Prenumerera på bloggen
  • För den oinvigde kan ordet betong ofta förknippas med mindre lustfyllda företeelser; betonghäck kallas till exempel den politiker som fastnat i invanda mönster medan betongghettot illustrerar förortstristessen. Det var därför inte utan en viss tungsinthet som jag begav mig till Betongföreningens frukostseminarium om den nya betongtekniska ordlistan. Mina farhågor försvann i samma stund som jag klev in i köket där ett gäng hjärtliga herrar och damer tuggade smörgås och utbytte artigheter om väder och vibreringsfri betong.

    Fyrtio år har passerat sedan Terminologicentrum (TNC) gav ut den senaste betongordlistan. Sedan dess har cementblandarna hunnit snurra många varv och i takt med att nya tekniker tagits i bruk har behovet av nya facktermer vuxit. För fem år sedan startade Betongföreningen i samarbete med TNC projektet att arbeta fram en ny betongteknisk ordlista. Under ledning av Ingvar Börtemark utsågs en arbetsgrupp med 30 personer, var och en handplockad på grund av sina specialistkunskaper. Systematiskt gick man igenom den befintliga ordbokens samtliga termer. Föråldrade termer rensades bort medan andra stöptes om. I vissa fall upptäcktes tomrum som pockade på att nya termer myntades, vilket föll på Betongföreningens lott.

    – Syftet med ordlistan är att den ska vara normerande, säger Ingvar Börtemark, ordförande i redaktionsgruppen.

    För att enas om de 900 termerna krävdes kompromisser och fastän endast lite finlir kvarstår innan boken ligger färdig på bordet – och nätet, kunde man ana att projektet väckte starka känslor.

    – Varför har inte betongytor fått en egen sektion, undrade till exempel en av åhörarna.

    – Nu står alla termer som betecknar ytbehandling under sektionen ”övrigt”. Innebär det att jag jobbat med ”övrigt” i trettio år?

    Ingvars favorit bland termerna är självkomprimerande betong.

    – Det är ett fint ord på många sätt. Det står för en ny teknik som spar så väl tid som arbetskraft – och mänsklig hörselförmåga.

    Helén

    0 kommentarer
  • ”Japan må ligga i bakvattnet nu men har det på sin kvarn. Drar in millar med deg och kommer i yen. Det är ingen vågad gissning att deras bästa tid inte har watt en.”

    Så lät det förra året när Claes Engholm tog hem titeln som svensk mästare i ordvitsar.

    Att Japan var hett förra året hörde samman med härdsmältan. Och aktualiteter är tacksamma att skämta om, anser Claes Engholm som finner inspiration var helst han ser sig omkring. Sedan börjar han att bolla tvetydigheter och dubbla associationer. En vana han fostrats med (pappa är korsordsmakare och mamma mästare på pratbubblor) och som vuxit fram successivt.

    I Språktidningen 6/2011 analyserade Nils Svensson ordvitsen i ett försök att sätta fingret på vad som får oss att skratta när vi läser ”tandläkaren bad patienten hålla käften”. Han konstaterade att dubbeltydighet är ett utmärkande drag för ordvitsar. Att byta ut ett ord mot ett annat så att uttrycket får en annan innebörd är också vanligt. Och fungerar bäst om orden liknar varandra. Att ordvitsens status förändras konstaterades också och kanske är det dags att slå ett slag för vitsen.

    Så vare sig du själv har några fyndigheter hemma i byrålådan eller hellre låter andra stå för lustigheterna kanske det kan vara värt att bege sig till Malmö, Göteborg eller Stockholm. Där äger nämligen årets svenska mästerskap rum den 26–31 mars.

    I första ronden har de tävlande två minuter på sig att presentera ett förberett material. Publiken röstar fram de fyra bästa som går vidare till semifinal och här gäller det att vara vitsig i realtid. Utifrån en bild ska de tävlande dra varannan vits till dess att orden sinar och vinnaren går till final.

    Claes Engholm tänker förstås vara på plats för att försvara sin titel. Vad han tänker bjuda på i år är vill han dock inte avslöja.

    – Nej, det är ingen vits!

    Helén

    0 kommentarer
  • Att rött kött ger ökad risk för cancer var ett forskningsrön som fick stor uppmärksamhet i medierna härom veckan. I Expressen tipsades läsarna hur de genom att välja annan kost kunde minska risken för köttcancer.

    Ordet väckte en hel del reaktioner på nätet. De flesta kommentarerna är negativa, men journalistutbildaren Rosmarie Holmström säger i Medievärlden att köttcancer fungerar som ett rubrikord eftersom det "väcker uppmärksamhet och fångar läsaren".

    Katerina Janouch utsåg i på Twitter köttcancer till "dagens äckligaste ord" och ville i ett annat inlägg tilldela den som hittade på ordet "SAOL:s innovationspris". I ett blogginlägg undrade Filmjanne om det inte blivit dags att skrämma biopubliken "med en riktigt hemsk film om köttets synder". Susanne Sjöstedt tyckte däremot på Twitter att köttcancer var "mer roande än upprörande".

    Debatten om ordet gav det också en viss spridning. I den aktuella artikeln är det inte svårt att förstå vad sammansättningen köttcancer syftar på. Men ryckt ur sitt sammanhang kan köttcancer tolkas på flera sätt – är det en cancer som finns i köttet eller köttet som kan orsaka cancer?

    Olämpligt? Inte enligt Rosmarie Holmström, som menar att de nyanser som inte framgår av rubriken förklaras i brödtexten.

    Anders

    Foto: Istockphoto

    0 kommentarer
  • "En person som med unik och uttrycksfull talang lägger pusselbitar med ord och rytm, som får eftertanke och känsla att vibrera i samma takt." Så lyder juryns motivering när Timbuktu, Jason Diakité, tilldelas Stora retorikpriset.

    Timbuktu är mest känd som rappare, men är också programledare. Han är den fjärde i ordningen att tilldelas priset efter läraren Stavros Louca, sportjournalisten Lasse Granqvist och skådespelaren Pia Johansson.

    I Språktidningen 4/2011 beskriver Timbuktu hur han ser på språket och sitt låtskrivande:

    "Svenska är som lego. Man kan sätta ihop nästan vilka ord som helst och bygga nya innebörder."

    Här kan du läsa hela intervjun med Timbuktu.

    Anders

    Foto: Nadja Hallström

    0 kommentarer
  • Lena Ekberg lämnar uppdraget som chef för Språkrådet. Tvisten som utlöst beslutet är oenighet om Språkrådets webbplats, som inte längre får vara självständig utan ska inordnas under Institutet för språk och folkminnens webbplats. Men i grunden handlar konflikten om Språkrådets ställning.

    – Vårt varumärke är ett inarbetat begrepp och vi är jätterädda om det. Det är viktigt att vi även i fortsättningen kan vara en tydlig röst i språksamhället. Då måste vi synas och försöka ta den platsen. Där är webben ett viktigt redskap, säger Lena Ekberg.

    I stället för självständiga webbplatser ska samtliga delar av Institutet för språk och folkminnen, Sofi, samlas under en övergripande webbplats. Syftet är att myndigheten ska framstå som enad, och att Språkrådet inte längre utåt ska kunna betraktas som en myndighet i myndigheten.

    Språkrådet blev en del av Sofi år 2006. Myndighetens olika avdelningar finns i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå.

    Språkrådet har den i dag i särklass mest besökta hemsidan av dessa. Webbplatsen är liksom Språkrådets närvaro på Facebook och Twitter ett sätt att dagligen kommentera och följa de språkfrågor som diskuteras i samhället.

    – Vi vill ha maximal synlighet för att nå ut och därmed kunna värna om den svenska språkvården, säger Lena Ekberg.

    Det är alltså inte bara oenigheten om webbplatsen som fått Lena Ekberg att ta beslutet att säga upp sig. Hon efterlyser också en debatt om Språkrådets ställning inom Sofi. Som Sveriges officiella språkvårdsorgan anser Lena Ekberg att det är nödvändigt att Språkrådet kan agera självständigt och effektivt.

    – Detta är ett myndighetsbeslut och det får man respektera. Men det har inte gjorts någon analys av konsekvenserna och det är beklagligt. Om vår webbplats försvinner och våra sidor underordnas institutets webbplats riskerar det att underminera vår verksamhet och synlighet. Vi måste även i fortsättningen få synas i alla sammanhang med vårt eget namn, säger hon.

    Lena Ekberg slutar som chef på Språkrådet i juni, ett drygt halvår innan hennes förordnande löper ut. Hon kommer då att återgå till sin tjänst som professor i nordiska språk vid Lunds universitet.

    Anders

    Foto: Linda Forsell

    0 kommentarer
  • Resan går till Värmland i kvällens avsnitt av Svenska dialektmysterier. Programledaren Fredrik Lindström besöker Sunne och berättar både om värmländskans historia och vad den säger om människorna som talar den.

    Svenska dialektmysterier sändes för första gången för sex år sedan. I de nya programmen gästar Fredrik Lindström utöver Värmland även Bohuslän, Blekinge, Överkalix, Småland, Uppland och Gotland. Seriens åttonde och sista program handlar om rikssvenska.

    Nypremiären av Svenska dialektmysterier sänds i SVT 1 klockan 21.

    Anders

    Foto: Benjamin Jónsson/SVT

    1 kommentarer
  • Dos blettele (Lilla bladet) är Sveriges första tidskrift på jiddisch. Bakom projektet står tre jiddischstudenter i Lund. Tidningen ska komma ut med fyra nummer om året.

    Jiddisch är ett av Sveriges minoritetsspråk tillsammans med samiska, finska, meänkieli och romani. Av dessa är jiddisch det minsta. Exakt hur många som talar språket i Sverige i dag är oklart, men de uppskattningar som gjorts pekar på mellan 1 000 och 4 000 talare.

    I samband med att judar under 1700-talet tilläts bosätta sig i Sverige fick också språket fäste i landet. Antalet talare tros ha varit flest under slutet av 1800-talet då många judar flytt till Sverige från förföljelser i andra europeiska länder, och kring andra världskriget då åter många jiddischtalande flyktingar kom till landet. Under kriget beräknas omkring fem miljoner jiddischtalande ha mist livet – omkring hälften av samtliga talare.

    Jiddisch skrivs med hebreiska bokstäver men är ett germanskt språk. Den närmaste släktingen är tyska. Jiddisch har också inslag av romanska och slaviska språk.

    Ida Olniansky, Linda Gordon och Niklas Olniansky gav i slutet av förra året ut det första numret av Dos blettele. Tidskriften innehåller artiklar om populärkultur. Tidningen är den första i sitt slag i Sverige.

    I Skånskan berättar Ida Olniansky (bilden) att hon började att studera jiddisch eftersom språket länge funnits i släkten. Både morfar och morfarsfar, som kom till Lund från Polen i början av 1900-talet, använde jiddisch.

    Alla tre ägnar en stor del av sin fritid åt språket. Ida och Niklas Olniansky spelar tillsammans i hårdrockbandet Dibbukim som förra året släppte albumet Az a foygl un a goylem tantsn. Ida Olniansky och Linda Gordon driver även Jiddischbloggen. Tillsammans med Jean Hessel och Barbara Malec översätter de dessutom barnboken Flickan som älskade potatis av Rose Lagercrantz till jiddisch.

    Linda Gordon berättar för Minoritet.se varför hon studerar jiddisch och vill bidra till att hålla språket vid liv:

    "En av Europas vinklar försvinner utan jiddisch. Man kan inte täcka upp ett språk med ett annat, då förlorar vi en så stor del av vår historia och vår självbild."

    Här kan du läsa mer om jiddisch.

    Anders

    Foto: Pressbild

    1 kommentarer
  • Att ständigt bolla ansvaret fram och tillbaka i en utdragen duell kan kallas skuldpingis. Signaturen Folk beskriver i ett inlägg på forumet Allt för föräldrar hur hon tillsammans med sin man beslutat om ansvarsområden för att få slut på den skuldpingis som ständigt vidtog när många hushållsuppgifter men lite ork återstod.

    Fördelningsplanen säger vem som gör vad och när. I stället för att ägna fritiden åt skuldpingis berättar Folk om hur bägge nu kunde räkna med tre timmar egentid varje dag.

    Svenskläraren Sarah Lombrant berättar i ett blogginlägg att hon hört ordet skuldpingis i barnprogrammet Pingvinerna från Madagaskar. "Vilket användbart ord!" utropar hon.

    Det tycks flera ledarskribenter hålla med om. Eva Bofride skriver i Gotlänningen om hur skolpolitiken i kommunen mest handlar om skuldpingis, och i Dagens Nyheter menar Erik Helmerson att det är meningslöst att träta om vem som bär ansvaret för den grova kriminaliteten i Malmö. Högsta prioritet borde att vara att få bukt med våldet, inte att bolla ansvaret mellan regering och socialdemokrater i till synes oändliga dueller.

    Anders

    0 kommentarer
  • Danska politiker har blivit så retoriskt skickliga att det kan vara skadligt för samhällsdebatten. Två språkforskare varnar i Kristeligt Dagblad för att de inövade uttalanden som ständigt upprepas inför mediernas kameror och mikrofoner utarmar politiken och väljarnas intresse för den.

    Att politiker möter journalister med ett inrepeterat budskap som ska förmedlas är inget nytt fenomen. Under en presskonferens år 1999 upprepade finansminister Bosse Ringholm gång på gång inför en reporterskara som snart inte kunde hålla sig för skratt hur han och Inga-Britt Ahlenius, generaldirektör för Riksrevisionsverket, hade kommit överens om att hon skulle avgå.

    Bosse Ringholm sade samma sak femton gånger. Förra året förklarade migrationsminister Tobias Billström sjutton gånger i en tv-intervju att han inte kommenterade tredjepartsuppgifter från Wikileaks.

    Men för det mesta blir politikernas inrepeterade budskap sällan lika uppenbart – även om det exempelvis uppmärksammats hur gärna statsminister Fredrik Reinfeldt använder ordet ansvar.

    I Danmark säger skatteminister Thor Möger Petersen aldrig bara löntagare när han diskuterar regeringens skattepolitik. Han talar alltid om hårt arbetande löntagare. I en tid där den politiska bevakningen premierar korta och slagkraftiga citat har Thor Möger Petersen lärt sig sin läxa. Han lyckas packa några få ord med en rejäl näve politisk ideologi och strategi.

    Mette Bengtsson, doktorand vid Köpenhamns universitet som forskar om politisk debatt och argumentation, säger i Kristeligt Dagblad att stormoské, supersjukhus och miljonärsskatt är andra retoriskt effektiva ord som ofta förekommer i debatten i Danmark. Men hon menar att de är sämre för samtalsklimatet eftersom de färgas av ideologiska värderingar.

    Att politiker ibland tycks ha förvandlats till självrepeterande åsiktsmaskiner kan enligt Jonas Gabrielsen, lektor i retorik vid Roskilde universitet, förklaras med de villkor som ges av massmedierna. För att vara säker på att få fram sitt budskap upprepar politikerna sitt inövade budskap lagom anpassat för ett snabbt klipp i en nyhetssändning.

    Och det är, anser Jonas Gabrielsen och Mette Bengtsson, ett effektivt sätt att nå ut med en åsikt. Men det utarmar den politiska debatten och är dåligt för demokratin.

    Anders

    0 kommentarer
  • Getter anpassar sina läten efter omgivningen. De har – precis som människan – förmågan att ändra sitt språk beroende på socialt sammanhang. Forskare vid Queen Mary's school of biological and chemical sciences i London menar att det därmed står klart att människan inte är det enda däggdjuret som kan utveckla dialekter eller gruppspråk.

    Getternas läten studerades vid två olika tillfällen – vid en veckas ålder när killingarna håller ihop med familjen, och vid fem veckors ålder när de bildar sociala grupper med getter i samma ålder. De killingar som ingick i studien var antingen hel- eller halvsyskon.

    Ju större släktskap, desto mer lika var getternas bräkande. Men de killingar som växte upp tillsammans utvecklade också liknande läten oavsett genetisk bakgrund. Lätena blev dessutom alltmer lika varandra i takt med att killingarna blev äldre och tillbringade mer tid tillsammans.

    Forskarna anser att studien, som är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Animal Behaviour, visar att fler däggdjur än människan har förmåga att anpassa sina läten. De anser även att tamdjurens kognitiva förmåga hittills har underskattats.

    Anders

    0 kommentarer

Sidor

Senaste kommentarer

Prenumerera på Blogg