Prenumerera på bloggen
  • Sociala medier är inte någon frizon för stavfel. Unga skribenter retar sig lika mycket på stavfel som äldre generationer. Men det är inte alltid samma typer av fel som orsakar irritation. Det rapporterar tidningen Politiken.

    Det finns en utbredd föreställning om att sociala medier bidrar till språklig normupplösning. I en undersökning från år 2012 svarade fyra av tio danskar att sociala medier utgjorde ett större hot mot skriftspråket än till exempel engelskans inflytande, ungdomsspråk och bristande undervisning i skolan.

    Men sociala medier är inte en fristad för den som vill slarva med språket. Tre nya studier, som genomförts av Dansk Sprognævn och finns publicerade i senaste utgåvan av Nydanske Sprogstudier, visar att många ungdomar reagerar lika negativt på stavfel som tidigare generationer.

    Den som gör många misstag betraktas lätt som korkad. Det innebär att traditionella skriftspråksnormer får allt större genomslag i sociala medier.

    De fel som särskilt irriterar unga skribenter gäller bristande kunskaper – som att skriva vem i stället för hvem eller att inte veta om en konsonant ska dubbeltecknas. Vuxna ser däremot i regel med allt annat än blida ögon på särskrivningar.

    Minsta källan till irritation bland ungdomar är när en mening inleds med en gemen eller när ett personnamn skrivs med liten bokstav, skriver Politiken.

    Anders

    0 kommentarer
  • En strid ström av lånord flödar in i Sydkorea medan stängda gränser och purism råder i Nordkorea. Så har koreanskans utveckling sett ut sedan Koreakriget. Nu ska lexikografer från både Syd- och Nordkorea ta fram ett lexikon som speglar språket på bägge sidor av den hårt bevakade gränsen.

    Allt fler nordkoreaner lyckas fly Kim Jong Uns diktatur. Men i Sydkorea stöter många nordkoreaner på ett oväntat hinder. Den gemensamma koreanskan har utvecklats i helt olika riktningar. I söder finns lånord från engelska, japanska och kinesiska. I norr har regimens språkpolitik kännetecknats av purism. Det skriver Torbjörn Tenfält i en artikel i Språktidningen 3/14.

    Redan år 2006 beslutade Nord- och Sydkorea att ett gemensamt lexikon skulle utarbetas. Detta lexikon skulle skildra språket i bägge länderna, och därmed bidra till att överbrygga de senaste årens splittring.

    Arbetet har dock gått trögt. De ständiga konflikterna mellan Syd- och Nordkorea har lamslagit projektet. Men nu har enligt nyhetsbyrån Yonhap ett arbetsmöte hållits på neutral mark i Kina med syfte att bryta dödläget.

    Mötet samlade lexikografer från både Nord- och Sydkorea. När lexikonet kan bli färdigt är alltjämt oklart.

    Anders

    Foto: Thinkstock

    0 kommentarer
  • Efter ett sent återbud har vi två lediga platser på Språktidningens resa till Island. Resan går i språkets och kulturens tecken. Vi färdas i sagornas fotspår, besöker några av landets bästa museer och möter författare och språkvetare som ger oss en inblick i den moderna isländskan. Dessutom äter vi gott på trevliga restauranger.

    Avresa är söndagen den 7 september med hemresa fredagen den 12 september. Hör av dig till arrangören Islandia om du är intresserad av att följa med!

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Att nyinköpta böcker kan ha en tendens att olästa samlas på hög är säkert inget ovanligt fenomen. På japanska kallas detta beteende tsundoku. Substantivet har nu börjat användas i svenskan.

    Engelskan dominerar som källa till de lånord som kommer in i svenskan. Men att det i Sverige också finns ett starkt intresse för Japan och japansk kultur är tydligt. Det återspeglar sig i ett antal ord som lånats in i svenskan. Ett par av dem har de senaste åren även letat sig in i Språkrådets och Språktidningens nyordslista, som hikikomori (’ung person som isolerar sig i föräldrahemmet’) och yukigassen (’organiserad tävling i snöbollskrig’).

    Från den japanska matkulturen kommer ord som sushi, sashimi, panko, tempura, shiitake (mindre känd som ekmussling) daikon (ofta kallad asiatisk eller japansk rättika) och wasabi. Från populärkulturen märks lånord som sudoku, manga, karaoke, visual kei och cosplay, där de senare synbart har tagit omvägen via engelskan. Och nu tycks det alltså vara dags för tsundoku (’samlande av nya och olästa böcker på hög’).

    Substantivet tsundoku är enligt Wiktionary bildat till tsumu (’att lägga på hög’) och doku (’att läsa’). Ordet anspelar på tsundeoku (’att bli liggande på hög’).

    Utbredningen i svenskan är än så länge blygsam, men många som blivit bekanta med ordet tycker att det är praktiskt. En bokbloggare skriver att tsundoku sätter fingret på det egna läsbeteendet:

    Igår hörde jag för första gången talas om det japanska ordet tsundoku. Att låta en nyinköpt bok hamna i en hög med andra olästa böcker. Nåt i den stilen. Låter som min boksamling. Men någon gång kommer ju turen till olika böcker som jag kanske har köpt för dyra pengar eller hittat i mitt soprum och som har blivit liggande på hög i flera år. Just nu väntar 1324 böcker på sin tur.

    I en bloggkommentar gör en skribent en liknande iakttagelse:

    Tsundoku, det är vad jag sysslat med de senaste 15 åren... Men nu betar jag av, snart är det bara de senaste två årens högar kvar. problemet är ju bara att jag fyller på med nya hela tiden...

    Anders

    0 kommentarer
  • Semester och sommarlov är den perfekta tiden att titta, lyssna och läsa i kapp allt det som inte hunnits med under våren. Här är våra tips för att berika en stunds vila i hängmattan eller några timmar på en sommartom arbetsplats:

    SR bjussar på ett stort arkiv av Språket i P1 för både lyssning och nedladdning.

    Språkkonsulterna lanserade nyligen det första avsnittet av Språkpodden.

    SVT har samlat ett knippe gamla avsnitt av Värsta språket med Fredrik Lindström.

    UR ger dig chansen att (åter)uppleva fyra årgångar av Språktidningens evenemang Språkforum. Årets upplaga av Språkforum spelades inte in av UR – den hittar du i stället på Youtube.

    Ordkommissionen – ett språkprogram med Nathalie Mark och Niklas Clarkson – sändes under våren på Studentradion i Uppsala. Avsnitten finns fortfarande att lyssna på i poddformat.

    Institutet för språk och folkminnen erbjuder utöver gamla årgångar av Språkvård och färska årgångar av Klarspråk även skrifter om dialekter, ortnamn med mera.

    Språkförsvaret samlar på sin webbplats aktuella artiklar om språk.

    Och Dagens Nyheter publicerar varje vecka en språkkrönika signerad någon från Språktidningens redaktion.

    Nu tar vi sommarledigt från bloggen. Nästa nummer av Språktidningen utkommer den 13 augusti. Då är också bloggen tillbaka. Trevlig sommar!

    Anders, Maria och Patrik

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovićs app Zlatan unplugged har inte bara laddats ned hundratusentals gånger. Appen har också på ett frapperande sätt gjort avtryck i språket. Sedan lanseringen har nämligen användningen av frasen ”i sin app” ökat med 998 procent – enbart på grund av Zlatan Ibrahimović.

    I oktober förra året lanserade Zlatan Ibrahimović en egen app. I den kommenterar han matcher, värvningar, rykten och annat. De uttalanden som anfallsstjärnan gör i sin app blir ofta nyheter eller citeras i medierna. Häromdagen rapporterade exempelvis Expressen om Zlatan Ibrahimovićs semester i USA med information från appen som underlag.

    När den släpptes i höstas fanns det bland sportjournalister en oro för att Zlatan Ibrahimović skulle nobba intervjuer och presskonferenser och i stället ofta hänvisa pressen till appen. Om farhågorna besannats eller inte låter Språktidningen vara osagt. Däremot står det klart att lanseringen påverkat den moderna svenskan.

    Användningen av frasen ”i sin app” – där det oftast handlar om formuleringar som ”säger Zlatan i sin app” eller ”skriver han i sin app” – har under de senaste åtta månaderna ökat med 1 000 procent i svensk press. Jämförelsen är gjord med de tolv månader som föregick lanseringen av Zlatan Ibrahimovićs app. Visserligen finns det exempel på andra användningar av frasen ”i sin app”, men hela 98,2 procent gäller just fotbollsspelarens app. Uppsvinget som beror just på Zlatan Ibrahimovićs app är 998 procent.

    Så ser utvecklingen ut vid sökningar i databasen Presstext, som samlar texter från svenska tidningar och tidskrifter. I databasen Retriever, som innehåller fler tidningar och även texter från nätet men också fler dubbelpubliceringar av samma artiklar, är ökningen hela 1 562 procent. Även här jämförs de dryga åtta månader som gått sedan lanseringen i oktober förra året med de tolv månader som föregick släppet av Zlatan Ibrahimovićs app. Här handlar 95,3 procent av användningen av frasen ”i sin app” om fotbollsspelaren. Med övriga belägg exkluderade stannar den ökning som kan tillskrivas Zlatan Ibrahimovic på 1 488 procent.

    I ett av Språktidningens första nummer utsåg Lars Melin ”jag vet inte” till svenskans vanligaste mening. ”I sin app” är definitivt inte den vanligaste frasen – men frågan är om det finns någon annan fras som gjort en så frappant framryckning under det senaste året som ”i sin app”.

    Anders

    0 kommentarer
  • Kunskapsgapet ökar mellan elever med föräldrar som tjänar mycket och elever med föräldrar som tjänar lite. Men gapet minskar om elever från hem med låga inkomster får motionera innan de sätter sig i skolbänken. Det visar en amerikansk studie publicerad i Frontiers in psychology.

    De senaste femtio åren har kunskapsgapet i amerikanska skolor ökat dramatiskt. Elever med föräldrar som är höginkomsttagare har bättre provresultat, får bättre betyg och går i större utsträckning vidare till högre utbildning – som de i sin tur oftare slutför än elever med föräldrar som är låginkomsttagare.

    Med tolv minuters motion före lektionen får dessa elever betydligt bättre resultat. Efter en stunds fysisk aktivitet var det lättare för eleverna att behålla koncentrationen samtidigt som läsförståelsen förbättrades.

    Även elever med föräldrar som är höginkomsttagare hade lättare att behålla fokus efter att ha motionerat, men motionen gynnade dem inte lika mycket. Och deras läsförståelse påverkades inte alls.

    Förklaringen tros vara att elever som har föräldrar som är låginkomsttagare är mer stressade. Fysisk aktivitet får stressen att minska och därmed öka förutsättningarna för att lyckas i skolarbetet.

    För att alla ska få chansen till bättre resultat föreslås i rapporten särskilda åtgärder för skolor där många elever har föräldrar som är låginkomsttagare. Genom att baka in korta pauser för fysisk aktivitet mellan lektionerna skulle dessa elever ges möjlighet att uppnå bättre betyg.

    Studien genomfördes vid Dartmouth college i New Hampshire, USA. Deltagarna var 17 till 21 år.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Det nya medielandskapet innebär ett enormt utbud av nyheter och åsikter. Men mångfalden är ibland bara teoretisk. På nätet är det lätt att stänga in sig i en ekokammare och aldrig behöva ta del av ståndpunkter som utmanar den egna världsbilden.

    Inom amerikansk samhällsdebatt har echo chamber länge varit ett begrepp. Med politiskt färgad nyhetsrapportering är det möjligt att välja nyhetsförmedlare efter åsikt och därmed få den egna uppfattningen bekräftad. I Expressen skriver Anna Dahlberg om skillnaderna mellan tv-kanaler som Fox News och MSNBC:

    Problemet med dessa ekokammare är att de spär på den politiska polariseringen i USA. Väljarna matas bara med den egna sidans argument och behöver aldrig en ta del av motståndarens syn på saken. Följden har blivit ett alltmer lamslaget Washington; den politiska mitten har imploderat. Sverige är långt ifrån något USA. Tvärtom utmärks vårt medielandskap av public services starka ställning och ett utbrett tidningsläsande. Men det är trenden som är det intressanta här.

    Anna Dahlberg ser liknande tendenser i Sverige. Allt fler mediekonsumenter tar del av nyheter som präglas av förmedlarens politiska färg. I Svenska Dagbladet skriver Erica Treijs om sina upplevelser av en ekokammare på nätet:

    Det var en ren impulshandling. En artikel om efterbörden av Jens Spendrups medverkan i Ekots lördagsintervju, den där han bland annat påstod att anledningen till att det är så få kvinnor i styrelser var att det saknas kompetenta kvinnor. Jag kunde inte motstå att engagera mig i kommentarsfältet där diskriminerande åsikter flödade fritt. Ställde en ilsken fråga, med en naiv förhoppning om eftertänksamhet. Men som man ropar får man svar. Speciellt i en ekokammare för män mot jämställdhet.

    I Sydsvenskan berättar Lennart Pehrson om den mediala situationen i USA. Där ser han ekokammaren som en plats där egna åsikter förstärks likt ett eko genom att upprepas från olika aktörer med samma ideologiska hemvist:

    Samtidigt har nyhetsmedierna förändrats och fragmentariserats i en illusorisk valfrihet. Istället för att mötas på ett åsiktstorg där olika uppfattningar bryts mot varandra, får både politiker och väljare nu invanda föreställningar förstärkta i en medial ekokammare. Det ger åtminstone en del av förklaringen till teapartyrörelsens övertygelse om att den från sin snäva minoritetsposition för folkets talan med kravet att president Obamas sjukvårdsreform ska monteras ned om USA:s lånetak ska höjas.

    Ekokammare är i denna betydelse belagt i svenskan sedan 2010. Ordet har innan dess förekommit framför allt i recensioner av litteratur och musik. Kerstin Vinterhed använde ordet i Dagens Nyheter redan 2002:

    "Tankens pilgrimer" inleds med ett citat av en trettonhundratalsmunk som begrundar bibliotekets väsen: böcker som talar om böcker. Citatet är falskt. Det är hämtat ur "Rosens namn" av Umberto Eco, ett eko av ekon i mänsklighetens stora ekokammare.

    Kanske kan ekokammare sägas vara besläktat med åsiktskorridor, ett annat nyord som förekommer flitigt i den politiska debatten. Åsiktskorridoren symboliserar den begränsade flora av åsikter som kan uttryckas utan att mötas av en storm av upprörda protester på nätet. Om åsiktskorridoren skulle smalna av ytterligare skulle den i slutändan kunna bli förvillande lik en ekokammare.

    Anders

    0 kommentarer
  • När Olle Josephson i Språktidningen 3/14 analyserar språket i serier jämför han texten i bildrutorna med skönlitteratur. Men det saknas en grundläggande aspekt i analysen – nämligen bilden, skriver serieforskaren Emma Rendel.

    Det är roligt när serier diskuteras. Och extra roligt när de diskuteras på nya platser och av personer som kan ge insikter utifrån andra synvinklar än de vi som intresserar oss för seriemediet är vana vid. Tyvärr tycker jag att Olle Josephson klipper av halva kroppen i den bild som han visar oss av serierna.

    Dialogerna som presenteras är ryckta ur sitt sammanhang, både seriedialogerna och dialogen från Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Skillnaden är att dialogen ur Egenmäktigt förfarande är tagen ur ett sammanhang där den har ett före och ett efter, dialogerna ur serieromanerna är tagna ur ett före- och eftersammanhang, men också ur ett sammanhang där dialogen har ett "samtidigt" i form av bilden, ett samtidigt som på alla sätt påverkar hur vi läser dialogen.

    Att ur en serie ta texten från sitt bildsammanhang och bedöma dess innehåll är lite som att rycka ut en enda sida ur en roman och utifrån den bedöma hela romanens dramaturgi. Det går inte. Att jämföra "text"-språket i serier med texten i skönlitteratur ger en skev bild, och jag vet inte hur givande det är. I "språket serier" måste vi även räkna med bilden, gör vi inte det så talar vi inte längre om serier. Och om vi räknar med både texten och bilden, så måste vi också räkna med alla de otaliga sätt som texten och bilden kan interagera med varandra på och då skapa nya meningar och förståelser.

    Men hur var det då med texten i serierna? Det finns serier där det är vanligt med "en första replik som uttrycker en mer eller mindre stark känsla och en andrareplik som reagerar på den", med talspråksimitationer eller med många interjektioner som eh..., usch!, och oj! Samtidigt så skulle jag kunna hitta tusentals seriedialoger som innehåller ofullständiga meningar och korta fragment, likt dialogen ur Egenmäktigt förfarande som Olle Josephson använder som exempel, och ett otal serieromaner som inte innehåller någon som helst talspråksimitation eller ett enda eh..., usch! eller oj! Det beror helt på berättelsen och på berättaren.

    Men det är inte det som är Olles Josephsons huvudpoäng. Om jag förstår det hela rätt så är det att seriens struktur i sig formar ett särskilt textspråk. Han skriver att "det måste hända något i varje ruta – den måste vara betydelsebärande", och att "serierutan kräver starkare koncentration och känslouttryck i varje enskilt moment". Jag tycker att det här är intressant, själv upplever jag, när jag berättar i serier, att det krävs en form av koncentration, att berätta i serier kräver att en till viss grad måste kondensera berättelsen. Men jag vet inte riktigt om det är det här Olle Josephson menar? Vad betyder det att det "måste hända något" i varje ruta? Det måste det ju visserligen, i betydelsen att det inte kan vara en helt innehållslös ruta, men visst ser en väl ofta rutor som inte gör så mycket för berättelsen, som upprepar, fyller ut, kanske till och med bara dekorerar? Samtidigt så är all text i en roman också betydelsebärande på något sätt, den innehåller oftast inte slumpmässigt valda ord.

    När Olle Josephson beskriver hur "replikskiftet i en enda bildruta blir avgränsat och därför bildar en minidialog" så reagerar jag. För det är inte så här jag läser serier. Jag läser inte en ruta för sig och sedan nästa ruta för sig. Rutorna är inte tavlor som hänger på en vägg i ett museum och som ska beundras en efter en. De existerar i ett sammanhang. Det sammanhang vi tänker på först är berättelsen. Men både det visuella sammanhanget, sidans storlek, uppslagets komposition och hur olika visuella komponenter talar med varandra på sidan, och formatets, bokens, sammanhang, hur vi vänder blad och hur det påverkar vår upplevelse av berättelsen och av det visuella, är oerhört viktigt för serien som helhet. En ensam serieruta, taget ur sitt sammanhang, är för mig ganska ointressant.

    Jag tycker att det är jättekul med en diskussion om hur seriens form och speciella förutsättningar påverkar texten i den. Men jag tror att det är svårt att göra det om en ignorerar just formen och de speciella förutsättningarna. Serier är ett integrerat bild- och textberättande, försöker en skilja bilden och texten åt så kan viktigt innehåll försvinna.

    Emma Rendel

    forskare i serieberättande på Konstfack

    0 kommentarer
  • Vart fjärde språk på jorden är hotat. Och språkdöden kan bero på minskad biologisk mångfald. Det hävdar forskare i en rapport skriven på uppdrag av Världsnaturfonden.

    Biologisk och språklig mångfald går enligt forskarna hand i hand. I regioner med tropiska regnskogar finns inte bara en enorm artrikedom. Där brukar det också talas många olika språk. I öknen och på tundran går det däremot sällan att tala om någon översvallande mångfald – varken språklig eller biologisk.

    Författarna av studien anser att det finns ett samband mellan de två fenomenen. Gynnsamma temperaturer och nederbörd skulle alltså inte bara vara en förutsättning för ett varierat biologiskt liv, utan också för språklig mångfald. Biologisk mångfald skulle därmed lägga grunden för språklig variation.

    Sedan 1970 har enligt forskarna 30 procent av den biologiska mångfalden och lika mycket av den språkliga mångfalden hamnat i en situation där utrotningshotet är överhängande. Under samma period ska omkring 400 språk ha förlorat sina sista modersmålstalare. Minskningen av den språkliga variationen sker samtidigt som däggdjur, fåglar, groddjur och reptiler går tillbaka ungefär lika snabbt och lika mycket.

    Enligt forskarna bör framtida insatser för att rädda biologiskt liv därför också omfatta kulturer och språk. Som det främsta hotet nämns globaliseringen och exploateringen av naturresurser i länder där det finns många fattiga. Det är i sådana regioner som forskarna hävdar att språk, kulturer och gynnsamma temperaturer existerar under jämförbara och hotade förhållanden. De ska därför kunna räddas genom liknande åtgärder.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    1 kommentarer

Sidor

Annons

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg