Svenskar och japaner tolkar inte tecken på samma sätt

4 kommentarer

Svenskar som lär sig japanska försöker läsa tecken genom att dela upp dem i uttalbara delar. Japaner försöker i stället läsa tecken enligt tecknets övriga uttal eller genom att analysera sammanhanget. Det framgår i en doktorsavhandling vid Göteborgs universitet.

Fusae Ivarsson har studerat hur svenskar och japaner lär sig att skriva kanji, det japanska skriftspråk som har lånat tecken från kinesiskan. Hon har dels jämfört svenska universitetsstudenter på nybörjarnivå med japanska elever i årskurs två (där bägge grupperna behärskar ungefär 240 tecken), dels jämfört studenter på avancerad nivå med elever i årskurs fem (där bägge grupperna behärskar ungefär 800 tecken). Slutsatsen är att svenska studenter och japanska elever hanterar och minns kanji på olika sätt.

I kanji kan ett tecken i regel uttalas på flera olika sätt. Därför är det viktigt att förstå sammanhanget för att kunna uttala tecknet korrekt.

När japaner stöter på ett okänt tecken använder de andra uttal för samma tecken eller en gissning baserad på sammanhanget. Svenskar försöker i stället ofta dela upp ett tecken i två beståndsdelar med förhoppningen om att kunna hitta en del som de kan uttala.

Fusae Ivarsson anser inte att svenskar måste lära sig att förstå tecken på samma sätt som japaner gör. I stället tror hon att inlärningen skulle kunna bli effektivare om svenskar blir mer medvetna om de olika metoderna.

Anders

Foto: Istockphoto

Tags: 

Kommentarer

"När japaner stöter på ett okänt tecken använder de andra uttal för samma tecken eller en gissning baserad på sammanhanget."

Om de japanska eleverna inte känner till tecknet, hur kan de då känna till andra uttal för det tecknet?

Detta ("okänt tecken") uttrycktes kanske inte på bästa sätt i inlägget. Eftersom ett tecken kan ha flera uttal är sammanhanget viktigt för att avgöra rätt uttal. Japanska elever prövar ofta att uttala tecknet på ett bekant sätt även om det av sammanhanget framgår att uttalet inte är det riktiga.

Hm. Har inte studerat så mycket japanska men i kinesiska kan ena delen av tecknet definitivt vara ljudbärande. Denna egenskap kallas "fonetikum".

Så ser jag som svenskt ett nytt tecken kan jag ändå ibland gissa till mig uttalet. Detta gäller över hälften (Tror närmare 70%) av tecknen i det kinesiska språket så det är ju ganska stor chans att man gissar rätt eller nära rätt, även om tonen kan vara lite hur som helst.

Kanske det fungerar liknande i japanskan?

Lägg till ny kommentar