot mot den traditionella uppdelningen mellan manligt och kvinnligt.

    Dagstidningarna intog i regel en restriktiv hållning till hen. Eftersom pronomenet troddes vara obekant för en stor del av läsekretsen befarade många tidningar att skulle det kunna hindra läsningen. Rekommendationen blev därför att använda hen med omdöme.

    Två år senare står det klart att medierna – som ofta bidrar till att etablera ord – ändå har gått i bräschen för hen. Under 2011, året innan hen-debatten exploderade, gick det i svensk press över trettontusen han och hon på varje hen. Den som dammsög tidningar i jakten på pronomenet behövde alltså ta sig igenom många spaltmil för att hitta ett enda hen. Hade det inte varit för en flitigt publicerad nyhetsbyråtext om den då nära förestående utgivningen av barnboken Kivi & monsterhund, där hen användes genomgående, hade det förmodligen gått dubbelt så många hen på varje hon och han.

    Debatten var som hetast under 2012. Då sjönk antalet han och hon på varje hen till drygt fyrahundra. Förra året minskade antalet till dryga trehundra. Och under årets två första månader gick det bara strax över tvåhundrafemtio han och hon på varje hen.

    Värt att notera är dessutom att allt färre debatterar pronomenet. I stället används hen i allt större utsträckning som ett komplement till han och hon och utan att förklaras för läsarna.

    År 2011 förekom olika varianter på formuleringen han eller hon 12 545 gånger i svensk press. Året därpå minskade antalet till 11 589 och 2013 var motsvarande siffra 10 151. Här ligger sannolikt en del av förklaringen till uppsvinget för hen. I stället för att skriva hon eller han blir hen ett textekonomiskt och inkluderande alternativ.

    Det är tre olika användningar av hen som dominerar i svensk press. Pronomenet dyker i artiklar oftast upp när könet är okänt (se exemplet från Örnsköldsviks Allehanda nedan) eller när det finns ett behov av att uttrycka sig anonymiserat (Göteborgs-Posten) eller könsneutralt (Arbetarbladet):

    Föraren kan ha missat att hen kört på pojken, tror Börje Öhman, informationschef hos polisen. (Örnsköldsviks Allehanda)

    En av lärarna befann sig i ett anslutande vilrum när hen plötsligt såg en av skolägarna kliva upp på en stol och sticka in handen under en av takplattorna. (Göteborgs-Posten)

    Självklart uppstod frågan, får en generaldirektör för en svensk myndighet säga vad som helst? Och svaret är kort. Nej, det får hen inte. (Arbetarbladet)

    Hen är vanligare i tyckande texter som ledare, krönikor och recensioner men förekommer även i nyhetsartiklar. Det förekommer över hela landet i såväl morgon- som kvällstidningar och dyker upp oavsett tidningens politiska färg.

    På sportsidorna är hen däremot mer sällsynt. Det kan ha sina naturliga förklaringar. I nästan alla idrotter som får medieutrymme tävlar kvinnor och män var för sig, vilket kan minska behovet av att uttrycka sig könsneutralt. Ett annat i pressen vanligt användningsområde – en text där en brottsling av okänt kön förekommer – hamnar nästan aldrig på sportsidorna. Men det finns alltså undantag:

    I matchen debuterade nyförvärvet Henrik Palmersjö, senast i Oddevold. Hen behövde bara 107 sekunder för att ge Grebbestad ledningen med 1-0. (Strömstads Tidning)

    Det blir så när det flyter på som det gör nu, säger hen med ett brett leende på läpparna. (Södermanlands Nyheter)

    Varje dag används hen i genomsnitt av runt femton svenska dagstidningar. I de enorma mängder tidningstext som produceras varje dag är hen inget vanligt ord – men det har svarat för en raketkarriär som annars brukar vara reserverad sällsynt populära nyord som selfie. Hen har dessutom krånglat sig in i en ordklass där det har rått stiltje i åtskilliga generationer. Senast något liknande inträffade bland svenska pronomen var, skriver Karin Milles i Språkbruk, ”när pronomenet I började uttalas ni, och det var för ungefär fyra hundra år sedan”.

    Hen är heller inte bara en angelägenhet för de etablerade medierna. Pronomenet syns exempelvis flitigt i bloggar och andra sociala medier, men har också dykt upp i en dom från Hovrätten för Övre Norrland, i en annons från flygbolaget Norwegian och i skrivreglerna för kommunanställda i Boden.

    Även på nätet har den politiska färgen liten betydelse. Hen används i bloggar från höger till vänster – men med ett undantag. Bland Sverigedemokraternas företrädare och sympatisörer är motståndet mot hen kompakt. Karin Milles skriver i Språkbruk att det kan vara en av förklaringarna till uppsvinget för hen:

    De tyckte illa om ordet eftersom de upplever det som ett otillbörlig tvångsmässig vänsterfeministisk indoktrinering. Men i och med sin högerextrema politik har partiet blivit lite av en Svarte Petter, ett parti de andra partierna varken vill liera sig eller associeras med. Det här kan ha påverkat opinionen till hens fördel. Då Sverigedemokraterna så tydligt har profilerat sig som pronomenets fiender, har ordet fått nya vänner, enligt logiken att din fiendes fiender är dina vänner. Genom att visa att man gillar hen, kan man alltså samtidigt signalera att man ogillar Sverigedemokraterna.

    Karin Milles resonemang har vissa beröringspunkter med Sven-Göran Malmgrens syn på hen. Han är professor i svenska vid Göteborgs universitet och huvudredaktör för Svenska Akademiens ordlista. I en intervju, som ingår i en uppsats skriven av elever vid Blackebergs gymnasium, kallar han pronomenet ”en fluga”. Sven-Göran Malmgren anser att hen fyller en språklig lucka, men tror att ordet kommer att ha försvunnit inom fem år. Anledningen är att många användare i dag gör en tydlig poäng av att skriva hen. När den markeringen förlorar sin tjusning anser Sven-Göran Malmgren att det är sannolikt att användningen minskar. Hen skulle därmed åter bli en angelägenhet för närmast sörjande.

    Den koppling Karin Milles gör mellan hens utbredning och motstånd mot Sverigedemokraterna tycks gå hand i hand med Sven-Göran Malmgrens syn där användningen av pronomenet kan ha ett egenvärde. Men det finns en hel del i Språktidningens undersökning som faktiskt tyder på motsatsen. Under ”debattåret” 2012 gjorde många skribenter en poäng av att använda hen. Den andelen har minskat.

    Hen används i svensk press främst på de sätt som beskrivs ovan, alltså när det gäller anonymsering, könsneutralitet och okänt kön. Hen förekommer då i texter som vilket pronomen som helst – utan någon förklaring eller avsiktsdeklaration. I en typisk mening som ”Man ser ju att vildsvin har varit där och ätit, säger privatpersonen som blev chockad när hen såg skelettdelar på marken” (Värnamo Nyheter) är det svårt att se att hen skulle vara särskilt betonat eller markerat.

    En marginalanteckning är att hen dessutom blir vanligare som substantiv. Det handlar alltjämt om en begränsad användning, men det finns från de senaste månaderna en handfull sådana exempel:

    Gemene hen beter sig ju som att jordens svek just begåtts. (Metro)

    Det är mig veterligen första gången det finns en hen på en europeisk valsedel. (Landskrona-Posten)

    Vem är egentligen marknaden? Är det en hon, en han eller rent av en hen? (Södra Dalarnes Tidning)

    Och så det finstilta. Undersökningen är baserad på de svenska tidningar som finns i databaserna Retriever och Presstext. Den som söker på hen får en del ”slaskträffar” på exempelvis det engelska ordet hen, avstavningar av ord som hen-ne, Hen-rik och Hen-rietta med mera. Jag har av tidsskäl bara granskat de 200 första hen-träffarna för varje år, och sedan utgått från att en lika stor andel av resten av materialet skulle vara äkta träffar respektive ”slaskträffar”. För att kontrollera rimligheten i detta antagande har jag gjort stickprovskontroller i det övriga materialet. Det finns alltså en viss felmarginal, men den påverkar inte den tydliga trend som materialet visar. Därför väljer jag dock att i vissa fall inte ange exakta siffror.

    Anders

    0 kommentarer
  • Först till jobbet får först välja plats. Alla personliga tillhörigheter måste städas bort efter arbetsdagen. Dagen därpå är det långt ifrån säkert att den anställda får sitta vid samma bord. Det är principen bakom flexkontor.

    Sjukfrånvaro, semestrar, möten, utbildningar och annat gör att det på många arbetsplatser finns bord och stolar som står tomma. Genom att minska antalet platser har flera arbetsgivare i landet kunnat banta lokalkostnaderna. Långt ifrån alla anställda uppskattar dock avsaknaden av en fast arbetsstation. En sådan arbetsplats är Nacka kommun. Tidningen Vision berättar om konsekvenserna av införandet av flexkontor:

    Trenden med flexkontor sprider sig över landet och ska enligt nya rön vara bra för hälsan. Men de anställda i Nacka kommun känner inte igen sig. Stress, oro och tårar blev följden när de fasta arbetsplatserna försvann.

    Även Värmdö kommun har infört flexkontor. Dagens ETC rapporterar om vilka förändringar de inneburit för personalen:

    Flexkontoren innebär en besparing. I Värmdö byggdes lokalerna om för att nyanställda skulle få plats och i Nacka kunde två kommunhus bli ett när det ena byggdes om till flexkontor och ytterligare 200 medarbetare flyttade in i lokalerna. Innan satt de flesta i rum om fyra till sex personer, nu är rummen borta. Istället för egna skrivbord har de anställda skåp, en så kallad hemvist. Skrivborden ska rensas efter dagens slut och inga personliga saker som till exempel bilder på familjen är tillåtna.

    Utöver minskade lokalkostnader brukar den sociala situationen ofta tas upp som en fördel med flexkontor. Att medarbetarna ständigt byter platser kan göra det lättare för nyanställda att lära känna kollegorna. Sydsvenskan berättar om bakgrunden till införandet av flexkontor:

    Det aktivitetsbaserade flexkontoret innebär att kontoret delas upp i zoner: arbetsstationer med skrivbord, tysta arbetsrum, chattboxar för telefonsamtal, mötesrum och kök. Varje dag ska arbetsplatserna rensas, i många fall varje gång den anställde är borta mer än en timme. Arbetsmaterial och personliga tillhörigheter får personalen förvara i ett skåp. Flexkontor innebär också ofta att antalet arbetsplatser är något mindre än antalet anställda: arbetsgivaren räknar med att några är ute hos kund, på tjänsteresa, vabbar, eller arbetar hemma.

    Den senaste tiden har nyhetsrapporteringen om flexkontor främst handlat om negativa aspekter. Enligt Shortcut finns det dock fördelar med modellen:

    En person som jobbar i flexkontor har stor egenkontroll över sina dagar och kan välja var han eller hon vill sitta. Det uppskattas.

    Flexkontor är belagt i svenskan sedan mitten av 1990-talet. Användningen har dock ökat kraftigt under det senaste året.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Lena Andersson, Hans Rosenfeldt och Siv Strömquist är några av de föreläsare du möter under Språkforum. Språktidningens egen heldag med språk och kommunikation i fokus arrangeras i år fredagen den 28 mars på Citykonferensen i Stockholm.

    En handfull lediga platser finns alltjämt till årets Språkforum. Sista dagen att anmäla sig är den 19 mars.

    På programmet finns bland annat Lena Andersson som berättar om sitt författarskap, språkforskaren Siv Strömquist som ger en lektion i användningen av skiljetecken, copywritern Mikael Rosén som talar om hur texter inte bara flyter utan dessutom faktiskt blir lästa, retorikern Gunilla Almström Persson diskuterar vilka medel som ger makt i samtal, översättaren Kerstin Gustafsson skildrar några av yrkets utmaningar och programledaren och författaren Hans Rosenfeldt avslöjar några av skrivandets hemligheter.

    Dessutom medverkar Språkrådets Lena Lind Palicki, Svenska Dagbladets Bo Löfvendahl och TNC:s Henrik Nilsson i en paneldebatt om språkråd och språkvård. Moderator är Språktidningens chefredaktör Patrik Hadenius.

    Här kan du läsa mer om programmet och boka din biljett till Språkforum.

    0 kommentarer
  • Vad ett ord betyder är i språket tsez ett bättre sätt att förutsäga ett substantivs genus än hur ordet låter. Ändå väljer barn oftare att klassa substantiv efter ljudbilden. Det visar en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Language.

    Språket tsez talas av omkring 6 000 personer i Dagestan i norra Kaukasus. Eftersom substantivens genus i tsez följer förhållandevis fasta mönster ansåg den amerikanska forskargruppen bakom studien att språket lämpade sig för en undersökning av hur barn i åldern fyra till sju år genusbestämmer substantiv.

    Substantiv kan i tsez ha fyra olika genus. Till exempel har manliga personer ett genus som i singular följs av prefixet ∅-, medan kvinnliga personer tillhör ett genus som har prefixet y-. Dessa två genus svarar för omkring 13 procent var av alla substantiv i tsez.

    Alla djur tillhör i singular ett genus där prefixet b- används. Detta genus är det vanligaste och omfattar 41 procent av språkets substantiv. Omkring hälften av substantiven som börjar på r – totalt runt 34 procent av ordförrådets substantiv – har ett genus som följs av prefixet r-. Substantivens prefix hängs på bland annat verb, adjektiv och adverb.

    Vuxna talare av tsez visade sig utnyttja ordens betydelse för att ge nya substantiv rätt genus. Barnen gick i stället mer på hur orden lät – trots att det är en sämre metod att förutsäga genus. Visserligen använde sig barnen också av betydelsen, men ljudbilden gavs större vikt.

    Resultaten förvånade forskarna. Barn har i ett stort antal tester visat vältrimmad känslighet för att hitta rätt i språket. Här valde de i stället att förlita sig på en mindre träffsäker metod genom att överskatta vikten av hur orden lät. Forskarna spekulerar i att förklaringen kan vara att barn i åldern fyra till sju år har lättare för att identifiera ljud än betydelse.

    Anders

    0 kommentarer
  • Det befintliga ordförrådet hjälper barn att lära sig nya ord. Genom att i meningar identifiera obekanta ord använder sig barn av redan kända ord för att förstå betydelsen. Det visar en studie utförd av forskare vid Northwestern University, USA, publicerad i tidskriften Cognition.

    Sammanhanget har stor inverkan när barn lär sig nya ord. När samtalspartnern använder ord barnen redan kan för att ringa in betydelsen av nya ord är uppmärksamheten på helspänn. När personen i stället talar på ett sätt som inte ger barnen någon vägledning minskar både förståelsen och intresset.

    Deltagarna i studien var barn i åldern 15 till 19 månader. På en skärm fick de se bildpar bestående av ett djur och ett föremål. Varje par bestod av ett obekant djur och ett obekant föremål. Därefter försvann bilderna och barnen fick lyssna till ett samtal där ett nytt ord introducerades, till exempel gorilla. Därefter visades bilderna igen och det nya ordet användes i en mening.

    Om den ena delen av bildparet föreställde en gorilla som åt kunde barnet genom att känna till verbet eat räkna ut att det var det tidigare obekanta djuret gorilla som utförde handlingen. Eftersom den andra delen av bildparet föreställde ett föremål kunde barnet utesluta att det skulle kunna äta.

    Om ingen av bilderna gav någon sådan ledtråd utan det bara talades allmänt om en gorilla, som i meningen look at the gorilla, lade barnet lika mycket fokus på djurbilden som föremålsbilden.

    Studien visar enligt forskarna att barn lär sig språk på informella sätt och genom att utnyttja befintliga kunskaper. Suget efter att förstå och efter att utöka ordförrådet följer barnet överallt i tillvaron.

    Forskarna tror därför att det gynnar barnets språkutveckling att vara omgivet av samtal. Däremot riskerar barn som hamnar i färre situationer där det egna språket talas att hamna på efterkälken när det gäller ordinlärning.

    Anders

    0 kommentarer
  • Seigmenn kan enbart vara namn på godis som tillverkas av Orkla. Det hävdar den norska livsmedelsjätten i ett brev till Språkrådet i Norge. Men Språkrådet avvisar i ett svar företagets krav på att substantivet seigmann antingen ska plockas bort ur ordböckerna eller skrivas med stor bokstav. Substantivet har nämligen använts i norskan långt innan det registrerades som varumärke.

    Norge tycks ha fått en motsvarighet till debatten om ogooglebar. Då vände sig Google till Språkrådet i Sverige med krav på att ordet skulle få en definition som klargjorde att det bara gick att googla med Googles sökmotor. Den som med Googles hjälp googlade efter personer som ansåg sig googla med hjälp av konkurrerande sökmotorer hittade dock gott om belägg för motsatsen. Språkrådet valde att stryka ogooglebar ur nyordslistan i stället för att riskera en dyr och långvarig strid med Googles jurister.

    Den här gången är det Orkla som anser att varumärkesskyddet bör gå före språkbruket. I ett brev till Språkrådet skriver livsmedelsjätten att seigmann (plural seigmenn) är ett registrerat varumärke. Orkla erbjuder två alternativ – antingen ska seigmann försvinna ur ordböckerna eller skrivas versalt och med tillägg om att det är ett varumärke.

    Godiset Seigmenn började tillverkas år 1965. Det registrerades som varumärke år 2003. Seigmenn ('sega gubbar') är dock belagt i norskan sedan 1933, och mycket tyder enligt Språkrådet på att det redan då var etablerat i bruket. Långt innan lanseringen av Seigmenn smaskade nämligen norrmännen på annat gelégodis som i folkmun kallades seigmenn.

    Eftersom seigmenn fanns i allmänspråket långt före lanseringen och varumärkesregistreringen av Seigmenn nobbar Språkrådet Orklas krav. Av samma skäl kan inte seigmann i ordböckerna följas av varumärkesuppgifter. Till skillnad från exempelvis termos och sukket är inte ordets ursprung ett skyddat varumärke.

    Dessutom ifrågasätter rådet grunderna för ordets varumärkesskydd. Språkrådet anser att det är orimligt att privata intressen ska kunna göra anspråk på att äga ett ord som sedan länge är etablerat i norskan.

    Språkrådet skriver vidare att det inte går att tillgodose Orklas begäran om att seigmenn ska skrivas med stor bokstav. Det vore att trotsa norska språkregler eftersom ordet inte är upptaget som ett egennamn i ordböckerna. Inte heller kan det strykas eftersom det – till skillnad från vad Orkla påstår – är en allmän beteckning på en viss typ av godis.

    Här kan du läsa mer om ogooglebar.

    Anders

    0 kommentarer
  • En toalett för personer som inte identifierar sig som han eller hon kan kallas hen-toalett. Bland förespråkarna för könsneutrala toaletter finns Rädda barnens ungdomsförbund, som motiverar ställningstagandet med att de innebär ”inkludering av transpersoner” och att de motverkar ”godtycklig och onödig uppdelning efter kön i samhället”. Nyligen försåg medlemmar toaletter i sex svenska städer med könsneutrala skyltar.

    En debattartikel i Svenska Dagbladet för två år sedan blev startskottet för ett dramatiskt uppsving för pronomenet hen. Sedan dess har en mängd substantiv bildats till hen, som hen-omklädningsrum, hen-vän och hen-person.

    Reaktionerna på aktionen från Rädda barnens ungdomsförbund har dock varit blandade. I en krönika i Eskilstuna-Kuriren skriver Eva Burman om hur det gick när könsneutrala toaletter infördes på redaktionen:

    Rädda Barnen vill införa hen-toaletter för att upplösa den traditionella normen av kön. Det finns i dag människor som inte identifierar sig som kvinna respektive man och därför inte vågar gå på toan. Och tanken är vällovlig. Vi ska vara ett samhälle öppet för alla. Kön är ganska oviktigt i aspekten toaletter. Men, jag säger men, då måste MÄN lära sig att sitta. För det är ett argument som inte går att bortse ifrån. Jag förstår inte varför det ska sprejas urin över toastol och golv. Det luktar inte tårta kan jag meddela.

    Hen-toaletter debatterades redan för ett år sedan. Startskottet var ett inlägg på Isabella ”Blondinbella” Löwengrips blogg där hon ifrågasatte beslutet att införa hen-omklädningsrum på Södra Latin i Stockholm:

    Hur långt ska vi dra det? Ska vi lägga till en toalett också på offentliga platser för de som inte är en man eller en kvinna? En egen hen-toalett? Ska vi hitta på ett till yrke också för de som inte känner att de kan gå till en gynekolog eller urolog för att man är något där i mellan? Ska vi göra en hen-avdelning i klädbutikerna så att ingen blir kränkt över att det bara finns manliga och kvinnliga kläder?

    I Expressen tog Henrik Torehammar upp frågan om hen-toaletter i en debattartikel om utvecklingen av hbtq-rättigheter:

    Fragmentiseringen ökar när stora symbolfrågor som kunde ena heterogena allianser vunnits. Särskilt med tanke på att de symbolfrågor som vunnits - som rätten till att bilda familj, i grunden är rätt konservativa och självuppoffrande, och inte alls de utlevande normer som sexualrevolutionärer hoppats på. När rika moderatbögar fått rätt att adoptera barn, hur sugna kommer de vara på att kämpa för queeraktivisters hentoaletter?

    Anders

    0 kommentarer

Sidor

Annons
Prenumerera på Blogg