Runstensfynd blottlägger hens historia

Bonden Pär Strömberg trodde först att det var en vanlig sten han hittat på åkern vid Skråfosa när han inspekterade jorden inför vårsådden. Men några vaga ristningskonturer fick honom att ta kontakt med Fornminnesinstitutet. När myndigheten undersökte stenen visade det sig snart att den var en guldklimp för språkforskarna. Ristningen innehåller nämligen det allra första belägget för ordet hen som pronomen i svenskan. Runstenen har nu bidragit till att lösa en gåta som har gäckat språkforskarna sedan 1900-talets början.

Att nya runstenar upptäcks i Sverige är inte helt ovanligt. Ofta hittas de på åkrar eller som en del i ett byggnadsverk. De senaste åren har flera fynd gjorts i Stockholmsområdet, bland annat i Vallentuna, Österhaninge och Salem. Men inget har varit lika omvälvande som Skråfosastenen. Så här lyder ristningen:

"För Sigyn, som reste västerut,

restes denna sten,

och Åsmund högg.

Hen ligger i Hjaltland."

Sigyn tros ha varit hemmahörande i Eskilstunatrakten, alltså bara någon mil från den åker där Skråfosastenen nyligen påträffades. Västerut måste tolkas som resor till de brittiska öarna. Hjaltland var den tidens benämning på Shetlandsöarna. 

Forskarna funderade länge på om Åsmund inte hade full kännedom om runraden och högg fel när han refererade till Sigyn som hen, men har kommit fram till att så sannolikt inte var fallet. Dels har runradens tecken för a och e inte mycket gemensamt, dels har samme Åsmund på flera andra ristningar påträffade i Sörmland visat att han behärskade tidens alfabete till fullo.

Dessutom fanns vid denna tid inga utpräglade könsroller. Eftersom många män reste till fjärran länder skötte ofta kvinnor samtliga uppgifter på gården. Detta tros ha bidragit till framväxten av det könsneutrala pronomenet hen.

Jörn Skotte, forskningsarkivarie vid Fornminnesinstitutet, har undersökt stenen tillsammans med forskare vid Isof, Institutet för stenar och folkdräkter. Expertgruppens slutsats är att pronomenet hen användes för bägge könen åtminstone dialektalt i svenskan redan på 1000-talet.

Och inte nog med det. Det finns en koppling mellan fornsvenskans hen och det engelska ordet för höna.

Likt de flesta av den tidens vikingar ägnade sig inte Sigyn åt plundringståg, utan åt handel. Det är troligt att det i detta sammanhang förekommit byteshandel med husdjur. Det finns nämligen brittiska dokument som nämner en Sigyn, som handlade med fjäderfä. I samma dokument finns också det första anglosaxiska belägget för ordet hen.

Det finns flera exempel på engelska ord som lånades in från fornsvenskan på den tiden, till exempel mjöd (på engelska mead). Men det var först med tolkningen av den nyfunna runstenen som sambandet mellan fornsvenskans hen och engelskans hen kunde fastställas. Ett svenskt pronomen, hen, som under medeltiden föll i glömska i sveamålen, lånades alltså in i engelskan som ett substantiv för det som i Sverige heter höna – efter hönshandlaren Sigyn.

Kanske går det, som ordspråket säger, inte att göra en höna av en fjäder. Men väl ett engelskt substantiv av ett fornsvenskt pronomen.

Anders

Foto: Lise Claesson/Fornminnesinstitutet

Tags: 

24 kommentarer

Kommentarer

Haha, det här räddade min dag när jag inte hittade något aprilskämt i den trista lokaltidningen! :-)

Vi som började använda hen i Sverige gjorde det efter att ha inspirerats av finskan. Vi var unga och sökte ett pronomen som passade oss och våra vännner. Ett könsneutralt pronomen, ett sätt att prata om folk du inte visste könsidentiteten på eller som hade en integender eller bigender könsidentitet. Det var typ 2005/2006

Om man nu över huvud taget måste bemöda sig om att anmärka på det språk som används i kommentarstrådar på internet - därtill på en passage som alla förstod, när det fanns bra mycket svårare sådana i samma kommentar - kan man även bemöda sig om ett frågetecken, i stället för en punkt, efter en fråga.

Ett kul A-pril skämt.
I "Illustrard Svensk Ordbok" anno 1983 står det "hen -er, -ar, provins: brynsten".
Så om det nyuppfunna "hen" är en höna utan fjädrar eller kunskap om hur man lägger ägg återstår att se.

Vilket välsignat fynd! Det finns en rad språk som inte har olika pronomen för kvinnor och män. Dessa språk talas i kulturer som alldeles klart är mindre jämställda än vår. Vår kultur är ju den mest jämställda. Hen-fyndet på runstenen visar att det könsneutrala ordet fanns i vår kultur när denna inte alls var så jämställd som den är nu.

Att återinföra 'hen' riskerar alltså att försvaga jämstäldheten här!

elegant passning vad gäller bondens namn.

Ur Männen från Ness. Kan även vara en kaffefläck som lurar mitt öga:

Hen gick över till grannen och snodde en höna. Hen blev arg och drämde yxa i huvudet på hen. Sen drack hen mjöd. Oden blev glad.

Bondens namn var en sällsynt elegant krumelur. (Och även om hönorna berodde på hens etymologi så kunde jag inte låta bli att tänka på andra fjäderskrudar.)

"Dessutom fanns vid denna tid inga utpräglade könsroller. Eftersom många män reste till fjärran länder skötte ofta kvinnor samtliga uppgifter på gården. Detta tros ha bidragit till framväxten av det könsneutrala pronomenet hen."

Det låter ju ganska motsägelsefullt; alltså det fanns inga utpräglade könsroller eftersom männen reste bort och kvinnorna skötte hemmet.

Lägg till ny kommentar