Upprop för att rädda älvdalskan

3 kommentarer

Ge älvdalskan status som minoritets- eller landsdelsspråk. Det kräver Språkförsvaret i en namninsamling riktad till riksdagen.

Tidigare i år fick älvdalska en egen språkkod. Det var organisationen SIL International som efter en utredning fastslog att älvdalska inte är samma sak som svenska. Men från politiskt håll har inställningen inte förändrats. Regeringen anser att älvdalska ska betraktas som en svensk dialekt och inte ett eget språk.

Språkförsvaret har vid flera tillfällen uppmärksammat älvdalskan. Nu vänder sig organisationen till riksdagen med ett krav på att älvdalskan ska få status som minoritets- eller landsdelsspråk. Språkförsvaret ställer sig därmed bakom en motion från Niclas Malmgren (MP). I motionen motiverar han förslaget med de stora skillnaderna mellan älvdalska och svenska:

De flesta lingvister är ense om att älvdalska är ett eget språk. Avståndet mellan älvdalska och svenska kan jämföras med avståndet mellan isländska och svenska. Älvdalskans ljudsystem, grammatik, syntax och ordförråd skiljer sig radikalt från rikssvenskans. Så har älvdalskan exempelvis bevarat nasala vokaler, som har försvunnit i andra nordiska språk, samt behållit det fornnordiska kasussystemet med fyra kasus. Även alfabetet skiljer sig från svenskans och består av 35 bokstäver.

I uppropet jämför Språkförsvaret myndigheternas hantering av älvdalskan med hur meänkieli länge behandlades i skolorna:

Svenska myndigheter hävdar ännu att älvdalskan är en svensk dialekt. För många av de älvdalsktalande barnen har dock mötet med svenska språket i skolan varit chockartat, eftersom de inte förstod svenska. Barn som talade älvdalska fylldes med skamkänslor, samtidigt som de inte fick använda sitt modersmål. Denna skolpolitik har haft negativa följder för många älvdalingars identitet och självkänsla.

Namninsamlingen pågår till och med den 31 december. Därefter lämnas den in till riksdagen.

Här kan du läsa Östen Dahls artikel om älvdalska från 2008.

Anders

Foto: Istockphoto

Tags: 

Kommentarer

Älvdalingarna har kämpat för sitt språk länge, och det finns många språkvetare som under det senaste decenniet har ställt sig på deras sida. Jag är en av dem. Men det går väldigt trögt... ett exempel: efter många års debatt beslutade Älvdalens kommunfullmäktige – enhälligt! – i våras att det skulle inrättas en älvdalsk dagisavdelning i höst. Då var det många som jublade! Men nu är hösten här, och vad händer? Jo, ingenting – som vanligt. Det blir ingen älvdalsk förskoleavdelning. I nuläget har älvdalskan, vad jag vet, inte stöd från någon svensk myndighet på någon nivå, och utan stöd kommer språket att dö ut. I själva verket kan man tala om språkmord, eftersom det offentliga Sverige faktiskt arbetar mot älvdalskan; ISOF, den myndighet som ansvarar för minoritetsspråk, var mycket negativ mot att SIL skulle erkänna älvdalska som språk.

Sylvia Måsan Älvdalskan är en dialekt av dalska/dalmål, och jag skriver INTE under på ett krav att älvdalskan ska bli erkänt som eget språk. Mitt modersmål sollerömål (soldmål) är också en dialekt av dalskan/dalmålet, och jag kräver att hela språket ska bli erkänt. Älvdalskan har fått stöd av vissa språkforskare för sin kampanj. Vi andra dialekter inom dalskan/dalmålet har inte fått det stödet. För mig har den här kampanjen betytt att jag i stort sett gett upp arbetet för att rädda hela dalmålet. Jag var tidigare sekreterare i Dalmålsakademin.

Lägg till ny kommentar