Prenumerera på bloggen
  • År 2006 var den isländska banken Kaupþing på väg att bli en nordisk maktfaktor. Den enorma expansionen blev föremål för en granskning i den danska tidningen Ekstra Bladet. Det tidningen grävde fram gav en allt annat än smickrande bild av verksamheten. Dels fanns farhågor om att banken genom tillväxten i Danmark tagit sig vatten över huvudet, dels fanns kopplingar till skatteparadis och ytterst tveksamma affärsmän från Ryssland. Kaupþing påstods dessutom tvätta pengar åt den ryska maffian.

    Kaupþing vände sig först till Pressenævnet. När artiklarna friades där valde banken i stället att stämma Ekstra Bladet i London.

    I den danska tidningens nätupplaga var artiklar om den isländska banken tillgängliga för brittiska läsare, något som var tillräckligt för att domstolen skulle ta upp förtalsmålet. Tvisten slutade med en förlikning där Ekstra Bladet fick stå för Kaupþings advokatkostnader, ett skadestånd av okänd storlek samt publicera en ursäkt som skulle ligga ute på hemsidan i en månads tid.

     Ekstra Bladet förlikade för att inte kostnaderna skulle bli ännu större. Den egna notan för advokatarvoden översteg redan 10 miljoner kronor.

    Om innehållet i artiklarna var korrekt hade mindre betydelse. I England och Wales, där förtalslagstiftningen är mycket generös, är det snarare själva kränkningen än sanningshalten som står i fokus. Kaupþing utnyttjade detta för att få en ursäkt och viss ekonomisk kompensation.

    Men nu vill EU stoppa förtalsturismen (efter engelskans libel tourism).    DetDet ska ske genom ett förslag från Europaparlamentarikern Cecilia Wikström, som går ut på att förtal ska prövas i det land där utgivningen ägde rum. Den som känner sig förtalad i ett EU-land ska inte längre kunna vända sig till ett annat EU-land för att där kunna utnyttja en mer generös lagstiftning. Kaupþing hade därmed inte kunnat inleda en process i London.

    I ett blogginlägg välkomnar Expressens chefredaktör Thomas Mattsson förslaget som kan göra förtalsturism till historia. Även Medievärlden skriver om planerna. Det första belägget för förtalsturism i svensk press är från 2010.

    Anders

    0 kommentarer
  • På Åland har en ortnamnsdispyt gått så långt att landskapsregeringen överväger att anmäla Lantmäteriverket till den finska justitiekanslern. Anledningen: Landskapsregeringen kräver att alla finskspråkiga ortnamn i det enspråkigt svenska landskapet ska försvinna från myndighetens kartor.

    Ortnamnsdispyten började för ett år sedan. Vid ett möte mellan landskapsregeringen och Lantmäteriverket krävde de åländska politikerna att alla finskspråkiga ortnamn, som Ahvenanmaa ('Åland') och Maarianhamina ('Mariehamn'), skulle tas bort ur myndighetens register. De krävde dessutom att Ålands enspråkiga status och självstyre skulle framgå i alla de kartor som Lantmäteriverket tar fram.

    Branschorganisationen Ålands näringsliv har gett sig in i tvisten genom att JO-anmäla myndigheten, och anser dessutom att Ålands varumärke har skadats av att finskspråkiga ortnamn förekommer i Lantmäteriverkets kartor.

    Motivet är att Åland enligt själstyrelse- och grundlagen är enspråkigt svenskt. De finskspråkiga namnen står enligt landskapsregeringen därför i strid med lagen. Det finns heller ingen historisk hävd för namn på något annat språk än svenska.

    Lantmäteriverket har i flera omgångar nobbat landskapsregeringens krav. I det senaste svaret stödjer sig myndigheten på ett utlåtande från Institutet för de inhemska språken, som inte anser att Lantmäteriverkets sätt att hantera kartor och register behöver ändras.

    Ortnamnstvisten diskuterades nyligen i lagtinget. Lantrådet Camilla Gunell sade enligt Nya Åland att landskapsregeringen tänker driva frågan så långt det går:

    Landskapsregeringen avser bemöta svaret i syfte att uppnå en ändring. Om inte det leder till ändrad inställning från lantmäteriverkets sida tas frågan upp på politisk nivå. Landskapsregeringen avser inhämta utlåtanden från Ålandsdelegationen och möjligen också från justitiekanslern.

    Kanske säger Nya Ålands aprilskämt en hel del om de stämningar som namnstriden väcker. I ett mystiskt brev framgår att Finland kommit överens med Ryssland om att byta Åland mot Hogland. Finland blir kvitt "missnöjda och bråkiga ålänningar" samtidigt som landet får tillbaka den ö som Finland förlorade till Ryssland under fortsättningskriget.

    Och hur blir det då med ortnamnen? Den frågan får i aprilskämtet en radikal lösning. Vladimir Putin får nämligen lov att byta ut alla ortnamn till ryska.

    Anders

    0 kommentarer
  • Språkrådet har lagt beslag på 27 500 ord. Det påstår en språkforskare som nu JO-anmäler myndigheten. Forskaren hävdar att Språkrådet ägnar sig åt häleriverksamhet och upphovsrättsintrång. Men chefen Lena Ekberg tillbakavisar alla anklagelser. Och forskarens tidigare chef säger att det rör sig om en fejd som pågått i många år.

    En anmälan av ovanlig natur landade i går på Justitieombudsmannens bord. En forskare hävdar att Språkrådet är delaktigt i en stöld av en databas omfattande 27 500 ord på meänkieli. Forskaren anser att samlingen är privat och att Språkrådet därför ägnar sig åt häleri och upphovsrättsbrott.

    Språkrådet drogs in i fejden år 2008. Forskaren hade då vänt sig till Statens kulturråd för att få medel till att ge ut trespråkiga ordböcker, på meänkieli, svenska och finska. Språkrådets expert fick i uppgift att bedöma forskarens ansökan. Den fick en hel del kritik och forskaren blev senare utan bidrag. Samma år tilldelades i stället en annan forskare medel från Statens kulturråd för att ge ut meänkieliordböcker.

    Den forskare som fick bidrag var under flera års tid chef åt just den forskare som nu anser sig ha blivit bestulen. Inom ramarna för ett universitetsprojekt samlade den anmälande forskaren in omkring 72 000 nordfinska ord. Och det är här som fejden har sin upprinnelse.

    Forskaren påstår att innehållet i databasen var privat egendom. Forskaren arbetade inte bara med projektet vid universitetet, utan skriver i anmälan till JO att även 6 000 ideella arbetstimmar vikts åt sammanställningen.

    Mannens tidigare chef ger en annan bild av innehållet i databasen. Chefen skriver i en inlaga i februari i år att insamlandet av ord var ett grupparbete där många andra forskare och frivilliga var delaktiga. Det råder enligt chefen inga tvivel om att dessa personer bidrog med avgörande kunskaper och stora insatser. Forskaren fick också tillgång till material som samlats in av andra under flera års tid. Chefen anser därför att forskaren omöjligen kan ha ensam upphovsrätt till innehållet i databasen.

    Forskaren utförde dessutom arbetet som anställd vid universitetet. När det skar sig mellan de inblandade ska forskaren även ha raderat innehållet på en annan databas sedan forskaren inte fråntagits lösenordet efter att ha slutat.

    Forskaren hävdar att chefen år 2007 genom hot tvingade till sig delar av databasen, närmare bestämt 27 500 ord. Dessa ska enligt forskaren utgöra grunden för den ordbok som den tidigare chefen fått bidrag från Statens kulturråd och Institutet för språk och folkminnen för att sammanställa.

    Chefen tillbakavisar även detta. Eftersom ordböckerna ännu inte utkommit och underlaget förvaras vid ett norskt universitet kan forskaren omöjligen veta exakt hur dessa kommer att se ut. Materialet är nämligen inte tillgängligt för andra än de som arbetar med det.

    Lena Ekberg, chef för Språkrådet, säger att myndigheten dragits in i en långvarig konflikt. Hon tillbakavisar alla påståenden om att Språkrådet skulle ha ägnat sig åt häleri och upphovsrättsbrott. Det myndigheten har gjort är att på begäran från Statens kulturråd skriva utlåtanden om ansökningar från forskare och senare gått in med ekonomiskt stöd till ordboksprojektet. Databasen har aldrig varit under Språkrådets kontroll.

    – Vi har inget med det att göra på det sättet, säger hon.

    Anders

    0 kommentarer
  • – Högläsning är viktigt för alla – från de allra minsta till de äldsta. Hos barnet bygger det upp ordförrådet och hjälper barnet att förstå hur skriftspråket fungerar. Dessutom väcker det nyfikenhet och läslust. Men även hos äldre människor fyller högläsning en funktion. Genom att läsa gamla favoriter har man lyckats nå människor som man trodde var okontaktbara.

    Det anser Mats Myrberg, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet som forskat om läs- och skrivsvårigheter. Tillsammans med pedagoger, författare och personer verksamma inom barnkultur deltog han vid Läsrörelsens debatt om högläsning som hölls på Junibacken på tisdagen.

    Moderatorn Sharon Jàma hade fullt upp med att tygla den livliga debatten, som stundtals gled in på sidospår som sambandet mellan läsning och klass samt digitala medier. Den senare frågan var det som väckte starkast känslor på scenen. När Behrang Miri, konstnärlig ledare för barn- och ungdomsverksamheten på Kulturhuset, lovordade läsappar, som han ansåg var lika bra för barnets språkutveckling som böcker, fick han mothugg av professorn. Med forskningen i ryggen hävdade Mats Myrberg att små barn utvecklar sitt språk näsa mot näsa med en förälder och inte via en skärm.

    Kvällens starkaste argument för att högläsning fungerar stod dock Elisabeth Reslegård, en av initiativtagarna till Läsrörelsen för. Vid avtackningen berättade hon om sin egen son som lärt sig läsa först vid 15 års ålder, men som tack vare högläsning lyckades knäcka koden för läsning och lärde sig engelska på köpet.

    Helén

    2 kommentarer
  • I mars avled Wilson "Tiny" Deacon. 86-åringen var den sista att behärska språket holikachuk flytande. Kvar finns bara några enstaka talare spridda över Alaska.

    Holikachuk var en by vid floden Innoko. Språket betraktades som utrotningshotat redan under 1840-talet, men det dröjde ända till 1960-talet innan de första försöken att kartlägga det tog fart. Forskarnas intresse sammanföll dock med att byn övergavs och de flesta talarna flyttade till Grayling vid floden Yukon. Denna resa gjorde bland annat Wilson "Tiny" Deacon.

    Att språket år 1961 fick namnet holikachuk var därför något av en slump. Hade lingvisten Michael Krauss, som då arbetade med holikachuk, kommit ett år senare hade han förmodligen kallat språket innoko i stället.

    Flytten gjorde att många holikachuktalare började använda grannspråken koyukon och deg xinag i stället. Så småningom blev också engelskan allt viktigare.

    Alla Holikachukbor hamnade dock inte i Grayling – vissa flyttade i stället till bland annat Cantwell och Anchorage. Det innebär att några enstaka talare av holikachuk alltjämt finns kvar, men ingen som behärskar språket flytande längre.

    Julie Raymond-Yakoubian, forskare vid University of Alaska Fairbanks, berättar i Indian Country Today Media Network att Wilson "Tiny" Deacon trots flytten från Holikachuk identifierade sig med platsen och levnadssättet. För universitetet var han den kanske viktigaste personen när det gällde att kartlägga både kulturen och språket i Holikachuk. År 1978 publicerade forskare vid universitetet den hittills enda någorlunda utförliga ordlistan över språket. Den omfattar 63 sidor.

    Holikachuk ingår i familjen athabaskiska språk. Det är en språkfamilj med spridning från Alaska och Kanada i nordväst till USA:s gränstrakter mot Mexiko i söder.

    Holikachuk är också släkt med eyak, vars sista modersmålstalare, Marie Smith Jones, avled år 2008. Försök att återuppväcka det språket pågår dock under ledning av Michael Krauss och den franske entusiasten Guillaume Leduey. Då eyak ännu inte har några modersmålstalare klassas det alltjämt som utdött.

    Här kan du läsa mer om eyak och här mer om språkdöd.

    Anders

    0 kommentarer
  • Förra helgen gick Chelsea vidare till final i FA-cupen efter att ha besegrat Londonrivalen Tottenham med 5–1. Eftersnacket präglades av hur det gick till när Juan Mata gjorde 2–0. Tv-repriserna avslöjade nämligen att domaren dömde mål trots att bollen aldrig var över mållinjen. Ett sådant mål kallas spökmål (efter engelskans ghost goal eller phantom goal).

    Historiens kanske mest kända spökmål inträffade under VM-finalen 1966 mellan England och Västtyskland. Att Geoff Hurst vid ställningen 2–2 i förlängningen sköt bollen i ribban är obestridligt. Men om bollen, när den studsade ned, passerade mållinjen eller inte har varit en het diskussion i snart 50 år.

    I svensk press används ordet spökmål första gången av Robert Börjesson i Expressen år 2008. Efter domarmissen i matchen mellan Chelsea och Tottenham förra helgen beskrev han i Expressen åter fenomenet som ett spökmål. Samma benämning användes även i Aftonbladet om Juan Matas fullträff.

    I Nerikes Allehanda berättas om en annan typ av spökmål. I en bandymatch mellan Örebro och Falun förra året dömde domaren mål trots att målburen var ur position. Örebro, som fick målet emot sig, menade att skottet hade gått över ribban om målet hade varit på plats. Den gången fångades inte fullträffen på bild. Det är därmed oklart om det faktiskt rörde sig om ett spökmål eller ett vanligt mål.

    Anders

    1 kommentarer
  • En kvinna bosatt i den österrikiska byn Fucking har fått nog och satt upp en egen skylt med stavningen Fugging. Men det befintliga Fugging – som bytte bort Fucking på 1800-talet – tycker att Fucking borde ignorera att vissa besökare gör sig lustiga över namnet.

    Att ortnamn väcker heta känslor är ingen nyhet. I Språktidningen 4/10 skriver Thomas Fahlander om turerna kring kvarteret Negern, Fjuckby och Hunflen.

    I Fjuckby hade många invånare tröttnat på att orten blivit ett utflyktsmål för Uppsalastudenter som med kameran i högsta hugg ville förevigas vid vägskylten med ortnamnet. Men en omröstning som genomfördes år 2007 gav ingen majoritet för ett byte till Fjukeby.

    I Österrike började Fuckingborna under åren efter andra världskrigets slut irritera sig på amerikanska militärer stationerade i Tyskland som under permissioner körde över gränsen för att besöka orten.

    Somliga ortsbor tjänade en hacka på att börja sälja vykort och tröjor med Fuckingmotiv. Andra ledsnade snart på att skyltar innehållande ortnamnet Fucking ständigt blev ett byte för lättroade tjuvar och de ständiga busringningarna där rösten i den andra änden ville få bekräftat att den verkligen hamnat i Fucking.

    Ortnamnet Fucking tros härstamma från Adalbert von Vucckingen, som bodde i regionen på 1000-talet. Bosättningen tros ha grundats av adelsmannen Focko från Bayern redan på 500-talet.

    Fucking ligger i norra Österrike bara några kilometer från gränsen mot Tyskland. Den som vill besöka orten kan ta buss 2302 från Schärding eller Eggerding och kliva av i Unterfucking eller Oberfucking.

    I en annan del av Österrike finns en ort som i dag heter Fugging. Där ändrades stavningen långt innan skylttjuvar och soldater hann sätta kurs mot platsen. År 1195 omnämns dagens Fugging för första gången, och då som Fucking. Sedan dess har stavningen ändrats från Fuching till dagens Fugging.

    Andreas Dockner, borgmästare i Fugging, säger till ORF att ortnamnet är en riktig isbrytare. Varje gång han ska bokstavera Fugging brukar samtalspartnern fnissa och associera till Fucking. Men han tycker att Fuckingborna borde vara stolta över namnet.

    En av Fuckings 104 invånare delar inte den åsikten och fick i veckan nog av den oönskade uppmärksamheten. I stället monterade hon en egen ortnamnsskylt med stavningen Fugging, rapporterar ORF.

    För några år sedan lät borgmästaren Franz Meindl undersöka Fuckingbornas inställning till ortnamnet. Resultatet gav inte stöd för något namnbyte. Personer bosatta nära någon av Fuckingskyltarna var i regel mer positiva till en ändrad stavning, medan andra tyckte att det vore en onödig kostnad att byta ut alla vägmärken.

    Franz Meindl säger till APA att han efter nya påstötningar från lokalbefolkningen är öppen för en diskussion om ett namnbyte. Fuckingborna skulle dock knappast behöva oroa sig över kostnaderna för att avlägsna skyltarna – hela tretton stycken har stulits under de senaste åren.

    Anders

    0 kommentarer
  • Detta är ett inlägg i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati

    I sommar ska Kungsgatan i Stockholm bli bilfri på helgerna. Centerpartiet har föreslagit att paradgatan ska tillägnas fotgängare och cyklar varje helg under juni–augusti sommaren 2012.

    Genom att stänga av Kungsgatan blir det enligt Stockholmscentern plats för konserter, restaurangupplevelser, shopping, sport och andra nöjen mitt på gatan.

    Det låter ju toppen.

    Men nu kommer mothugg från oväntat håll: Språkförsvaret. Projektet kallas nämligen Open Streets Stockholm.

    Språkförsvaret är ett nätverk som arbetar för att stärka svenskans ställning mot engelskan. De har till exempel bedrivit kampanjer mot regeringens engelska e-postadresser och att svenska flygplatser kallats airport. Nu är de på krigsstigen mot Open Streets och kallar namnet enastående fantasilöst. Språkförsvaret tror att Stockholmscentern skäms för svenska språket och att man vill undergräva det.

    Markus Berensson, biträdande borgarrådssekreterare vid stadsmiljöroteln, försvarar namnet Open Streets med att det är ett vedertaget internationellt begrepp som beskriver det staden vill göra med Kungsgatan.

    Jag är själv inte särskilt upprörd över att svenska företeelser får engelska namn. Det finns ibland skäl för det. Däremot reagerar jag på Markus Berenssons uppfattning om vad som är vedertaget och bekant. Hade du hört talas om Open Streets? Skulle du kalla en bilfri Kungsgata för Open Street? För min del associerar jag open street till gamla motorvägar med fri fart, eller möjligen till mord som begås på just öppen gata.

    Det är inte ovanligt att vi använder främmande begrepp för att vi inte är riktigt säkra på vad vi vill säga. Då passar ett engelskt uttryck som handsken. Det händer också att vi använder engelska begrepp när vi är fullt medvetna om att de är luddiga för att det är just luddigheten vi vill åt. Vill kanske Stockholmscentern distansera sig från Vänsterpartiets krav på blifri innerstad. Då passar ett amerikanskt begrepp, associerat till bilimens förlovade land, mycket bättre.

    Med det sagt hoppas jag att Kungsgatan blir bilfri i sommar. Benämningen kommer i andra hand. Men om Stockholmcentern faktiskt vill bli förstådd: använd svenska!

    Jag lämnar nu över stafettpinnen till just Språkförsvaret.

    Patrik

    2 kommentarer
  • Inom det närmaste har språkintresserade två anledningar att besöka Göteborg. Den 4 maj anordnas den fjärde Grammatikfestivalen på Göteborgs universitet. Festivalen riktar sig till alla grammatikintresserade och årets program rymmer så väl korpusstudier som fotbollsverb.

    Språkligt värre blir det redan på torsdag då Stendahls reklambyrå bjuder in till årets Copybattle. Reglerna är enkla: Två tävlande, ett ord, tjugo sekunder. Skriv! Copywriter och alla andra med språket som verktyg är välkomna att ställa upp i vad som arrangörerna kallar ”en högst oseriös tävling med det skrivna ordet och en smula galenskap i centrum.”

    Helén

    0 kommentarer
  • Teckenspråk ska snart kunna översättas till text genom en app. Forskare vid universitetet i Aberdeen utvecklar just nu översättningsteknologi som ska utnyttja kameran i mobiltelefoner och datorer. Tekniken ska tas i bruk nästa år, rapporterar BBC.

    Förhoppningarna på den nya tekniken är stora. Projektet sker i samarbete med företaget Technabling och teckenspråkstalare.

    Ett av syftena är att bredda arbetsmarknaden för teckenspråkstalare. Ernesto Compatangelo, lektor i datavetenskap och grundare av Technabling, säger till BBC att tekniken möjliggör blixtsnabb översättning från teckenspråk till text:

    "Deras tecken översätts direkt till text som kan läsas av den person som de samtalar med. ... Målet är att utveckla en applikation – en app i smartmobiltermer – som är lättillgänglig och kan användas på olika enheter."

    Användarna har dessutom möjlighet att lägga till egna tecken i appens ordbok så att den kan skräddarsys efter individens vokabulär.

    Anders

    0 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg