Prenumerera på bloggen
  • Lena Ekberg lämnar uppdraget som chef för Språkrådet. Tvisten som utlöst beslutet är oenighet om Språkrådets webbplats, som inte längre får vara självständig utan ska inordnas under Institutet för språk och folkminnens webbplats. Men i grunden handlar konflikten om Språkrådets ställning.

    – Vårt varumärke är ett inarbetat begrepp och vi är jätterädda om det. Det är viktigt att vi även i fortsättningen kan vara en tydlig röst i språksamhället. Då måste vi synas och försöka ta den platsen. Där är webben ett viktigt redskap, säger Lena Ekberg.

    I stället för självständiga webbplatser ska samtliga delar av Institutet för språk och folkminnen, Sofi, samlas under en övergripande webbplats. Syftet är att myndigheten ska framstå som enad, och att Språkrådet inte längre utåt ska kunna betraktas som en myndighet i myndigheten.

    Språkrådet blev en del av Sofi år 2006. Myndighetens olika avdelningar finns i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå.

    Språkrådet har den i dag i särklass mest besökta hemsidan av dessa. Webbplatsen är liksom Språkrådets närvaro på Facebook och Twitter ett sätt att dagligen kommentera och följa de språkfrågor som diskuteras i samhället.

    – Vi vill ha maximal synlighet för att nå ut och därmed kunna värna om den svenska språkvården, säger Lena Ekberg.

    Det är alltså inte bara oenigheten om webbplatsen som fått Lena Ekberg att ta beslutet att säga upp sig. Hon efterlyser också en debatt om Språkrådets ställning inom Sofi. Som Sveriges officiella språkvårdsorgan anser Lena Ekberg att det är nödvändigt att Språkrådet kan agera självständigt och effektivt.

    – Detta är ett myndighetsbeslut och det får man respektera. Men det har inte gjorts någon analys av konsekvenserna och det är beklagligt. Om vår webbplats försvinner och våra sidor underordnas institutets webbplats riskerar det att underminera vår verksamhet och synlighet. Vi måste även i fortsättningen få synas i alla sammanhang med vårt eget namn, säger hon.

    Lena Ekberg slutar som chef på Språkrådet i juni, ett drygt halvår innan hennes förordnande löper ut. Hon kommer då att återgå till sin tjänst som professor i nordiska språk vid Lunds universitet.

    Anders

    Foto: Linda Forsell

    0 kommentarer
  • Resan går till Värmland i kvällens avsnitt av Svenska dialektmysterier. Programledaren Fredrik Lindström besöker Sunne och berättar både om värmländskans historia och vad den säger om människorna som talar den.

    Svenska dialektmysterier sändes för första gången för sex år sedan. I de nya programmen gästar Fredrik Lindström utöver Värmland även Bohuslän, Blekinge, Överkalix, Småland, Uppland och Gotland. Seriens åttonde och sista program handlar om rikssvenska.

    Nypremiären av Svenska dialektmysterier sänds i SVT 1 klockan 21.

    Anders

    Foto: Benjamin Jónsson/SVT

    1 kommentarer
  • Dos blettele (Lilla bladet) är Sveriges första tidskrift på jiddisch. Bakom projektet står tre jiddischstudenter i Lund. Tidningen ska komma ut med fyra nummer om året.

    Jiddisch är ett av Sveriges minoritetsspråk tillsammans med samiska, finska, meänkieli och romani. Av dessa är jiddisch det minsta. Exakt hur många som talar språket i Sverige i dag är oklart, men de uppskattningar som gjorts pekar på mellan 1 000 och 4 000 talare.

    I samband med att judar under 1700-talet tilläts bosätta sig i Sverige fick också språket fäste i landet. Antalet talare tros ha varit flest under slutet av 1800-talet då många judar flytt till Sverige från förföljelser i andra europeiska länder, och kring andra världskriget då åter många jiddischtalande flyktingar kom till landet. Under kriget beräknas omkring fem miljoner jiddischtalande ha mist livet – omkring hälften av samtliga talare.

    Jiddisch skrivs med hebreiska bokstäver men är ett germanskt språk. Den närmaste släktingen är tyska. Jiddisch har också inslag av romanska och slaviska språk.

    Ida Olniansky, Linda Gordon och Niklas Olniansky gav i slutet av förra året ut det första numret av Dos blettele. Tidskriften innehåller artiklar om populärkultur. Tidningen är den första i sitt slag i Sverige.

    I Skånskan berättar Ida Olniansky (bilden) att hon började att studera jiddisch eftersom språket länge funnits i släkten. Både morfar och morfarsfar, som kom till Lund från Polen i början av 1900-talet, använde jiddisch.

    Alla tre ägnar en stor del av sin fritid åt språket. Ida och Niklas Olniansky spelar tillsammans i hårdrockbandet Dibbukim som förra året släppte albumet Az a foygl un a goylem tantsn. Ida Olniansky och Linda Gordon driver även Jiddischbloggen. Tillsammans med Jean Hessel och Barbara Malec översätter de dessutom barnboken Flickan som älskade potatis av Rose Lagercrantz till jiddisch.

    Linda Gordon berättar för Minoritet.se varför hon studerar jiddisch och vill bidra till att hålla språket vid liv:

    "En av Europas vinklar försvinner utan jiddisch. Man kan inte täcka upp ett språk med ett annat, då förlorar vi en så stor del av vår historia och vår självbild."

    Här kan du läsa mer om jiddisch.

    Anders

    Foto: Pressbild

    1 kommentarer
  • Att ständigt bolla ansvaret fram och tillbaka i en utdragen duell kan kallas skuldpingis. Signaturen Folk beskriver i ett inlägg på forumet Allt för föräldrar hur hon tillsammans med sin man beslutat om ansvarsområden för att få slut på den skuldpingis som ständigt vidtog när många hushållsuppgifter men lite ork återstod.

    Fördelningsplanen säger vem som gör vad och när. I stället för att ägna fritiden åt skuldpingis berättar Folk om hur bägge nu kunde räkna med tre timmar egentid varje dag.

    Svenskläraren Sarah Lombrant berättar i ett blogginlägg att hon hört ordet skuldpingis i barnprogrammet Pingvinerna från Madagaskar. "Vilket användbart ord!" utropar hon.

    Det tycks flera ledarskribenter hålla med om. Eva Bofride skriver i Gotlänningen om hur skolpolitiken i kommunen mest handlar om skuldpingis, och i Dagens Nyheter menar Erik Helmerson att det är meningslöst att träta om vem som bär ansvaret för den grova kriminaliteten i Malmö. Högsta prioritet borde att vara att få bukt med våldet, inte att bolla ansvaret mellan regering och socialdemokrater i till synes oändliga dueller.

    Anders

    0 kommentarer
  • Danska politiker har blivit så retoriskt skickliga att det kan vara skadligt för samhällsdebatten. Två språkforskare varnar i Kristeligt Dagblad för att de inövade uttalanden som ständigt upprepas inför mediernas kameror och mikrofoner utarmar politiken och väljarnas intresse för den.

    Att politiker möter journalister med ett inrepeterat budskap som ska förmedlas är inget nytt fenomen. Under en presskonferens år 1999 upprepade finansminister Bosse Ringholm gång på gång inför en reporterskara som snart inte kunde hålla sig för skratt hur han och Inga-Britt Ahlenius, generaldirektör för Riksrevisionsverket, hade kommit överens om att hon skulle avgå.

    Bosse Ringholm sade samma sak femton gånger. Förra året förklarade migrationsminister Tobias Billström sjutton gånger i en tv-intervju att han inte kommenterade tredjepartsuppgifter från Wikileaks.

    Men för det mesta blir politikernas inrepeterade budskap sällan lika uppenbart – även om det exempelvis uppmärksammats hur gärna statsminister Fredrik Reinfeldt använder ordet ansvar.

    I Danmark säger skatteminister Thor Möger Petersen aldrig bara löntagare när han diskuterar regeringens skattepolitik. Han talar alltid om hårt arbetande löntagare. I en tid där den politiska bevakningen premierar korta och slagkraftiga citat har Thor Möger Petersen lärt sig sin läxa. Han lyckas packa några få ord med en rejäl näve politisk ideologi och strategi.

    Mette Bengtsson, doktorand vid Köpenhamns universitet som forskar om politisk debatt och argumentation, säger i Kristeligt Dagblad att stormoské, supersjukhus och miljonärsskatt är andra retoriskt effektiva ord som ofta förekommer i debatten i Danmark. Men hon menar att de är sämre för samtalsklimatet eftersom de färgas av ideologiska värderingar.

    Att politiker ibland tycks ha förvandlats till självrepeterande åsiktsmaskiner kan enligt Jonas Gabrielsen, lektor i retorik vid Roskilde universitet, förklaras med de villkor som ges av massmedierna. För att vara säker på att få fram sitt budskap upprepar politikerna sitt inövade budskap lagom anpassat för ett snabbt klipp i en nyhetssändning.

    Och det är, anser Jonas Gabrielsen och Mette Bengtsson, ett effektivt sätt att nå ut med en åsikt. Men det utarmar den politiska debatten och är dåligt för demokratin.

    Anders

    0 kommentarer
  • Getter anpassar sina läten efter omgivningen. De har – precis som människan – förmågan att ändra sitt språk beroende på socialt sammanhang. Forskare vid Queen Mary's school of biological and chemical sciences i London menar att det därmed står klart att människan inte är det enda däggdjuret som kan utveckla dialekter eller gruppspråk.

    Getternas läten studerades vid två olika tillfällen – vid en veckas ålder när killingarna håller ihop med familjen, och vid fem veckors ålder när de bildar sociala grupper med getter i samma ålder. De killingar som ingick i studien var antingen hel- eller halvsyskon.

    Ju större släktskap, desto mer lika var getternas bräkande. Men de killingar som växte upp tillsammans utvecklade också liknande läten oavsett genetisk bakgrund. Lätena blev dessutom alltmer lika varandra i takt med att killingarna blev äldre och tillbringade mer tid tillsammans.

    Forskarna anser att studien, som är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Animal Behaviour, visar att fler däggdjur än människan har förmåga att anpassa sina läten. De anser även att tamdjurens kognitiva förmåga hittills har underskattats.

    Anders

    0 kommentarer
  • Mademoiselle försvinner från officiella dokument i Frankrike. Hädanefter blir madame den enda benämningen på franska kvinnor som accepteras av myndigheterna. Regeringens beslut är en följd av en långvarig kampanj från feministiska grupper.

    Med motiveringen att mademoiselle ('fröken') är sexistiskt och nedlåtande har Osez le féminisme ('Våga feminismen') och Chiennes de garde ('Vakthundarna') bildat opinion för att få bort ordet från officiella sammanhang. Mademoiselle ansågs nämligen antyda att en kvinna inte var en självständig och komplett individ, utan enbart definierades utifrån om hon var gift eller inte.

    Där kvinnor kallats antingen mademoiselle eller madame ('fru') har män sluppit skylta med sitt civilstånd. I myndigheternas ögon var en man alltid en monsieur ('herre').

    Nu slipper alltså franska kvinnor att vid alla myndighetskontakter berätta om sitt civilstånd. I stället ska alla kvinnor tilltalas med madame.

    Det är inte bara mademoiselle som nu på regeringens begäran ska försvinna från alla blanketter och formulär som staten erbjuder. Dessutom ska kvinnor inte längre behöva uppge varken flicknamn eller makens namn.

    Här kan du läsa mer om ordet mademoiselle.

    Anders

    0 kommentarer
  • Tyska ungdomar i storstäderna använder turkisk slang. Det visar ett forskningsprojekt under ledning av professor Heike Wiese vid universitetet i Potsdam. Hon anser att korsbefruktningen är ett exempel på språklig integration.

    Turkar är den största invandrargruppen i Tyskland. Omkring tre miljoner invånare har turkiska rötter. Alla dessa har dock inte turkiska som modersmål.

    Heiki Wiese har i flera års tid studerat Kiezdeutsch, det ungdomsspråk som är särskilt vanligt i bostadsområden med en hög andel personer med utländsk bakgrund. I tidigare studier har Heike Wiese beskrivit Kiezdeutsch som en urban dialekt som uppvisar vissa särdrag när det gäller uttal, ordförråd och grammatik.

    I en ny studie har Heike Wiese tillsammans med andra forskare följt och spelat in tyska tonåringars vardagssamtal. Även ungdomar utan turkisk bakgrund använder turkisk slang. Användningen var mest utbredd i Berlin.

    De vanligaste turkiska lånorden var valla ('ärligt') och lan ('kompis, kille') som används som tilltalsord. Här rör det sig enligt Heike Wiese inte om någon ny dialekt, utan om språklig integration mellan olika samhällsgrupper, skriver Deutsch türkische Nachrichten.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • Håkan Juholt bad först om ursäkt för att ha tagit emot hyresbidrag för hela lägenhetshyran trots att han delade bostaden med sin sambo. Sedan visade det sig att riksdagens regelverk var långt ifrån entydigt. Men när detta framkom hade Håkan Juholt redan tagit på sig skulden för misstaget och gjort en pudel.

    Den som gör en pudel lägger sig på rygg och sprattlar med benen, visar sig undergiven och ber om ursäkt. PR-konsulten Lars Thalén skriver i Dagens Nyheter att Håkan Juholt i stället borde ha gjort en terrier:

    "En pudel ska man göra när man verkligen har gjort bort sig, det vill säga inte har förstått och inte agerat eller rentav kanske begått ett brott. Då är det – enligt formulär 1A – bara att be om ursäkt, uttrycka all förståelse för att människor blir upprörda och hoppas på förlåtelse.

    Men innan saken är ute och framför allt om man inte är skyldig, inte är en skurk, då ska man snarare planera och 'göra en terrier'.

    Vad är då en terrier? Jo, det är att agera beslutsamt och att ge uttryck för människors vrede mot det missförhållande som saken gäller."

    Som exempel på en framgångsrikt utförd terrier nämner Lars Thalén Systembolagets hantering av de butikschefer som bröt mot regelverket genom att ha direktkontakt med leverantörer. Generaldirektören Anitra Steen ansåg sig inte ha något att be om ursäkt för. I stället för att pudla gjorde hon en terrier och anklagade butikscheferna för att ha svikit både Systembolaget och den svenska alkoholpolitiken.

    Nätbeläggen för att göra en terrier kan räknas på fingrarna, men som en variant till det populära uttrycket att göra en pudel kan det ha en framtid. När det gäller den fyrbenta förlagan är åtminstone terriern vanligare än pudeln.

    Hunden på bilden är en American Staffordshire terrier upptagen med annat än att göra en terrier.

    Anders

    Foto: Anders Svensson

    1 kommentarer
  • Den 3 mars är en historisk dag för bokstaven w:s självständighet. På denna dag är det nämligen sju år sedan Svenska Akademien tog sitt beslut att sära på w och v till följd av ”webbens” intåg. Och för att undvika språkliga misstag: orden tvist och twist betyder ju olika saker.

    I samband med tryckningen av 2006 års upplaga av ordboken SAOL, blev därför w den 29:e medlemmen i det svenska alfabetet.

    Att bokstäver läggs till i vårt alfabet är ytterst ovanligt och förtjänar att firas. Det anser i alla fall Stockholms typografiska gille som välkomnar alla bokstavstrogna till födelsedagsfest på Rönnells Antikvariat i Stockholm i morgon. Språkvetare, poeter, skribenter och typografer kommer att medverka under en eftermiddag i w:s tecken.

    Bokstaven w är ursprungligen en ligatur, det vill säga två sammanskrivna tecken, av två v:n. Den började först användas av anglosaxiska skribenter på 600-talet, för att beteckna halvvokalen /w/, och upptogs senare i tyskan, där den på den tiden uttalades på samma sätt. U och v var fram till 1500-talet bara skilda stilar för att skriva samma bokstav, vilket är anledningen till att man på engelska kallar w för double u.

    Helén

    0 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg