Prenumerera på bloggen
  • Att ordet tjejsamla fanns med på Språkrådets nyordslista fick kritik eftersom det ansågs utgå från en manlig norm – där mannen bara samlar ägnar sig kvinnan förstrött åt mindre engagerat tjejsamlande.

    Det går att se tjejsamla som ett uttryck för att det kvinnor gör är avvikande och inte lika seriöst eller värdefullt som det män sysslar med. Men det går också att se tjejsamla som ett annat sätt att samla, att någon "nöjer sig med några stycken av det man samlar på", som det heter i Språkrådets definition av ordet. Är det sämre att tjejsamla än att samla? Det avgör det sammanhang ordet används i.

    En vanlig missuppfattning om de ord som tas upp i Språkrådets nyordslista eller i den nyordsspalt som finns i varje nummer av Språktidningen är att det är ord som därmed har fått ett slags okejstämpel. I och med publiceringen har de blivit godkända som riktiga ord.

    Så är det inte. Det rör sig om nya ord, relativt färska ord som ökar i användning eller "gamla" ord som får en ny betydelse. Det är inte en uppmaning att börja använda dem. De har snappats upp för att det redan finns personer som använder dem.

    Samtidigt är det naturligt att det uppstår frågetecken kring det urval som görs av Språkrådet. Det är en myndighet som ägnar sig åt att ge just språkråd, bland annat genom regelsamlingen Svenska skrivregler. Men en annan uppgift är att följa och dokumentera den språkliga utvecklingen.

    Dessa uppdrag går inte alltid hand i hand. Ett ord på förra årets nyordslista var facerape, ett ord som är knepigt ur språkvårdssynpunkt. Uttalet stämmer nämligen inte riktigt överens med svensk stavning och att böja verbet, exempelvis facerapade eller facerapeade, känns inte rätt. Alltfler väljer därför på eget initiativ att skriva fejsrejp. Då fungerar ordet bättre i svenskan på samma sätt som dejt i stället för date och mejl i stället för mail, de stavningar som Språkrådet rekommenderar.

    De könsroller som finns i samhället återfinns också i svenskan. I Svenska Akademiens ordbok finns exempelvis hon enbart som en formvariant av han (se Språktidningen 5/2009).

    Svenskan är full av ord och uttryck som kan uppfattas som kränkande och nedvärderande. Kritik mot att ta upp sådana ord har inte bara riktats mot Språkrådet, utan även Svenska Akademien. I förordet till den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista skriver redaktionen:

    "Det förekommer också att människor skriver till redaktionen eller till Svenska Akademien med begäran att vissa ord skall strykas såsom anstötliga på det ena eller andra viset. Det sker i den outtalade föreställningen att en sådan åtgärd på något sätt skulle utplåna dessa ord ur språket. Sådan makt har inte denna ordlista och är den inte avsedd att ha."

    Samtidigt är det svårt att inte se SAOL som en språklig maktfaktor. Hit vänder sig, inte minst i dessa Wordfeud-tider, hundratusentals svensktalande för att bland annat få svar på frågor om hur ord stavas eller om de "finns".

    SAOL utgör i dag normen för stavning och böjning av svenska ord. Däremot innebär inte urvalet att endast dessa ord är riktig eller god svenska. Det svenska språkets ordförråd är i teorin oändligt – vi kan i evighet bilda fantasiord som krokodilfotbollströja, sunkbeställa och frimurarjävig även om behovet av dessa ord kanske är begränsat. I SAOL återfinns enbart ord som är förhållandevis vanliga och har spridning i allmänspråket.

    På samma sätt är det naturligt att också Språkrådet är en maktfaktor, även om det kanske inte är något rådet eftersträvar i nyordsarbetet. Det ligger nära till hands att en myndighet vars uppgift är att ge språkråd också uppfattas som en instans som formellt godkänner ord. I Svenska Dagbladet ställs exempelvis frågan om tjejkast också är "ett ord som kommer från er".

    En skillnad mellan SAOL och nyordsarbetet är att de ord som återfinns i SAOL har använts under en viss tid och i en viss omfattning. Eftersom nyorden är färskare är det naturligt att de är mindre spridda. Och det kan räcka med ett enda belägg för att platsa på nyordslistan. Det gäller tjejsamla men också inskickade ord som vavva ('att vara hemma från jobbet med en nyfödd valp'). Just detta har många kritiker reagerat på – att lyfta fram ett så sällsynt ord som tjejsamla kan ses som att ge det större uppmärksamhet än det förtjänar.

    I höstas tog vi upp verbet tjejlyssna i Språktidningen. Ordet används främst på bloggar men förekommer också i begränsad utsträckning i pressen. Tjejlyssna betyder 'lyssna på en låt om och om igen under en längre tid', och kan möjligen härledas till intensiva känslor för en idol som gör att en viss låt får gå på repeat i oändlighet.

    Är det då sämre att tjejlyssna än att lyssna? Nja, det är snarare ett mer specifikt sätt att lyssna. Återigen är det sammanhanget som får avgöra. Något som är intressant är att tjej har en annan betydelse i tjejlyssna än i tjejsamlaTjejlyssnaren lyssnar intensivt, tjejsamlaren samlar inte intensivt.

    Ska ord som återspeglar de könsroller som finns i samhället inte lyftas fram för att undvika risken att de bidrar till att befästa dessa attityder? Det är en rimlig ståndpunkt, men för nyordssamlare och språkvetare är den problematisk. Nyorden är ett sätt att försöka fånga språkutvecklingen och beskriva den svenska som talas i dag, inte som den borde talas. Därför är alla språkliga nyheter intressanta – även om de, som tjejsamla, förekommer i ytterst begränsad utsträckning, eller, som facerape, står i konflikt med språkvårdens rekommendationer.

    Här skriver Birgitta Lindgren, Språkrådets nyordsredaktör, om varför tjejsamla är intressant ur ett ordbildningsperspektiv.

    Anders

    6 kommentarer
  • Rosetog blev årets ord i Norge. I Danmark bjöd nyordslistan på grøntsagscoach och nettogeneration. I mellandagarna presenteras Språkrådets nyordslista i ett specialnummer av Språktidningen som dessutom innehåller artiklar om bland annat pundartugg, isländska krisord och 26 sidor språkpyssel.

    Språktidningens redaktion tar nu julledigt och bloggen är tillbaka efter helgerna. Men missa inte det fullmatade nyordsnumret!

    God helg och gott nytt år!

    Anders, Maria och Patrik

    Uppdatering: Här hittar du nyordslistan och här Birgitta Lindgrens nyordskrönika.

    4 kommentarer
  • Moderna människor behöver moderna ord. I Dansk Sprognævns lista över årets nyord finns facebookdepression, egotid, grøntsagscoach och citysumer ('en person som älskar produkter med anknytning till storstaden', bildat av city och consumer). Under 2011 har det också talats mycket om strålingsflygting ('strålningsflykting från kärnkraftsolyckan i Japan'), arabisk forår ('arabisk vår') och, när förhoppningarna om mer demokrati och frihet grusades på sina håll, arabisk efterår ('arabisk höst').

    Liksom i Språkrådets nyordslista, som presenteras i det specialnummer av Språktidningen som kommer ut i mellandagarna, har inte alla ord som Dansk Sprognævn tar upp gjort sitt intåg i danskan under året. Nämnden nämner även ord som belagts tidigare men använts i större utsträckning under 2011. Där återfinns bland annat fedtskat, europagt och cupcake.

    Två ord från förknippade med ungdomligt språk tar också plats på listan, omg (initialförkortning för oh my god) och episk (i betydelsen 'storslagen, storartad').

    Några personliga favoriter från nyordslistan är nettogeneration ('människor som bara agerar politiskt när det betalar sig'), løvfaldssommer ('brittsommar') och dystermule ('pessimist').

    Anders

    2 kommentarer
  • Fåglar, valar och apor tillhör de djur som har något som går att likna vid dialekter. Precis som för människan utvecklas och påverkas deras kommunikationsförmåga av närmiljön. En studie publicerad i BMC Evolutional Biology visar att apor av arten Campbells markatta snappar upp läten av varandra, och därmed utvecklar gemensamma språkdrag.

    Campbells markatta tillhör enligt tidigare forskning de arter i djurriket som har den mest avancerade kommunikationsförmågan. De tros bland annat kunna ändra betydelsen av läten genom att lägga till nya språkljud.

    Forskare har nu studerat grupper av Campbells markatta i en nationalpark i Elfenbenskusten. De observerade markattornas beteende, analyserade deras släktskap med hjälp av DNA och spelade in all kommunikation.

    Primaterna tros vara födda med ett visst register av ljud och läten, men dessa kan förändras beroende på miljö. Forskarna kan nu visa att grunderna i markattornas kommunikationsförmåga beror på genetiska faktorer. Ljud som används för att ta kontakt med andra i samma grupp utvecklas dock i en gemensam riktning, och beror därför inte bara på de genetiska faktorerna. I stället visar dessa ljud att Campbells markatta skaffar sig något som kan liknas vid gruppspråk eller dialekter, där liknande läten snarare signalerar grupptillhörighet än genetiskt släktskap.

    Anders

    Foto: Agathe Laurence

    0 kommentarer
  • Nyord säger ofta mycket om tiden vi lever i. Förra året utsåg norska Språkrådet askefast/oskefast till årets ord. Även i Sverige gjorde Eyjafjallajökulls utbrott avtryck i Språkrådets nyordslista, där bland annat askmoln, inaskad och askänka fanns med.

    I år är det terrorn som har präglat det norska samhällsklimatet. Massakern på Utøya och bombdådet i Oslo krävde 77 människors liv. Efter attentaten visade befolkningen sin avsky inför våldet och sin sorg över dödsoffren genom rosetog ('roståg'), där rosorna lika mycket symboliserade en förhoppning om en mer kärleksfull framtid som en hedersbetygelse åt offren.

    Språkrådet skriver i en motivering till valet att rosetog kanske inte kommer att leva kvar i allmänspråket, men att det kommer att leva vidare i skildringarna av sommarens terrordåd.

    Händelserna riktade strålkastarljuset mot de högerextrema miljöer Anders Behring Breivik rört sig i på nätet. Ett annat ord som Språkrådet lyfter fram är kontrajihadisme ('kontrajihadism'), en rörelse som Anders Behring Breivik själv såg sig som en del av.

    Andra ord Språkrådet tar upp påminner om att det inte bara finns ett nära släktskap mellan de svenska och norska språken, utan också att vi ofta talar om samma saker på liknande sätt. Språkrådet nämner exempelvis nettbrett ('surfplatta'), sjasminrevolusjon ('jasminrevolution') och eurokrise ('eurokris'). En företeelse har dock drabbat Norge betydligt hårdare än Sverige – smørkrisen ('smörkrisen').

    Anders

    Foto: Henrik Lied

    0 kommentarer
  • Lådvin, jordnötter, snittar och visning av en utställning behöver inte vara synonymt med vernissage. Om det är sista i stället för första visningsdagen som firas kan det hållas en finissage.

    Vernissage är ett ord inlånat från franskan. Ordet är bildat till verbet vernis ('fernissa'), och syftar på att de gäster som bjöds in till förhandsvisningen fick se konstverken i samband med att de fernissades inför utställningen.

    Finissage kallas i stället festligheter i anslutning till den sista utställningsdagen. Ordet är inte pinfärskt i svenskan. Det första pressbelägget är från 2001, och användningen tycks långsamt klättra uppåt. I Västerbottens-Kuriren går det att läsa om hur Bildmuseet i Umeå nyligen bjöd in till finissage innan det var dags att bomma igen för en flytt till nya lokaler.

    Eftersom vernissage har en så stark koppling till just premiärvisningen verkar det finnas ett behov av att hitta andra ord för andra specialvisningar. Ett annat sådant är midissage, som äger rum mitt emellan första och sista utställningsdagen. År 2007 bjöd Konsthall C i Hökarängen in till en midissage.

    Intressant är att finissage i franskan motsvaras av dévernissage. Det är dock inte bara i svenskan som franskans fin ('slut') sammansatts med vernissage. Ordet finissage förekommer även i bland annat tyskan och nederländskan.

    Anders

    0 kommentarer
  • På tisdag tar professor Tomas Riad plats i Svenska Akademien. I samband med att han formellt väljs in under den årliga högtidssammankomsten håller han sitt inträdestal om sin företrädare på stol nummer sex, författaren Birgitta Trotzig.

    För första gången direktsänds sammankomsten i tv. Sändningen från Börshuset i Stockholm börjar klockan 16.45 på tisdagen i SVT:s Kunskapskanalen.

    Den som har svårt att hålla sig kan under tiden förbereda sig genom att läsa Tomas Riads artikel Börk börk börk. Ehula hule de chokolad muus publicerad i Språktidningen 2/2008 eller färska intervjuer med honom i Expressen, Svenska Dagbladet och – återigen – Expressen.

    Anders

    0 kommentarer
  • Barn ser ofta språket som viktigare än etnisk bakgrund för att bestämma en persons identitet. Där femåringar i regel tror att kunskaper i ett visst språk är medfödda förstår tioåringar att människor kan lära sig nya språk men inte byta etnisk bakgrund. Det visar en studie vid universitetet i Chicago.

    Forskarna lät testpersonerna, barn i femårsåldern respektive tioårsåldern, studera bilder med tillhörande pratbubblor på tre personer. Den första bilden visade ett barn som i pratbubblan talade ett visst språk, som till exempel engelska. Därefter skulle de svara på hur barnet skulle se ut i vuxen ålder genom att välja mellan två olika bilder på äldre personer. Den ena bilden kunde exempelvis föreställa en person med samma etnisk bakgrund men som i pratbubblan talade ett annat språk, och en med annan etnisk bakgrund som talade samma språk.

    De yngsta parade ofta ihop bilderna efter vilket språk som talades. Om testpersonerna till exempel fick titta på en färgad engelsktalande flicka på den första bilden valde de i regel att matcha den med en engelsktalande kvinna med annan etnisk bakgrund. De äldre kopplade däremot ihop flickan på den första bilden med ett fotografi av en kvinna med samma etniska bakgrund men med ett annat språk än engelska i pratbubblan.

    Resultaten visar enligt forskarna att de yngsta barnen ser språket som något oföränderligt och medfött på samma sätt som hudfärgen. Förmodligen minns inte femåringarna att de själva en gång lärde sig ett språk.

    De äldre barnen har däremot förstått att människor kan lära sig nya språk och byta huvudspråk, som vid en flytt till ett annat land eller en annan region.

    Ett anmärkningsvärt resultat är att färgade barn i större utsträckning inser att hudfärgen följer med bäraren. Det beror enligt forskarna sannolikt på att de lärt sig att etnisk bakgrund har betydelse. Minoritetsgrupper har nämligen ofta större medvetenhet om fördomar kopplade till hudfärg.

    Anders

    Illustration: Katherine Kinzler och Jocelyn Dautel

    0 kommentarer
  • Det var en liten ändring i Alice Tegnérs sång om sockerbagaren som orsakade mest läsarreaktioner efter att Aftonbladets Helena Utter besökt förskolan Egalia i Stockholm. Där försöker personalen undvika uppdelningar i manligt och kvinnligt. I sången ersattes han med hen: En sockerbagare hen bor i staden.

    Pronomen är slitstarka saker i svenskan. Det dräller av nya substantiv, verb och adjektiv, medan personliga pronomen närmast tycks vara språkets motsvarighet till urberget. Det är en stabil ordklass där få förändringar äger rum.

    Men kanske är det dags nu. Hen har lanserats som ett könsneutralt pronomen. Hittills har genomslaget varit begränsat. Tidskriften Ful använder sedan flera år tillbaka hen i stället för han och hon, och efter nyår kommer den första barnboken där hen är genomgående. Olika förlag har tidigare gett ut böcker där huvudpersonerns kön inte framgått. Men Kivi & monsterhund, som är skriven av Jesper Lundqvist och illustrerad av Bettina Johansson, är enligt egen utsago den första barnboken som konsekvent använder ett språk som "inte är kopplat till vad vi har mellan benen".

    Jesper Lundqvist säger i ett pressmeddelande att det varit befriande att skriva hen:

    "Varje gång man skriver 'han' eller 'hon' får man ett kulturhistoriskt bagage att förhålla sig till; medvetet eller omedvetet måste man möta upp eller bemöta sina egna och andras bilder, tyckanden, fördomar och generaliseringar om manligt/kvinnligt och pojkigt/flickigt. Det är jätteskönt att slippa den biten."

    I Språktidningen 3/2007 säger Karin Milles, språkforskare vid Södertörns högskola, att det är svårt att säga något bestämt om hens framtid. Men om rörelsen för ett neutralt pronomen är tillräckligt stark kan hen få ett bredare genomslag:

    "Jag tror att det beror på vad som händer med genusdebatten framöver. Om femtio år kan vi ha ett fullt genomslag för hen, eller så använder alla den som neutralt pronomen."

    Anders

    3 kommentarer
  • Att döma av tidningarnas löpsedlar finns det ett stort intresse för väder. Men rubriker om annalkande lagomväder lockar knappast några lösnummerköpare, så det gäller att dramatisera vädret för att väcka nyfikenhet. Förra vintern talades det om snömonster, snösmocka och snökanon. I somras fick läsarna stifta bekantskap med både ryssvärme och tyskvärme.

    Ett begrepp som har ökat i användning under hösten är svarthalka, ett tunt istäcke på vägbanan som är förrädiskt eftersom det inte syns på håll. I förra veckan varnade meteorologen Pererik Åberg i Aktuellt för just svarthalka, "sådan som inte syns".

    Svarthalka är dock ett ord med historia. Det första pressbelägget finns i en TT-artikel från 1999 där Ulf Brüde, statistiker på Väg- och transportforskningsinstitutet, berättar att bilisterna "har tre svåra månader framför [sig] med svarthalka, modd och snö". Sedan dess har svarthalkan brett ut sig i allt större utsträckning – åtminstone i medierna.

    I Aftonbladet beskrivs svarthalka år 2006 som "en dödsfälla" och i Expressen i år kallas den ett "lite lurigt" fenomen. Enligt Wikipedia är svarthalka synonymt med blixthalka och ishalka, men en skillnad är att svarthalkan alltid är svår att upptäcka, medan blixthalka kan uppstå på is och snö och därmed kan vara lättare att få syn på.

    Däremot är svarthalka synonymt med svartis, ett ord belagt redan år 1909 i Gustaf Ullmans novell En flickas ära. Där talas det om "ögon, så mulet mörknade ... som blank svartis en molnig vinterdag". I Svenska Akademiens ordbok definieras svartis som ett "svartaktigt isskikt o. d. (som ofta är svårt att upptäcka)."

    Anders

    0 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg