Prenumerera på bloggen
  • Lyssna och svara på barnets joller och babbel. Det öppnar dörren för snabbare språkinlärning hos barnet. Det visar en amerikansk forskarstudie publicerad i tidskriften Infancy.

    Det handlar inte bara om att ge barnet respons på joller, bubbel och babbel. Avgörande för barnets utveckling är vilken typ av respons som föräldrarna ger. Föräldrar som svarar på vad de tror att barnet säger uppmuntrar nämligen barnet att testa fler avancerade kombinationer av konsonanter och vokaler.

    Bakom studien står forskare vid University of Iowa och Indiana University. I ett halvårs tid följde de tolv mödrar och deras åtta månader gamla barn under lekstunder. Forskarna noterade hur mammorna svarade på barnens joller.

    Genom att svara på barnens joller visade vissa mammor mer än andra för barnen att de kunde kommunicera med varandra. Dessa barn vände sig oftare mot mamman när de jollrade och prövade allt svårare språkljud. Dessa språkljud liknade i sin tur i allt större utsträckning verkliga ord.

    Mödrar som inte gav lika mycket respons hade barn som inte gick lika snabbt framåt. När barnen var 15 månader producerade de färre gester och ord än de barn som fått mer respons.

    Just den här studien genomfördes med mödrar och barn som deltagare. Pågående forskning indikerar att mammor och pappor ger jollrande barn lika mycket respons.

    Anders

    Foto: Tim Schoon

    0 kommentarer
  • I helgen genomfördes en kippavandring i Stockholm. För ett par veckor sedan hölls en likadan manifestation i Malmö. Syftet med kippavandringarna var att protestera mot antisemitism.

    Inför valet rapporteras det om den största högerextrema mobiliseringen sedan andra världskriget. Det kommer också rapporter om hur svenska judar utsätts för hatbrott och ges skulden för Israels agerande i Mellanöstern. Ett nytt sätt att visa solidaritet med judar är att delta i en kippavandring.

    Kippa är ett slags kalott som bärs av judiska män och i mindre utsträckning av kvinnor. Kippan är självskriven vid besök i synagogan och under bön. Att täcka huvudet är ett sätt att visa vördnad för gud. Kippa har lånats in i svenskan från hebreiskan där ordet betyder ’kupol’.

    Den som tar på sig en kippa och deltar i en kippavandring ikläder sig – åtminstone för stunden – en judisk indentitet. Manifestationen blir därmed ett sätt för kippavandraren att visa solidaritet med de judar som drabbas av antisemitism. Ett annat mål är att ta ställning för tolerans och respekt oavsett religion.

    Kippavandring är belagt i svenskan sedan år 2012. Yle rapporterade då om en manifestation som hölls i Malmö:

    En judisk kippavandring ordnades i dag i Malmö i protest mot antisemitismen i staden. Runt 400 personer tog på sej kippor - judiska kalotter - och vandrade genom centrum av Malmö.

    I Dagens Nyheter berättar Petra Kahn, generalsekreterare för Judiska ungdomsförbundet i Sverige, om bakgrunden till helgens kippavandring i Stockholm:

    Det är ett sätt att visa att vi inte tänker acceptera den ökade antisemitismen i Sverige och Europa. Den första kippavandringen hölls i Malmö för ett par år sedan, då några män bestämde sig för att bryta tystnaden om trakasserierna och hatet. Sedan ledde det till fler och betydligt större manifestationer, och nu genomför vi en kippavandring i Stockholm. Det är ett sätt att göra problemet synligt och ge såväl judar som icke-judar ett sätt att protestera mot antisemitismen.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • I slutet av september kommer en ny svensk tidning om filosofi. En tidning som inte backar för de riktigt stora frågorna, som meningen med livet, finns en gud, vad är rätt och fel, vad är sanning och vad är tid? Men det finns också plats för vardagens alla små och stora dilemman och utmaningar, som varför man ska städa, hur man ska förhålla sig till tiggare, vad man ska tycka om modern konst och mycket mycket mer.

    Tidningen heter Modern Filosofi och söker svaren på de existentiella frågorna hos både levande och döda filosofer. I deras sällskap vill vi göra en underhållande, inspirerande och allmänbildande tidning för dig som gillar filosofiska spörsmål och annat grubbel.

    Tidningen ges ut av samma redaktion som bland annat gör Språktidningen, och har många likheter i både tilltal och form, även om ämnet förstås är ett annat. I en och samma tidning ryms artiklar skrivna av Sveriges främsta filosofer såväl som både djuplodande och lättsamma reportage av kunniga vetenskapsjournalister. Förutom de längre artiklarna finns också ett stort antal fasta avdelningar om klassiska tänkare, kluriga paradoxer, filosofi på jobbet, aktuell debatt och tankeväckande dilemman. Till tidningen har vi knutit ett antal experter som ger begripliga svar och praktiska råd för alla omöjliga och oväntade situationer och frågor där en filosof faktiskt kan hjälpa till.

    Det första numret kommer ut i slutet av september 2014. Lanseringen sker på bokmässan i Göteborg den 25 september. Därefter ska tidningen komma med fyra nummer om året. Passa gärna på att beställa ett provnummer redan nu. Klicka här för ett riktigt bra erbjudande.

    Om du är nyfiken kan du också smygspana på innehållet. Varje dag fram till bokmässan släpper vi ett citat ur tidningen på Facebook och Instagram.

    Patrik Hadenius

    0 kommentarer
  • Först slutar personen att prata. Sedan slutar den att röra sig. Så går det till när någon verkligen vill höra vad någon säger. Det visar en amerikansk studie publicerad i tidskriften Nature.

    I den mänskliga hjärnan finns enligt forskargruppen ett starkt samspel mellan hörsel och rörelse. Hörseln beskrivs som rörelsemedveten. En person som verkligen vill höra vad som sägs upphör först själv att prata. Om inte det räcker slutar personen att röra sig. Eftersom ljudet av de egna rörelserna kan försämra hörseln är det naturligt att om det så krävs hålla sig blickstilla.

    I den nya studien har forskarna undersökt detta samspel hos möss i rörelse. Resultaten visar att förväntade rörelser påverkar den del av hjärnan där hörseln regleras. Möss har något som kan liknas vid en volymkontroll. När störande ljud från den egna kroppen väntas skruvas volymen upp för att kunna behålla fokus på plötsligt uppdykande ljud.

    Mössen gick också att manipulera. När de vilade skickade forskarna elektriska impulser som sade att kroppen i själva verket var i rörelse. Även då svarade djuren genom att höja volymen på samma sätt som när de faktiskt rörde sig.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Fiskfilé eller saftig italiensk fiskfilé? På restaurangen faller vi lätt för rätter som verkar exotiska. Och vi tycker dessutom att de smakar bättre än när samma mat presenteras med mindre lockande namn.

    Att kunna konsten att ge maträtter tilltalande namn kan vara avgörande i restaurangbranschen. Forskare vid Cornell University, USA, konstaterar i en studie att maträtter med förföriska namn både får oss att betala mer och uppleva att maten smakar bättre.

    Forskarna har studerat restaurangbesökares val från 217 olika menyer. Rätternas namn visade sig ha stor betydelse för kundernas upplevelse av maten. Rätter kryddade med positiva adjektiv – som just saftig italiensk fiskfilé – sålde 28 procent mer än en vanlig fiskfilé. Gästerna kunde också tänka sig att betala 12 procent mer för rätten med det lockande namnet.

    Rätter som på menyn presenterades i fetstil eller med avvikande färger ökade också i popularitet. Trots att många restauranger inte vill avbilda maten visade sig även fotografier vara ett enkelt sätt att få fart på försäljningen av en viss rätt.

    Studien presenterades i tidskriften International Journal of Hospitality Management.

    Anders

    0 kommentarer
  • Våga vara tråkig är ett råd som ofta ges av terminologer. Det är en rekommendation i begriplighetens anda. De synonymer som kan berika en text kan göra en annan onödigt komplicerad. Alltså kan det vara klokt att bestämma sig för ett ord och hålla sig till det.

    Journalister får ibland andra råd – som att variera språket utan att stapla adjektiv på varandra och utan att låta kaffekoppar klirra i artikeln så fort det handlar om en intervju.

    På Språktidningen har vi ett problem som ständigt gör sig påmint. Särskilt när det är dags att sätta rubriker. Texterna i tidningen handlar i regel på det ena eller andra sättet om språk och om ord – två ord (där var vi fast med handen i syltburken igen) utan några riktigt lyckade synonymer. Tungomål och idiom känns inte rätt. Begrepp och termer reserverar vi gärna just för begrepp och termer.

    I senaste numret av Språktidningen förekommer ordet språk – inklusive sammansättningar – 316 gånger, i genomsnitt nästan fyra gånger på varje sida. Ordet ord dyker på egen hand och i sammansättningar upp 250 gånger i samma tidning.

    Så vi vågar alltså vara tråkiga. Och hoppas att tidningen roar på annat sätt.

    Anders

    0 kommentarer
  • När den gamla hederliga tv:n i folkmun blev tjock-tv signalerade det att den var på väg att bli en teknikdinosaurie. Långt ifrån utdöda är de traditionella tv-kanalerna, men att de i dag ofta kallas linjär tv, tablålagd tv och tablåstyrd tv visar att något har hänt. Allt fler svenskar föredrar nämligen att vodda.

    Video on demand, ofta förkortat vod, innebär att tittaren får tillgång till program på begäran. Det är alltså inte tv-kanalens tablå som bestämmer när en sändning ska börja, utan det gör tittaren själv efter att ha valt bland operatörens utbud.

    Att se program och filmer på det här sättet – något som inte nödvändigtvis måste göras just på en tv – kallas att vodda. Verbet är bildat till akronymen vod.

    Än så länge förekommer vodda främst i talspråket, men det finns en del belägg på nätet:

    I fredags va stoffe o jag bara hemma, voddade ner en film från Visat OnDemand, så himla smidigt.

    Vi har provat att beställa filmer via digital-TV-boxen istället för att gå till videoaffären ett antal gånger. Som vi brukar benämna det: "vodda", efter termen Video On Demand. Det är på ett sätt väldigt smidigt, då man slipper ge sig iväg till videobutiken sent om kvällen, betalar enkelt via IPTV-räkningen och dessutom aldrig behöver göra den extra vändan och lämna tillbaka filmen, eller än värre glömma att göra det...

    Vodda hem lite grym action ikväll? Taken 2, ute nu!

    Anders

    0 kommentarer
  • Den över fyrtio år gamla uppmaningen till tjejer att höja sina röster har ännu inte haft genomslag – ens i styrelserummen.

    Forskare har tidigare observerat kvinnors tystnad i grupper med både kvinnor och män. Männen har, i de allra flesta fall, fått det största talutrymmet, oavsett hur många de är i förhållande till gruppens storlek.

    Språkforskarna Jan Einarsson och Tor G. Hultman redogjorde bland annat för detta i sin klassiska studie God morgon pojkar och flickor: om språk och kön i skolan, från 1984. Där blev pojkarnas verbala dominans uppenbar. Lärarna hjälpte dessutom till att upprätthålla denna dominans – med hjälp av flickorna och pojkarna själva.

    Men det är inte bara i klassrummen som männen pratar på medan kvinnorna är förhållandevis tystlåtna. Även högt upp i hierarkierna, där kvinnorna har fått kämpa sig in, härskar fortfarande männens ord. De amerikanska statsvetarna Chris Karpowitz och Tail Mendelberg har studerat 87 skolstyrelseprotokoll, för att ta reda på vilka som talade mest. Och det var inte kvinnorna. Endast när de innehade minst 60 procent av positionerna i styrelsen fick kvinnorna lika mycket talutrymme som sina manliga kolleger. När kvinnorna var i minoritet, däremot, tog de ordet bara 72 procent av sin proportionerligt rättmätiga talartid.

    Chris Karpowitz och Tail Mendelberg publicerar resultaten i sin nya bok The silent sex (Princeton university press, 2014).

    Maria

    0 kommentarer
  • Nämn allt du vet som är levande! Den uppmaningen fick femåringar i Argentina och USA. Resultaten visar att språket i sig påverkar hur vi beskriver världen omkring oss. Studien är publicerad i tidskriften Journal of Cognition and Culture.

    Vad svarar barn när de får chansen att räkna upp allt levande de känner till? Hur ser de på världen runt omkring sig? Och hur använder de språket för att kategorisera vad de ser?

    I en argentinsk-amerikansk studie fick femåringar från tre olika miljöer i Argentina räkna upp allt de kände till som var levande. Deltagarna var spansktalande stadsbor, spansktalande landsbygdsbor och wichítalande glesbygdsbor bosatta i regnskogen Chaco. Wichí är ett matacospråk som talas av en knapp promille av Argentinas cirka 42 miljoner invånare. Som jämförelse testades även amerikanska barn.

    Samtliga grupper nämnde betydligt fler djur än växter. Stadsbarnen räknade upp många exotiska djur som de läst om eller sett på tv. Landsbygdsbarnen gav exempel på djur som fanns på gårdarna och i naturen. Barnen bosatta i regnskogen, där kontakterna med omvärlden är få och tv-tittandet obefintligt, nämnde djur som förekom i närområdet. De talade också om djur och växter med stor språklig precision, vilket enligt forskarna understryker den kulturella betydelse som de har för barnen.

    Oavsett bostadsort hade femåringarna liknande sätt att kategorisera de fenomen som de räknade upp. Orden de använde för att beskriva djur, växter och annat återspeglade barnens hemmiljö.

    Anders

    0 kommentarer
  • Att gestikulera med händerna underlättar inte bara mottagarens förståelse av det som sägs. Gesterna bidrar också till utvecklingen av talarens språk, inlärning och kognition. Det är slutsatsen i en amerikansk forskarstudie publicerad i tidskriften Philosophical Transactions of the Royal Society B.

    Susan Goldin-Meadow, professor i psykologi vid universitetet i Chicago, har under många år specialiserat sig på gesternas betydelse för språkinlärning. I sin forskning har hon bland annat kunnat visa att användningen av gester underlättar förståelse för matematik. Gester är ett flexibelt sätt att kommunicera – och gester kan användas både för att stödja talat språk och som ett självständigt språk.

    I den nya studien har hon undersökt gesternas betydelse för språkinlärningen hos hörande och döva barn. De hörande barnen använde ofta gester för att säga saker som de ännu inte riktigt kunde förmedla med talat språk. Barnen förstod alltså vad de ville förmedla innan de kunde uttrycka det med hjälp av enbart tal.

    De döva barnens inlärning visade samma mönster. De kombinerade gester med American sign language, det största teckenspråket i USA, som de lärt sig av föräldrarna. På samma sätt som hos hörande bidrog alltså gester med dimensioner som saknades i teckenspråket.

    Anders

    0 kommentarer

Sidor

Annons

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg