Prenumerera på bloggen
  • Nio av tio chefer anser att bättre språkkunskaper skulle ge företagen fler kunder och större vinster. I Sverige anser 80 procent av företagsledarna att medarbetarna redan har de språkkunskaper som krävs. Det visar en studie utförd av Economist intelligence unit på uppdrag av EF education first.

    Språkets roll som dörröppnare till nya marknader har diskuterats flitigt under det senaste året. I Sverige har i synnerhet behovet av kunskaper i tyska varit föremål för debatt – tillsammans utgör Tyskland, Österrike och Schweiz en av de absolut viktigaste exportmarknaderna för svenska företag, samtidigt som intresset för att studera tyska är ljummet.

    I studien Konkurrens över gränserna – hur företag påverkas av kultur- och kommunikationshinder har 572 toppchefer från företag över hela världen intervjuats. Nio av tio tillfrågade tror att ökade språkkunskaper skulle bidra till att öka orderingången och förbättra resultatet. Lika många räknar också med att affärskontakterna med utlandet kommer att bli alltmer omfattande.

    Svenska företagsledare är betydligt mer nöjda med sina anställdas språkkunskaper än genomsnittschefen. Hela 80 procent anser att deras medarbetare har den kompetens som behövs för att arbeta internationellt. Globalt är samma siffra 53 procent. Och 47 procent av de svenska toppcheferna anser att de anställda behöver behärska minst ett främmande språk – internationellt är det en åsikt som bara var fjärde företagsledare delar.

    Det mest eftertraktade språket på det internationella planet är engelska. Av de företag som siktar på att växa utomlands anser 68 procent att engelska är det viktigaste språket för de anställda att lära sig. Därefter följer mandarin med 8 procent och spanska med 6 procent.

    De företag som drabbas hårdast av språkförbistring är hemmahörande i Brasilien och Kina. Där anser två tredjedelar av toppcheferna att bristande språkkunskaper leder till sämre ekonomiskt resultat.

    Anders

    0 kommentarer
  • I Språktidningen 3/2012 efterlyser Fredrik en förklaring av krollspint, ett ord han hittat i en annons i Tidningen Kalmar från 1908. I annonstexten meddelar möbelmakaren Ragnar Höglund att ingen annan i Kalmar säljer billigare krollspint.

    Nu är gåtan löst. Flera läsare har hört av sig och berättat att det är ett stavfel som gjort texten extra knepig att tyda. Det Ragnar Höglund sålde så billigt var krollsplint. Så här skriver Erik i Umeå:

    "Jag hajade till och mindes från min barndom att ordet hade använts. Men hur? I bokhyllan finns Illustrerad svensk ordbok anno 1955. 'Krollsplint - en tagelersättning bestående av dvärgpalmens bladfibrer el espatogräsets blad. Krollsplintsmadrass madrass stoppad med krollsplint.' Så långt det gedigna uppslagsverket. Och i den senare betydelsen, med madrassen, där kom minnet tillbaka."

    Kåge tipsar om att krollsplint i Nationalencyklopedin beskrivs som "material av dvärgpalmens bladfibrer som används som 'vegetabiliskt tagel' för stoppning av t.ex. möbler och madrasser."

    Anders uppmärksammar oss på att ordet krollsplint även finns i Wikipedia, där etymologin också får en förklaring:

    "Krollsplint (från tyskans krollen, 'rulla ihop sig') är bladfibrerna från dvärgpalm, som förr användes istället för tagel, som stoppning i möbler och madrasser."

    Anders

    2 kommentarer
  • Den som tänker på ett annat språk än modersmålet tar mer rationella beslut. Det visar en studie från universitetet i Chicago publicerad i tidskriften Psychological science.

    Forskarna lät studenter med engelska som modersmål men som också behärskade spanska ta ställning till olika beslut. I ett av experimenten fick varje deltagare 15 dollar som de fick möjlighet att satsa på slantsingling. Vid förlust förlorade de insatsen på 1 dollar, men vid vinst fick de både behålla insatsen och 1,50 dollar som bonus. Om slantsinglingen skulle följa sannolikhetsläran och ge lika många segrar för krona som för klave skulle studenten göra en vinst över de 15 omgångarna.

    När studenterna tänkte på modersmålet valde bara 54 procent att ge sig in i leken. När de tänkte på spanska valde 71 procent att satsa pengar på slantsinglingen.

    Forskarna förklarar skillnaden med att den som tänker på ett främmande språk tillämpar ett mer distanserat och rationellt tankesätt. På modersmålet får emotionella associationer större betydelse – och en vanlig sådan är rädslan för att förlora pengar.

    Flera andra experiment gav liknande resultat, där modersmålet i någon mån förblindade en korrekt analys av problem och risker. Forskarna anser därför att den som vill fatta rationella beslut gör klokt i att tänka på ett främmade språk.

    Anders

    3 kommentarer
  • År 2006 var den isländska banken Kaupþing på väg att bli en nordisk maktfaktor. Den enorma expansionen blev föremål för en granskning i den danska tidningen Ekstra Bladet. Det tidningen grävde fram gav en allt annat än smickrande bild av verksamheten. Dels fanns farhågor om att banken genom tillväxten i Danmark tagit sig vatten över huvudet, dels fanns kopplingar till skatteparadis och ytterst tveksamma affärsmän från Ryssland. Kaupþing påstods dessutom tvätta pengar åt den ryska maffian.

    Kaupþing vände sig först till Pressenævnet. När artiklarna friades där valde banken i stället att stämma Ekstra Bladet i London.

    I den danska tidningens nätupplaga var artiklar om den isländska banken tillgängliga för brittiska läsare, något som var tillräckligt för att domstolen skulle ta upp förtalsmålet. Tvisten slutade med en förlikning där Ekstra Bladet fick stå för Kaupþings advokatkostnader, ett skadestånd av okänd storlek samt publicera en ursäkt som skulle ligga ute på hemsidan i en månads tid.

     Ekstra Bladet förlikade för att inte kostnaderna skulle bli ännu större. Den egna notan för advokatarvoden översteg redan 10 miljoner kronor.

    Om innehållet i artiklarna var korrekt hade mindre betydelse. I England och Wales, där förtalslagstiftningen är mycket generös, är det snarare själva kränkningen än sanningshalten som står i fokus. Kaupþing utnyttjade detta för att få en ursäkt och viss ekonomisk kompensation.

    Men nu vill EU stoppa förtalsturismen (efter engelskans libel tourism).    DetDet ska ske genom ett förslag från Europaparlamentarikern Cecilia Wikström, som går ut på att förtal ska prövas i det land där utgivningen ägde rum. Den som känner sig förtalad i ett EU-land ska inte längre kunna vända sig till ett annat EU-land för att där kunna utnyttja en mer generös lagstiftning. Kaupþing hade därmed inte kunnat inleda en process i London.

    I ett blogginlägg välkomnar Expressens chefredaktör Thomas Mattsson förslaget som kan göra förtalsturism till historia. Även Medievärlden skriver om planerna. Det första belägget för förtalsturism i svensk press är från 2010.

    Anders

    0 kommentarer
  • På Åland har en ortnamnsdispyt gått så långt att landskapsregeringen överväger att anmäla Lantmäteriverket till den finska justitiekanslern. Anledningen: Landskapsregeringen kräver att alla finskspråkiga ortnamn i det enspråkigt svenska landskapet ska försvinna från myndighetens kartor.

    Ortnamnsdispyten började för ett år sedan. Vid ett möte mellan landskapsregeringen och Lantmäteriverket krävde de åländska politikerna att alla finskspråkiga ortnamn, som Ahvenanmaa ('Åland') och Maarianhamina ('Mariehamn'), skulle tas bort ur myndighetens register. De krävde dessutom att Ålands enspråkiga status och självstyre skulle framgå i alla de kartor som Lantmäteriverket tar fram.

    Branschorganisationen Ålands näringsliv har gett sig in i tvisten genom att JO-anmäla myndigheten, och anser dessutom att Ålands varumärke har skadats av att finskspråkiga ortnamn förekommer i Lantmäteriverkets kartor.

    Motivet är att Åland enligt själstyrelse- och grundlagen är enspråkigt svenskt. De finskspråkiga namnen står enligt landskapsregeringen därför i strid med lagen. Det finns heller ingen historisk hävd för namn på något annat språk än svenska.

    Lantmäteriverket har i flera omgångar nobbat landskapsregeringens krav. I det senaste svaret stödjer sig myndigheten på ett utlåtande från Institutet för de inhemska språken, som inte anser att Lantmäteriverkets sätt att hantera kartor och register behöver ändras.

    Ortnamnstvisten diskuterades nyligen i lagtinget. Lantrådet Camilla Gunell sade enligt Nya Åland att landskapsregeringen tänker driva frågan så långt det går:

    Landskapsregeringen avser bemöta svaret i syfte att uppnå en ändring. Om inte det leder till ändrad inställning från lantmäteriverkets sida tas frågan upp på politisk nivå. Landskapsregeringen avser inhämta utlåtanden från Ålandsdelegationen och möjligen också från justitiekanslern.

    Kanske säger Nya Ålands aprilskämt en hel del om de stämningar som namnstriden väcker. I ett mystiskt brev framgår att Finland kommit överens med Ryssland om att byta Åland mot Hogland. Finland blir kvitt "missnöjda och bråkiga ålänningar" samtidigt som landet får tillbaka den ö som Finland förlorade till Ryssland under fortsättningskriget.

    Och hur blir det då med ortnamnen? Den frågan får i aprilskämtet en radikal lösning. Vladimir Putin får nämligen lov att byta ut alla ortnamn till ryska.

    Anders

    0 kommentarer
  • Språkrådet har lagt beslag på 27 500 ord. Det påstår en språkforskare som nu JO-anmäler myndigheten. Forskaren hävdar att Språkrådet ägnar sig åt häleriverksamhet och upphovsrättsintrång. Men chefen Lena Ekberg tillbakavisar alla anklagelser. Och forskarens tidigare chef säger att det rör sig om en fejd som pågått i många år.

    En anmälan av ovanlig natur landade i går på Justitieombudsmannens bord. En forskare hävdar att Språkrådet är delaktigt i en stöld av en databas omfattande 27 500 ord på meänkieli. Forskaren anser att samlingen är privat och att Språkrådet därför ägnar sig åt häleri och upphovsrättsbrott.

    Språkrådet drogs in i fejden år 2008. Forskaren hade då vänt sig till Statens kulturråd för att få medel till att ge ut trespråkiga ordböcker, på meänkieli, svenska och finska. Språkrådets expert fick i uppgift att bedöma forskarens ansökan. Den fick en hel del kritik och forskaren blev senare utan bidrag. Samma år tilldelades i stället en annan forskare medel från Statens kulturråd för att ge ut meänkieliordböcker.

    Den forskare som fick bidrag var under flera års tid chef åt just den forskare som nu anser sig ha blivit bestulen. Inom ramarna för ett universitetsprojekt samlade den anmälande forskaren in omkring 72 000 nordfinska ord. Och det är här som fejden har sin upprinnelse.

    Forskaren påstår att innehållet i databasen var privat egendom. Forskaren arbetade inte bara med projektet vid universitetet, utan skriver i anmälan till JO att även 6 000 ideella arbetstimmar vikts åt sammanställningen.

    Mannens tidigare chef ger en annan bild av innehållet i databasen. Chefen skriver i en inlaga i februari i år att insamlandet av ord var ett grupparbete där många andra forskare och frivilliga var delaktiga. Det råder enligt chefen inga tvivel om att dessa personer bidrog med avgörande kunskaper och stora insatser. Forskaren fick också tillgång till material som samlats in av andra under flera års tid. Chefen anser därför att forskaren omöjligen kan ha ensam upphovsrätt till innehållet i databasen.

    Forskaren utförde dessutom arbetet som anställd vid universitetet. När det skar sig mellan de inblandade ska forskaren även ha raderat innehållet på en annan databas sedan forskaren inte fråntagits lösenordet efter att ha slutat.

    Forskaren hävdar att chefen år 2007 genom hot tvingade till sig delar av databasen, närmare bestämt 27 500 ord. Dessa ska enligt forskaren utgöra grunden för den ordbok som den tidigare chefen fått bidrag från Statens kulturråd och Institutet för språk och folkminnen för att sammanställa.

    Chefen tillbakavisar även detta. Eftersom ordböckerna ännu inte utkommit och underlaget förvaras vid ett norskt universitet kan forskaren omöjligen veta exakt hur dessa kommer att se ut. Materialet är nämligen inte tillgängligt för andra än de som arbetar med det.

    Lena Ekberg, chef för Språkrådet, säger att myndigheten dragits in i en långvarig konflikt. Hon tillbakavisar alla påståenden om att Språkrådet skulle ha ägnat sig åt häleri och upphovsrättsbrott. Det myndigheten har gjort är att på begäran från Statens kulturråd skriva utlåtanden om ansökningar från forskare och senare gått in med ekonomiskt stöd till ordboksprojektet. Databasen har aldrig varit under Språkrådets kontroll.

    – Vi har inget med det att göra på det sättet, säger hon.

    Anders

    0 kommentarer
  • – Högläsning är viktigt för alla – från de allra minsta till de äldsta. Hos barnet bygger det upp ordförrådet och hjälper barnet att förstå hur skriftspråket fungerar. Dessutom väcker det nyfikenhet och läslust. Men även hos äldre människor fyller högläsning en funktion. Genom att läsa gamla favoriter har man lyckats nå människor som man trodde var okontaktbara.

    Det anser Mats Myrberg, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet som forskat om läs- och skrivsvårigheter. Tillsammans med pedagoger, författare och personer verksamma inom barnkultur deltog han vid Läsrörelsens debatt om högläsning som hölls på Junibacken på tisdagen.

    Moderatorn Sharon Jàma hade fullt upp med att tygla den livliga debatten, som stundtals gled in på sidospår som sambandet mellan läsning och klass samt digitala medier. Den senare frågan var det som väckte starkast känslor på scenen. När Behrang Miri, konstnärlig ledare för barn- och ungdomsverksamheten på Kulturhuset, lovordade läsappar, som han ansåg var lika bra för barnets språkutveckling som böcker, fick han mothugg av professorn. Med forskningen i ryggen hävdade Mats Myrberg att små barn utvecklar sitt språk näsa mot näsa med en förälder och inte via en skärm.

    Kvällens starkaste argument för att högläsning fungerar stod dock Elisabeth Reslegård, en av initiativtagarna till Läsrörelsen för. Vid avtackningen berättade hon om sin egen son som lärt sig läsa först vid 15 års ålder, men som tack vare högläsning lyckades knäcka koden för läsning och lärde sig engelska på köpet.

    Helén

    2 kommentarer
  • I mars avled Wilson "Tiny" Deacon. 86-åringen var den sista att behärska språket holikachuk flytande. Kvar finns bara några enstaka talare spridda över Alaska.

    Holikachuk var en by vid floden Innoko. Språket betraktades som utrotningshotat redan under 1840-talet, men det dröjde ända till 1960-talet innan de första försöken att kartlägga det tog fart. Forskarnas intresse sammanföll dock med att byn övergavs och de flesta talarna flyttade till Grayling vid floden Yukon. Denna resa gjorde bland annat Wilson "Tiny" Deacon.

    Att språket år 1961 fick namnet holikachuk var därför något av en slump. Hade lingvisten Michael Krauss, som då arbetade med holikachuk, kommit ett år senare hade han förmodligen kallat språket innoko i stället.

    Flytten gjorde att många holikachuktalare började använda grannspråken koyukon och deg xinag i stället. Så småningom blev också engelskan allt viktigare.

    Alla Holikachukbor hamnade dock inte i Grayling – vissa flyttade i stället till bland annat Cantwell och Anchorage. Det innebär att några enstaka talare av holikachuk alltjämt finns kvar, men ingen som behärskar språket flytande längre.

    Julie Raymond-Yakoubian, forskare vid University of Alaska Fairbanks, berättar i Indian Country Today Media Network att Wilson "Tiny" Deacon trots flytten från Holikachuk identifierade sig med platsen och levnadssättet. För universitetet var han den kanske viktigaste personen när det gällde att kartlägga både kulturen och språket i Holikachuk. År 1978 publicerade forskare vid universitetet den hittills enda någorlunda utförliga ordlistan över språket. Den omfattar 63 sidor.

    Holikachuk ingår i familjen athabaskiska språk. Det är en språkfamilj med spridning från Alaska och Kanada i nordväst till USA:s gränstrakter mot Mexiko i söder.

    Holikachuk är också släkt med eyak, vars sista modersmålstalare, Marie Smith Jones, avled år 2008. Försök att återuppväcka det språket pågår dock under ledning av Michael Krauss och den franske entusiasten Guillaume Leduey. Då eyak ännu inte har några modersmålstalare klassas det alltjämt som utdött.

    Här kan du läsa mer om eyak och här mer om språkdöd.

    Anders

    0 kommentarer
  • Förra helgen gick Chelsea vidare till final i FA-cupen efter att ha besegrat Londonrivalen Tottenham med 5–1. Eftersnacket präglades av hur det gick till när Juan Mata gjorde 2–0. Tv-repriserna avslöjade nämligen att domaren dömde mål trots att bollen aldrig var över mållinjen. Ett sådant mål kallas spökmål (efter engelskans ghost goal eller phantom goal).

    Historiens kanske mest kända spökmål inträffade under VM-finalen 1966 mellan England och Västtyskland. Att Geoff Hurst vid ställningen 2–2 i förlängningen sköt bollen i ribban är obestridligt. Men om bollen, när den studsade ned, passerade mållinjen eller inte har varit en het diskussion i snart 50 år.

    I svensk press används ordet spökmål första gången av Robert Börjesson i Expressen år 2008. Efter domarmissen i matchen mellan Chelsea och Tottenham förra helgen beskrev han i Expressen åter fenomenet som ett spökmål. Samma benämning användes även i Aftonbladet om Juan Matas fullträff.

    I Nerikes Allehanda berättas om en annan typ av spökmål. I en bandymatch mellan Örebro och Falun förra året dömde domaren mål trots att målburen var ur position. Örebro, som fick målet emot sig, menade att skottet hade gått över ribban om målet hade varit på plats. Den gången fångades inte fullträffen på bild. Det är därmed oklart om det faktiskt rörde sig om ett spökmål eller ett vanligt mål.

    Anders

    1 kommentarer
  • En kvinna bosatt i den österrikiska byn Fucking har fått nog och satt upp en egen skylt med stavningen Fugging. Men det befintliga Fugging – som bytte bort Fucking på 1800-talet – tycker att Fucking borde ignorera att vissa besökare gör sig lustiga över namnet.

    Att ortnamn väcker heta känslor är ingen nyhet. I Språktidningen 4/10 skriver Thomas Fahlander om turerna kring kvarteret Negern, Fjuckby och Hunflen.

    I Fjuckby hade många invånare tröttnat på att orten blivit ett utflyktsmål för Uppsalastudenter som med kameran i högsta hugg ville förevigas vid vägskylten med ortnamnet. Men en omröstning som genomfördes år 2007 gav ingen majoritet för ett byte till Fjukeby.

    I Österrike började Fuckingborna under åren efter andra världskrigets slut irritera sig på amerikanska militärer stationerade i Tyskland som under permissioner körde över gränsen för att besöka orten.

    Somliga ortsbor tjänade en hacka på att börja sälja vykort och tröjor med Fuckingmotiv. Andra ledsnade snart på att skyltar innehållande ortnamnet Fucking ständigt blev ett byte för lättroade tjuvar och de ständiga busringningarna där rösten i den andra änden ville få bekräftat att den verkligen hamnat i Fucking.

    Ortnamnet Fucking tros härstamma från Adalbert von Vucckingen, som bodde i regionen på 1000-talet. Bosättningen tros ha grundats av adelsmannen Focko från Bayern redan på 500-talet.

    Fucking ligger i norra Österrike bara några kilometer från gränsen mot Tyskland. Den som vill besöka orten kan ta buss 2302 från Schärding eller Eggerding och kliva av i Unterfucking eller Oberfucking.

    I en annan del av Österrike finns en ort som i dag heter Fugging. Där ändrades stavningen långt innan skylttjuvar och soldater hann sätta kurs mot platsen. År 1195 omnämns dagens Fugging för första gången, och då som Fucking. Sedan dess har stavningen ändrats från Fuching till dagens Fugging.

    Andreas Dockner, borgmästare i Fugging, säger till ORF att ortnamnet är en riktig isbrytare. Varje gång han ska bokstavera Fugging brukar samtalspartnern fnissa och associera till Fucking. Men han tycker att Fuckingborna borde vara stolta över namnet.

    En av Fuckings 104 invånare delar inte den åsikten och fick i veckan nog av den oönskade uppmärksamheten. I stället monterade hon en egen ortnamnsskylt med stavningen Fugging, rapporterar ORF.

    För några år sedan lät borgmästaren Franz Meindl undersöka Fuckingbornas inställning till ortnamnet. Resultatet gav inte stöd för något namnbyte. Personer bosatta nära någon av Fuckingskyltarna var i regel mer positiva till en ändrad stavning, medan andra tyckte att det vore en onödig kostnad att byta ut alla vägmärken.

    Franz Meindl säger till APA att han efter nya påstötningar från lokalbefolkningen är öppen för en diskussion om ett namnbyte. Fuckingborna skulle dock knappast behöva oroa sig över kostnaderna för att avlägsna skyltarna – hela tretton stycken har stulits under de senaste åren.

    Anders

    0 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg