Prenumerera på bloggen
  • Språkrådets nyordslista är alltid en pålitlig kioskvältare. Varje år skapar urvalet uppmärksamhet och diskussion. På Språktidningen har vi en grupp av flitiga språkspanare som tipsar om nyord. Precis som Språkrådets lista är ett urval av alla de ord som samlats in publiceras bara en bråkdel av de rapporterade nyorden i tidningen.

    Nyord fungerar ofta som historieskrivning i kondenserad form. På 1930-talet fick vi naziledare och tomatketchup, 1940-talet begåvade oss med nylonstrumpa och socialbidrag och på 1950-talet kom fiskpinne och jeans. Och 2000-talet var årtiondet för sopspanare och polyamori.

    Varje måndag kommer vi att bjuda på några rykande färska nyord här på bloggen. Tipsa gärna om dina favoriter och språkspaningar!

    Något facit till vilka ord som har framtiden för sig finns inte. Ibland kan urvalet av de nyord som presenteras av Språkrådet eller i Språktidningen få kritik – även om sådan uppmärksamhet kan ge en skjuts för en språklig nykomling är det ändå användarna som bestämmer.

    I varje ny upplaga av Svenska Akademiens ordlista försvinner omkring 5 000 ord för att ingen längre bryr sig tillräckligt mycket om dem. Och samma sak gäller omvänt – facerape gör förmodligen varken de Facebook-användare som fått sitt konto kapat eller språkvården glada (även om uppstickarstavningen fejsrejp kanske sticker något mindre i ögonen), men det är ändå ett begrepp som blivit alltmer etablerat.

    I den bemärkelsen är språket ytterst demokratiskt. SAOL är liksom nyordslistorna deskriptiva, vilket innebär att de beskriver vilka ord som används och inte vilka som borde användas. Om facerape används tillräckligt flitigt går det inte att blunda.

    Men det går naturligtvis att spekulera i att det kan ta längre tid för ett ord som milf, en initialförkortning för mother I'd like to fuck som enligt Wikipedia myntades inom porrindustrin, att få samma erkännande. Milf har i det tysta gjort en kometkarriär i pressen; år 2003 användes ordet för första gången i Expressen och tycks i dag vara så etablerat att Josefine Sundström i en krönika i Aftonbladet kan be tidningen Slitz att göra henne "till milf", utan att förklara begreppet.

    Även inom språket finns det dock de användare som har mer makt än andra. En minister som talar om skitår eller anställningsbarhet kan räkna med både språkligt och politiskt genomslag. När Anders Bagge, som ingår i tv-programmet Idols jury, i Svenska Dagbladet berättar att han vill bomullera in besk kritik mot deltagarnas prestationer (vilket möjligen även skulle skapa ett behov av att bomullera in öronen), har han en helt annan möjlighet till snabbt genomslag än den kaninägare som i ett blogginlägg berättar om hur favoritkaninen brukade flopsa på mattan, ett verb bildat till det ljud, flops, som hördes när kaninen sträckte ut tassarna.

    Såväl bomullera som flopsa har, i just de här bemärkelserna, i dagsläget en sökträff på Google var. Framtiden får utvisa om något av dem får fäste i språket på allvar. Men kom ihåg att det är vi själva som bestämmer.

    Anders

    0 kommentarer
  • Dagens gästbloggare är Siv Strömquist, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet. Inlägget är ett utdrag ur boken Vart är vart på väg (Norstedts).

     

    Ni har väl lagt märke till det nya modeordet? Ordet berättelse.

    Berättelser har funnits i alla kulturer i alla tider. Muntliga berättelser och så småningom skriftliga. Man kan säga att berättelsen är skönlitteraturens vagga.

    Men i modern tid är berättelse inte bara en litterär term. Med den franske filosofen Lyotards La condition postmoderne (1979) fick ordet nya dimensioner. Här handlar det om de stora historiefilosofierna, om ideologierna och systemen.

    Från att från början alltså ha varit en ganska snäv idéhistorisk term invaderar i dag ordet berättelse praktiskt taget alla samhällsområden. Näringslivet har sedan länge haft sina ”berättelser”: verksamhetsberättelsen, årsberättelsen, revisorernas berättelse etc. De här redogörelserna ligger långt från skönlitteraturens sagor och berättelser, kan man tycka. Men sedan 2000-talets början har en ny sorts berättande smugit sig in på företagen. Den amerikanska kommunikationstekniken corporate storytelling har blivit ett av marknadsföringens populäraste grepp. Med berättelser av olika slag bygger man varumärken och skapar mervärde.

    Inte minst modebranschen har hakat på trenden. I dag ska en lyckad catwalkvisning helst ackompanjeras av en emotionellt laddad berättelse, om exempelvis märkets eller modehusets legendariska grundare eller designer.

    Berättelsen säljer. Och pr-byråerna berättar. Oftast är berättelserna autentiska, ibland fiktiva. Oavsett vilket, är tanken att de ska skapa substans, ge djup och bakgrund till varumärket, visningen, föreställningen.

    Också inom politiken talar man i dag oupphörligt om den nödvändiga berättelsen. Om man förlorar eller vinner ett val verkar hänga på om man har en trovärdig berättelse eller inte. I de här sammanhangen får ordet berättelse ytterligare en dimension. Också den politiska berättelsen ska naturligtvis sälja. Men här handlar det om att sälja in de bärande idéerna, ideologin.

    Modeordet berättelse kan också användas på individnivå. Genom att berätta om sitt liv kan man komma åt sitt jag, sin identitet. Sådant berättande kan förstås användas terapeutiskt. Men det kan också utgöra avstamp för skapande verksamhet med utvidgad målgrupp. Det är påfallande många skönlitterära författare som under de senaste åren sett på sitt liv som en berättelse. En berättelse för offentligheten.

    Modeord karaktäriseras av att deras innehållspotential är stor. Något som tyvärr också ofta innebär att tydligheten blir lidande. Det ska bli spännande att se hur det går för ordet berättelse.

    Siv Strömquist

    0 kommentarer
  • Peter Englund tillkännagav just att årets Nobelpris går till Tomas Tranströmer. På redaktionen jublade vi. Och vi vet en till som jublar, det är Björn Ranelid. I en artikel i Språktidningen i år sade han:

    – Tomas Tranströmer är metaforernas världsmästare. Om jag så skriver i 25 år till, kommer jag knappt att nå honom till anklarna.

    Ja, Björn Ranelid, nu är det officiellt. Tomas Tranströmer är världsmästare.

    Patrik

    1 kommentarer
  • För tredje gången har riksdagsledamoten Kenneth Johansson lämnat in en motion om att älvdalskan ska erkännas som ett eget språk. För tredje gången kommer förslaget sannolikt att röstas ned. Centerpartisten har nämligen inte lyckats övertyga övriga alliansen om att älvdalskan bör få status som ett minoritetsspråk.

    Frågan om älvdalskan ska ses som ett eget språk blev högaktuell i samband med att Sverige år 2000 fick fem nationella minioritetsspråk: finska, samiska, meänkieli, romani chib och jiddisch. Älvdalskan lämnades utanför. Trots att den på pappret tycks uppfylla flera viktiga kriterier. Älvdalskan har funnits i Sverige i minst tre generationer och många talare vill själva att den ska ses som ett språk och inte som en dialekt.

    Det är här skon klämmer. Älvdalingarna må tala på ett sätt som får medelsvensson att förundras och förvirras. Om frågan enbart gällde språkliga skillnader vore det snarare mer logiskt att se danska och norska som svenska dialekter, än att se älvdalska som en svensk dialekt. I Språktidningen 6/2008 skriver Östen Dahl, professor i allmän språkvetenskap vid Stockholms universitet, att älvdalskans ordförråd vid en jämförelse ligger längre bort från svenskan än norskan.

    Nyligen fick även älvdalskan en modern grammatik skriven av Bengt Åkerberg, ett arbete som enligt Dalarnas Tidningar tagit femton år. I hemmet i Spånga håller Bengt Åkerberg även i undervisning i älvdalska. Eleverna får inte bara lära sig älvdalska, utan också skillnaden mellan älvdalska och bucksvenska, svenska med inblandning av våmhusmål.

    Våmhusmålet är visserligen likt älvdalska, men den ömsesidiga förståelsen är inte alltid hundraprocentig. Samma förhållanden gäller många andra mål som talas vid Siljan. Varje socken har sin språkliga särprägel, vilket gör det svårt att tala om något enhetligt språk. Frågan som riksdagspolitikerna måste ta ställning till blir därmed indirekt även den debatt som kan väntas dyka upp i kölvattnet av ett erkännande av älvdalskan. Talas minoritetsspråk även i Orsa, Mora och Sollerön?

    Kenneth Johansson motiverar behovet av ett erkännande med att älvdalskan är en del av det svenska kulturarvet som bör bevaras för kommande generationer. Det är också viktigt, skriver han, att barnen får rätt till undervisning på och i sitt eget språk.

    Ett erkännande av älvdalskan skulle inte bara öppna dörren för samma krav från andra delar av Dalarna. Varför i så fall inte fortsätta med gutamål eller jamska?

    Det brukar heta att ett språk är en dialekt med en armé och en flotta. Älvdalskan må vara svårbegriplig för en utomstående, men så länge älvdalingarna inte sjösätter planerna på en republik vid Siljans strand kommer politikerna sannolikt att blunda för kraven. Inte för att älvdalskan i sig inte skulle kunna betraktas som ett språk, utan för att Sverige snart skulle kunna bli ett land med hundratals minoritetsspråk. Sådant kostar pengar. Att de lokala målen har ett kulturellt värde är självklart. Men frågan är om riksdagspolitikerna är redo att börja värdesätta det även i kronor och ören.

    Anders

    3 kommentarer
  • Här på Språktidningens redaktion får vi ofta roliga och kluriga frågor från våra läsare. Ibland löser vi gåtan bums, ibland blir vi svarslösa och ibland kan vi åtminstone komma med en hygglig gissning. Den här läsarfrågan har vi inte lyckats knäcka men funnit en rimlig förklaring till. Kan du hjälpa oss? Vad är en trätältare?

     

    Någon gång på trettio- eller fyrtiotalet hörde jag min mor använda beteckningen trätältare om medlemmar i Jehovas vittnen. Jag har frågat många människor från olika delar av landet om de hört ordet, men ingen har känt igen det. Jag har också frågat medlemmar, men de ställer sig lika undrande. Ett par av dem sa att mycket har vi kallats, rutherfordianer bland annat, men inte trätältare. VI bodde på gränsen mellan Skåne och Halland i östra delen av Hallandsås. Både min mor och min far kom från sydligaste Halland i trakten av Hasslöv och Skottorp. Är det någon som hört det? Eller har jag missuppfattat?

    I Uppenbarelseboken talas det enligt Jehovas vittnens översättning om att 144 000 personer ska ges plats i himlen för att där tjäna Gud. Två av verserna lyder:

     

    Efter detta såga jag, och se, en stor skara, som ingen kunde räkna, ur alla nationer och stammar och folk och språk stod inför tronen och inför Lammet, klädda i långa vita dräkter; och det var palmkvistar i deras händer.

    ...

    Därför är de inför Guds tron; och de ägnar honom helig tjänst dag och natt i hans tempel; och han som sitter på tronen skall spänna ut sitt tält över dem.

    De som gjort sig förtjänta av en plats i himlen samlas alltså i ett tält. De bär med sig kvistar. Kanske är det upphovet till benämningen trätältare. Kanske är tältet som spänns ut över dem också av trä. Har du någon annan förklaring?

    Anders

    1 kommentarer
  • Account managercompliance officeraccounting managercontrollerass. storemanager och front end developer är några av de lediga jobb som i dag går att hitta i Platsbanken. Längre, mer specifika och engelskspråkiga yrkestitlar tycks vara en trend.

    Sara Pettersson, researchchef på rekryteringsföretaget Hammer och Hanborg, säger till Resumé i en artikel om titelhysteri att "kunderna efterfrågar t-shaped people, alltså rekryter som har en bred bas med en spetsig nisch". T-shaped people har blivit något av ett modebegrepp. Bill Buxton skriver i Bloomberg Businessweek att det lodräta strecket står för kunskapsdjup och det vågräta för bredd. Så länge inte det lodräta strecket kallas för bas blir den språkliga bilden lättare att begripa.

    Den som redan känner sig t-formad behöver kanske ingen hjälp att kryssa genom titeldjungeln. Ass. storemanager betyder rimligtvis biträdande butikschef, i stället för controller rekommenderar Språkrådet styrekonomkey account manager är synonymt med storkundssäljare och front end developer lystrar även till titeln gränssnittsutvecklare. I artikeln i Resumé nämns även center marketing managerassociate experience director och head of integrated production.

    Yrkeskategorierna gör det inte bara trångt på visitkortet, utan signalerar även att det rör sig om en viss typ av spetskompetens som efterfrågas – från breda account manager via spetsigare key account manager till sylvassa technical key account manager. Titeln i sig utgör sannolikt det första momentet i rekryteringsprocessen. Den som inte förstår begreppet lever knappast upp till arbetsgivarens förväntningar.

    Anna Jeppsson Blomberg, rekryteringskonsult på Wise Group, säger till Resumé att hon tror att titlarna blir särskilt vildvuxna inom kommunikationsbranschen eftersom kreativitet är en viktig egenskap i yrket. Långa titlar blir alltså precisa.

    Jessica Bjurström, vd för Sveriges kommunikationsbyråer, menar att titelinflationen har sin förklaring i dagens globaliserade samhälle. Med ökade internationella kontakter ökar behovet att med precision kunna pricka in sig i företagets hierarki. Peter Holm, senior recruitment consultant (eller chefsrekryteringskonsult) på Manpower, tror snarare att det handlar om att göra de lediga tjänsterna mer attraktiva. "Key account manager låter lite bättre än storkundssäljare", säger han till Metro.

    Kanske är det den enkla förklaringen till titelhysterin. För somliga ger engelskan lyster, medan en och annan kanske känner sig en smula dyster.

    Anders

    0 kommentarer
  • Mademoiselle är sexistiskt och nedlåtande. Därför vill de franska feministgrupperna Osez le féminisme (Våga feminismen) och Chiennes de garde (Vakthundarna) att ordet, som motsvarar fröken, ska sluta användas i officiella sammanhang. Mademoiselle signalerar nämligen att en kvinna inte är färdig förrän hon är gift.

    Av tradition tilltalas kvinnor i Frankrike antingen som mademoiselle (fröken) eller madame (fru). Män benämns oavsett ring på fingret alltid monsieur. Språkbruket är, enligt kampanjen Madame ou madame, omodernt och diskriminerande. Kvinnor ska lika lite som män behöva skylta med sitt civilstånd.

    De franska feministerna är inte ensamma i sin strävan om att sluta göra skillnad på kvinnor och kvinnor. I Storbritannien vinner det civilståndsneutrala ms mark och i Tyskland är Fräulein på tillbakagång.

    Trenden är densamma i Sverige, men ibland görs det alltjämt skillnad på fru och fröken. Den som bokar en flygbiljett med SAS är antingen herr, fru eller fröken. Tyska Lufthansa nöjer sig med Herr och Frau samt några tillval för akademiska titlar, British Airways erbjuder ett smörgåsbord av titlar (bland annat rabbi, lady, lord och dame) medan Air France traditionellt erbjuder just monsieur, madame och mademoiselle.

    Anders

    0 kommentarer
  • Svenska Akademien har valt språkvetaren Tomas Riad som ny ledamot. Det gillar vi! För Språktidningens läsare är han kanske mest känd för den både begripliga och omöjliga rubriken "Börk börk börk. Ehula hule de chokolad muus". Läs också ständige sekreteraren Peter Englunds kommentar till valet.

    Patrik

    0 kommentarer
  • Nisse från Manpower behöver en yrkestitel. Eftersom Nisse kan vara allt från lokalvårdare och lärare till webbredaktör och svetsare måste det vara ett brett begrepp. Bemanningsanställd eller uthyrd duger uppenbarligen inte. Kanske kaosonaut, resurskonsultbemannolog eller tillfällerist? Eller flexhjon, lönedumplinglåtsasanställd eller nyträl?

    Branschorganisationen Bemanningsföretagen söker på Vi kallar oss efter ett gemensamt ord som beskriver deras omkring 120 000 anställda. I det råd som ska utse den bästa benämningen återfinns författaren Björn Ranelid, artisten Wille Crafoord, professor Lars-Gunnar Andersson och Språkrådets nyordsredaktör Birgitta Lindgren. Vinnaren belönas med en resa till Island, en nation enligt kampanjmakarna känd för "sin kreativa språkutveckling".

    Alla förslag har dock inte välkomnats av Bemanningsföretagen. Låtsasanställd och nyträl ger knappast de associationer som branschen vill förknippa med uthyrd personal. Förbundsdirektören Henrik Bäckström motiverar i ett blogginlägg gallringen av oönskade titlar med att förslagsmakarna "totalt missat idén med denna kampanj". Ordet ska nämligen både vara neutralt samtidigt som det ska väcka stolthet hos de bemanningsanställda. Språkligt sett står alltså närmast en klassresa à la städare till hygientekniker på önskelistan.

    Utgångspunkten för kampanjen tycks vara att språket styr tanken. Positivt laddade ord ger branschen ett bättre rykte.

    De av Bemanningsföretagen ratade förslagen utgår däremot från att inhyrd personal utför samma arbetsuppgifter som fast anställda men med lägre lön och sämre villkor. Laslös och ring-och-spring-jobbare är exakt den bild av yrket som branschen vill motarbeta. Tävlingens svarta får, de ord som inte faller Bemanningsföretagen på läppen och därför raderas, tvingas i stället husera på en sajt som också går under namnet Vi kallar oss. Den sägs vara skapad av bemanningsanställda som undanber sig branschorganisationens strävan att "hitta ett gulligt namn på oss".

    Och det är här det språkliga problemet ligger. Henrik Bäckström är, vilket kan förefalla en smula opedagogiskt, inte själv inhyrd som förbundsdirektör utan anställd. Det finns många bemanningsanställda som trivs med sina jobb, uppskattar arbetsplatsbyten och en strid ström av nya kollegor och arbetsuppgifter. Bilden av branschen återspeglas i dag dock snarare av förslag som flexploaterade och daglönare än pusselbit och flexör.

    Det är lätt att hitta på nya ord, men att skrubba bort de negativa associationerna kring bemanningsanställda är svårt. Det problemet löser inte Bemanningsföretagen med en nyordstävling. Men språket berikas åtminstone med såväl bemannonomer som plastanställda.

    Anders

    1 kommentarer
  • År 1622 gav Gustav II Adolf Norrtälje stadsrättigheter. När kommunen i augusti i år invigde en ny park döptes den efter stadens grundare, och fick namnet Gustaf II Adolfs park. Det dröjde dock inte länge innan namnet fick kritik. Inte för att det var något fel i sig att uppmärksamma kungens betydelse för Norrtälje, utan för att stavningen av hans namn bryter mot traditionen.

    När kungen år 1632 i Lützendimman utkämpade sin sista strid gjorde han det som Gustaf II Adolf. I dag stavas hans namn i regel Gustav II Adolf. Och han är inte den enda kungligheten vars namn har ändrats. Den kung som i livet hette Carl XV stavas nu Karl XVDrottning Christina har blivit Kristina.

    Grunden till stavningsförändringen lades när ecklesiastikminister Fridtjuv Berg år 1906 drev igenom en omfattande stavningsreform, där ett av huvudnumren var att v-ljud skulle skrivas med bokstaven v och inte ffv eller hv. På sina håll fanns ett utbrett motstånd mot reformen, men en bidragande orsak till det stora genomslaget var Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Boken användes som läromedel i geografi och följde de nya stavningsreglerna. En bit in på 1910-talet kapitulerade de dagstidningar som tidigare bekämpat förändringen.

    Mediespråksgruppens skrivregler rekommenderar att samtliga kungar och drottningar från Oscar I och framåt får behålla den stavning de själva använde eller använder. I mediespråket kommer Carl XVI Gustaf inte att så småningom skrivas Karl XVI Gustav, utan den nuvarande regentens namn kvarstår oförändrat.

    Kungahuset har dock inte samma syn på saken. Vid hovet är normen att de avlidna kungar och drottningar som den nuvarande regenten har träffat får behålla stavningen. Carl XVI Gustaf var fyra år när Gustaf V gick bort – eftersom kungen hann lära känna sin farfarsfar har stavningen inte förändrats.

    Men Carl XVI Gustaf träffade varken Oscar I (1799–1859) eller Oscar II (1829–1907), vilket för Kungahusets del innebär att namnen, till skillnad från Mediespråksgruppens skrivregler, stavas Oskar I respektive Oskar II.

    – Gränsen går vid dem kungen har träffat. Det är en språkregel hos oss, säger Marianne Bonbeck, informationssekreterare vid hovet.

    Kungahuset och Mediespråksgruppen har heller inte samma syn på prinsar och prinsessor. Mediespråksgruppen rekommenderar att de får behålla sina privata stavningar – Carl Philip kommer aldrig, vare sig prinsen blir kung eller inte, att börja skrivas Karl Filip, och där hovet föredrar prinsessan Eugenia (1830–1889) ändrar Mediespråksgruppen inte Eugénie.

    När Sverige så småningom får en ny regent kan det alltså bli dags för kungahuset att ändra stavningen, eftersom kronprinsessan Victoria varken har träffat farfarsfarsfar Gustaf V eller farfarsfar Gustaf VI Adolf. Men om så blir fallet vill Marianne Bonbeck inte svara på i dagsläget.

    – Det är en fråga för framtiden, säger hon.

    Språkrådets grundprincip är att personer ska får skriva sina namn som de själva väljer. Ibland krockar tumregeln med olika skrivsätt. Under en lång tid försvenskades namnen på historiska regenter från andra länder. Den franske kungen Louis XIV skrivs på svenska Ludvig XIV, den brittiska drottningen Mary Stuart blir Maria Stuart och den ryska tsaren Pjotr den store omstavas Peter den store. Men namnen på sentida regenter genomgår inte någon försvenskning. Spaniens Juan Carlos blir inte Johan Karl.

    – Att försvenska utländska namn behövs inte längre. I dag skulle vi förstå att Pjotr den store motsvarar Peter den store, säger Susanna Karlsson, språkvårdare vid Språkrådet.

    Gustaf II Adolfs park följer varken Mediespråksgruppens eller kungahusets rekommendationer. Däremot finns det, skriver Norrtelje Tidning, sedan tidigare en gata med namnet Gustaf Adolfs väg i kommunen. Det må bryta mot traditionen, men det är åtminstone konsekvent.

    Anders

    Foto: Paul Hansen

    4 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg