Prenumerera på bloggen
  • Möja är det vackraste namnet på en svensk ö. Men nästan lika många är förtjusta i Frösön. Trea är Gråsjälören.

    I samband med Hartmut Traunmüllers artikel om vad som egentligen är en ö passade vi på att ordna en omröstning om Sveriges vackraste önamn. Vinner gör Möja med 21 procent av rösterna. 20 procent föredrar Frösön medan 13 procent tycker att Gråsjälören är vackrast.

    Därefter följer Gotland med 11 procent, Slängerumpan med 10 procent, Yrhättan med 8 procent, Hisingen och Öland med 6 procent var, Tärendöholmen med 5 procent och Gumskallen med 1 procent.

    Nu kan du rösta på vad du anser vara störst – tripp, trapp eller trull!

    Anders

    Foto: Dick Rochester/Creative Commons

    0 kommentarer
  • Ett sätt att avsluta ett förhållande är att försvinna likt ett spöke. Utan att förklara sig och utan att svara på några kontaktförsök. På engelska används verbet ghost för detta fenomen. Nu har ordet lånats in i svenskan.

    Modern teknik har skapat ett närmast oändligt antal sätt att dumpa en partner utan att behöva göra det öga mot öga. Mejl, sms och en relationsstatusändring på Facebook är bara några alternativ. Men vissa föredrar att avsluta förhållandet genom att inte ge ifrån sig några livstecken. Förhoppningen är att partnern ska förstå vinken efter en rad obesvarade telefonsamtal, mejl och sms.

    På svenska är detta synonymt med att ghosta. Tänkbara försvenskningar av det engelska lånordet är kanske spöka eller spökdumpa, men de har hittills inte fått någon spridning.

    Fenomenet har uppmärksammats i Sverige sedan det blivit känt att flera amerikanska storstjärnor ghostat sig ur förhållanden. Elle skriver dock att det inte är en metod som är att rekommendera:

    Det är inte bättre att fly än att fäkta lite – och det är verkligen inte schysstare. Även om det känns bra för stunden att ghosta en dejt man inte vill fortsätta träffa så känns det inte så funktionellt i längden – och inte särskilt respektfullt mot den man dejtar.

    Svensk Damtidning rapporterar att förhållandet mellan skådespelarna Charlize Theron och Sean Penn inte gick till som det tidigare beskrivits i medierna. Hon ska nämligen inte ha ghostat honom:

    Skådespelerskan Charlize Theron, 40, talar ut om separationen från Sean Penn, 55. Den gick nämligen inte till som media rapporterat, säger hon bestämt. Det sägs att hon ”ghostade” honom vilket betyder att man oförklarligt slutar svara på samtal eller sms och drar sig undan. – Vi var ett par och sedan fungerade det inte längre. Vi bestämde båda att gå skilda vägar, säger hon till Wall Street Journal Magazine.

    Anders

    0 kommentarer
  • Du-reformen var något av en revolution i svenskan. Men det var mycket mer än valet av pronomen som ändrades. Hej tog över som den givna hälsningsfrasen. Och tilltalet med förnamn ökade på efternamnens bekostnad.

    Hur det gick till berättade Lars Melin i en artikel i det allra första numret av Språktidningen. Där beskrev han hur du-reformen blev en jag-revolution.

    Men hur hade Sverige sett ut om du-reformen aldrig ägt rum? Ett sådant samhälle skissar Fredrik Lindström i söndagens avsnitt av Tänk om. Han funderar bland annat över hur välfärdsstaten påverkade denna nyordning.

    Programmet sänds söndagen den 29 maj klockan 20 i SVT 1. Det kommer även att finnas på SVT Play.

    Anders

    Foto: SVT

    1 kommentarer
  • Villkoren för lärare i moderna språk måste förbättras. Annars drabbas inte bara lärarna utan i förlängningen även Sveriges internationella konkurrenskraft. Det skriver Fernando Lopez.

    För en månad sedan publicerades Lärarnas Riksförbund rapport om situationen för de moderna språken i Sveriges skolor. För mig var den droppen som fick min bägare att rinna över. Redan för 11 år sedan skrev Ulrika Tornberg i sin bok Språkdidaktik följande förutsägelse: ”Under senare år har lärare i allt mindre grad haft möjlighet att påverka sin egen fortbildning. Undan för undan har de förlorat möjligheten till inflytande över sin egen yrkessituation. Yrkets status har sjunkit och risken finns att allt färre unga människor kommer att vilja utbilda sig till lärare”. Detta har tyvärr förverkligats i Sveriges skolor år 2016.

    Vad håller vi egentligen på med här? Alltså, i den svenska skolan. Vi är trötta på att höra politikerna och utbildnings- och näringslivets representanter säga att ”språk är viktigt”, ”språk är en tillgång”. Känner ni igen dessa mantran? Och sedan, vilken är kommunernas och skolornas praxis? Vänta, svara inte än, jag ska berätta det för er. Åtminstone sedan 2005 vet vi (därför att Skolverket publicerade det) att de moderna språkens situation i Sverige, särskilt lärarnas situation, var dålig. Inom skolväsendet – detta är ingen hemlighet – är bra lärare a och o. Om lärarens situation inte är bra, blir det väldigt svårt att få såväl eleverna som ämnet att må bättre. Elva år har redan gått sedan dess, regeringar av tre olika färger, en handfull utbildningsministrar, tiotals rapporter som den ena efter den andra slår larm om det fria fallet som ämnet moderna språk går igenom i Sverige… och vad tusan händer här? Ingenting, ingenting alls. Det fria fallet fortsätter.

    Bland resultaten i rapporten kan man läsa att det som väcker mest oro är det mycket låga söktrycket för ämneslärarutbildningen för grundskolan. Man skulle behöva ta in ca 380 sökande för lärare i moderna språk (framför allt spanska, tyska och franska) varje år i Sverige för att täcka behovet. Vet ni hur många personer som antogs i hela landet under höstterminen 2015? 16, ja, sexton, det saknas ingen nolla. Vad händer här? Varför höjer ingen rösten för detta i Sverige? Varför vill så få ungdomar utbilda sig till språklärare? Vänta ni, svara inte än. Vi kommer först att titta närmare på flera slutsatser i LR:s rapport.

    Trots rådande brist på kvalificerade lärare i landet och svårigheter att rekrytera personal är lönerna för lärare i moderna språk lägre än för andra kollegor i samma läge.

    Om vi pratar om könsfördelning bland män och kvinnor i ämnet kan vi hitta en möjlig anledning till förra punkten, då 89 % är kvinnor och endast 11 % är män. Jämställdhet? Inga kommentarer.

    Vad gäller det allmänna missnöjet med arbetssituationen inom lärarkåren (ämne för att skriva inte bara en annan artikel utan en hel encyklopedi) kan man konstatera att språklärare är ännu mer missnöjda än sina yrkeskollegor. De uttrycker klart och tydligt att lönerna, för hög arbetsbelastning och brist på fortbildning är deras främsta anledningar till att må dåligt och överväga lämna yrket.

    Trots att 85 % av lärarna yttrar sitt behov av fortbildning för att känna sig trygga med sitt ämne har endast 39 % fått något slags fortbildning under de senaste fem åren. Dessa fakta talar sitt tydliga språk. Inga kommentarer.

    Över 60 % av lärarna säger att de måste undervisa grupper där det finns elever från olika kurser, nivåer eller årskurser, till exempel nivå 1 elever med nivå 3, nivå 2 med 4, etc. Hur kan man göra ett bra jobb under dessa förhållanden? Är det så att man har kommit på ett sätt att dela en lärare på två? Är det därför som man också har reducerad lön? Kan ni tänka er en matematiklärare göra samma sak under ett helt läsår? Eller en lärare i historia, eller i geografi? Vilken respekt för vårt ämne visar detta från skolledarnas sida? Från lärarföreningarnas och fackens?

    Över hälften av alla lärare uppger att de fått för få antal timmar i sitt ämne för att kunna garantera att eleverna kommer att kunna uppnå kunskapskraven som kursen syftar till. Jag upprepar frågan för säkerhets skull: Vilken respekt för vårt ämne visar detta från skolledarnas sida? Från lärarföreningarnas och fackens?

    Nästan en tredjedel av lärarna uttrycker att språkutbudet på den egna skolan har minskat under de senaste tre åren. Ännu mer oroande är det faktum att 88 % av lärarna uppger att skolan inte ger möjlighet till eleverna i årskurs 8 att läsa ytterligare ett språk inom ramen för det så kallade ”elevens val” program, något som Skolverket förespråkar och skolförordningen reglerar.  Kommer ni ihåg politikernas och skolmyndigheternas ord om “språk är viktigt”, “språk är en tillgång”? Motsvarar dessa ord de aktuella möjligheterna som skolor erbjuder till eleverna? Kära utbildningsansvariga, har ni ingen skam i kroppen? Nej, uppenbarligen inte. Ni fortsätter säga så medan möjligheterna för att läsa språk på skolan minskar i verkligheten. 

    Som följd av allt detta börjar nu antalet språkelever på grundskola och gymnasieskola minska efter många år av kontinuerlig ökning. Det är inte bara så att antalet elever minskar utan också kursutbudet på skolorna gör det. Framför allt kurser på högre nivåer. Det finns allt färre skolor som erbjuder dessa kurser, vilket i sin tur kommer att leda till sämre språkkunskaper inom en nära framtid på landets universitet och högskolor. Bra jobbat, kära politiker och skolledare, bra jobbat.

    Allt detta trots att en tredjedel av landets företag uppger att de vill och behöver anställa personal med bra språkkunskaper i ett annat språk än engelska. Konkurrenskraften på den internationella marknaden för de svenska företagen kommer snart också att lida av detta. Man behöver inte vara Aristoteles för att dra den slutsatsen.

    Om vi återkommer till frågan om varför så få ungdomar vill utbilda sig till språklärare, behöver man inte heller vara Einstein för att förstå att den framtida yrkessituationen för språklärare i Sverige inte är särskilt attraktiv för ungdomarna.

    Hur högt har vattnet stigit i era bägare, kära kollegor? Vi får smäll efter smäll, gång på gång, och till slut kommer vi att vara ute från flera utbildningar och skolor om vi inte vänder om och styr i rätt riktning snabbt. Kära politiker, skolledare, fack, lärarföreningar… Finns det någon där? Hur är det möjligt, efter mer än ett årtionde av flera alarmerande rapporter om moderna språkens situation i den svenska skolan, att ingen gör någonting? Vad håller vi på egentligen?

    Man säger att den som tiger samtycker. Jag, som språklärare som känner stor respekt för mitt yrke och som vill att alla andra ska respektera det också, tänker inte tiga. Jag tänker inte gilla läget. Vad mer kan göras kring detta? Snälla – idéer, förslag, debatt – detta kan inte bara fortsätta!

    Fernando Lopez

    Gymnasielektor i moderna språk på Malmö latinskola och doktorand i språkdidaktik vid Göteborgs universitet

    Foto: Istockphoto

    8 kommentarer
  • Var det vid midnatt den 25 januari 570 f.Kr. som Sapfo satte sig för att dikta om Plejaderna och månen? Det är åtminstone en kvalificerad gissning signerad amerikanska fysiker och astronomer. Dateringen är baserad på stjärnhopen Plejadernas läge för över 2 500 år sedan.

    Omkring år 630 f.Kr. tros Sapfo ha fötts på den grekiska ön Lesbos. Inte mycket är känt om hennes liv, men hennes lyrik – det lilla som räddats till våra tider – läses än i dag. Så här lyder ett av de mest kända fragmenten i Hjalmar Gullbergs översättning:

    Plejaderna sjunka och månen
    försvinner och midnatten kommer
    minuterna hasta jag ensam
    får ligga och vänta ensam.

    Dikten har ofta tolkats som en reflektion över ett uteblivet kärleksmöte. Nu tror sig alltså amerikanska forskare kunna datera vilken kväll det var som Sapfo såg Plejaderna sjunka. Det första tänkbara alternativet är vid midnatt den 25 januari 570 f.Kr. Det är nämligen då som Plejaderna för första gången är synliga före midnatt.

    Med hjälp av datorprogram har forskarna kunnat återskapa stjärnhimlen över Lesbos under Sapfos tid. Efter den 31 mars var Plejaderna inte längre synliga från Lesbos. Alltså bör dikten – under förutsättning att den skrevs samtidigt som skeendet den skildrar – ha skrivits någon gång under denna period.

    Forskarna hoppas kunna använda samma teknik för att datera fler äldre texter. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journal of Astronomical History and Heritage.

    Anders

    Foto: Nasa

    0 kommentarer
  • I barnets öra kan och och eller betyda samma sak. Enligt forskare är det därför en fråga som ”vill du ha godis eller glass?” ofta resulterar i att barnet tycker det är självklart att välja bägge alternativen. Det visar en studie publicerad i Natural Language Semantics.

    Kanske har du någon gång upplevt hur ett barn inte vill välja bort något av två lockande alternativ. Eller så kanske du minns hur du själv som liten valde både tårta och muffins till födelsedagen fast du blivit ombedd att välja ett av alternativen. Amerikanska forskare i lingvistik hävdar nu att barnets oförmåga att välja på det föreslagna sättet inte har med sötsug att göra. I stället handlar det om en skillnad mellan hur barn och vuxna tolkar så kallade disjunktioner.

    Disjunktionen eller kan vara inklusiv (”vill du ha godis eller glass eller både och?”) och exklusiv (”vill du ha antingen godis eller glass?”). Inom programmeringsvärlden är disjunktioner ofta inklusiva, vilket i det här exemplet betyder att det är möjligt att välja godis och glass samtidigt. I vardagsspråket är eller i regel exklusivt. Det gäller alltså att välja mellan godis och glass, och att det inte är tillåtet att välja båda.

    Forskarna har studerat 59 barn i åldrarna tre till sex år och 26 vuxna. Deras slutsats är att barnen inte tolkar eller som en disjunktion. I stället tolkas ordet som en konjunktion, ett ord som binder samman satser. Barn förväxlar alltså och och eller.

    När barnet tolkar frågan ”vill du ha godis eller glass?” är svaret därför självklart både och – eftersom vad barnet hörde var ”vill du ha godis och glass?” och inget annat.

    Anders

    Illustration: Istockphoto

    3 kommentarer
  • Stenkastning och vandalisering är något som blåljuspersonal allt oftare möter vid utryckningar till vissa bostadsområden. Nu diskuteras skärpta straff för brottet våld mot tjänsteman.

    Blåljuspersonal – anställda inom till exempel polis, sjukvård och brandkår – har det talats om i svenskan sedan 2003. I år har användningen av ordet ökat kraftigt. Uppgången beror på flera uppmärksammade attacker mot blåljuspersonal och den efterföljande debatten om hur angreppen ska undvikas och bestraffas.

    Gotlands Allehanda berättar om ett förslag från Moderaterna som går ut på att straffen ska bli strängare. Brottsrubriceringen är våld mot tjänsteman, men i stället för tjänstemän talas det i regel om personal i debatten:

    Bland annat ska straffen för våld mot tjänsteman skärpas och ge minst sex månaders fängelse, samtidigt ska även personalen inom räddningstjänsten och hälso- och sjukvården omfattas av bestämmelserna. Unga mellan 15 och 17 år som döms till ungdomstjänst efter att ha angripit exempelvis blåljuspersonal ska kunna få avtjäna straffet hos räddningstjänsten eller Polisen för att öka förståelsen för verksamheterna. Förslagen är i huvudsak bra. Respekten för blåljuspersonalen måste återupprättas.

    Även Centern har lanserat ett liknande förslag. Partiet vill införa en ny brottsrubricering: våld mot alarmeringstjänstpersonal. Så här skriver TT om förslaget:

    Centerpartiet vill se en ny brottsrubricering för hot och våld mot blåljuspersonal. Partiet föreslår också att det ska bli ett särskilt brott att förhindra utryckning, rapporterar SR Ekot.

    Blåljus dyker även upp i en rad nya sammansättningar, som till exempel blåljusattack och blåljusverksamhet.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Språktidningen har nominerats till en av världens 100 bästa språkbloggar! Tävlingen arrangeras av språkinlärningsföretaget Babla. Du kan lägga din röst på Språktidningen – eller något av de 99 andra alternativen – här.

    Omröstningen pågår till och med den 6 juni. Nominerade i samma kategori är bland annat Språkförsvaret, Rum för språk och Ur språkens tunnlar. I kategorin bästa twittrare går det att rösta på bland annat Språkrådet.

    Som sagt, rösta gärna på Språktidningen! Vi kommer inte ställa upp i något riksdagsval så det här är enda chansen!

    Anders

    Illustration: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Forskare kan ha lyckats lösa mysteriet med den franska accent som en belgisk 17-åring har när han talar modersmålet nederländska. Förklaringen kan vara begränsad blodtillförsel till frontalloben.

    Under en bombräd 1941 skadades en norsk kvinna bosatt i Oslo av granatsplitter i hjärnan. Efter detta började hon att tala norska med en accent som beskrevs som tysk eller möjligen fransk. För kvinnan var situationen mycket besvärlig. Hon misstogs ofta för att vara tysk – något som var allt annat än populärt under ockupationsåren.

    Kvinnan hade visserligen hört tyska talas, men hon behärskade inte språket själv och hade än mindre satt sin fot i utlandet. Hon var ett av de första dokumenterade offren för det sällsynta fenomenet foreign accent syndrome. Av de fall som har dokumenterats har många börjat använda accent efter att ha drabbats av en stroke. Någon sådan har dock inte drabbat den 17-åriga belgaren.

    17-åringen har nederländska som modersmål. Men han talar språket med en accent som förknippas med franska. Såväl uttalet av vokaler som av bokstaven r har tydliga franska drag. Denna oförklarliga accent har han haft hela livet.

    Ett forskarlag tror sig alltså nu ha hittat förklaringen till 17-åringens accent. Till två ställen i hjärnan har pojken begränsad blodtillförsel. Det handlar dels om frontalloben, ett område som kopplas ihop med språklig förmåga, dels till lillhjärnan, som har hand om koordination. Forskarna spekulerar därför i att lillhjärnan även kan ha mer avancerade uppgifter kopplade till språket.

    Studien är publicerad i tidskriften Frontiers in Human Neuroscience.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Det var inte bara loup som algonkiner i Massachusetts talade under 1700-talet. De talade sannolikt fyra olika språk till. Det framkommer i en studie publicerad i en ny forskningsvolym om just algonkiner.

    Under 1670-talet tvingades amerikanska urinvånare lämna Massachusetts för att bosätta sig längre norrut i delstaten New York. Där stötte de snart på franska missionärer. Fransmännen ägnade mycket tid åt att dokumentera de språk som talades i regionen.

    Stora delar av fransmännens manuskript var länge en hemlighet. Den avslöjades nyligen av doktoranden Holly Gustafson vid universitetet i Manitoba, Kanada. Av en slump hittade hon sammanställningar av verbformer som visade att urinvånarna talade mer än ett språk. Det fanns också avgörande skillnader i ordförrådet.

    Urinvånarna tillhörde gruppen algonkiner. Länge utgick forskningen från att de hade ett gemensamt språk som kallades loup (’varg’). Holly Gustafson kunde snart konstatera att de manuskript hon läste bevisade att det fanns mer än ett gemensamt språk i gruppen. I själva verket innehöll manuskripten spår av minst fyra språk.

    Språken tros ha använts i olika sammanhang. Forskare anser bland annat att det är troligt att män från en grupp ofta gifte sig med kvinnor från en annan grupp. I hemmet var de flerspråkiga och deras barn fick därmed lära sig både pappans och mammans språk.

    Det dröjde dock inte länge innan algonkinerna i New York förlorade sin kulturella tillhörighet. Många hade redan dött i krig och av sjukdomar. I takt med att olika grupper av urinvånare förenades blev det gemensamma språket snart engelska. Loup dog ut någon gång under 1700-talet.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg