Prenumerera på bloggen
  • Den som stressat slafsar i sig lunchen framför datorn äter al desko – som motsats till att inta måltiden al fresco ('i det fria'). Men skrivbordslunchen är inte att rekommendera för den som vill ha en trevlig matupplevelse.

    I Svenska Dagbladet skriver Mats-Eric Nilsson om undersökningar som visar att den som äter framför datorn efteråt har en ganska vag uppfattning om vad måltiden egentligen bestod av. Skrivbordsätaren är dessutom mer benägen att småäta under dagen. Så här beskriver han fenomenet:

    "På engelska talar man om mindless eating, och detta själlösa ätande kan man även utöva mol allena. Till exempel när man lunchar vid skrivbordet, al desko som det skämtsamt benämns på amerikanska - eller äter middagen hemma med ena handen på tangentbordet."

    Veckans Affärer tog redan år 2003 upp al desko som ett uttryck på väg in i svenskan:

    "Numera ett av våra vanligaste lunchställen, till skillnad från ute i det fria, al fresco."

    Spridningen är än så länge begränsad även om det finns en del belägg från internet från det senaste året. Skrivbordsätare och datorätare förekommer som synonymer, men inte heller dessa är särskilt utbredda.

    Anders

    0 kommentarer
  • Bonden Pär Strömberg trodde först att det var en vanlig sten han hittat på åkern vid Skråfosa när han inspekterade jorden inför vårsådden. Men några vaga ristningskonturer fick honom att ta kontakt med Fornminnesinstitutet. När myndigheten undersökte stenen visade det sig snart att den var en guldklimp för språkforskarna. Ristningen innehåller nämligen det allra första belägget för ordet hen som pronomen i svenskan. Runstenen har nu bidragit till att lösa en gåta som har gäckat språkforskarna sedan 1900-talets början.

    Att nya runstenar upptäcks i Sverige är inte helt ovanligt. Ofta hittas de på åkrar eller som en del i ett byggnadsverk. De senaste åren har flera fynd gjorts i Stockholmsområdet, bland annat i Vallentuna, Österhaninge och Salem. Men inget har varit lika omvälvande som Skråfosastenen. Så här lyder ristningen:

    "För Sigyn, som reste västerut,

    restes denna sten,

    och Åsmund högg.

    Hen ligger i Hjaltland."

    Sigyn tros ha varit hemmahörande i Eskilstunatrakten, alltså bara någon mil från den åker där Skråfosastenen nyligen påträffades. Västerut måste tolkas som resor till de brittiska öarna. Hjaltland var den tidens benämning på Shetlandsöarna. 

    Forskarna funderade länge på om Åsmund inte hade full kännedom om runraden och högg fel när han refererade till Sigyn som hen, men har kommit fram till att så sannolikt inte var fallet. Dels har runradens tecken för a och e inte mycket gemensamt, dels har samme Åsmund på flera andra ristningar påträffade i Sörmland visat att han behärskade tidens alfabete till fullo.

    Dessutom fanns vid denna tid inga utpräglade könsroller. Eftersom många män reste till fjärran länder skötte ofta kvinnor samtliga uppgifter på gården. Detta tros ha bidragit till framväxten av det könsneutrala pronomenet hen.

    Jörn Skotte, forskningsarkivarie vid Fornminnesinstitutet, har undersökt stenen tillsammans med forskare vid Isof, Institutet för stenar och folkdräkter. Expertgruppens slutsats är att pronomenet hen användes för bägge könen åtminstone dialektalt i svenskan redan på 1000-talet.

    Och inte nog med det. Det finns en koppling mellan fornsvenskans hen och det engelska ordet för höna.

    Likt de flesta av den tidens vikingar ägnade sig inte Sigyn åt plundringståg, utan åt handel. Det är troligt att det i detta sammanhang förekommit byteshandel med husdjur. Det finns nämligen brittiska dokument som nämner en Sigyn, som handlade med fjäderfä. I samma dokument finns också det första anglosaxiska belägget för ordet hen.

    Det finns flera exempel på engelska ord som lånades in från fornsvenskan på den tiden, till exempel mjöd (på engelska mead). Men det var först med tolkningen av den nyfunna runstenen som sambandet mellan fornsvenskans hen och engelskans hen kunde fastställas. Ett svenskt pronomen, hen, som under medeltiden föll i glömska i sveamålen, lånades alltså in i engelskan som ett substantiv för det som i Sverige heter höna – efter hönshandlaren Sigyn.

    Kanske går det, som ordspråket säger, inte att göra en höna av en fjäder. Men väl ett engelskt substantiv av ett fornsvenskt pronomen.

    Anders

    Foto: Lise Claesson/Fornminnesinstitutet

    24 kommentarer
  • När svenskarna vill visa uppskattning på Facebook, kan de klicka på en liten knapp där det står gilla. På den franska Facebooksidan står det i stället aimer,’älska’, på motsvarande knapp. Man älskar kollegans semesterbilder från Thailand och kompisens ilska när bussen är sen. Till och med länken till en artikel om kvinnomisshandel är det nio personer som älskar.

    Detta kan tyckas lite överdrivet för svenskar, som använder ordet älska relativt sparsamt.

    På franska finns också ett uttryck för det svalare ’gilla’: aimer bien. Det intressanta är att man lägger till bien, det vill säga ’bra’, vilket i själva verket är en förstärkning. Kanske har Facebook valt aimer i stället för aimer bien eftersom det sistnämnda helt enkelt blir för långt.

    Utanför Facebook gillar däremot fransmännen såväl croissanter som små hundar. Men en enkel Googlesökning visar att de älskar betydligt fler saker än de gillar, medan motsvarande sökning på svenska ger motsatt resultat – ordet gilla är betydligt vanligare på Google än ordet älska.

    Detta skulle naturligtvis kunna befästa fördomen att de som talar franska är mer känslosamma. Det kan också vara ett tecken på att ordet aimer har förlorat lite av sin kraft. Vill man på franska visa att man verkligenälskar något får man ta till det tunga artilleriet i form av verbet adorer som anses starkare än aimer. Le Roquefort, j’adore, säger till exempel den som är vansinnigt förtjust i denna grönmögelost.

    Helén

    2 kommentarer
  • Svensk lag kräver att alla medborgare har för- och efternamn. Barnets förnamn ska anmälas till Skatteverket senast tre månader efter födseln. Annars riskerar vårdnadshavaren (så länge den inte har kunglig immunitet) böter. Och det går heller inte att komma runt kravet på efternamn – om föräldrarna inte är gifta och inte har några tidigare gemensamma barn får den som inte anmäler annat finna sig i att nykomlingen automatiskt får mammans efternamn.

    Ett undantag är Estelle Silvia Ewa Mary, dotter till kronprinsessan Victoria och prins Daniel. I folkbokföringen finns bara en asterisk i fältet för efternamn. En fantasifull tolkning av detta är att prinsessan heter Estelle Estelle. Namnet kommer nämligen från latinets stella ('stjärna') – och en asterisk ser just ut som en stjärna.

    Medlemmarna av kungafamiljen har inga efternamn. Kronprinsessan Victoria är av ätten Bernadotte, men heter inte Bernadotte.

    När hon gifte sig med Daniel Westling ställde det till vissa problem för folkbokföringen. Som ingift i familjen hade prinsen redan ett efternamn, och en kunglig asterisk var därför inget alternativ. Lösningen blev att prins Daniel i folkbokföringen fick efternamnet Bernadotte, något han alltså är ensam om i kungafamiljen, medan Westling blev ett mellannamn.

    Skatteverkets agerande gällande prinsessan Estelle har nu JO-anmälts. Myndighetens rättslige expert, Lars Tegenfeldt, säger till Dagens Juridik att avsaknaden av efternamn strider mot namnlagen:

    "Lagen borde gälla lika för alla men när det gäller kungafamiljen finns det uppenbarligen inget intresse av att den följs fullt ut. ... Detta vilar helt och hållet på en oskriven konstitutionell praxis om att medlemmar av kungahuset av tradition inte bär efternamn."

    Han får dock mothugg av namnlagskommitténs ordförande Olle Abrahamsson. Han säger till Dagens Juridik att det tvärtom skulle stå i strid med svensk lag att påtvinga prinsessan Estelle ett efternamn:

    "Min egen uppfattning är att det skulle strida mot gällande lag att påföra henne ett efternamn. De grundläggande reglerna i 1 § namnlagen om förvärv av efternamn vid födelsen förutsätter nämligen att modern har ett efternamn, men så är inte fallet här eftersom Victoria endast bär förnamn samt en titel – Sveriges kronprinsessa."

    Tidigare undantag skulle alltså lägga grunden för framtida undantag. Namnlagen säger att barn som föds inom äktenskap får mammans efternamn om inte paret har tidigare gemensamma barn, inte delar efternamn och inte anmäler något annat. Och kronprinsessan Victoria saknar efternamn och delar heller inte namnet Bernadotte med maken prins Daniel.

    Om detta är juridiskt vattentätt kommer möjligen JO-anmälan mot Skatteverket att avgöra. Men den här gången har pappan trots den kungliga sedvänjan ett efternamn. Frågan är om det faktum att det nu finns en folkbokförd Bernadotte i kungafamiljen gör att asterisken hos Skatteverket försvinner till förmån för ett efternamn. Sannolikheten tycks dock stor att Estelle Silvia Ewa Mary får fortsätta att heta just så – och varken mer eller mindre.

    Anders

    Foto: Kate Gabor/Kungahuset.se

    3 kommentarer
  • Den som vill att glosorna ska fastna gör klokt i att sova efter pluggandet. Sömn gör nämligen att inlärningen förbättras. Den som däremot är vaken en hel dag efter att ha pluggat in ord minns dem inte lika bra. Det visar en studie publicerad i PLOS One.

    Amerikanska forskare i psykologi har i en studie testat hur väl 207 studenter kunde lära sig ord. Vissa pluggade in glosorna på morgonen, andra på kvällen. Därefter kontrollerade forskarna vad studenterna kom ihåg av vad de nyligen lärt sig 30 minuter, 12 eller 24 timmar efteråt.

    De studenter som gjorde bäst ifrån sig var de som sov strax efter att de studerat orden. Glosorna fastnade alltså bättre hos dem som pluggade in dem klockan nio på kvällen i stället för klockan nio på morgonen. Detta gällde inte bara när kontrollen gjordes 12 timmar senare. Även vid uppföljningen 24 timmar efter inlärningen hade de studenter som studerat orden strax före sänggåendet betydligt bättre resultat.

    Sömn är alltså positivt för minnet. Forskarna anser därför att den som vill plugga in information gör klokt i att repetera en kort stund på kvällen. Det tycks enligt studien som att sådan repetition kan fungera som en uppmaning till hjärnan att lägga just denna information på minnet.

    Anders

    0 kommentarer
  • ”Att få unga att läsa är lite som att få dem att äta grönsaker. Det gäller att få till en smaklig rätt utan att tala om att det är nyttigt.” Så säger författaren Johan Unenge, nyligen utsedd till Sveriges första läsambassadör.

    Det är Kulturrådet – via Författarcentrum – som ligger bakom idén till uppdraget, som går ut på att väcka ungdomars läslust. Under 25 års tid har Johan Unenge skrivit och illustrerat böcker för barn och unga, däribland Adam & Eva, Livet enligt Rosa och Hotell Gyllene knorren. Han sitter även med i Svenska barnboksakademien och verkar väl kvalificerad för rollen som läsambassadör.

    Vad driver dig att skriva för unga?

    – För mig väcker mellan- och högstadietiden starka minnen. Det är en tid som präglas av nyfikenhet och då man upplever mycket för första gången. Jag hämtar mycket inspiration ifrån skolmiljön och har nog aldrig kunnat släppa doften av fiskpinnar i skolmatsalen.

    Varför behövs en läsambassadör?

    – Det är mycket i tiden som talar för mitt budskap; signaler om minskad läsning av skönlitteratur i skolan och bristande läsförmåga hos unga. De flesta föräldrar ser det som en självklarhet att skjutsa sina barn till idrottsträningen flera gånger i veckan, men de ser inte samma nödvändighet att öva läsning.

    Hur kommer du att arbeta?

    – Jag har fått utrymmet att tolka uppdraget som jag vill. Under de två år som det varar kommer jag att tillbringa mycket tid ute på skolorna. Nyttan med skönlitteraturen är oomtvistad men lärarna måste påminnas. För barnens del gäller det först och främst att skapa läslust genom läs- och skrivaktiviteter. Och så får de träffa en livs levande författare.

    Helén

    Foto: Tommy Arvidsson

    0 kommentarer
  • Lathet är inget handikapp står det på en skylt vid parkeringsplatserna för rörelsehindrade på Vallonplatsen i Finspång. Syftet med skylten är att bilister utan rörelsehinder inte ska lägga beslag på dessa platser. Nu kan även Söderköping få en dumskylt, skriver Norrköpings Tidningar.

    Att det hos en del bilister i stressade stunder finns en bristande respekt för parkeringsplatser för rörelsehindrade är förmodligen något många trafikanter upplevt. Sådana parkeringstillstånd säljs också svart för flera tusen kronor.

    För att försöka få stopp på missbruket satte kommunen upp en tilläggsskylt i anslutning till parkeringsskylten. Reine Hansson, handläggare i trafikfrågor, berättar i Folkbladet om varför han fattade beslut om att uppföra den ovanliga skylten:

    "För att väcka folks uppmärksamhet. Av ren lathet eller nonchalans parkerar man där, medan de som får parkera där måste snurra runt. En del säger att det är en provocerande skylt. Jag tycker det är mer provocerande att en som parkerar där sedan hoppar ur bilen."

    Finspång var dock inte först. Liknande skyltar finns sedan tidigare i bland annat Markaryd, Örkelljunga och Flen. Där lyder texten Lathet är inget funktionshinder.

    I ett medborgarförslag vill en kommuninvånare att en dumskylt införs även i Söderköping. Förslagsställaren skriver enligt Norrköpings Tidningar att skylten förhoppningsvis skulle få en avskräckande effekt:

    "De som parkerar på dessa platser utan tillstånd blir på ett snällt sätt 'dumförklarade' och officiellt utpekade som slöa personer, vilket med stor sannolikhet ger en viss önskvärd effekt."

    Det tycks också som att det finns ett visst folkligt stöd för förslaget. Av de läsare som på nt.se svarat på frågan Är det rätt att stoppa lata bilister med en dumskylt? väljer 94 procent alternativet Ja, det kan de gott ha! medan 6 procent svarar Nej, det verkar elakt.

    Anders

    1 kommentarer
  • Dagens gästbloggare är Lars Melin, docent i nordiska språk vid Stockholms universitet. Inlägget är ett utdrag ur boken Polletten som trillade ned (Norstedts), där han skriver om vår förståelse av metaforer.

    Melodifestivalen är numera en långserie på tv. Hela våren får vi följa hur låtar vaskas fram och en av dem slutligen får tävla internationellt. Det är en kavalkad av artister, scenuppträdanden och musik. Få bryr sig om texterna, men utan dem vore det inte någon ”song contest”.

    Traditionen bjuder att de allra flesta ska handla om kärlek – het och avsvalnad, lycklig och trasslig, drömd och upplevd. Och varje år får vi höra cirka 8 000 ord sångtext. Det är förstås mycket jag och du, och numera ännu mera I och you. Älska och kärlek är viktiga ord, precis som love. Men självklart är melodifestivalen också en metaforfestival. 

    Tidigare i denna bok har vi lärt oss att kärlek framför allt är eld, värme och lågor. Men visst finns det andra metaforer. Carola var fångad av en stormvind när hon virvlade in på scenen, och Abba vann både kärleken och festivalen genom att förlora kriget vid Waterloo. Kärlek är eld, naturkatastrofer, krig och annat livsfarligt. Men även om kärleken kapitulerade så vann den, och musiken var medryckande. Det var alls inte så farligt som det lät. Melodifestivalen har under många år varit en himmelsk festival. Det vimlade av just himlar, av skyar, av änglar, av månar och av stjärnor. Tindra var ett favoritord. Men det himmelska skenet börjar blekna bort.

    Melodifestivalen blir en allt mer tragisk festival. Visst finns det fortfarande många jag och du i texterna, men det blir allt färre vi, oss och tillsammans. Det finns fler glömma än drömma, och allt kroppsligt verkar försvinna. Det är fler andetag än kyssar, mer hjärta än läppar, fler blickar än ögon, mer mind än body.

    Det är med andra ord läge för hjärta och smärta. Trots att det inte längre finns någon som vågar rimmar på dessa standardmetaforer, är det nu, mer än någonsin, något oemotståndligt med att slå ihop en stark lyckometafor med en lika stark olycksdito. Så nu är uppfinningsrikedomen stor, speciellt i de engelska texterna. Där hittar vi heart/apart och things falling behind/disarming my mind, medan de svenska dunkar på som förr: 

    "Lämnar alla tunga tankar

    Känner hur musiken dunkar 

    Och mitt hjärta bankar"

    (Elektrisk med Anniela Andersson (bilden) i Melodifestivalen 2011. Text: Johan Alkenäs, Johan Fransson, Tim Larsson, Tobias Lundgren.)

    Så mycket hjärta/smärta har vi aldrig haft förut. Något är galet.

    Av de svenska låtar som gick vidare till final år 2011 handlade en om en kvinna som älskar fel karl, en om hustrumisshandel och en om ett par desperados. De engelskspråkiga texterna är inte stort bättre (Run, Dance alone, Enemy ...). OK, det är någon sorts kärlek det handlar om, men sällan något lyckligt slut.

    Allt detta har gett upphov till ett nytt batteri kärleksmetaforer. I den nya schlagern är man inte i balans, man försöker leda strömmen men missar tåget, man förvarar sin ångest bakom betongsliter i väggarna, hamnar snett medan löven faller, man bär sin sorg och slåss med väderkvarnar. På engelska fångas man dessutom av tomheten, satsar på fel häst och drar fel lott. Och, värst av allt, i de engelskspråkiga krigen finns det bara fiender, och sångaren förlorar både krig och kärlek. 

    Sådan är kärleken i det 21:a seklet.

    Lars Melin

    Här kan du läsa mer om schlagertexter.

    Foto: Carl-Johan Söder/SVT

    0 kommentarer
  • Hen kom, hen såg, men kommer hen att segra? Den frågan ställde Jessika Gedin i gårdagens avsnitt av Babel, där Språktidningens chefredaktör Patrik Hadenius tillsammans med kulturjournalisten Ingrid Elam och kolumnisten Natalia Kazmierska försökte reda ut om hen är här för gott.

    Trots att de tre i panelen var eniga om att ett nytt personligt pronomen har en funktion att fylla tycks detta inte spegla åsikterna hos svenska folket. En opinionsmätning av Gfk Samhällsbarometer visar att 68 procent av befolkningen är emot att byta ut han och hon mot hen. Trots att motståndet dominerade genomgående oavsett kön, ålder och utbildningsnivå fanns det något fler positiva både bland yngre och bland dem som sympatiserar med Vänstern och Miljöpartiet. Föga förvånande kanske, eftersom dessa partier har en överrepresentation av väljare som anser att jämställdhet och hbt-frågor är viktiga.

    Men kanske ligger problemet i själva frågeställningen: "Är du för eller emot att man byter ut han och hon mot ett gemensamt pronomen hen i Sverige?"

    Att systematiskt ersätta samtliga han och hon i tal och skrift är allt för drastiskt för de flesta. Att acceptera hen som ett komplement är en annan sak. Hade frågan formulerats "Är du för eller emot ett gemensamt pronomen hen som komplement till han och hon" kanske man fått ett annat resultat.

    Debatten präglas av brist på nyansering. Sociala medier svämmar över av hen-fientliga kommentarer som "får vi inte längre vara pojke och flicka?" och "Ännu ett sätt att uppfostra barn jämställt. Använd hen och allt är löst. Gråt!".

    Att hen skapar oro och osäkerhet är normalt i ett samhälle där vi är vana att identifiera oss själva och andra utifrån vårt kön. Hen utmanar detta synsätt, vilket kan både skrämma och inspirera.

    Kommer ordet att ha erövrat språket om 40 år? Hen som lever får se.

    Helén

    3 kommentarer
  • För den oinvigde kan ordet betong ofta förknippas med mindre lustfyllda företeelser; betonghäck kallas till exempel den politiker som fastnat i invanda mönster medan betongghettot illustrerar förortstristessen. Det var därför inte utan en viss tungsinthet som jag begav mig till Betongföreningens frukostseminarium om den nya betongtekniska ordlistan. Mina farhågor försvann i samma stund som jag klev in i köket där ett gäng hjärtliga herrar och damer tuggade smörgås och utbytte artigheter om väder och vibreringsfri betong.

    Fyrtio år har passerat sedan Terminologicentrum (TNC) gav ut den senaste betongordlistan. Sedan dess har cementblandarna hunnit snurra många varv och i takt med att nya tekniker tagits i bruk har behovet av nya facktermer vuxit. För fem år sedan startade Betongföreningen i samarbete med TNC projektet att arbeta fram en ny betongteknisk ordlista. Under ledning av Ingvar Börtemark utsågs en arbetsgrupp med 30 personer, var och en handplockad på grund av sina specialistkunskaper. Systematiskt gick man igenom den befintliga ordbokens samtliga termer. Föråldrade termer rensades bort medan andra stöptes om. I vissa fall upptäcktes tomrum som pockade på att nya termer myntades, vilket föll på Betongföreningens lott.

    – Syftet med ordlistan är att den ska vara normerande, säger Ingvar Börtemark, ordförande i redaktionsgruppen.

    För att enas om de 900 termerna krävdes kompromisser och fastän endast lite finlir kvarstår innan boken ligger färdig på bordet – och nätet, kunde man ana att projektet väckte starka känslor.

    – Varför har inte betongytor fått en egen sektion, undrade till exempel en av åhörarna.

    – Nu står alla termer som betecknar ytbehandling under sektionen ”övrigt”. Innebär det att jag jobbat med ”övrigt” i trettio år?

    Ingvars favorit bland termerna är självkomprimerande betong.

    – Det är ett fint ord på många sätt. Det står för en ny teknik som spar så väl tid som arbetskraft – och mänsklig hörselförmåga.

    Helén

    0 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg